Endre søk
Begrens søket
1234567 51 - 100 of 2373
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 51.
    Alkenius, Amanda
    et al.
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    Johansson, Josefin
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    "Åldern tar ut sin rätt": En kvalitativ intervjustudie om äldre och fysisk aktivitet2015Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund:

    Antalet äldre i dagens befolkning ökar kraftigt. Flera biopsykosociala faktorer anses påverka äldres fysiska aktivitetsnivå. Fysioterapeuten arbetar hälsofrämjande med äldre främst genom att befrämja fysisk aktivitet.

    Syfte:

    Att ur ett biopsykosocialt perspektiv beskriva hemmaboende äldres upplevelse av vilka faktorer som har betydelse för deras fysiska aktivitetsnivå. Vidare är syftet att beskriva hur äldre upplever att en fysioterapeut kan understödja deras fysiska aktivitet.

    Metod:

    En kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats användes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval gav fem deltagare ≥80 år. Materialet tolkades med en kvalitativ innehållsanalys och sorterades i kategorier och underkategorier.

    Resultat:

    Sju kategorier framkom gällande faktorer av betydelse för deltagarnas fysiska aktivitetsnivå: tankar och känslor, trötthet/orkeslöshet, kroppslig begränsning, åldrande, fysisk omgivning, vardagskrav och social omgivning. Fyra kategorier beskrev hur fysioterapeuten kan understödja deltagarnas fysiska aktivitet: Motivera till fysisk aktivitet, utföra fysisk aktivitet hos fysioterapeut, ge förslag på fysisk aktivitet samt hjälpa till att förbättra den fysiska funktionsförmågan.

    Slutsatser:

    Deltagarnas berättelser om faktorer som påverkar deras fysiska aktivitetsnivå kan kopplas till det biopsykosociala paradigmet. Deltagarna hade viss svårighet att beskriva hur de upplevde att en fysioterapeut kan understödja deras fysiska aktivitet, men flertalet förslag framkom. Framtida forskning bör främst fokusera på äldres upplevelser av hur fysioterapeuter kan understödja fysisk aktivitet.

  • 52.
    Alkhed, Ann-Kristin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Har konditionsträning positiv effekt på hjärntrötthet, kognitiva förmågor och dynamisk balans under gång hos personer med förvärvad hjänskada?: En Single-Subject Experimental Design studie2014Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund och syfte: Personer med förvärvad hjärnskada har ofta problem med hjärntrötthet, kognitiva förmågor och dynamisk balans under gång. Syftet med studien var att utvärdera om konditionsträning hade positiva effekter på hjärntrötthet, kognitiva förmågor samt dynamisk balans under gång hos personer med förvärvad hjärnskada.

     

    Metod: Single subject experimental design, A-B-design, användes. Inklusionskriterierna var förvärvad hjärnskada, ålder mellan 18-70 år, att de hade haft hjärnskadan minst två år, medverkat i klinikens grupprehabilitering samt skattat sin trötthet till minst 4 på Fatigue Severity Scale (FSS). Tre deltagare inkluderades. De cyklade 30 minuter, två gånger/vecka under 12 veckor på 70-80 % av max hjärtfrekvens. Interventionen fördelades på uppvärmning och fyra intervaller med återhämtning emellan. Ansträngningen skulle i intervallerna ligga mellan 12-15 på Rating of Percieved Exertion–skalan. Övriga mätinstrument som användes var FSS, Flanker, N-back, Stroop test och Dynamic Gait Index (DGI). Deskriptiv statistik, visuell analys och 2SD-metoden användes.

     

    Resultatet visade att kognitiva förmågor förbättrades hos samtliga deltagare och FSS förbättrades för en deltagare. Däremot blev det ingen förbättring på DGI.

     

    Slutsats: Konditionsträningen hade positiva effekter på kognitiva förmågor och skulle därför kunna vara en del i den fysiska och kognitiva rehabiliteringen efter förvärvad hjärnskada. Däremot verkade konditionsträningen inte ha någon effekt på hjärntrötthet och dynamisk balans under gång.

  • 53.
    Allo, Heba
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Paju, Victor
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Styrketränande unga män: - en strävan mot respekterad manlighet2015Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion: Styrketräningen är mer än enbart det fysiska utförandet eftersom sociala normer har en inverkan på unga styrketränande mäns förhållningssätt till sin kropp. Det finns en idealbild av manlighet på gym som fysioterapeuter bör vara medvetna om.

    Syfte: Syftet är att utifrån ett maskulinitetsperspektiv undersöka vilken inställning unga styrketränande män mellan tonår och ung vuxenhet har till kropp och styrketräning.

    Metod: Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fyra styrketränande unga män och en nyckelperson. Intervjuguiderna som används är semistrukturerade och analysmetoden Grounded Theory.

    Resultat: De kategorier som framkommer vid dataanalysen formar gemensamt kärnkategorin ”Upprätthålla respekterad manlighet genom styrketräning”. De fem kategorier som samlar underkategorierna är: Den obrydda mannen, Den odödliga mannen, Den presterande mannen, Den muskulösa mannen och Den sårbara mannen.

    Konklusion: Styrketräning handlar inte enbart om styrka och utseende utan även om manlighet, respekt och värdighet. Styrketräning kan väljas för dess stämpel som manlig aktivitet – således finns en djupare innebörd med styrketräningen. Det kan vara viktig att känna till för fysioterapeuter som möter unga styrketränande män i rehabiliteringssammanhang. Området är outforskat inom fysioterapi. Mer forskning fordras därför för att öka förståelsen om unga styrketränande män i dagens samhälle.

