This study, which is based on ethnographic fieldwork at a Swedish primary school and an upper secondary school, explores whether and how prevailing societal norms about the individual as a central and often independent entity, and about the individual’s own responsibility for their actions and achievements, leave an imprint on everyday school life at these schools. These individualisation norms have had organisational and structural effects on school as an institution, some of which are highlighted in the study. This includes an exploration of a number of neoliberal-influenced school reforms that were implemented during the early 1990s in line with these norms, which still exist today, as well as the way the norms are reflected in the school’s pedagogical policy documents and, more specifically, its curricula. The study examines the impact of these norms on everyday school practices by asking whether and how they are also expressed in the participating teachers’ and students’ narratives and, more precisely, narratives that can be related to three of school’s primary missions: organising teaching, evaluating students, and maintaining order. This exploration shows that the norms are reflected in different ways and to different degrees in different narratives. This reflection is characterised by tensions and contradictions: different individualisation principles and individual-oriented explanatory models are pitted against each other, and the individualisation norms are confronted with collectivist principles and approaches. Here, attention is drawn more specifically to the overarching collectivist school mission, according to which the school has a responsibility to offer all students similar education and a good quality of education. The study illuminates how the norms and this mission are sometimes compatible with each other, sometimes challenge each other, and are sometimes partly compatible and partly incompatible, which means that, in the narratives, the school’s degree of responsibility for the student’s academic performance swings back and forth from more or less comprehensive to limited and increased responsibility. In summary, the study contributes to a deeper insight into the individualisation tendencies of schools and introduces narrative as a central analytical category in this research context.

I den här studien, som baseras på etnografiskt fältarbete på en svensk grundskola och en gymnasieskola, utforskas om och hur rådande samhälleliga normer om individen som central och ofta oberoende entitet och om individens eget ansvar för sina handlingar och prestationer ger avtryck i skolvardagen på dessa skolor. Dessa individualiseringsnormer har haft organisatoriska och strukturella effekter på skolan som institution, varav några belyses i studien: ett antal nyliberalt influerade skolreformer som genomfördes under det tidiga 1990-talet i linje med dessa normer och består än idag samt normernas avspegling i skolans pedagogiska styrdokument och då mer specifikt dess läroplaner. I studien undersöks normernas avtryck i den aktuella skolvardagen genom frågeställningen om och hur de också kommer till uttryck i de medverkande lärarnas och elevernas narrativ, och då närmare bestämt narrativ som kan relateras till tre av skolans centrala uppdrag: undervisningsorganiserande, elevvärderande och ordningsupprätthållande. Undersökningen mynnar ut i att normerna återspeglas på olika sätt och i olika hög grad i olika narrativ. Denna återspegling präglas av spänningar och motsättningar: dels ställs olika individualiseringsprinciper och individorienterade förklaringsmodeller mot varandra, dels stöts och blöts individualiseringsnormerna mot kollektivistiska principer och upplägg. Här uppmärksammas mer specifikt det övergripande kollektivistiska skoluppdrag enligt vilket skolan har ett ansvar att erbjuda alla elever likartad utbildning och god utbildningskvalitet. Studien visar hur normerna och detta uppdrag ibland är förenliga med varandra, ibland utmanar varandra och ibland är delvis förenliga och delvis oförenliga, vilket innebär att skolans grad av ansvar för elevens studieprestationer i narrativen pendlar fram och tillbaka från mer eller mindre genomgripande till begränsat och ökat ansvar. Sammanfattningsvis bidrar studien till fördjupad förståelse av skolans individualiseringstendenser och introducerar narrativ som central analytisk kategori i detta forskningssammanhang.