In future development dealingwith ongoing global urbanisation and sustainability challenges,urban development is often seen asa key component. To support urban development, various certification systems that define 'sustainable'buildingsor urban areashave been developed world-wide.For a Swedishcontext, Sweden Green Building Council (SGBC) has developed Citylab as asupporttool forsustainable urban development. This tool contains several certification systems and a guiding document forthe planning and construction phasesof urban development. The intention from start has been to include also a certification systemfocusing on follow-up requirementspost-construction inurban development projects, butthe role and function of thiscertification system havenotbeenspecifiedby SGBC. Inthis licentiate thesis,Researchthrough Design (RtD) and a transdisciplinary approachwere appliedto contribute to thedevelopment ofa credibleandready-to-use certification system for sustainable urban areas in a post-construction phase, called Citylab Post-Construction.Through that process the thesis also identifieskey considerations when designing such a certification system.There is little information on how existingcertification systemsfor sustainable urban development were developed,andthere is no well-known and widely used framework for their development. To guide the development of Citylab Post-Construction,a framework of key considerations was formulated,based on a literature review. The framework defines(1) benefits a certification system should provide, (2) principles it needs to fulfil in order to provide those benefits and (3) how to handle the principlesin the developmentprocess. Using theframework in the research presentedinthis thesis madeit clearer what was at stake in each decision and thus the development process more transparent.To identify needs and ideas forCitylabPost-Construction, potential future users of the certification systemwere interviewed. No consensus was reached regarding the role and function the certification system should have,but fouralternatives wereformulated. By comparing thesealternatives with the principles in the framework, differences and shortcomingswere identified. Situationsin whichdifferent principles within the framework may conflict with each otherwere also identified, e.g.the most scientifically credible solution may not always be practically feasible. Thus,the principles cannot all be fulfilled simultaneouslyand mustbe prioritisedand balancedagainst each other. Overall, thisrevealed aneed for deliberativeand transparent decisions regardingthe role and functionofthecertification system,and which principles are prioritisedin decision-making. For the specific case of developing CitylabPost-Construction, it was decided that the system should assess how urban areasperform in terms of sustainability, i.e.assess whether implemented measures have sufficient impact in terms of sustainability. Measures implemented to achieve that performance were not to be included in the assessment.Citylab Post-Construction includes two types of indicatorsfor evaluatingthe sustainability performance of an urban area: First, general indicators that assess sustainability aspects of relevance to all urban areas,and for which the level of performance required forcertification is the same for all urban areas;second,site-specificindicatorsthatareformulatedfor each individual urban areato be certifiedandassesssustainability aspectsimportantin the local context thatare not covered by the general indicators. When choosinggeneral indicators to include in Citylab Post-Construction, indicators already used in different contextswere long-listed, including e.g. Agenda 2030, planetary boundariesand Sweden's Environmental Objectives. Thelist was then processedby working groups comprisingdifferentstakeholders and competencies. Theirsuggestionswerefurther processed by the project teamand discussedwith a reference group,resultingin15 indicators to be refinedtogetherwith experts in each subject area. The entire certification system wassent out for public consultationand underwent workshop testing,where the indicators were testedon two different urbanareas.Based on feedback fromthe public consultation and workshop testing, the certification system was finalised. The Citylab Post-Construction manual developed will be used by SGBC in future certification processes.Based on this work, some conclusions can be drawn regarding the development of certification systems. First, the workhighlighted the importance of using a design-driven and transdisciplinary way of working,starting with the needs of future users,to clarify needsthat the certification systemshould meet. This can help distinguish thetype of certification system that willbe developed from other potentialsystems.Second, the framework of important considerations helpsidentifydifferent principlesthat must be balanced, based on the type of certification system intended. The framework can also be used when analysingexisting systems,to reveal how different principles have been balanced and prioritised. This can lead toa deeper understanding of differences between certification systems,andto a discussion on what kind of assessment a certification system should implyand how they should be used in different contexts. Third,the work in this thesis indicated that development of certification systems in accordance with the framework should use a transdisciplinary approach. This helps tobalancetheprinciples in the framework and to definesustainability, as thatrequires a discussion between different actors and different competencies. To confirm whether the certification system balancesthe principlescorrectly, different types of tests can be used iteratively during the developmentprocess. In this thesis, the development ofCitylab Post-Constructionis discussed and justified in a more transparent way than for many other certification systems. Whileachievingsustainable development in society as a wholewill requiremore than certification of urban areas, Citylab Post-Construction can support urban development as a component in a sustainable society.

