Denna studie syftar till att skapa förståelse för förskollärares uppfattningar om deras arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan för att på så sätt lyfta de möjligheter och utmaningar som kan finnas i deras arbete. Metoden som vi har använt oss av för att undersöka detta har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från fem olika kommuner i Sverige. Med utgångspunkt i Alvinius m.fl. (2023) tematiska analys har data analyserats genom att finna mönster och teman och med hjälp av Nilholms (2020) tre perspektiv, som är kompensatoriska perspektivet, kritiska perspektivet och dilemma perspektivet, där vi sedan har kopplat förskollärarnas uttalanden utifrån dessa perspektiv. De möjligheter som framgick utifrån våra förskollärare i resultatet var gruppsamspelets fördelar för barnen, möjligheter till mindre grupper och förskollärare som har ett tillåtande klimat. De utmaningar som blev tydliga utifrån våra förskollärare var otillräckliga utbildningskunskaper, resursbrister, tidsbrister, pengabrister, stora barngrupper samt att gruppens behov kommer före det individuella barnets behov. De slutsatser som dras var att det fanns olika aspekter som kunde påverka att en likvärdig förskola inte nås upp till. Det framkom att förskollärarna ansåg att barn i behov av särskilt stöd var ett svårdefinierat och ett mångfacetterat begrepp, där det framgick att barn i behov av särskilt stöd är ett brett område som skapar utmaningar på grund av att samtliga barn är unika och har individuella behov.