Change search
Refine search result
1234567 1 - 50 of 323
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aare, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ljuddesign för scenen2009Book (Other academic)
  • 2.
    Alegre, Tamara
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Defining circumstances/spaces/activities for dance:: within my MA in Choreography 2016-2018 at Doch, Stockholm2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Within the frame of an MA, we know from the start that there will be a specific ending; we call it final project, degree project or final presentation and this essay is meant to accompany the journey of the degree project.

    In my case, I want to mention and reflect upon that for me the MA has been a framework for developing and experiencing different types of projects. So not only the project of presenting work at the end of the final semester but long term projects with a broader sense of choreography. Projects that includes social relations and are community based like P0$$€ dance and reading group a weekly extra-scholarly dance and reading group that shares texts and dance material, in a spontaneous and laid-back way, hosted by a different practitioner each time. The invitation from END FEST where I proposed to do a P0$$€ session in a public swimming pool. The future project of proposing slime workshops at cultural centers and youth-clubs, which comes from the experience and the research on the work that will be presented as the degree project called FIEBRE.

    These projects are important for me to highlight because the way I work with choreography is not only about creating final products.

  • 3.
    Almgård Z, Ulrica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Jag tar min plats: Konsten i min kropp2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Hela året på svarta speglar har varit en lång resa. En lång resa som tog mig vidare och djupare inåt mot min kärna. Det är något jag längtat efter och velat komma till, men inte vetat hur jag skulle ta mig till själv, på den konstnärliga arenan. Svarta speglar lämnar avtryck i mig.  För mig är vetskapen om att denna utbildning finns ett landmärke i sig. Att det finns en holistisk utbildning där både kropp och själ får vara med och där misslyckandet är en gåva och där undersökandet tas till sin spets varje dag.

    För mig har det här året känts som en gåva. En gåva jag inte trodde fanns. Svarta speglar innehåller så många djup och öppningar och som visat sig tydligt under tid. För mig har utbildningen handlat om att våga öppna sig och möta sig själv som människa och konstnär.

    Det finns många teman som kommer igen i min underökning kring mitt uttryck och konstnärlighet. Ett tema är skam. Skammen dyker upp i många former, både personligt, i konsten och kring konsten. Att skapa är ett personligt uttryck och de strukturer vi bär på följer med oss in i arbetet. Jag har skapat starka föreställningar men samtidigt skämts över mig själv, vilket har lett till att jag hållit mig själv tillbaka. Jag har använt mig av en del av mig men inte hela. Min resa fortsätter mot att använda hela mig. Det är viktigt för mig att reflektera och förstå mig själv, vart jag kommer ifrån och vem jag är. Det är en del av min drivkraft att fundera, läsa och samtala kring existentiella frågor. Min förståelse för mig skapar djupare förståelse för andra. Och att jag som regissör vill använda min kropp, kasta mig in i leken med lust, känns viktigt.

    Det djupa samband som finns mellan psykiskt liv och uttrycksfull kroppsrörelse är grunden till varje direkt förståelse av andra människors tillstånd”. (Dropsy, 1987, s. 19)

    Egen erfarenhet och förståelse av andra hänger ihop. Jag behöver vara i min kropp för att kunna vara grundad och använda mig av hela mitt instrument, eftersom jag jobbar fysiskt med skådespelarna och värnar om den processen. Jag påstår att det inre i mig är viktigt. Jag påstår att jag är min kropp. Jag vågar tro att kroppen leder mig rätt. Känna att jag är i min kropp med tillgång till att jag känner mig starkare, kan gå in i mitt center och behålla mig.  Jag vill tro att jag kan vara känslomässig och jobba, och att det finns utrymme för det.  Och att vi inte kan glömma bort att vi är människor med bagage och liv som skall gestalta andras liv.

    Jag vill säga att jag förstår att skammens motsats är kärlek. Att ett öppet hjärta inte bär på en skuld i sig, och jag längtar efter att få njuta av arbetet och kunna återkomma till teatrar med en kärlekskänsla istället för att inte våga gå dit, för att skammen tar över. Jag vill släppa in mer kärlek. Och jag vill öppna upp för styrkan och passionen inuti. Jag har tittat in bakom rädslan för att se vem jag är där. I rädslan mötte jag de starka kvinnorna. De med kraft, passion, ilska och egen stark drivkraft framåt Kroppens historia går vid sidan om och ihop med feminismen, och all annan kamp mot förlegade strukturer som stått/står under olika typer av förtryck. Den disciplin som lagts på kroppen, med förbud och tvång, har skapat en rädsla som sitter i, omedvetet, som skapat en rädsla för det mest naturliga vi har, kroppen. Det finns många lager av strukturer som ligger på den här kroppen, som bojor, från barndomen, inre kritiker till yttre förtryck.

    ”Förkvävandet av friheten och tvånget till anpassning börjar inte på kontoret, i fabriken eller i partiet utan redan under livets första veckor” (Miller, 1999, s. 138)

  • 4.
    Andersson Åsman, Hanna
    University of Arts, Crafts and Design, The Department of Design, Crafts and Art (DKK), Textiles.
    femmebada med mig2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor of Fine Arts), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
  • 5.
    Areskoug, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 6.
    Arlasjö, Lisa
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Stretching: en jämförande studie av dess användning i dansundervisning och aktuell forskning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Whether stretching should be used in conjunction with exercise is a much debated subject. Stretching has in a large part of dance training received a major stronghold. Recent research has shown that some forms of stretching can reduce performance. The purpose of this study is to compare the current research regarding stretching and how stretching is used in dance teaching. Based on the questions:

    - What does the current research say about the effects of static and dynamic stretching?

    - Which approach to stretching does a chosen group of dance pedagogues in Sweden have?

    - What are the similarities and differences regarding stretching in current research and in the chosen group of dance pedagogues?

     

    This is examined by doing a research review of stretching, a questionnaire survey for dance pedagogues and by doing a content analysis of this material, and finally a comparison of those results. Research and dance pedagogues agree about the positive effects of dynamic stretching and disagree when it comes to the effects of static stretching. Research agrees that it is negative for performance, while many dance pedagogues mean it is positive for performance. Just as the research results the dance pedagogues disagree about the effects of stretching. But generally, research do not consider stretching to be needed as much as dance pedagogues do.

  • 7.
    Arnell, Malin
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. Lunds universitet, Dans- och cirkushögskolan.
    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action)2016Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    If we are being-of-the-world, how can we ever avoid participation? From this question Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) unfolds. It invites to engage in an ongoing continuum of entanglements, where the moment of connection is unavoidable. This invitation demands that we are attentive to our mutual co-constitutiveness, that we take responsibility for what gets excluded as well as what comes to matter.

    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) introduces, purposes and explores a specific format, the live dissertation, an academic instance that demands performative responses during the public defense. It is a dissertation in choreography written through space-time-language-matter with and for human and more-than-human bodies, and other discursive-material becomings. By this Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) recognizes the force of what Karen Barad conceptualized as ethico-onto-epistemologocial engtanglements through intra-action. It engages a posthumanist and agential-realist reworking of the notion of performativity, in which all bodies (not only human bodies) come to matter through the world’s performativity—its iterative intra-activity. In this framework, knowledge is made as a direct material engagement, a cutting together-apart—a process by which cuts enact violence but also open up and rework agential conditions of possibility.

