Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.

Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.

Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:

• att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;
• att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;
• att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;
• att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.

Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.

Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?

I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.

Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.

Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.

Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.

Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:

• att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;
• att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;
• att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;
• att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.

Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.

Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?

I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.

Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.

Existing research has found heterogeneity in the implementation of Lean and its outcomes in terms of employee involvement across countries. This article explores the potential role of labour–management relations. It relies on in-depth company case studies carried out in the aerospace industry in France and Sweden. The study finds significant variations in employee involvement – higher in the Swedish than in the French cases. Managerial orientations did play a role, as the ‘technocratic’ form of Lean in France echoed a more unilateral top-down conception of management, while Swedish managers appeared more receptive to the ‘involvement-enhancing’ paradigm. But the attitudes and behaviours of unions were also a crucial factor, as Swedish unions were very effective in impinging on the implementation of Lean at workplace level, while their French counterparts, often divided, adopted a more defensive stance, lacking expertise and implication in the promotion of high-involvement work organisations.

For a long time, the Swedish government has tried different reforms to counteract declining student results. One action was to implement a salary-lift for teachers perceived as especially skilled. However, changes within socially complex systems tend to create tensions and resistance among the staff. In this reform, a majority of teachers were excluded from the payroll raise, which led to a renegotiation of roles, rules and commitments within the faculty. In this study, the principals’ perception of the teachers’ initial reactions and responses to the implementation is the focus. The data for this study contain four narratives from principals who implemented the salary lift within their organizations. The analysis shows that the reform challenged the principals as heads of the organizations. They stated that the salary lift created conflicts and insecurities among the teachers related to their motivation, sense of trust and self-efficacy. These conflicts and insecurities seemed to fuel a spiral of mistrust within the schools in the wake of the reform.

Declining fertility in developed countries along with rising number of immigrants and different fertility behavior exhibited by the immigrants make the immigrants’ fertility an interesting topic in field of demography. However most of the studies on immigrants’ fertility consider the female immigrants as their subject on the assumption that they represent the immigrants’ fertility. This study took another perspective and tries to study male immigrants’ fertility. Spanish Immigrants’ Survey 2007 was used to see how the different migration related factors affect the male immigrants’ fertility. Poisson regression was applied on a sample of 3797 childless males who are 16 or older. This study found tentative support to selection hypothesis but no clear support to adaptation hypothesis on male fertility behaviors. There exist differences in the fertility between male immigrants from different regions. Effect of education, number of parent’s siblings and mother language on male immigrants’ fertility was also analyzed.

The purpose of the present project has been to carry out international studies on meaning-making coping among people who have been affected by cancer in a number of societies and, thereby, to try to understand the influence of culture on use of these coping methods. Five countries — Sweden, South Korea, China, Japan, and Turkey — are included in the project. Qualitative semistructured interviews have been conducted with persons with a cancer diagnosis. The research group in each country has used, as a foundation, the interview questions developed for the Swedish study. These questions were, however, modified to better suite the sociocultural context of each participating country. The results presented here concern only Turkey and are restricted to religious coping methods. The study consists of 25 cancer patients (18 females and 7 males) between 20 and 71 years of age. The results of the study in Turkey indicated that the RCOPE (Religious Coping) methods are highly relevant for the interviewees. A sociological analysis of the study made from a cultural perspective showed clearly the importance of the idea of being tolerant ( Sabr ) for patients when coping with the psychological problems brought about by cancer. The study made it clear that culture plays an essential role in the choice of coping methods.

Markets have sometimes been described as vastly different from and even opposite to formal organizations.But markets and organizations share a similarity as well. Both are organized – by the use of decisionson membership, rules, monitoring, sanctions or hierarchy. Market organization creates differencesamong markets, and specific dynamics, which can be explained by the actions and interactions of marketorganizers: profiteers, ‘others’, sellers and buyers. The concept of market organization is an analyticaltool, which can be used for analysing why and how markets are created, why they get their specific formand how they change.

Att se samhället är en introduktion till sociologiämnet. Boken visar på olika sätt att upptäcka och synliggöra samhället. Att studera och forska i sociologi handlar om att det som är välbekant och vardagligt i ett nytt ljus och i nya sammanhang.

