Följande studie har genom kvalitativ metod samlat empiriska data med hjälp av djupgående intervjuer med föräldrar till barn i åldrarna 5–10 år. Sammanlagt har det spelats in nära 10 timmars material från 6 respondenter där syftet har varit att ta reda på hur föräldrar pratar med sina barn om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier och på vilket sätt föräldrarna konstruerar sin och andras roller genom de språkliga tekniker de använder sig av. Samtalen har transkriberats och kodats för att hitta ett mönster i språkbruket och texten har sedan med hjälp av diskurspsykologiska verktyg analyserat på vilket sätt föräldrarna som deltagit i studien placerar sig själva i sin roll som förälder samt hur de placerar andra föräldrar och skolverksamheten. Analysen av empirin har kunnat identifiera konstruktionen av identiteter, kategoriseringen av respondenternas sociala värld och konstruktionen av barnen. Vidare har analysen kunnat identifiera tolkningsrepertoarer som innehåller begrepp och beskrivningar som föräldrarna använder för att berätta om föräldraskapet och samtalen om sexuellt våld. Studien visar föräldrarnas pendlande uppfattning om sitt föräldraskap och en längtan efter det intima samtalet om komplexa frågor med bakgrund i bland andra Giddens, Henrikssons och Mjöbergs teorier om intimitet. Utifrån resultatet har föräldrarnas komplexa roll identifierats och förutsättningarna för ett samtal utifrån respondenternas uttalanden definierats. Det har visat sig att det inte finns något självklart upplägg för att prata med sina barn om sexuellt våld och att det både finns en längtan efter det intima samtalet och efter en ökad tillgång till formalitet genom tillgängliga kunskapsstrukturer.