    During Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) diffractive choreographic methods and techniques, which had been developed through diverse intra-active studies—actions, collaborations, and works that span throughout 2010-2016, were re-activated, applied, manifested, and experienced. These practices were made present through specific agential forces that enacted them—such as breath, text, touch, voice, vegetation, spatial proximity, motion, distance, asphalt, material walls and material voids (the reactor hole), pain, and disgust. These practices also enacted processes of queering causality, agency and relationality, and dislocating authority, while (my / the / our) human and more-than-human body / bodies pursued embodied affinities, and a state of becoming-with. Through these re-activated intra-active studies Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) examines and articulates choreography and performance as ever-present negotiations of vulnerability, intimacy, force, and power as enactments that are of-the-world.

    As part of the choreographic practice Sugar Rush Productions | Maria Åkesson together with Tsomak Oga, Sooz Romero, and Debora Vega were video documenting Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action). This documentation together with other remains (as a non-representative residue) will be made available after the defense here: dissertationthroughaction.space

  • 8.
    Attié, Jasmine
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Med golvet som partner: att interagera kontaktimprovisation i en golvklass inom modern och nutida dans2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I investigate differences and similarities between contact improvisation and floor work

    within contemporary dance. The aim is to explore whether a floor work class can benefit from integrating

    exercises from contact improvisation.

    To answer these questions I do literature studies, interviews and let a group of dancers explore it through

    movement. The dancers write a self-report in the end where they reflect upon their own experience on

    integrating contact improvisation into a floor class. All my analyses are done using a phenomneographical

    analysis model.

    The result shows that the physical work is quite similar – such as working with the physical laws and the

    body’s functionality. The learning environment is different though, where it is more open and

    experimental within contact improvisation.

    The self-reports show that working with a partner through improvisation can help the dancers to

    understand different themes within the floor work in a deeper/different way. It also creates a more playful

    and easy going climate. As a pedagogue I experience that I give the participants more space to reflect

    together. Difficulties that come up are that the set movement phrases get unclear and that there are many

    things for the dancers to focus on.

  • 9.
    Aujla, I. J.
    et al.
    University of Bedfordshire.
    Nordin-Bates, Sanna M
    Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences, Sport Psychology research group.
    Redding, E.
    Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance.
    Jobbins, V.
    Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance.
    Developing talent among young dancers: Findings from the UK Centres for Advanced Training2014In: Theatre, dance and performance training, ISSN 1944-3927, Vol. 5, no 1, p. 15-30Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    The identification and development of talent is a key concern for many dance educators, yet little research has been conducted in the area. In order to understand better how to optimise dance talent development among young people, systematic and rigorous research is needed. This paper summarises and discusses the key findings of a ground-breaking longitudinal interdisciplinary research project into dance talent development. Over two years, almost 800 young dancers enrolled at one of the eight nationwide Centres for Advanced Training (CATs) participated in the project. Physical factors, psychological characteristics, and injury data were collected quantitatively while the students' thoughts and perspectives on commitment, creativity and cultural variables were captured using qualitative methods. The largest study of its kind, the project yielded a wide range of findings with a number of practical implications. The main focus of this paper is on how the project findings apply to important pedagogic topics such as audition criteria, passion and commitment, and teaching behaviour. The area of talent identification and development is complex, yet this research has begun to shed new light on the notion of talent and has provided novel insights to support its development.

  • 10.
    Beckman, Margot
    Stockholm University of the Arts.
    Shakespeare, Molière och andra: versbok för teatern2011 (ed. Ny uppl)Book (Other academic)
  • 11.
    Berglund, Sofia
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Att förmedla tolkning -: om interpretation i klassisk balettundervisning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The aim of this essay is to increase the awareness about the use of interpretation in classical ballet education through qualitative methods and a phenomenographical approach. Three ballet pedagogues are interwiewed about two phenomena. Firstly how they percieve interpretation and secondly in what ways they percieve their use of it in teaching. The interwiews are transcribed and represents the data for a phenomenographical analysis in which seven description categories are created in two category systems. Each system describes a phenomenon and the second system is a development of the first. Conclusions from the analysis suggests that interpretation can be percieved as a teaching method, a separate unit, a necessary ability for a dancer as well as a part of life. Interpretation as a teaching method can in turn be used by the teachers to evaluate themselves or their students or to help the students achieve greater understanding of classical ballet, for example technical difficulties. Furthermore, it is also percieved as something used to create dance out of movement.

  • 12.
    Billberg, Amanda
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. c.off.
    We As A Thing2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Soup night special with Alice and Amanda / We As A Thing / Tell Me Your Fantasy

    ABSTRACT

    We As A Thing is a project that focuses on female experiences around desire, intimacy and fantasy. The project is an experiment with ideas of the self as well as a play of infinite boundaries between bodies, materials and temporalities. Tangling through a multiplicity of possible articulations and re-articulations, fantasy acts as a potentially subversive force. From within the physical experience of the female body – from her skin and blood – the project interweaves bodies of knowledge and desire, whilst in dialogue with conceptions of the feminized body and the narratives of those who inhabit them.

    The presentation of my practice will manifest in a shared performance night with fellow NPP student Alice MacKenzie, where the performance We As A Thing – made in collaboration with Ellinor Ljungkvist – will be one part, a participatory workshop-evening of conversation and collective knitting named Tell Me Your Fantasy and the booklet, We As A Thing,that will be available at the encounters.

    Alongside, I convey an ongoing interest in and exploration of collective formats and sustainable ways of working with others – where participation in itself acts as a collaborative strategy.

    The different materials in the presentations emanate from a series of one on one conversations that I have had with women and non binary persons during the past two years. The dialogical texts in the booklet, are responses to that multitude of voices and are attending thoughts on sexual fantasies, power structures, distress, resistance and possible futures.

  • 13.
    Birnbaum Pantzerhielm, Clara
    University of Arts, Crafts and Design, The Department of Design, Crafts and Art (DKK), Textiles.
    SWIM2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor of Fine Arts), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
  • 14.
    Bjerge, Cassandra
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Momentum:: en uppsats ur en icke konstnärlig kontext2016Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 15.
    Björkman, Susanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Vem sätter tonen?2007Book (Other academic)
  • 16.
    Blåsjö, Mona
    Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of Swedish Language and Multilingualism, Scandinavian Languages.
    Porträtt: Röörigt språk2015In: Språktidningen, ISSN 1654-5028, , p. 6p. 34-39Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Skådespelaren och regissören Gunilla Röör tar i så hon spricker. Hon kan välja bort vardagsspråk, för det är inte vardag. Det är teater.

  • 17.
    Bodin, Per-Arne
    Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of Slavic and Baltic Studies, Finnish, Dutch, and German, Slavic Languages.
    Prima ballerina2017In: Axess, ISSN 1651-0941, no 9, p. 66-67Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 18.
    Bolladóttir, Birna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Varumärket barndans: en studie av hur privata dansskolor i Stockholm marknadsför barndans och hur det påverkar pedagogiskt och konstnärligt arbete2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I analyze the marketing strategies of the six biggest private dance schools in Stockholm, Sweden, through their official websites. As a target I have chosen to focus on dance for children in the age of two to five. The purpose is to summarize the information about the school’s range of courses offered, their target groups and their pedagogic ideology. The aim is also to gain a deeper understanding of the school’s view on dance as an art form versus a commercial field, and the possible influence of these on the teachers and their pupils. With an objective approach I have chosen an image- and content analysis as a method. The study shows that the schools aim towards a limited group of gender-stereotypical children of which they portray a unilateral image of; where variation of ethnicities and body types is limited. The results show as well that the schools have a major commercial focus in their marketing as they both verbally and visually highlight scenic performance. This assumingly suggests that their pedagogic practice has its ground in choreographic work, even with the young ages. This creates a complication as the commercial agenda collides with the artisic vision of a higher educated dance pedagogue.