In 2011, Syrian chief in the administration of internal confusion and indicating his own people, violence, persecution and inhumane treatment due to be greater than started an immigration wave from Syria. This immigration wave is the most affected from the Turkey and the number of the country’s 3.5 million Syrian refugees/asylum seekers has exceeded officially. At the beginning of the most important problems in this process, there is no doubt in the age of Syrian children with primary and secondary school’s educational problems and their integration into Turkish society. The main objective of this study, Syria to Turkey from 2011 as the refugee/asylum seekers children education in primary and secondary education level by reviewing the application problems and to propose solutions. Basically a working research, qualitative method including scientific books, articles, dissertations and reports that Syrians with secondary data sources. Research method, content and discourse analysis of oral history interviews and with the methods used. Study; respectively, to briefly reflected on subsequent confusion in Syria, Turkey, who came to Syrian refugee children legal status examined; the corresponding legislation and problem areas identified, various solutions are listed my suggestions.

This qualitative study aims to reach further understanding of how social workers at the Swedish Public Employment Service perceive structural racism in the Swedish labor market for second-generation afro-swedes. The study is conducted in Sweden. The first part of the research focused on the main reasons second-generation Afro-Swedes risk social exclusion from the Swedish labor market, while the second part focused on discriminatory employment and the third part covered strategies to tackle structural racism and to improve social inclusion of second-generation Afro-Swedes. The Theoretical framework of social exclusion was used to analyse the study findings. Through semi-structured interviews, four social workers expressed their views of various factors of structural racism second-generation afro-swedes experience in the Swedish labor market. The result shows that second-generation Afro-Swedes experiencing structural racism in the Swedish labor market are likely to experience social exclusion in the Swedish community. It was shown that factors such as cultural incompetency, discriminatory employment and education play significant roles in structural racism and social exclusion.

Currently there is a demand for practical ways to integrate ecological insights into practices of design, which previously have lacked a substantive empirical basis. In the process of developing the Albano Resilient Campus, a transdisciplinary group of ecologists, design scholars, and architects pioneered a conceptual innovation, and a new paradigm of urban sustainability and development: Social-Ecological Urbanism.  Social-Ecological Urbanism is based on the frameworks of Ecosystem Services and Resilience thinking. This approach has created novel ideas with interesting repercussions for the international debate on sustainable urban development. From a discourse point of view, the concept of SEU can be seen as a next evolutionary step for sustainable urbanism paradigms, since it develops synergies between ecological and socio-technical systems. This case study collects ‘best practices’ that can lay a foundational platform for learning, innovation, partnership and trust building within the field of urban sustainability. It also bridges gaps in existing design approaches, such as Projective Ecologies and Design Thinking, with respect to a design methodology with its basis firmly rooted in Ecology.

Tage Alalehto undersöker i denna artikel när kapitalismen kom till Tornedalen. Han utgår från lokalhistoriska källor om specifika byar i Tornedalen samt offentlig historisk statistik över hur avsättning, omsättning och vinst har utvecklats inom sektorerna jordbruk, skogsbruk och offentliga tjänster. Den bild som framträder är att en omfattande självhushållningsekonomi var dominerande långt in på 1900-talet. Ett mått av kapitalistisk produktion förekom inom skogsbruket mellan 1950- och 1980-talet, men som en följd av 1950-talets strukturomvandling, rationaliseringarna inom skogsbruket samt en frånvarande industristruktur i övrigt ersattes arbetsmarknaden till viss del av kommunala och statliga tjänster. I det stora hela blev dock Tornedalen en avfolkningsbygd. Arbetskraften sökte sig till andra regioner, så att Tornedalen kom att fungera som en geografisk arbetskraftsreserv.

Since 60s the white collar crime concept is divided in occupational crime versus corporate crime, exposing two different causal primacy: an agency logic and a structural logic. The logic of agency argues that corporate crime concept and the logic of structure is more or less useless for white collar crime research. The logic of structure argues that corporate crime has a validity in its own and describe a dimension of white collar criminality that the logic of agency doesn’t reach. The validity of this two positions is discussed by four crucial issues: The status of juristic persona, explanatory value, mens rea and suffering by punishment. It ends up in a Soritie paradox to which a three valued formal logic by the Stoicists Chrysippus is applied. The conclusion is that the logic of agency has the primacy, and the concept of occupational crime should be the prime concept for white collar crime.

