En minskning av utsläppen av växthusgaser ses som en av de största utmaningarna för länder och samhällen. Umeå kommun har en målsättning om att andelen resor med kollektivtrafik och cykel samt till fots tillsammans ska motsvara minst 65 procent av alla resor för boende inom Umeå tätort. Den teknologiska utvecklingen inom olika områden, även om den är av vikt, kommer inte att räcka för att de lokala målen för transportsektorn ska nås utan andra förändringar måste också ske för måluppfyllelse. En sådan förändring rör privatpersoners transportval och resmönster.

Det finns därför ett växande intresse såväl från forskare som från praktiker av att förstå människors beteende relaterat till val av transportmedel. Forskning visar att människor gör transportval dels utifrån egna värderingar, normer och vanor, dels utifrån de förutsättningar som finns i det omgivande samhället. Vardagslogistiken är prioriterad för de allra flesta människor. Vardagen som kan omfatta transporter till och från jobb och skola för familjens medlemmar, transporter av skrymmande fritidsartiklar eller handling av dagligvaror, eller helt enkelt ett stopp vid gymmet efter jobbet. Vardagens transporter, om de sker med bil, bidrar stort till miljöpåverkan.För att nå klimatmålen bör en omställning av samhället ske, med människan i centrum, och därför har rapporten fokus på relationen mellan individ och samhälle och kunskap om Umeå och Umeåbornas syn på transporter relateras till teoretiska modeller och forskningssammanställningar om förändring på såväl individ- som samhällsnivå. Det är den här kombinationen som kan ge bidrag till kunskapsutvecklingen.

I rapporten presenteras ett flertal åtgärder som Umeå kommun kan arbeta med, för att främja hållbara transportval. En övergripande slutsats är att för att åtgärderna ska kunna bidra till att öka andelen hållbara transporter behöver beslutsfattare och samhällsplanerare förståelse för människors vardagspraktik och de förutsättningar som finns för transporter exempelvis i specifika bostadsområden, eller relaterade till en särskild aktivitet såsom arbetspendling. Åtgärder som föreslås rör bland annat användarnära undersökningar och specifika medborgardialog.

En annan slutsats är att förutsättningar i vardagen behöver förändras så att det blir enklare att göra hållbara transportval. Det kan handla om åtgärder som stödjer utveckling av cykelinfrastruktur, införandet av tjänster som minskar transportbehov eller implementering av mobilitets- och servicehubbar.

Sammantaget kan det konstateras att en utveckling mot ett ökat användande av hållbara transporter kräver en förändring på såväl individ- som samhällsnivå, det sammanhang i vilket människor fattar beslut om val av transport.