  • 19.
    Bork Petersen, Franziska
    Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of Musicology and Performance Studies, Musicology and Performance Studies.
    ”Movement never lies”: How assumptions of authenticity mystify dance2014In: Terpsichore, ISSN 1901-6743Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 20.
    Bresin, Roberto
    et al.
    KTH, School of Computer Science and Communication (CSC), Media Technology and Interaction Design, MID.
    Elblaus, Ludvig
    KTH, School of Computer Science and Communication (CSC), Media Technology and Interaction Design, MID.
    Frid, Emma
    KTH, School of Computer Science and Communication (CSC), Media Technology and Interaction Design, MID.
    Favero, Federico
    KTH, School of Architecture and the Built Environment (ABE).
    Annersten, Lars
    Musikverket.
    Berner, David
    Musikverket.
    Morreale, Fabio
    Queen Mary University of London.
    SOUND FOREST/LJUDSKOGEN: A LARGE-SCALE STRING-BASED INTERACTIVE MUSICAL INSTRUMENT2016In: Sound and Music Computing 2016, SMC Sound&Music Computing NETWORK , 2016, p. 79-84Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

     In this paper we present a string-based, interactive, largescale installation for a new museum dedicated to performing arts, Scenkonstmuseet, which will be inaugurated in 2017 in Stockholm, Sweden. The installation will occupy an entire room that measures 10x5 meters. We aim to create a digital musical instrument (DMI) that facilitates intuitive musical interaction, thereby enabling visitors to quickly start creating music either alone or together. The interface should be able to serve as a pedagogical tool; visitors should be able to learn about concepts related to music and music making by interacting with the DMI. Since the lifespan of the installation will be approximately five years, one main concern is to create an experience that will encourage visitors to return to the museum for continued instrument exploration. In other words, the DMI should be designed to facilitate long-term engagement. Finally, an important aspect in the design of the installation is that the DMI should be accessible and provide a rich experience for all museum visitors, regardless of age or abilities.

  • 21.
    Burman, Christo
    Umeå University, Faculty of Arts, Department of culture and media studies.
    Martyrologion: Dagböcker 1970-19862012Collection (editor) (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [en]

    The collected diaries of Andrei Tarkovsky (1932-1986), for the first time published in Swedish. They cover the director's life, work and the increasing difficulties he encountered in the Soviet Union and the time of his exile in Western Europe. Internationally Tarkovsky's diaries were widely reviewed and considered to be a valuable addition to the Tarkovsky canon. They are professional and personal: thoughts on film sit alongside household chores, notes about friends and family. The diaries have been translated from its Russian original by Håkan Lövgren. This Swedish edition of the diaries is the most complete edition to date.

  • 22.
    Bågander, Linnea
    University of Borås, Faculty of Textiles, Engineering and Business.
    Cuttlefish - another body2018Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    CUTTLEFISH – Another body 

     

    This work aims to explore other types of preforming bodies. Bodies extending themselves into material and creating expressions based on the body in a dialogue with materials expression. Through this aiming to remove connotations associated with the body through this create for the audience an experience of freedom of imagination. 

    Fashion design involves an aesthetics that is based the body as form and is often changed in form according to norms, trends and ideals, shaping by “artificially changing the body’s silhouette and sometimes altering its natural structure” (Koda, 2012). Further, the alterations of dress affect how the body behaves and moves by restricting, enhancing (Bugg, 2006) and enabling movements through both physical and psychological means. In Cuttlefish, the body is instead altered in movement qualities and through this as form. 

    The visual removal of the body, contributed to experienced new bodies, it became something that the viewer can relate to on an emotional level as they became new personas and identities. Audience experience a large vary of emotions and personal associations many of them concerning identity; who we are and how we exist together. 

     

     

    CUTTLEFISH credits:

    Choreographer: Nicole NeidertCast: Linn Ragnarsson, Viktoria Andersson, Anton BorgströmCostume design: Linnea BåganderSound design: Elize ArvefjordLight design: Ulrich Ruchlinski 

    Premier: September 26th 2017 Falkhallen, Falkenberg, Sweden 

    Additional performances:Byteatern Kalmar, KonserthusteaterKarlskrona, SPIRA Jönköping, Region Teatern Växjö, Skånes Dans Teater Malmö.

  • 23.
    Campbell, Alexandra
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Konstnärlig praktik i relation till produktion: Illusioner och komplexitet2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna uppsats syftar till att undersöka glappet, eller skavet, mellan den konstnärliga praktiken och den ”apparat” som behövs för att producera en föreställning. Som metod har jag använt mig av att jämföra mera ingående tre olika internationella residens program i Europa. Valet av att använda residens som metod är för att jag anser att det är det mest lämpliga exemplet för att illustrera arbetsförhållandena för ett konstnärligt arbete, framförallt när det gäller dans och koreografi. Resultaten indikerar att det finns en komplexitet mellan konstnärlig praktik och produktion samtidigt som det finns ett behov av ökad delaktighet, bättre kunskap och större ansvarstagande inom scenkonsten. 

  • 24.
    Champlin, Andrew
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Just Past (work in progress)2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Continuous access to dance studios during the MA inspired me to unpack my relationship to spaces of that nature. By inviting people to be with me in a restrictive room designated for play/movement, and particularly ballet, how can I shape the conventions through which my body is seen in relation to existing discourses about bodies and subjects? Experimenting with ballet forms and encounters with contemporary art, my presentation speculates on how the studio as a social and political environment constitutes bodies as well as a way of looking at bodies as sites of encrypted knowledge. The invitation is to be inside encrypted knowledge, to come in to a social and political place – the studio – a place where I work, and where others work, to consider how one arranges ones’ self in relation to space; real, virtual or speculative. The performance proposes a mode of imagination that suspends the desire to know exactly where things (generally speaking) belong. That opening, like a pause, is a performative situation where I question the place of labor in relation to the imperative for the dancer’s body to be progressive. This work offers insights into my artistic reflection on aesthetics, which involves practices of teaching movement, performing, drawing, filming, editing, framing, composition and technique. 

  • 25.
    Claeson, Karin
    Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of Musicology and Performance Studies, Musicology and Performance Studies.
    Kroppens Kultur: Fysisk teater som begrepp, dess diskurs och status på teaterfältet.2011Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    This master’s thesis discusses the term physical theatre from a discourse point of view. It also focuses on aspects of power from a field theory perspective. The main theory used is Pierre Bourdieu’s field theory, and I try to apply this onto critical discourse analysis, mainly taken from Michel Foucault. The forms of physical theatre I focus on are mainly commedia dell’arte, theatre forms inspiredby Grotowski and Artaud, as well as mime, performance and contemporary circus. These are all theatre forms that focus especially on the body. My aim is to explore the status and discourse of physical theatre in Sweden today.

    The thesis is divided into two main parts. First, I present research concerning empirical data, where I search for the term physical theatre, as well as other forms of describing these theatre forms, in magazines, theatre playlists, texts about theatre troups etc. The term physical theatre is not very common in these texts, it is often described as dance-theatre for example. It is also prominent that the view on what physical theatre is has changed, theatre forms which focus on the body and its expression have been incorporated into the major theatre field, and are no longer considered odd or different. Physical comedy, however, still stands out. Although it seems that it has become increasingly popular, it has somewhat moved away from the serious forms of physical theatre.

