I 50 år har Fojo förvaltat det högtidliga uppdraget att fortbilda journalister. Man har haft örat mot marken för att förbli relevant och kunna erbjuda det som både de enskilda journalisterna och medieföretagen behöver.

Vid Fojos start hade i princip inga journalister någon särskild utbildning; de ansågs inte kunna lära sig yrket på något annat sätt än genom att arbeta på tidning. Idag har i princip alla journalister utbildning, men behovet av fort- bildning är lika stort som för femtio år sedan. Den klausul som finns i avtalet mellan Svenska journalistförbundet och Medieföretagen är unik genom att den ger journalister rätt att själv välja sin fortbildning och få lön under den tid som utbildningen pågår.

Utbildningarna gäller både personlig utveckling och ren sakkunskap. Under senare år har emellertid verksamheten vidgats radikalt, och även om utbildningsverksamheten fortfarande är central så finns många andra resurser att tillgå. Ett av Fojos största problem är att många i mediebranschen – framför allt på chefsnivå – har en daterad kunskap om verksamheten som bedrivs, och om hur den bedrivs.

Trots att kritiska röster om Fojo nästan saknas, finns ändå en tydlig utvecklingspotential: att uppdatera omvärlden om sin verksamhet så att användningen av alla resurserna ökar, och att hjälpa branschen att ta tillvara den kunskap som kursdeltagare kommer hem med.