Syftet med denna uppsats skriven i livsåskådningsforskning under ämnet systematisk teologi, är att generera kunskap om vad som skiljer upplevelsen av bönen Fader vår, egenformulerad bön och bön genererad via artificiell intelligens (AI). Relationen mellan människa och maskin, andlighet och teknologi studeras med särskilt fokus på hur AI kan komma att påverka upplevelsen av den kristna praktiken bön.

Uppsatsen ämnar besvara följande forskningsfråga: Hur skiljer sig upplevelsen av att be en egenformulerad bön, en personligt anpassad AI-bön och att be Fader vår?

Metoden för studien är att tio intervjupersoner genomfört en övning under fem dagar där man bett på tre sätt. För det första har deltagarna bett den traditionella bönen Fader vår, för det andra har man bett egenformulerad bön och för det tredje har man bett med hjälp av ett AI-verktyg. Efter en introduktion har var och en av deltagarna genomfört övningen och fört egna noteringar över sina upplevelser. När övningen genomförts har enskilda intervjuer genomförts. Resultatet har dokumenterats och förts in i uppsatsen och därefter analyserats och diskuterats. Det kan konstateras att deltagarna, som alla har frikyrklig bakgrund, har haft allra störst vana vid den egenformulerade bönen. Bönen Fader vår har funnits med deltagarna under varierande del av deras liv om än inte så självklart i den personliga andakten och den AI-stödda bönen har för samtliga deltagare först skett i samband med denna studie.

Slutsatsen av uppsatsen ger vid handen att upplevelsen av bön med hjälp av artificiell intelligens kan leda i en imaginär och individualiserad riktning vad gäller framtida utlevnad av bön och andlighet.