    The second part of the thesis approaches the subject from a more theorising point of view, where the discussion itself is the main focus. I start off by discussing the term physical theatre and its aesthetics – how its meaning has changed from being something avant-garde to something that is considered “normal”. Thereafter I discuss the status of the physical theatre forms, and apply them onto Bourdieu’s field theory. Physical comedy has not yet acquired the status of ”high culture”, whereas the serious, more “arty” forms of physical theatre are on different positions in the theatre field, and even on the physical theatre field. I also discuss how this can be transferred to theories about popular culture, and the interesting things that happens when the once very popular, low-status theatre form commedia dell’arte is situated in a high culture theatre house, Kungliga Dramatiska Teatern, in Sweden. I continue to discuss marginalised forms of theatre from a sub-culturalperspective, fighting both against and inside the dominant culture to gain status in the theatre field. After this, I discuss how the physical theatre’s new discourse has changed because of the newly found interest in contemporary circus, research projects in universities as well as higher education in physical art forms. The conclusion is that the term physical theatre still can be useful to describe different forms of theatre, although it is quite vague and has changed significally.

  • 26.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kroppsliga iakttagelser: kroppen som instrument - på spaning efter nya kroppsliga kompetenser2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet söker dels efter relevanta former och forum för möten mellan å ena sidan teatrala, å andra sidan mediala principer med fokus på ett fördjupat och kvalitativt kroppsligt arbete; dels vill det utveckla pedagogiska verktyg för ämnet kroppen som instrument och rörelsegestaltning i förhållande till film och media, inklusive tvärdisciplinära möten.

    Aleksandra Czarnecki Plaude, lektor i rörelsegestaltning och rytmik vid StDH/Stockholms konstnärliga högskola, berättar om bakgrunden till projektets uppkomst:

    - Efter ett mångårigt arbete som rörelsepedagog med specialisering mot skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text, och som pedagog och teaterkoreograf, har jag börjat intressera mig för att undersöka hur min kunskap kring skådespelarens kroppsliga kompetens kan ”lånas” och ”översättas” i möte med flera konstnärliga discipliner, utanför scenområdet.

    Sedan några år tillbaka har jag börjat möta och arbeta med studenter och deras lärare inom film- och mediaområden. Att mötas över gränserna är en spännande och utmanande process som inspirerar, speglar mitt egna arbetsfält, väcker frågor och påminner om vikten av återkoppling till min egen rot. Under dessa samarbeten har jag upptäckt att kroppen som instrument och fysikalisering av tanke inte enbart är en viktig kompetens för skådespelaren, dansaren eller scenkonstnären.

    Kroppen finns närvarande i all konstnärlig verksamhet som på något sätt förhåller sig till berättelsen om människan. Tanken om kroppen är däremot inte nödvändigvis det samma som en kroppslig eller förkroppsligad tanke och det är denna nyansering och problematisering av kroppslig kompetens som ligger till grund för mitt KU- arbete 2013-2014.

  • 27.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

  • 28.
    Dahlberg, Therese
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    DOKUMENTATION: RÖRELSELEKTOR ALEKSANDRA CZARNECKI PLAUDES ARBETEMAGISTERPROGRAMMET FRÅN TROJA TILL VERDUN 2013 – 20142014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Jag som dokumenterat Aleksandras arbete heter Therese Dahlberg. Jag följde Aleksandras arbete med hennes studenter under första hälften av höstterminen 2013.Arbetet tog studenterna och Aleksandra på en resa till Belgien och Frankrike men framför allt har de färdatspå minnets vägar. Med kollektiv trafik. Det kollektiva minnets färdmedel.Jag har följt med som en nyfiken medresenär. Jag har använt kameran för att fånga bilder, videofilmen för attfånga skeenden och pennan för att fånga reflektioner. Detta är den skriftliga delen med utvalda fotografieroch till de flesta passager finns ytterligare bilder och dessutom rörligt material. Dokumentationen är tänktsom en uppsamling av material inför Aleksandras fortsatta arbete i hennes konstnärliga utvecklingsprojekt –Kroppen som instrument - På spaning efter nya kroppsliga kompetenser.

  • 29.
    Dam, Alexander
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    En studie i kontakt: En essä om min väg genom smärta till ökad självkännedom2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag började magisterprogrammet Svarta Speglar 2018 med en frågeställning:

    Vad behöver jag göra för att släppa taget om den yttre blicken på mig själv och mitt

    konstnärskap?

    Denna frågeställning har inte förändrats under läsårets gång. Jag visste innan jag började vad

    det var som jag behövde lära mig. Faktum är att jag behöver det fortfarande. Det viktiga är att

    kroppen har börjat komma ifatt.

    I större delen av mitt liv har mitt intellekt har styrt min kropp. Intellektet har ett högt tempo

    och en förmåga att snabbt förändras. Det är ytligt, lättpåverkat och flyktigt.

    Min kropps vetande, alltså informationen i varje cell, har däremot har ett mycket

    långsammare tempo och tar längre tid att förändras (förutom vid starka trauman). För att

    kroppens kunskap och beteendemönster ska förändras behöver informationen i cellerna

    förändras. För detta krävs upprepning.

    Intellektet är bra på att välja, mäta, planera och jämföra. Det har också en förmåga att, utifrån

    sitt mätande, värdera och sätta mig själv i jämförelse med allt som finns runtomkring. Detta

    värderande är något av det mest effektfulla jag har ägnat mig åt; att ha värderat mig själv över

    någon annan har skapat en känsla av trygghet, lugn, till och med lycka. Att däremot ha

    värderat mig under någon annan har skurit som is igenom hela kroppen, jag har blivit rädd,

    spänt kroppen och reagerat instinktivt så som en gör när en står inför verklig dödsfara; fäktat,

    flytt eller fryst, allt för att klara mig ur. Dessa skiftningar kan gå väldigt snabbt och kastar en

    fram och tillbaka mellan upplevd trygghet eller rädsla. Ändå har jag fortsatt. I drygt 20 år har

    mitt intellekt värderat mig själv gentemot andra, det är detta mönster jag har upprepat om och

    om igen. För min kropp har detta blivit en norm.

    Detta mönster är den största anledningen till min fysiska skada.

    Med behandlingsmetoder som osteopati, kinesisk medicin, yoga och samtalsterapi har jag

    insett hur värderandet, med dess falska känsla av trygghet och ständiga rädsla, endast har

    skapat stress, spänningar och smärta i min kropp. Jagandet efter värdering har fått mig att gå

    över mina fysiska gränser och gjort att jag inte lyssnat in hur min kropp egentligen mår och

    vad den behöver. Sakta har den förslitits.

    Med denna hjälp har jag också förstått vikten av mitt intuitiva vetande. Att det finns en

    annan, djupare, röst förutom intellektet som kroppen kan lyssna in och lära sig av.

    Jag upplever intuitionen som mer subtil men samtidigt starkare, den är inte lika snabb som

    intellektet men lämnar mig med en känsla av genuinitet. Den vet redan allt jag behöver veta

    och bara väntar på att kroppen ska lära sig, eller rättare sagt förstå vad den har glömt bort. Att

    följa min intuition innebär att släppa taget om den yttre, värderande, blicken. Att istället

    lyssna in och lära känna mig själv, och att skapa konst från denna inre plats.