Med en pågående global urbanisering och växande hållbarhetsutmaningar lyfts ofta stadsutveckling fram som en nyckelfråga för att nå en hållbar utveckling. För att stötta ett sådant arbete har det under de senaste decennierna utvecklats olika certifieringssystem runt om i världen, som genom indikatorer och kriterier anger vad som kan anses vara en mer hållbar byggnad eller stadsdel. I Sverige har Sweden Green Building Council (SGBC) utvecklat Citylabsom stöd för hållbar stadsutveckling. Citylab innehåller flera certifieringssystem som fokuserar på planerings-och byggnationsfasen av stadsbyggnadsprocessen. Idén har också varit att Citylab ska innefatta en certifiering av uppföljningen efter genomfört stadsutvecklingsprojekt. Vad en sådan certifiering skulle innebära mer konkret har dock inte specificerats. Det är här denna licentiatavhandling tar sin utgångspunkt. Genom ett designdrivet ochtransdisciplinärt förhållningssätt syftar denna avhandling till att bidra i utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet(som den nya certifieringen inom Citylab heter), samt även öka förståelsen för hur utvecklingen av certifieringssystem kan gå till mer generellt. Även om det gjorts forskning på existerande certifieringssystem, saknas det idag ett etablerat ramverk för hur certifieringssystem bör tas fram. Det finns också få exempel på redovisningar av hur olika system tagits fram. För att bidra till utvecklingen inom detta område presenteras i denna avhandling ett ramverk över nyckelfaktorer att beakta i utvecklingen av ett certifieringssystem. Ramverket inkluderar (1) vilka värden ett certifieringssystem ska skapa, (2) vilka principer som måste följas för att nå värdena samt (3) hur utvecklingen bör ske för att hantera principerna på rätt sätt. Ramverket baseras på litteraturstudier av tidigare forskning inom certifieringssystem och indikatorer för hållbar stadsutveckling. Detta ramverk används sedan genom avhandlingen och dess artiklar för att tydliggöra hur Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetutvecklats, inklusive motiven bakom de val som gjorts.För att skapa en större förståelse för vilka behov och idéer som fanns för Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetgenomfördes intervjuer med framtida potentiella användare av certifieringssystemet, till exempel kommunala tjänstemän, fastighetsägare och byggföretag. Intervjuerna resulterade inte i någon samstämmighet för vilken typ av certifieringssystem som skulle utvecklas, utan det framkom flera alternativ som skiljde sig från varandra. Genom att jämföra alternativen med principerna i ramverket tydliggjordes skillnaderna mellan alternativen. Det tydliggjorde också hur olika principer inom ramverket kan hamna i konflikt med varandra, det är exempelvis svårt att skapa ett certifieringssystem som följer högt ställda vetenskapliga krav samtidigt som det är praktiskt enkelt att genomföra utan att vara kostnadsdrivande. Denna avhandling visar således på behovet av en prioritering och balansering mellan principerna i ramverket, så att det blir både tillräckligt vetenskapligt och praktiskt. Detta klargjorde i sin tur behovet av genomtänkta och transparenta beslut över vilken typ av certifieringssystem som skulle skapas, baserat på vilka principer som prioriterades för varje beslut. För utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhetbeslutades det inom utvecklingsprojektet att systemets övergripande syfte skulle vara att bedöma hur stadsdelen presterade hållbarhetsmässigt, med andra ord, bedöma om genomförda åtgärder nått tillräcklig effekt vad gäller hållbarhet. Hur stadsdelen nått prestandan, inklusive vilka åtgärder som satts in, ingår inte i certifieringssystemets bedömning.För att utvärdera hållbarhetsprestandan hos en stadsdelinnehåller certifieringssystemet två typer av indikatorer. Den första typen är generella indikatorer som anger hållbarhetsaspekter som är relevanta för alla stadsdelar, och som harkravnivåer som alla stadsdelar ska uppnå. Den andra typen är platsspecifika indikatorer som tas fram för varje enskild stadsdel som ska certifieras, för att lyfta hållbarhetsfrågor som är viktiga i den lokala kontexten men som inte täcks in av de generella indikatorerna. För att välja vilka de generella indikatorerna ska vara i certifieringssystemet gjordes först en genomgång av indikatorer som redan används i olika sammanhang, till exempel Agenda 2030, planetära gränser och Sveriges miljömål. Denna lista bearbetades sedan av arbetsgrupper bestående av personer från olika aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen och med olika kompetenser inom hållbarhet. Arbetsgruppernas arbete bearbetades ytterligare av projektgruppen för utvecklingen av certifieringssystemet och stämdes av med en referensgrupp kopplad till projektet. Detta ledde till en lista på 15 indikatorer som i nästa steg utvecklades tillsammans med experter inom respektive sakområde. Hela certifieringssystemet gick sedan ut på remiss, samt genomgick betatest där två olika stadsdelar testbedömdes övergripande i enlighet med certifieringssystemets krav. Utifrån synpunkterna som framkom i remiss och betatest slutfördes arbetet till en manual för certifiering, som SGBC kommer använda i framtida arbete med att certifiera stadsdelar.Utifrån detta arbete går det att dra flera slutsatser för utvecklingen av certifieringssystem mer allmänt. För det första visar denna avhandling på vikten av att använda ett designdrivet och transdisciplinärt arbetssätt genom att utgå från behoven hos kommande användare för att i nästa steg kunna tydliggöra vilket behov certifieringssystemet ska fylla för sina användare. Detta kan göras både för att tydliggöra vilken typ av certifieringssystem som ämnas utvecklas och vilket typ av system som det inteämnas vara. Vidare kan ramverket med dess principer vara ett bra stöd i att förstå vilka avvägningar som behöver göras mellan olika principer, baserat på vilken typ av certifieringssystem som ska skapas. Ramverket kan också användas vidanalys av redan existerande certifieringssystem utifrån hur olika principer har balanserats och prioriterats. Det kan ge intressanta analyser för en fortsatt diskussion om hur certifieringssystem skiljer sig från varandra och varför, samt hur certifieringssystem bör se ut och användas i olika sammanhang. En annan slutsats är att utvecklingen av certifieringssystem, i enlighet med ramverket, bör använda ett transdisciplinärt angreppssätt i linje med arbetet med denna avhandling. Detta då både balanseringen mellan principer i ramverket och definitionen av hållbarhet kräver en diskussion mellan olika aktörer och mellan olika kompetenser. Avhandlingen visar också på vikten av att testa idéer för utvecklingen iterativt under arbetet som en del i att möjliggöra transdisciplinärt samarbete. Utvecklingen av certifieringssystemet Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet, får genom denna avhandling en tydligare redovisning än många andra certifieringssystem för vilka avvägningar och beslut som gjorts. Genom sina indikatorer definierar certifieringen stadsutvecklingens roll i ett hållbart samhälle, både generellt i hela Sverige och i den platsspecifika kontexten.

