Lantbrukare har under senare år ofta hörts framföra klagomål om att den administrativa bördan blivit allt tyngre vad gäller rapportering och ansökningar som ska göras till olika myndigheter. Tidigare forskning framställer det som att den administrativa bördan skulle kunna utsträckas till att också gälla redovisning, så som bokföring, kalkylering och budgetering. Detta då det beskrivs som att lantbrukare varken förstår eller använder redovisning för att sköta sitt lantbruk. Tidigare forskning tycks dock bortse från att lantbrukare ofta tillämpar en annan form av logik än den som förutsätts gälla inom redovisningsforskning. Det verkar också förutsättas att lantbrukarna ska kunna förstå och använda den redovisningsterminologi som finns inom forskningsvärlden trots att lantbrukarna ofta saknar utbildning inom redovisning. Mot denna bakgrund undersöker denna avhandling hur lantbrukare förstår och använder redovisning.

Avhandlingen bygger på det grundläggande teoretiska perspektivet att se redovisning som ett språk för att på detta sätt förklara lantbrukarnas förståelse av redovisning. Avhandlingen bygger vidare på familjeföretagsforskning, speciellt socioemotional wealth (SEW), och beslutsteori för att förklara lantbrukarnas användning av redovisningsinformation.

Den empiriska studien är inspirerad av grundad teori. Det empiriska materialet utgörs främst av intervjuer med mjölkbönder i Jönköpings län. Även intervjuer med rådgivare och bankmän och vissa sekundärdata har utgjort underlag för avhandlingen.

Resultatet av undersökningen visar att lantbrukare har större kunskaper vad gäller redovisning än vad tidigare forskning indikerat. Delvis kan detta förklaras av att lantbrukare använder en annan terminologi än vad som vanligtvis används inom redovisningsforskning när de beskriver redovisning. Mjölkföretag drivs vanligen som familjeföretag och denna avhandling visar på en mycket stark familjeförankring i dessa företag. Det innebär att mjölkföretag ibland (speciellt vad gäller fastigheten) prioriterar annat än finansiella mål, vilket ofta kopplas samman med en intuitiv beslutsstil. Inom redovisning förutsätts generellt att finansiella mål är eftersträvansvärda. Lantbrukarnas sätt att se på redovisning påverkar också hur den används. Även om de förstår och använder redovisning är det inte säkert att den används på det mest vinstmaximerande sättet. I stället kan SEW vara det som prioriteras. Användning av redovisning anpassas efter den situation lantbrukaren befinner sig i. Vissa delar av redovisningen ses och förstås som speglingar av verkligheten eller som framåtriktade ledtrådar. När lantbrukare förstår redovisningen på så vis, uppfattas den som användbar för beslutsfattande. Andra delar av redovisningen ses som regelföljande, eller ibland till och med som helt frikopplad från själva verksamheten. Detta gäller framför allt redovisning till Skatteverket och Jordbruksverket. Dessa redovisningar används inte för beslut, men de är ändå rationellt utformade för att uppnå bästa möjliga utfall (skatteutjämning eller jordbruksstöd).