    Intellektet har fantastiska förmågor, men jag insåg att för att hela mig själv från skadan så

    behöver min kropp ha en annan primär utgångspunkt; kontakten med intuitionen.

    Men min kropp behöver tid och träning för att lära om.

    Det var med denna intuitiva längtan jag påbörjade utbildningen. Under läsåret har jag

    utforskat hur jag kan komma i kontakt med det intuitiva vetandet och hur det kan lära om

    kroppen. Jag kommer följande benämna detta som att vara i kontakt, det är vad denna essä

    handlar om. Essän behandlar olika teman som alla beskriver tankar, upplevelser och insikter

    som har följt och uppkommit under utbildningens och utforskandets gång.

    Dessa teman är:

    - Att bli bäst och myten om värdefullhet s. 4

    - Kontakten och att bryta igenom s. 6

    - Smärtan s. 7

    - Bryta igenom med upprepning s. 9

    - Bryta igenom med ilska s. 10

    - Bryta igenom med kraft s. 13

    - Bryta igenom med röst s. 14

    - Sorgen s. 17

    - Från betraktad till betraktare s. 18

    Essän är skriven utifrån mina egna erfarenheter från utbildningen och tidigare. Till min hjälp

    har jag använt citat från litteratur och andra medier, som jag tagit del av under

    skrivprocessen, för att förstärka och förtydliga mina egna tankar, resonemang och slutsatser.

    Det här är min resa genom magisterutbildningen Svarta Speglar 2018.

  • 30.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    Anthropocene2019In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 6044, p. 24-24Article, book review (Other academic)
  • 31.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology. Uppsala Univ, Uppsala, Sweden..
    Hamlet: From his lowest note to the top of his compass2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5960, p. 21-22Article, book review (Other academic)
  • 32.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    In the beginning was the deed: review of Szenen Aus Goethes Faust2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5978, p. 22-23Article in journal (Refereed)
  • 33.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    Letters gone astray: [Review of: Das Jagdgewehr, Carmen, The Barber of Seville]2018In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 6024, p. 19-19Article, book review (Other academic)
  • 34.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    Marnie2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5982, p. 24-24Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [en]

    Review of Nico Muhly MARNIE, English National Opera.

  • 35.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology. Crit Circle, Mus Sect, London, England..
    Puccini - La Boheme2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5974, p. 19-19Article, book review (Other academic)
  • 36.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    The impact of kitsch2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5962, p. 21-22Article, book review (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 37.
    Dammann, Guy
    Uppsala University, Disciplinary Domain of Humanities and Social Sciences, Faculty of Arts, Department of Musicology.
    The music of time: Review of Der Ring Des Nibelungen, Stockholm Royal Opera2017In: TLS - The Times Literary Supplement, ISSN 0307-661X, E-ISSN 1366-7211, no 5957, p. 20-22Article, book review (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 38.
    Edemo, Gunilla
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Envoll, IdaStockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Att gestalta kön: berättelser om scenkonst, makt och medvetna val2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boken du håller i din hand är en slutrapport från projektet Att gestalta kön – ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare.

     Syftet med projektet har varit att skapa kunskap om de konstnärliga och pedagogiska val som görs i arbetsprocesserna vid våra utbildningar. Lärarens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna val i sin pedagogiska praktik, ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Studentens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Alla deltagare har haft som mål att utveckla sin förmåga till kritisk reflektion kring såväl sitt eget som andras arbete.

     Allt arbete i projektet har varit processinriktat. Vår erfarenhet är att det sällan fungerar med någon »quick fix« i form av till exempel generella regler för hur antagningsförfarande, urval av texter eller gestaltning ska gå till. I stället har vårt arbete i projektet handlat om komplexitet och paradoxer i ett ständigt växelspel mellan det specifika (just här och nu) och det generella (mönster som vi ser inom scenkonsten och i samhället) i såväl reflektion som praktik. Ungefär som det alltid är när man arbetar med konstnärliga processer alltså, fast i och med projektet så har det skett ur för oss nya perspektiv.

    I skådespelarens yrkesutbildning reflekterar man ständigt över hur människor beter sig. Studenter och pedagoger rannsakar rollerna, deras handlingar, känslor och livsval. Detta sker i samtal, men framför allt i handling. Man prövar olika perspektiv, tar olika grepp på det dramatiska materialet och undersöker rollfigurens liv ner till minsta nervryckning. I det projekt som nu ligger framför skådespelarutbildningarna, Att gestalta kön, riktas det undersökande ögat mot oss själva. Med samma skarpa och nyfikna öga som vi använder mot rollfigurernas liv och relationer ska vi undersöka våra egna vanor, våra kroppsliga val och de maktrelationer som finns i det dagliga arbetet på skolorna. Det är naturligtvis en utmaning som heter duga: frågorna kan vara om detta är möjligt, vem ska i så fall granska vem och inte minst den viktigaste frågan: kan vi som arbetar med skådespelarutbildning ta till oss kunskaper och åsikter om oss själva som är kritiska?

     Precis som läraren och forskaren Kent Sjöström (Teaterhögskolan i Malmö), som vi citerar här ovan, förutsåg i sitt tal under projektets kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro 2007, så har det inte blivit en helt enkel och smärtfri process. I den här boken finns berättelser om konflikter och motsättningar, såväl inom våra organisationer som i mötet med scenkonstbranschen. Men det har också varit ett lustfyllt arbete, flera berättelser uttrycker en glädje som finns i att erövra nya verktyg och förhållningssätt till scenkonst, pedagogik och ett yrkesliv som scenkonstnär.

    Vi har arbetat med projektets målsättningar inom fyra verksamhetsområden:

     » scenisk gestaltning

    » dramatik, lyrik, musikdramatik

    » könsmedveten pedagogik

    » scenkonstbranschen

     

    Det är väldigt intressant nu i efterhand att se

    att just styrgruppen för ett genus- och jämställdhetsprojekt

    var så otroligt hierarkisk! /Student i malmö

    Boken rymmer berättelser som berör dessa områden, ur studenters, lärares och projektledningens perspektiv. Dessutom finns berättelser om projektet som samarbetsform. Bara detta att upprätta en femte enhet mellan fyra organisationer, var en utmaning. Vi behövde ett demokratiskt organ som kunde formulera målsättningar, styra projektet och fungera som en plattform för samarbetet. Projektets styrgrupp bestod av representanter för ledning, lärare och studenter, och ordförandeskapet roterade mellan högskolorna. Styrgruppsarbetet blev i sig en lärorik resa som gav insikter om hur makt och ansvar kan fördelas och brukas för att skapa delaktighet och effektivitet.

    Det är inte några färdiga resultat vi har att presentera i den här rapporten. Du som läsare får i stället en inblick i en pågående process. Arbetet med rapporten har i själva verket varit en del av lärandet i projektet. Alla studenter och medarbetare har erbjudits möjligheten att berätta om sina erfarenheter. Till vår hjälp har vi i redaktionen haft ett redaktionsråd bestående av lärare och studenter som kommit med idéer till texter och peppat sina kollegor att skriva. Vi citerar också dokumentation och utvärderingar från aktiviteter vi haft under åren. Och flera texter bygger på transkriberingar från de seminarier vi hade i samband med projektets avslutning vid Teaterbiennalen i Borås 2009. Vi har dessutom valt att anlita en frilansjournalist för att ur en utomståendes perspektiv berätta historien om det öppna brev som skrevs av två studenter mitt under projektet, och som uppmärksammades i branschen.