The aim of this thesis is to deepen understanding of how sustainability is integrated into urban development through different governance instruments.The thesis focuses on two central instruments in contemporary urban development in Sweden: certification systems for sustainable urban areas and urban experiments. Previous research on certification systems has primarily examined the content, indicators, and structures of existing systems. This thesis instead focuses on how certification systems for urban areas are developed and shaped through trade-offs between competing principles and requirements that guide their design. By analysing a development process, the thesis contributes knowledge about the rationales and considerations that underpin certification as a governance instrument. In the case of urban experiments, it is often assumed that experimental projects generate learning that can be transferred beyond individual cases. However, questions of how such learning is organised and scaled within municipal organisations have received less attention. This thesis therefore examines how learning from urban experiments can be identified, organised, and scaled in municipal practice. The research draws primarily on transdisciplinary and design-oriented approaches, in which knowledge is developed through close engagement with practice. A central empirical component is the development of the certification system Citylab Post-Construction, in which the researcher was actively involved. This provided an in-depth basis for analysing the trade-offs and considerations that shape certification system design. In addition, the thesis includes two empirical studies of urban experiments in municipal contexts, examining both the testing of new approaches to structuring upscaling and municipal practitioners’ perspectives on learning and organisational conditions. The findings show that the development of certification systems for sustainable urban areas is characterised by recurring trade-offs between competing principles, such as simplicity, comprehensiveness, and methodological credibility. Making these trade-offs explicit enhances understanding of why certification systems take the forms they do and what limitations follow from different design choices. The studies of urban experiments show that while experimentation can create opportunities for learning and innovation, such learning often remains project-bound unless supported by organisational structures. Upscaling learning depends primarily on organisational conditions within municipalities, including mandates, resources, and recipient capacity, rather than on the content or scope of individual experiments. Clarifying what should be scaled, how it can be scaled, and under what conditions is therefore a central part of making experimental knowledge actionable. Overall, the thesis shows that certification systems and urban experiments shape sustainable urban development in fundamentally different ways. Certification systems tend to reinforce established standards and ways of working, while their reliance on measurable and influenceable indicators means that sustainability dimensions that are difficult to quantify or attribute to specific actors risk receiving less attention. Urban experiments, in contrast, often stabilise project-based approaches to sustainability work, where continuous cycles of pilots and innovation can overshadow the upscaling of already tested solutions. At the same time, both instruments can play important roles in supporting the integration of sustainability in urban development, provided that their governing effects and limitations are recognised and managed in practice.