This study investigate if procedural justice and police competence affects trust in the police independent on the level of perception of corruption, and whether the impact of procedural justice and police competence varies due to perception of corruption. The data used is European Social Survey round 5 (2010), containing 24 countries. To separate individual effects from aggregate effects we used multilevel analyses. The results show that procedural justice and police efficiency are of importance for trust in the police independent of the perception of corruption. But the results also show that the impact of both procedural justice and police competence varies due to the level of perception of corruption. The conclusion is therefore that the fight against corruption must be prioritized to increase trust in the police.

Who is the economic criminal? A comparison between countries and types of crime In white collar crime research two particularly competing definitions (Sutherland versus the Revisionists) have dominated the field during the last two decades. Sutherland's definition states that the sociodemographic profile is homogeneous (entrepreneur with high education and high or regular income), despite type of white collar crime or context. The definition given by the Revisionists states that white collar criminals' demographic profile is heterogeneous (everyone can be convicted for white collar crime). As a consequence of this divided definitional approach we have a contradictive outcome of who the white collar criminal is. Our purpose is to investigate the qualification of the two definitions by analyzing heterogeneity/homogeneity based on crime type and national context. The investigation is based on seven countries from the EES 2004 (European Social Survey). We use four types of crime. The results show a rather homogeneous demographic profile but there is also a certain substantial heterogeneity depending on kinds of crime and context. The results altogether indicate that the Revisionists' definition is more correct in its description of the white collar criminal than Sutherland's definition. The demographic profile of the white collar criminal seems to be more complex than a profile confined to just one social category would be and the contextual factor has an impact on the variety of the demographic profile. An important task for future research is to hold the door open for further demographic investigations depending on the type of crime and country that the study is based on.

One of the most obvious consequences of divorce is the moving out of one or both ex‐partners from the formerly common household. Here we focus on a particular postdivorce residential move, the return to the parental home in Sweden, where intergenerational coresidence is uncommon. We ask whether family dissolution increases the likelihood of intergenerational coresidence among separated/divorced individuals who have at least 1 child below age 18. Furthermore, we ask whether the strength of the effect depends on socio‐economic and geographical factors. Our analysis of 670,777 individuals from Swedish population register data shows that even if living with parents is, in absolute terms, not a common intergenerational support strategy, its likelihood increases considerably after a family dissolution. This event increases the probability of living with one's parents especially among men, those with low incomes, and those who live close to their parent(s). We discuss the implications of our findings for the literature on patterns of intergenerational support across Europe.

Att vara chef inom en kommunal förvaltning innebär att utgöra en del av kommunens multifunktionella organisering, som i stor utsträckning styrs av lagstiftning. Organisationen är skattefinansierad och förväntas beakta delvis motstridiga krav såsom transparens, representation, kontroll, medbestämmande, likabehandling, öppenhet, offentlighet samt insyn i beslutsprocesser. Positionen kan närmast beskrivas som en balansakt där chefen i sin vardagsverklighet måste förhålla sig till de olika krav och förväntningar som ställs av politiker, medborgare och medarbetare. I chefskapet ingår även intern och extern informationsöverföring och ett ständigt flöde av horisontella och vertikala interaktioner. I föreliggande studie har en multimetodisk forskningsansats tillämpats i syfte att ringa in 202 kommunala chefers kommunikation genom användandet av olika digitala verktyg.  Resultatet visar att de digitala verktyg som cheferna använde i sitt arbete förenklade och effektiviserade kommunikationen inom och utanför organisationen. Ett återkommande dilemma var att cheferna hade svårt att leva upp till normen om hur en chef bör vara. Fysisk närvaro i de verksamheter som man hade ansvar för upplevdes som ouppnåeligt, men tycktes heller inte krävas av medarbetarna. Organisationens digitala arbetsmiljö blev då ett sätt för cheferna att vara tillgängliga och skapa en kollaborativ kommunikation, något som stödjer idén om ett ledarskap, präglat av support.