    De berättelser som vi samlat i rapporten ger en bild av hur projektet fungerat i praktiken: erövra ett språk, samtala, pröva, reflektera, påstå något, pröva igen och kanske påstå motsatsen. Arbetet går nu vidare, projektets målsättningar lever kvar och har vässats inför framtiden, som du kan se på s. 14–17.

    Jag är imponerad av det mod som jag möter hos

    studenterna. Det förändrar mig. Jag möter unga

    människor som vågar prova nya saker, som vågar

    ifrågasätta sig själva och göra det fullt ut. Jag blir

    modig också, bara av att se detta. /Lärare i Stockholm

     Samarbetet mellan de fyra högskolorna kommer fortsätta att fördjupas och vi kommer även i framtiden att dela med oss till scenkonstbranschen och publiken av det arbete som vi gör.

     Den här boken är alltså inte de sista ord som sägs om projektet Att gestalta kön eller om vårt arbete med genusperspektiv och andra normkritiska perspektiv. Vi är övertygade om att studenter och medarbetare kommer att ha fler och andra historier att berätta i olika former under en lång tid framöver: i intervjuer, seminarier, artiklar och i framtidens konstnärliga forskning. Och en generation skådespelare har med sig verktyg från projektet, som kommer att göra skillnad i den gestaltning som publiken möter, även om det är för tidigt att säga på vilka sätt.

     Särskilt förväntansfulla är vi inför att den utomstående forskare som vi haft förmånen att samarbeta med, kultursociologen Anna Lund, kommer att bearbeta allt det material som hon samlat in genom att delta i projektet, intervjua och samtala med oss som studerar och arbetar vid utbildningarna. I den här boken berättar Anna om studenternas möte med scenkonstbranschen, men hennes fortsatta forskning kommer att ge fler berättelser om vad som hänt under åren med projektet och vilka förändringar det lett till inom våra organisationer.

     Du som läser kommer upptäcka att det är skådespelaren som är normen i rapporten. Så har det varit i projektet också. Som det är med normer, så avspeglar de sig helt konkret i hur resurser i form av tid och utrymme fördelas. De studenter som utbildar sig till mimare i Stockholm, musikalartister i Göteborg, dramatiker och regissörer i Malmö har också varit med i projektet, men mer eller mindre som undantag från skådespelarnormen. De har i mindre

    Jag är så oerhört tacksam för att ha fått ta del

    av det här projektet. Det har gett mig många

    nya tankar, mycket styrka, verktyg, ord och en

    ytterligare mening till varför jag vill arbeta med

    teater. Det har gett mig forum att diskutera

    »tysta saker« öppet och lyft frågor jag

    brottats med hela livet. /Student i Malmö

    utsträckning valt att medverka i den här boken. Detsamma gäller den tekniska och administrativa personalen, som involverades i projektet i ett sent stadium, när studenter och lärare redan formulerat målsättningar och var igång med arbetet. Det finns olika anledningar till att det sett ut så och vi är självkritiska till det och tycker att det är viktigt att vi fortsätter granska våra normer så att alla studenter och medarbetare kan göras delaktiga i det fortsatta arbetet.

    Med detta sagt, så önskar vi dig trevlig läsning! Vi hoppas att bokens många berättelser ska inspirera dig som arbetar med (scen)konst eller (scen)konstnärlig utbildning till att initiera och driva utvecklingsarbete ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Vi vill också att de ska utmana dig till att se din egen verksamhet ur nya perspektiv. Stockholm och Göteborg i november 2009 Redaktionen, på uppdrag av projektets styrgrupp

    »Projektet är till för oss, det är inte vi som är till för

    projektet«; denna återkommande formulering uttrycker

    en sympatisk inställning som jag finner riktig

    och väsentlig att betona. När nu slutrapporten ska

    utformas är det därför viktigt och bra att studenternas

    och personalens röster ges stort utrymme. De bildar

    en mosaik där var och en kan bidra med intressanta

    synpunkter, erfarenheter och perspektiv, somliga

    individuella, en del mer övergripande. /Lärare i Malmö

    Att gestalta kön är ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv som under två läsår bedrivits vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare: Teaterhögskolan i Malmö (Lunds universitet), Teaterhögskolan i Stockholm, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet samt Teaterhögskolan i Luleå (Luleå Tekniska universitet).

    Övergripande mål

    » Studenten kan göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Studenten kan muntligt beskriva sina konstnärliga val samt kritiskt reflektera över både egna och andras konstnärliga val. » Läraren kan göra aktiva och medvetna pedagogiska val i sin undervisning. Dessa val syftar till en undervisningssituation där manliga och kvinnliga studenter har likvärdiga villkor för lärande och full integritet. Läraren kan muntligt beskriva sina pedagogiska val samt kritiskt reflektera över både egna och andras pedagogiska val, ur genus- och jämställdhetsperspektiv.

    Styrning

    Projektet styrdes av en styrgrupp, bestående av representanter för ledning, kollegium och studenter vid de fyra lärosätena. Styrgruppen formulerade projektplan med mål och delmål, beslutade över budget, gjorde prioriteringar av verksamhetsområden och aktiviteter. Ordförandeskapet roterade mellan de fyra lärosätena. Det var alltid två ordförande: en anställd och en student. Vid varje lärosäte fanns referensgrupper där styrgruppens ledamöter kunde förbereda och förankra beslut utifrån sina olika perspektiv som chef, lärare eller student.

    Förprojektering

    Under läsåret 2006/2007 arbetade vi med att utforma projektet.Det är första gången som de fyra lärosätena samverkar kring konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsarbete, därför behövde vi en gemensam startsträcka. Projektets förprojekteringsfas finansierades av Statens kulturråd samt av myndigheten NSHU. Under förprojekteringsfasen tog vi fram projektplan och budget samt sökte pengar till genomförandefasen.

    Genomförande

    Projektet startade med en kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro den 25 maj 2007, det genomfördes läsåren 2007/2008 och 2008/2009. Genomförandefasen finansieras av Stiftelsen framtidens kultur, som gav 1 miljon kr i anslag till konstnärligt utvecklingsarbete och myndigheten NSHU som gav 2 miljoner kr i anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete och nätverksbyggande. Sammanlagd budget för projektets genomförandefas var alltså 3 miljoner. Projektet avslutades genom interna och offentliga seminarier vid Teaterbiennalen i Borås 3–7 juni 2009 samt vid konferensen Challenging Education, Uppsala universitet 14–17 juni 2009.

