Segelbåtsflottan i Stockholms skärgård står varje år för hundratusentals användningsdagar, ofta inomskärs och i grunda vikar. Dessa områden är viktiga levnads- och fortplantningsplatser för många av Östersjöns fiskarter, men det saknas studier om segelbåtarnas påverkan på det marina djurlivet. Det är sedan tidigare känt att flertalet fiskarter är som känsligast i frekvensområdet 100-400 Hz och störande ljud kan orsaka kommunikationssvårigheter, beteendeförändringar och i värsta fall dödliga skador på fisken. Denna rapport studerar motorgående segelbåtars ljudgenererering i syfte att bestämma båtarnas källstyrka samt det spektrala energiinnehållet och dess påverkan på skärgårdslevande fisk. Mätningarna av ljudet genomfördes i en grund skärgårdsvik med fyra stycken hydrofoner, där hydrofonerna placerades på olika avstånd, vinkelrätt från båtens passage. Genom signalanalys har källstyrkan på motorn hos en Maxi 77 bestämts, vilket är en typisk svensk segelbåt. Båtens källstyrka uppmättes som högst till 153 dB re 1 mikroPa vid 10 km/h och som lägst till 135 dB re 1 mikroPa vid 3,4 km/h. Vid den högre hastigheten erhölls högt energiinnehåll vid frekvenser upp till 2 kHz och vid lägre hastigheter koncentrerades energiinnehållet till frekvenser under 200 Hz. Studien utökades genom mätning av tre olika motorbåtar och en maximal källstyrka av 171 dB re 1 mikroPa uppmättes.

Den bullerförorening segelbåten orsakar kan därför antas påverka flertalet fiskarter negativt, då en stor del av den utsända energin ligger över fiskens hörtröskel och inom dess känsliga frekvensområde.