Polisyrket är ett skiftande arbete som ställer enormt höga krav på varje polis. I jämförelse med andra yrken har polisen en viktig roll i samhället. Polisens huvuduppgift är att göra skillnad i samhället. Att vara polis innebär att samhället förväntar sig att denne ska ingripa i en situation där ingen annan kan eller får ingripa. Situationer som omfattar allt från brottslighet, våld, sorg och kris. Polisen har oftast tillträde till situationer och områden som ingen civilperson har rätt till. Det finns relativt många studier som handlar om olika anställningsformer i relation till stress och osäkerhet, dock upplever vi som forskare att det råder brist på studier som berör polisaspirantens anställningsform. Vi finner därmed ett starkt intresse att forska kring det ämnet.

Nyutbildade poliser sätts på prov under sex månader genom att vara anställd som polisaspirant, detta innebär att man är provanställd. Hur upplever polisaspiranter sin anställningsform i relation till stress? Detta är en fråga som vi forskare kommer att lägga stor vikt på under forskningsprocessen. Polisaspiranten får ingen fastanställning först denne blivit godkänd efter dessa sex månader. Vi har under studiens gång undersökt hur denna form av anställning påverkat polisaspiranten negativt, genom upplevd stress och osäkerhet. Tack vare vårt empiriska material kan vi konstatera att en osäker anställningsform skapar negativ stress som påverkar aspiranten psykiskt då kraven är höga och prövningen lång. 

This article investigates how members of the public are guided or ‘signposted’ out of organisations that they have contacted to third-party agencies. Using conversation analysis, we examine the interactional practices professionals use to signpost callers to external organisations when their concerns do not fit within the remit of the present service. Drawing on a corpus of over 500 calls and meetings at five different institutions in the UK (including mediation services, local council organisations, a housing charity and a politician’s constituency office), we show how the practice of signposting is intertwined with the activities of rejecting the caller’s case for receiving service, while simultaneously offering a service – namely, a redirection to an ostensibly more appropriate service provider. We show how community problems can be treated as warranting assistance along a range of offer-ability (e.g. ‘I will do X for you’, ‘That’s the kind of thing we could do’, ‘Do you want their number?’), and how troubles-tellings without a specific request can be retroactively formulated into an actionable item for an institution. Our findings demonstrate practices for negotiating institutionality itself, through delimiting service remit, and through participants’ orientations to the relevance of service provision as an institutional goal.

With heritability methodology researchers using twin studies, and during recent year also DNA studies, have claimed that heredity plays a crucial role in explaining social outcomes. Explaining what causes social outcomes is a strive to explain how reality is constituted, and is thus an ontological question. The purpose of this article is to examine the unspoken ontological assumptions in heritability studies from a critical realistic perspective. First I’ll explain the basics of the heritability methodology, the twin methodology and DNA studies that measure heritability, then I’ll describe the previous criticism of these studies. Thereafter I’ll argue that the heritability studies do not examine the actual causes of social events, but rather that the measures are driven by other underlying mechanisms, which thus are the ones possessing the generative power to influence social outcomes. Against this background, I argue that the studies commit the fallacy of misplaced concreteness and the epistemic fallacy. In conclusion, I argue that concrete social phenomena should be understood as an interplay between different generative mechanisms.

Otryggheten i det svenska arbetslivet har ökat under de senaste decennierna. Inga andra länder har haft så drastiska förändringar som Sverige. Fler arbetar med tillfälliga kontrakt eller som bemannings­anställda och på senare år har en ny form av gigarbetare dykt upp som ofta helt saknar anställning. 

I Det otrygga arbetslivet i Sverige beskrivs orsakerna bakom förändringarna och vilka konsekvenser de har fått för de anställda och för arbetslivet i stort. Författaren visar genom att ta upp makroekonomiska och politiska förändringar att det har skett en förskjutning på arbetsmarknaden som har förflyttat makten från arbetstagarna till arbetsgivarna, vilket har underminerat de anställdas trygghet. Olika anställningsformer leder till skilda typer av otrygghet och arbetsmiljö­problem. Med utgångspunkt i maktresursteori och klassteori söker författaren svar på varför otryggheten har ökat för vissa grupper och inte för andra. 