  • 39.
    Edin, Sara
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den Inre Kritikern: tankar om skapande och självkritik2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag sökte utbildningen därför att jag hade ett uppdämt behov av att reflektera och komma vidare i min kreativa utveckling. När jag kom till Svarta Speglar var jag alltså i begrepp att börja något nytt, som legat och pockat på i flera år men av olika skäl inte kommit fram. Jag ville bli mera självständig och fristående i mitt skapande. Jag ville arbeta med min egen musik och mig själv även som artist och sångerska, inte enbart instrumentalist och bandmedlem. Jag såg det som så att orsaken att jag inte drivit mina egna projekt ligger hos mig själv och delvis grundas i överdrivet negativ självkritik. Därför valde jag efter viss tankemöda att utforska den inre kritikern och hur den kan gå bärsärkagång och allvarligt skada vårt - mitt - konstnärskap. Då jag kom till kursen mottogs jag med värme av mina nya klasskamrater som redan börjat två dagar tidigare. De teater- och yogaövningar som gjordes på golvet öppnade upp och svetsade samman gruppen på ett djupare plan än enbart ord kan göra. Klassen kallas för ”kören”, inspirerat av den grekiska kören. Vi skulle spegla varandra och använda oss av varandras erfarenheter och blickar i arbetet. Utmaningarna haglade, vi arbetade hårt och jag njöt. Nästa fas innebar att var och en skulle leda gruppen i ”labb” där man skulle utforska sin konstnärliga frågeställning. Jag utforskade ledarskap, röst, negativa tankar,var de kommer ifrån och ritualer för att göra sig av med dem, och som avslutning bjöd jag in gruppen att musicera med mig. Jag hade även en konstnärlig utmaning: att spela egna, nyskrivna låtar ensam för gruppen. Allas labb var djupa, tankeväckande och kraftfulla, och många gånger emotionellt omskakande. Det var ett stort privilegium att få delta i så många kreativa människors processer som de delade med så stor öppenhet och stort mod. Andras processer närde och hjälpte min. Svarta Speglar handlar mycket om att få syn på saker och att våga pröva. Enkelt och svårt samtidigt. I nästa fas arbetade vi med att skriva, vilket mest kändes som en underbar lek för mig, något jag inte gjort, förutom sångtexter, på oerhört länge. Här fick vi backa från det emotionella jobbet och ta in de mentala processerna mera, observera och arbeta med former. Delvis pga mycket intensivt arbete även utanför skolan var jag uttröttad efter påsk då vi skulle göra ett andra labb. Jag föll ned i en svart svacka av ifrågasättande, kraftlöshet och apati. Vi arbetade med clown och schamantekniker som går djupt i det undermedvetna och inte tillåter förställning på något sätt. Gamla sår revs upp och mitt förtroende fick en knäck. Jag var vilse och övervägde att sluta på kursen. Frasen ”De Brända Landen” ekade i mitt huvud. Var jag slut? Var det ens meningsfullt att fortsätta försöka utvecklas? En gammal bok föll då ur min bokhylla: Hal & Sidra Stone: Voice Dialogue. Jag bestämde mig för att göra övningar ur boken och renodla och gestalta vad boken kallade min Inre Kritiker - låta den komma till tals helt ostörd och låta mina klasskamrater intervjua den. Detta gjorde jag i mitt andra labb. Det jag kom fram till då redovisades på scen i publikmötet vid terminsavslutningen. Efter sommaren återförenades vi. Jag hade jobbat som teatermusiker under sommaren i min vanliga musikerroll som medlem i ett band. Reflektion och inre utveckling hade fått vänta. Vi reste till Tallinn och arbetade med en kraftfull teknik som kallas Kroppslig läsning av platser. Denna teknik leder till ett förhöjt medvetandetillstånd och en intensiv närvaro i nuet. Sedan filtreras 2. ens upplevelser genom ens eget urval bland de intryck man minns. Slutresultaten kan ofta förvåna och säga något om en själv, samt ge stoff till konstnärligt arbete. Denna termin har för mig handlat om uppsamlande men även gett nya upptäckter. Saker har mognat och frågeställningen djupnat och blivit mer komplex. I dagsläget vill jag skriva om Den Inre Kritikern, och också om historier vi berättar om oss själva, och om att läka emotionella sår genom kreativiteten.

  • 40.
    Elblaus, Ludvig
    et al.
    Kungliga tekniska högskolan.
    Unander-Scharin, Åsa
    Luleå University of Technology, Department of Arts, Communication and Education, Music and dance.
    Unander-Scharin, Carl
    Karlstad universitet.
    Uncanny materialities: Digital Strategies for Staging Supernatural Themes Drawn from Medieval Ballads2017In: Leonardo music journal, ISSN 0961-1215, E-ISSN 1531-4812, Vol. 27, no 1, p. 62-66Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    n the medieval tradition of ballads, a recurring theme is that of transformation. In a staged concert for chamber orchestra, singers and dancers called Varelser och Ballader (Beings and Ballads), we explored this theme using ballads coupled with contemporary poetry and new music. The performance made use of custom-made digital musical instruments, using video analysis and large-scale physical interfaces for transformative purposes. In this article, we describe the piece itself as well as how uncanny qualities of the digital were used to emphasize eerie themes of transformation and deception by the supernatural beings found in the medieval ballads.

  • 41.
    Eriksson, Anders
    et al.
    KTH, School of Engineering Sciences (SCI), Mechanics, Structural Mechanics.
    Ölme, Rasmus
    KTH, School of Computer Science and Communication (CSC), Media technology and interaction design, MID.
    Functional movements2012In: (What´s) the matter with method, Kortrijk, Belgium, 2012Conference paper (Other academic)
  • 42.
    Eriksson, Sara
    et al.
    Kungliga tekniska högskolan.
    Unander-Scharin, Åsa
    Luleå University of Technology, Department of Arts, Communication and Education, Music, media and Theatre.
    Trichon, Vincent
    Kungliga tekniska högskolan.
    Unander-Scharin, Carl
    Karlstad universitet.
    Kjellström, Hedvig
    Kungliga tekniska högskolan.
    Höök, Kristina
    Kungliga tekniska högskolan.
    Dancing With Drones: Crafting Novel Artistic Expressions Through Intercorporeality2019Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Movement-based interactions are gaining traction, requiring a better understanding of how such expressions are shaped by designers. Through an analysis of an artistic process aimed to deliver a commissioned opera where custom-built drones are performing on stage alongside human performers, we observed the importance of achieving an intercorporeal understanding to shape body-based emotional expressivity. Our analysis reveals how the choreographer moves herself to: (1) imitate and feel the affordances and expressivity of the drones' 'otherness' through her own bodily experience; (2) communicate to the engineer of the team how she wants to alter the drones' behaviors to be more expressive; (3) enact and interactively alter her choreography. Through months of intense development and creative work, such an intercorporeal understanding was achieved by carefully crafting the drones' behaviors, but also by the choreographer adjusting her own somatics and expressions. The choreography arose as a result of the expressivity they enabled together.

  • 43.
    Fahlgren, Siv
    et al.
    Mid Sweden University, Faculty of Human Sciences, Department of Social Sciences.
    Giritli Nygren, Katarina
    Mid Sweden University, Faculty of Human Sciences, Department of Social Sciences.
    Granberg, Magnus
    Mid Sweden University, Faculty of Human Sciences, Department of Social Sciences.
    Johansson, Anders
    Mid Sweden University, Faculty of Human Sciences, Department of Humanities.
    Söderberg, Eva
    Mid Sweden University, Faculty of Human Sciences, Department of Humanities.
    Having Your Cake and Eating It?: The “Painful Cake” Incident of 2012 Examined2015In: Konsthistorisk Tidskrift, ISSN 0023-3609, E-ISSN 1651-2294, Vol. 84, no 1, p. 55-70Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    On the 15th of April, 2012, The Modern Museum (Modernamuseet) in Stockholm celebrated the World Art Day by having a reception with the Swedish cultural minister present, at which an artwork in the form of a cake made in the likeness of the body of a caricatured black woman was served, cut up and eaten, while the artist, masked as the cakes head, screamed. This conceptual, relational, and contextualizing artwork, which leads to a much heated debate in Sweden and which was also internationally picked up on, was made by the explicitly anti-racist artist Makode Linde. In this article, we explore the problem of this event in terms of its sociocultural significance. How did we react upon the drama that we were following from a distance? What did it make us see? What questions did the incident raise about the Swedish society of today? These are examples of the questions we as gender researchers working in Sweden will discuss in the form of a triptych. We use the triptych metaphor as a tool for opening dialogue. By opening its panels it becomes possible to decommodify the single image of the artwork and make relations between agents traceable, visible, and readable.

