Syftet med denna studie var att undersöka vårdnadshavares upplevelser av utvecklingssamtal i förskolan, med fokus på kommunikation och delaktighet i samtalen. I relation till detta uppmärksammades även situationer där frågor om barns behov av extra stöd aktualiserades i utvecklingssamtal. Studien utgick från en kvalitativ ansats och baserades på semistrukturerade intervjuer med sju vårdnadshavare som hade erfarenhet av minst ett utvecklingssamtal i förskolan. Vårdnadshavarna rekryterades via kommunala förskolor i en mellanstor stad. Materialet analyserades genom tematisk analys med stöd av Habermas teori om kommunikativt handlande. Resultatet visade att utvecklingssamtalet hade stor betydelse för samverkan mellan hem och förskola. Samtalet beskrevs som en möjlighet för vårdnadshavare och pedagoger att tillsammans skapa förståelse för barnets utveckling och vardag i förskolan. Vårdnadshavarna beskrev att deras känsla av delaktighet påverkades av hur kommunikationen med pedagogerna utformades och vilket utrymme deras perspektiv fick i samtalet. När kommunikationen präglades av dialog och ömsesidighet beskrevs utvecklingssamtalen som mer trygga och meningsfulla, medan mer ensidiga samtal kunde skapa osäkerhet och göra det svårare för vårdnadshavarna att känna sig delaktiga. Utvecklingssamtalen kunde även väcka olika känslor hos vårdnadshavarna, där nervositet och oro inför samtalet ibland övergick till trygghet, lättnad eller motivation efteråt. Vidare framkom också att utvecklingssamtalets struktur, pedagogernas förberedelse och möjligheten till uppföljning hade betydelse för hur vårdnadshavarna upplevde samtalen. Studien bidrog därmed med fördjupad kunskap om hur vårdnadshavare upplevde utvecklingssamtal i förskolan och hur kommunikation, bemötande och möjligheter till delaktighet påverkade deras erfarenheter av samtalen.