Syftet med denna avhandling är att fördjupa förståelsen för hur hållbarhet kanintegreras i stadsutveckling genom olika former av styrning.

Avhandlingenfokuserar på två verktyg för att styra hållbarhetsfrågor i stadsutveckling, somvarit centrala för stadsutvecklingen i Sverige senaste åren: certifieringssystemför hållbara stadsdelar och urbana experiment.

När det gäller certifieringssystem har tidigare forskning i huvudsak analyseratinnehåll, indikatorer och strukturer i befintliga system. I denna avhandlingligger istället fokus på hur certifieringssystem för stadsdelar utvecklas ochformas genom avvägningar mellan olika principer och krav som styr derasutformning.

Vad gäller urbana experiment finns det ofta en uttalad förväntan om attexperimentella projekt inom hållbar stadsutveckling ska generera lärande somkan tas vidare och få genomslag i andra sammanhang. Samtidigt har självatestandet ofta stått i centrum, medan frågor om hur lärande faktisktorganiseras och skalas inom kommunala organisationer fått mindreuppmärksamhet. I detta sammanhang undersöker avhandlingen hur lärandefrån urbana experiment kan identifieras, organiseras och skalas i kommunalpraktik.

Utifrån dessa empiriska studier analyseras även vad resultaten innebär förförståelsen av hur certifieringssystem och urbana experiment kan användas föratt styra hållbarsfrågorna i stadsutveckling.IVAvhandlingen bygger främst på en kombination av transdisciplinära ochdesignorienterade forskningsansatser, där kunskap utvecklas i nära samspelmed praktik. En central del av forskningen utgörs av utvecklingen av ”Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet”, där forskaren varit aktivt involverad iutvecklingsprocessen. Detta arbete har möjliggjort en fördjupad analys av deavvägningar, spänningar och överväganden som präglar utvecklingen avcertifieringssystem.

Utöver Citylab-studien omfattar avhandlingen två empiriska studier av urbanaexperiment i kommunal kontext. Studierna belyser lärande och uppskalningfrån urbana experiment genom både prövning av nya arbetssätt och analys avkommunala tjänstepersoners erfarenheter och organisatoriska förutsättningar.

Avhandlingens huvudsakliga resultat visar att utvecklingen avcertifieringssystem för hållbara stadsdelar präglas av återkommandeavvägningar mellan konkurrerande principer. Detta gäller exempelvisspänningar mellan att utforma system som är enkla att använda och samtidigttillräckligt omfattande för att uppfattas som trovärdiga och metodologiskttillförlitliga. Genom att synliggöra dessa avvägningar bidrar avhandlingen tillen fördjupad förståelse av vilka frågor och prioriteringar som präglarutvecklingen av certifieringssystem, samt hur de val som görs kan motiverasoch göras mer transparenta. Därigenom ger resultaten också ökad förståelseför varför certifieringssystem utformas som de gör och vilka begränsningarsom följer av olika designval.

Studierna av urbana experiment visar att experiment kan skapa viktigamöjligheter för lärande och innovation i kommunal praktik, men att dettalärande ofta förblir situationsbundet och projektberoende. För att urbanaexperiment ska få genomslag bortom enskilda projekt krävs mer struktureradearbetssätt för att identifiera, artikulera och ta tillvara lärdomar. Resultatenvisar särskilt att uppskalning av lärande är beroende av organisatoriskaförutsättningar inom kommuner, såsom tydliga mandat, resurser ochmottagarkapacitet, snarare än av experimentens innehåll eller omfattning i sig.

Sammantaget visar avhandlingen att certifieringssystem och urbanaexperiment är fundamentalt olika sätt att styra hållbarhetsfrågor istadsutvecklingen. Certifieringssystem tenderar att förstärka redan etableradestandarder, samtidigt som kravet på mätbarhet innebär att hållbarhetsfrågorsom är svårare att kvantifiera riskerar att hamna i bakgrunden. Vidareförutsätter certifieringssystem att rådighet kan avgränsas till enskilda aktörer,vilket står i kontrast till att mång hållbarhetsfrågor behöver lösas genomVsamverkan. Urbana experiment kan i stället bidra till att etablera ett merprojektbaserat arbetssätt, där återkommande pilotprojekt ochinnovationssatsningar ibland sker på bekostnad av att befintliga lösningarskalas upp och integreras i ordinarie verksamhet. Samtidigt visar resultaten attbåda dessa verktyg kan spela viktiga roller för att stödja integreringen avhållbarhet i stadsutveckling, förutsatt att deras styrande effekter ochbegränsningar uppmärksammas och hanteras i praktiken.