  • 44.
    Feldhandler, Samuel
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    On Temperament, Steps and other Apparatuses of my Choreographic Practice:2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Similarly to how I write dance, my approach to writing this essay will be descriptive, in such a way developed by Simon Hecquet and Sabine Prokhoris in their book Fabriques de la Danse1. Description for them is a way to construct gazes or manners of seeing2 and not merely the communication of a preexisting gaze. In such, it is a mode of giving accounts to another as well as to oneself. In this giving of accounts, my aim is to dissect some of the choreographic apparatuses I have been developing throughout the years, analyse what they do and if they are useful in fulfilling what I want my work to do. This essay will consider my entire body of works and will especially focus on the current work ’d he meant vary a shin’s, a dance trio for Eva Honings, Lena Schattenberg and myself.

  • 45.
    Flygare Bengtsson, Susanna
    Linnaeus University, Faculty of Arts and Humanities, Department of Film and Literature.
    Övergång2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 20 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    A one act play consisting in short scenes at a crossing. We meet different people a short moment, while they are waiting for the green light. In a break, more or less welcome, where other transitions and obstacles to cross in life are felt. In dialogue and in silence.

    Theme / Idea: To be put on pause or coming over. Play time about 1 h.

  • 46.
    Foka, Anna
    Umeå University, Faculty of Arts, Humlab.
    Remixing Classics for the Screen: Woody Allen and the Classical Tradition2015In: Studia Oliveriana, ISSN 0562-2964, Vol. 1, p. 55-76Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Several films by Woody Allen (Interiors, Oedipus Wrecks, Match Point and Mighty Aphrodite) contain elements of classical tradition that have been neglected or oversimplified by film scholarship as references to the director’s personal engagement with psychoanalysis. Using Mighty Aphrodite (1995) as illustration, I argue that these films convey the expression of contemporary social issues through a complex and multi-layered reception of classical culture that goes beyond pure psychoanalysis. In Mighty Aphrodite, specifically, Allen deploys the strict formalism of tragedy and the myth of Oedipus as film mechanisms for contemporary societal discourse. Via evaluation of film and narrative, I demonstrate that Allen’s classical reception is self-reflexive as it refers back to the very processes of performative arts. Furthermore, Allen utilizes the classical tradition as a form of expression in contemporary classical Hollywood narratives and creates a rich cultural experience for his audience; a cinematic treatise on cultural remix, dramatic formalism and classical reception per se.  

     

  • 47.
    Foka, Anna
    Umeå universitet, Humlab.
    Remixing Classics for the Screen: Woody Allen and the Classical Tradition2015In: Studia Oliveriana, ISSN 0562-2964, Vol. 1, p. 55-76Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Several films by Woody Allen (Interiors, Oedipus Wrecks, Match Point and Mighty Aphrodite) contain elements of classical tradition that have been neglected or oversimplified by film scholarship as references to the director’s personal engagement with psychoanalysis. Using Mighty Aphrodite (1995) as illustration, I argue that these films convey the expression of contemporary social issues through a complex and multi-layered reception of classical culture that goes beyond pure psychoanalysis. In Mighty Aphrodite, specifically, Allen deploys the strict formalism of tragedy and the myth of Oedipus as film mechanisms for contemporary societal discourse. Via evaluation of film and narrative, I demonstrate that Allen’s classical reception is self-reflexive as it refers back to the very processes of performative arts. Furthermore, Allen utilizes the classical tradition as a form of expression in contemporary classical Hollywood narratives and creates a rich cultural experience for his audience; a cinematic treatise on cultural remix, dramatic formalism and classical reception per se.  

     

  • 48.
    Fopp, David
    Stockholm University, Faculty of Humanities, Centre for Teaching and Learning in the Humanities (CeHum).
    Regi med barn och unga: En studie av hur personregi används i barn- och ungdomsteaterverksamhet2013Independent thesis Advanced level (professional degree), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Hur arbetar regissörer och dramapedagoger med barn med ”personregi” - alltså med feedbacken som hjälper till att ett barn hittar ett uttryckssätt som är trovärdigt, ett sätt att spela som är livligt. Hur gör man och varför? Vad är det för en typ av handling, interaktion? Syftet med arbetet är att förstå och tydliggöra en ganska dold och mystisk verksamhet; att inspirera alla intresserade till utvecklat egen verksamhet; att lyfta fram en interaktion där barnen blir hjälpt till och värdesatt i deras spontana tillvaro.

    Arbetets metodik är inspirerad av ”grundad teori” och närmar sig den konkreta sociala interaktionen genom att föra öppen strukturerade samtal med regissörer och dramapedagoger som är verksamma i stora mest kommunala barn/ungdomsteater: Vår Teater/Kulturskolan, Enskedespelet, Sagateatern Lidingö, Ung teater Täby, Skara Skolscen samt Stockholms Stadsteater och Dramaten. Utifrån det material föreslås en systematisering av de olika metoder hur man arbetar som regissör med just personregi. Teoribakgrunden är Daniel Stern och Anders Brobergs utvecklingspsykologi å ena sidan; och de implicita teorierna i internationella skådespeleri/regihandböcker å andra.

    Resultatet visar att det finns en skillnad i regiarbetet när det gäller 7-12-åringar respektive 12-20-åringar. Med de yngre arbetar man utan text. Däremot bygger verksamheten i alla åldrar på stolpmanus som regissören arbetar fram med barnen utifrån improvisationer i en ömsesidig inspirerande process av att hitta-på och ta-upp. I nästa steg är huvuduppgiften för personregissörerna att hjälpa till att försätta barnen i den specifika stämningsfulla situationen som scenen kräver. Som personregins metoder (i alla åldrar) för finarbetet dyker många olika ”verktyg” upp: kognitiva (1) som att prata om ”varför” någon gör något (a), vad någon ”vill” med en handling eller mening (b) eller om hur man ska ”tänka” medan man spelar en mening (c); kroppsliga (2) som att hitta nya rörelsemönster och uttryckssätt (a) eller agera ”som-om” man vore själv rollfiguren (b); samspelsmässiga (3) som att ta upp impulser från den andres blick eller situationen själv. Hur sceneriet exakt ska se ut bestämmer man sent i repetitionsarbetet. Alla är överens om att personregins arbete utgör en unik och värdefull situation där en vuxen hjälper ett barn att hitta sin fantasi och att våga gestalta en annan varelse.

  • 49.
    Fornäs, Johan
    Göteborgs universitet.
    Nio år efter Tältprojektet: Rapport från ett seminarium 12-13/1 19861986Report (Other academic)
  • 50. Fornäs, Johan
    et al.
    Lindberg, Ulf
    Hansson, Lars
    Tältprojektet: Vi äro tusenden1977In: Tekla: Teori och klasskamp, ISSN 0348-7253, no 3/4, p. 94-104Article in journal (Other academic)
1234567 1 - 50 of 323
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf