Klimatförändringar utgör en betydande påverkan av den bebyggda miljön och infrastruktur, och innebär ett behov av att fler aktörer inom samhällsbyggnadssektorn tar ansvar för att förebygga klimatrelaterade risker. Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete behandlar myndigheters tillvägagångssätt gällande klimatanpassning. Lantmäteriet är en myndighet som benämns och bär tillsammans med andra myndigheter ansvaret att integrera klimatanpassning i sin verksamhet. Till följd av förordningen har en handlingsplan för klimatanpassning tagits fram av Lantmäteriet, där ett delmål utgör klimateffekter bör vara en naturlig del av lämplighetsprövningen vid fastighetsbildning.

Studiens utgångspunkt är således att studera om klimateffekters påverkan är en naturlig del av lämplighetsprövningen. Inom ramen för studien behandlas frågan om möjligheten finns inom gällande rätt att beakta klimateffekter med utgångspunkt i fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988).

Frågeställningarna har besvarats med avstamp i en rättsdogmatisk metod för att undersöka gällande rätt. Därutöver har en rättssociologisk metod använts. Metoden har konkretiserats i form av semistrukturerade intervjuer, dokumentanalys, samt enkätundersökning. De respondenter som har intervjuats utgör sakkunniga inom ämnesområdet bland annat jurister, förrättningslantmätare samt relevanta myndigheter.

Resultatet av det empiriska materialet synliggör att det är möjligt att beakta klimateffekters påverkan inom gällande rätt. Av det empiriska materialet framgår att klimateffekters påverkan inte tillämpas som en naturlig del av lämplighetsprövningen, trots möjligheten av lagen. Anledningen är bristande kunskap i vilken omfattning klimateffekter ska beaktas av förrättningslantmätare, brist i uttalade riktlinjer samt en otydlighet gällande gränsdragning i hur ansvaret ska fördelas mellan kommuner, länsstyrelsen och Lantmäteriet. Fokuset bör inte riktas mot en lagändring utan etablering av stöd och vägledning i handböcker, samverkan och kompetensutvecklande insatser. Vidare har en problematik identifierats av ett kunskapsgap mellan tillhandahållande av geodata och dess användning. Därav används inte den fulla potentialen som geodata besitter av att göra bedömningar utifrån klimatrisker.

I studien återfinns praktiskt stöd i form av en arbetsmodell, för hur klimateffekters påverkan kan utgöra en naturlig del. Arbetsmodellen utgår från resultatet av studien och visar när samråd bör ske, vilket underlag som ska användas samt vilket ansvar Lantmäteriet har.

För att summera är det inte lagen som sätter gränserna för hur klimateffekter kan bli en naturlig del av lämplighetsprövningen, utan hur den tillämpas. Genom rätt verktyg, ökad kunskap och tydlig vägledning kan klimateffekter bli en naturlig del av fastighetsbildningen.

Climate change has a significant impact on the built environment and infrastructure and requires a combination of different authorities in the civil engineering sector to take responsibility for preventing climate-related risks. The ordinance (2018:1428) establishes authority approach to handle climate adaptation in different areas. Lantmäteriet is one of the named authorities with a responsibility to integrate climate adaptation into its operations.

As a result, an action plan for climate adaptation has been developed by Lantmäteriet, where one of the milestones is that climate effects should be a natural part of the assessment suitability when a property formation is taking place. The study is therefore to examine whether the impact of climate effects is a natural part of the assessment suitability.

The study examines whether it is possible within the current law to consider climate effects, based on the Property Formation Act (SFS 1970:988).A legal dogmatic method has been used to answer the questions for this study, the purpose is to analyse current law and how it works in practice. Furhermore, a socio-legal method has been used, in the form of semi-structured interviews, document analysis, and a questionnaire survey. The respondents who have been interviewed includes experts in the subject area.

The result demonstrates that it is possible to consider the impact of climate effects within current law. Despite the possibility of the law, it appears from experience that it is not applied as a natural part of the suitability assessment today. The reason is a lack of knowledge to what extent climate effects should be considered by administrative land surveyors, a lack of explicit guidelines and a lack of clarity regarding the demarcation of how responsibility should be distributed between municipalities, County Administrative Board and Lantmäteriet. The attention should not be directed towards a change in the law but rather the establishment of support and guidance in handbooks, collaboration and competence-building efforts. Another problem that has been found is a knowledge gap between the provision of geodata and its use. As a result, the full potential that geodata possesses in making assessments based on climate risks is not used.

The study provides practical support, in the form of a timeline, for how the impact of climate effects can create a natural part of the assessment suitability. The timeline is based on the results of the study, and shows when consultation should take place, what data should be used and what data Lantmäteriet has.

To summarise it is not the law that sets the limits for how climate effects can become a natural part of the assessment suitability, but how it is applied. Through tools, increased knowledge and guidance, climate effects can become a natural part of property formation.