Syftet med projektet har varit att förmedla forskningsresultat om riskhantering och samverkan avseende våld i nära relation, stalkning och hedersrelaterat våld och förtryck till yrkesverksamma inom polis och socialtjänst, samt att undersöka utmaningar och behov rörande frågor om riskbedömning, riskhantering och samverkan kring våld i nära relationer i gles- och landsbygdskommuner.

Projektet knyter an till forskningsprogrammet RISKSAM som syftar till att implementera och utvärdera en hållbar och evidensbaserad arbetsmodell, RISKSAM, för arbetet med riskhantering och samverkan vad gäller våld i nära relation. RISKSAM är en förkortning för RISKhantering och SAMverkan. En huvudsaklig ambition med nyttiggörandeprojektet har varit att medverka till att sprida information om RISKSAM och i dialog med de yrkesverksamma utveckla modellen ännu mer specifikt till de utmaningar som gles- och landsbygd står inför.

Under våren 2023 har vi således besökt praktiker inom socialtjänst och polis i gles- och landsbygd. Forskare och doktorander inom RISKSAM-programmet besökte regionerna Dalarna, Värmland, Västra Götaland, Västerbotten, Örebro och Östergötland, där ett eller flera kommunbesök genomfördes i varje region. Varje besök har bestått av presentationer om RISKSAM och preliminära resultat ur detta projekt, samt fokusgruppsintervjuer om gles- och landsbygdens specifika utmaningar och de yrkesverksammas behov och stöd.

Våra resultat visade att det finns både utmaningar och möjligheter med arbetet med riskbedömning, riskhantering och samverkan kring ärenden med våld i nära relationer i gles- och landsbygdskommuner. I riskbedömningsarbetet fann vi att det fanns utmaningar i att identifiera våld men också att det kan finnas bristande organisatorisk kompetens att riskbedöma. Enskilda medarbetare har kompetens men omsättningen av personal och svårigheter att rekrytera, försvårar upprätthållandet av kompetens inom organisationen. Arbetet med riskbedömning kan även försvåras på grund av olika faktorer och brist på erfarenhet då dessa ärenden är sällan-ärenden.

I rapportens andra del redovisas utmaningar och möjligheter med riskhantering. Vi belyser verksamheternas bristande förutsättningar och de få insatser som finns att erbjuda på hemmaplan, att verktygslådan att arbeta med är liten, och att det finns en svårighet att hantera möjligheten till anonymitet på mindre orter. Vi lyfter både utmaningar och möjligheter med glesbefolkade samhällen, som fördelen med närhet till varandra och en känsla av att ta hand om varandra, men också nackdelarna med att det är svårt att vara anonym, ta emot insatser och att återvända till hemorten efter våldet och en vistelse i ett skyddat boende.

I del tre i rapporten beskriver vi de utmaningar och möjligheter som yrkesverksamma upplever i relation till samverkan – både intern och extern – i ärenden med våld i nära relation. Detta innefattade, bland annat, hur den geografiska närheten (till exempel att sitta i samma byggnad) mellan yrkesverksamma underlättar samverkan. Samtidigt är samverkansformerna sårbara utifrån att de baseras på person snarare än funktion och den externa samverkan som sker är nästan uteslutande ostrukturerad. Det finns dock en vilja till ökad samverkan och existerande plattformar för detta, dock upplever flera yrkesverksamma att det saknas rätt verktyg för att åstadkomma detta.

Rapporten avslutas med en sammanfattande diskussion om utmaningar och möjligheter i arbetet med våld i nära relation i gles- och landsbygd. Här lämnas även konkreta förslag på hur praktiker i gles- och landsbygd kan stärkas i sitt arbete i relation till riskbedömning, riskhantering och samverkan.