This essay examines the dance pedagogical method Dance a Book together with a group of children aged four to five in preschool. The purpose is to investigate and make visible children's expressions when dance and words meet, based on children's agency in rhizome-based learning. Methodologically, this study is based on a/r/tography, which is a practical and aesthetically based research method where the researcher, through the body and own participation, can stay close to what has been investigated. Sequential analysis was used as the analysis method, which meant that analysis took place in the moment when the researcher gave instructions to the children to lead the work forward. Other documentation was logbook notes. The research results are analyzed with inspiration from some concepts in Gilles Deleuze and Felix Guattari's philosophy of immanence. Child agency was also a concept that was consistently present in the studies. The results showed, when the children have opportunities to be creative in the dance pedagogical method Dance a Book, the children express themselves with variety both verbally and physically. Through improvisation and own creativity, not only children's development in dance was made visible, but also children's acquisition of the language and understanding of the book. The creative moment also led to joyful learning. Furthermore, this essay contributes additional knowledge to the field for showing a changed way of thinking, based on the philosophy of immanence that can create new ways of doing and learning in dance practice.

Den här uppsatsen undersöker den danspedagogiska metoden Dansa en bok tillsammans med en barngrupp i fyra till femårsåldern i förskolan. Syftet är att undersöka och synliggöra barns uttryck när dans och ord möts utifrån barns aktörskap i rhizomsikt lärande. Metodologiskt tar denna studie avstamp från a/r/tografi som är en praxisnära och estetik-baserad forskningsmetod där forskaren genom sin kropp och sitt egna deltagande kan hålla sig nära det som undersöktes. Som analysmetod användes sekventiell analys vilket innebar att analysen skedde direkt i forskningsstunden där forskarens instruktioner i växelspel med barnen ledde arbetet framåt. Övrig dokumentation skedde via loggboksanteckningar. Forskningsresultatet är analyserat med inspiration från några begrepp av Gilles Deleuze och Felix Guattaris immanensfilosofi. Även barns aktörskap var ett begrepp som genomgående var närvarande i studien. Resultatet visar att när barnen får möjlighet att vara kreativa i den danspedagogiska metoden Dansa en bok uttrycker sig barnen med variation både verbalt och kroppsligt. Genom improvisation och eget skapande synliggjordes inte bara barns utveckling i dans utan även barns tillägnande av språket och förståelse av boken.  Den kreativa stunden ledde även till ett lustfyllt lärande. Ett ytterligare kunskapsbidrag i denna studie är att visa hur ett förändrat tänkande utifrån immanensfilosofi kan producera nya sätt för görande och lärande i danspraktiken.