Boken riktar sig till universitetsstudenter i främst sociologi och arbetsvetenskap, till fackligt aktiva samt till alla med intresse för politik och svensk arbetsmarknad. © 2022 Studentlitteratur

This article examines the changes in power resources in the Swedish labour market since the 1990s and investigates the factors that have caused these changes by utilising an ideological theoretical approach. Specifically, it explores the impact of ideological changes on power resources, such as the level of unemployment, the strength of trade unions, and institutional power resources. The ideological approach is used as the analytical tool to analyse the interaction between ideas and the material world. The article analyses 24 government policy documents and how they relate to the context where the ideas arise. First, I provide a contextual description in which the changing of power resources has occurred, then government bills related to the changing of power resources are analysed. I argue that the changes were motivated by the need to adapt to a globalised and flexible economy to create growth. The reduction in employeesʼ power resources can be seen as an outcome of a dialectical spiral between ideas and the context in which they exist, and I suggest that promoting employee interests rather than growth could have led to a different outcome. © 2024 Author(s). 

To bring alienation to an end, Johan Alfonsson writes, a radical change in both capitalist society’s basic practices and premise, self-determination, is required.

Can the Nordic wage-setting model, where social partners decide wages through collective agreements, counteract a growing low-paid sector? This article tests four definitions of low-paid jobs to analyze whether this sector has grown for the period 2005–2020 in Sweden. Despite policy changes pointing towards growth, all definitions show a slight decrease in low-paid jobs over time. The authors argue that the industrial relations system, with the aim of keeping the industry wage increases in check to aid export competitiveness, also sets a uniform level wage that limits low-paid jobs. It is also found that low pay in the Swedish setting is partly a result of working less than full-time or having unstable employment, and service workers and those with low education are becoming increasingly common in this position.

Denna studie handlar om lärarstudenters upplevelser av verksamhetsförlagd utbild­­ning och synliggör roller som uppkommer i interaktion mellan handledare och student under handledning. Studien genomförs med hjälp av kvalitativa intervjuer med lärarstudenter och utgår från följande frågeställningar:

• Hur upplever studenterna omedelbar interaktion med handledare under verksamhets­förlagd utbildning?

• Vilka roller kan identifieras bland lärarstudenter och handledare under verksamhetsförlagd utbildning?

Resultaten framhäver att studenterna, på grund av relationens asymmetri, ofta rättar sig efter handledarens agerande och förväntningar. Handledningen sker i de flesta fall på handledarens villkor. Enligt resultatet har handledarens synliga inställning till studenten och VFU betydelse för studentens agerande. Ett fungerande samspel med handledaren är viktigt för att studenterna ska uppfatta relationen som positiv, dock behöver inte en bra relation innebära en givande handledning. Sju olika rollkaraktärer hos handledarna och sju olika roll­karaktärer hos studenterna har identifierats och presenteras. Resultatet visar att studenten och handledaren påverkar varandra i relationen. Hand­ledaren påverkar dock studenten i högre grad, på grund av den bedömning som VFU innebär.

Denna uppsats berör ämnet tidsbegränsade anställningar och hur anställningsformen påverkar den anställdes privatliv. De aspekter av privatlivet som undersöks är den anställdes möjligheter till lång- samt kortsiktig planering och sociala relationer samt fritid. Studien är kvalitativ och resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra personer mellan 25 år och 35 år vilka alla har erfarenhet av tidsbegränsade anställningsformer. Resultatet från intervjuerna analyseras i ljuset av Richard Sennetts teori ”När karaktären krackelerar”, som visar på en motsättning mellan mänskligt karaktärsbyggande och dagens arbetsliv. Slutsatserna som dras är att den långsiktiga och kortsiktiga planeringen försvåras av den tidsbegränsade anställningsformen. Fritiden blir mindre omfattande och de sociala relationerna ägnas det mindre tid åt; dock kan vi inte uttala oss om de sociala relationernas mönster påverkats på ett djupare plan.