  • 54.
    Alm, Patrik
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Test- retest reliability of a test for joint position sense in patients with mechanical low back pain.2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 80 poäng / 120 hpOppgave
    Abstract [en]

    Abstract

     

    Background:Low back pain has a reported lifetime prevalence of about 70% and tops the list of 

    years lived with disease in the developed countries. There is still to date areas on the mechanisms

    driving pain andmovement system impairments not fully understood. For some areas the 

    research are evident butclinically friendly methods lack. A new test for measuring joint position 

    sense (JPS) in the lumbar spine is tested forreliability. 

    Objectives:Aim of this study was to evaluate test-retest reliability on a new test measuring JPS,

    using two laser pointers attached to the vertebrates off L1 and S1.

    Design:Cross-sectional observational test-retest.

    Methods:82 participants, 41 with mechanical low back pain and 41 healthy controls, were tested 

    for repositioning error two times with 30-60minutes between tests. Movement directions tested 

    was; Flexion, extension, rotation right and rotation left in sitting. Intraclasscorrelation coefficient 

    (ICC) was used for measuring relative reliability and standard error ofmeasurement (SEM) for 

    absolute reliability.

    Results:ICC in the LBP group ranged from -0,51 – 0,94 and for the whole group -0,19 – 0,84. The SEM in the LBP group ranged from 0,1 – 2,9 (95%CI -5,6 – 6,4) and for the whole group 0,1 – 3,2 (95%CI -6,3 – 6,2).

    Conclusions:The test-retest reliability of this JPS test shows poor to moderate reliability. Measuring joint positioning sense by using two laser pointers attached to S1 and L1 as in this study has shown not to be reliable enough to be used in clinical tests or research and can therefore not be recommended.

     

     

  • 55.
    Almlöf, Andreas
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Haffling Carlsson, Sara
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Svenska elitidrottares studie- och privatlivssituation - Relaterat till stress och skador2017Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion:Ett fåtal idrottare kommer kunna livnära sig till följd av sitt idrottande under resten av livet, därför måste de ta beaktning till deras post-idrottsliga karriär vilket ofta resulterar i behovet av en akademisk utbildning. Ett uppmärksammat problem är hur de ska prioritera idrott, studier och privatliv på ett effektivt sätt. Detta är en påfrestande livssituation och kan ligga till grund för stress och skador hos individerna.

    Syfte:Syftet med studien var att kartlägga svenska elitidrottares studie- och privatlivssituation och relatera till stress och skador.

    Metod:Studiepopulationen bestod av 139 elitidrottare som är potentiella och aktuella landslagsidrottare som studerar på akademisk nivå på ett lärosäte i Sverige som erbjuder studieanpassning. Data samlades in genom en webbenkät som innehöll frågor som upplevd återhämtning och priatlivssituation och även generella frågor om studier och elitidrottande, samt frågeformuläret “The athlete burnout questionnaire”.

    Resultat:Det huvudsakliga resultatet var att majoriteten (71,9%) av deltagarna nådde upp till gränsen för medelhöga respektive höga symptom för idrottslig utbrändhet samt att majoriteten ofrivilligt tvingats avstå från ordinarie träning till följd av skada och/eller sjukdom det senaste året. Den självupplevda stressnivån var även signifikant associerad med låg nivå av upplevd privatlivssituation och låg nivå av upplevd återhämtning.

    Konklusion:Det finns en brist i forskningen som inkluderar alla de huvudområden vi undersöker: elitidrott, akademiska studier och privatliv. Något som bör fokuseras på i kommande undersökningar är kombinationen av anpassad studietakt och möjligheten till CSN då det inte undersöks så ingående i denna studie. 

  • 56.
    Alriksson-Schmidt, Ann I.
    et al.
    Lund Univ, Div Orthopaed, Dept Clin Sci, Lund, Sweden..
    Arner, Marianne
    Karolinska Inst, Dept Clin Sci & Educ, Stockholm, Sweden.;Soder Sjukhuset, Dept Hand Surg, Stockholm, Sweden..
    Westbom, Lena
    Lund Univ, Skne Univ Hosp, Dept Clin Sci, Paediat, Lund, Sweden.;Karolinska Inst, Astrid Lindgren Childrens Hosp, Dept Womens & Childrens Hlth, Stockholm, Sweden..
    Krumlinde-Sundholm, Lena
    Lund Univ, Dept Hlth Sci, Fac Med, Lund, Sweden..
    Nordmark, Eva
    Rodby-Bousquet, Elisabet
    Lund Univ, Div Orthopaed, Dept Clin Sci, Lund, Sweden.;Lund Univ, Dept Hlth Sci Fac Med, Lund, Sweden..
    Hägglund, Gunnar
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, centrumbildningar mm, Centrum för klinisk forskning, Västerås. Lund Univ, Div Orthopaed, Dept Clin Sci, Lund, Sweden..
    A combined surveillance program and quality register improves management of childhood disability2017Inngår i: Disability and Rehabilitation, ISSN 0963-8288, E-ISSN 1464-5165, Vol. 39, nr 8, s. 830-836Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Purpose: To describe a concept for prevention of secondary conditions in individuals with chronic neuromuscular disabilities by using two Swedish developed follow-up-programmes for cerebral palsy (CP; CPUP) and myelomeningocele (MMC; MMCUP) respectively as examples. Method: This paper describes and outlines the rationale, development and implementation of CPUP and MMCUP. Results: Both programmes are multidisciplinary longitudinal follow-up programmes that simultaneously serve as national registries. The programmes are population-based and set in Swedish habilitation clinics. Most children (95%) born 2000 or later with CP are enrolled in CPUP and the recruitment of adults is underway. CPUP has also been implemented in Norway, Denmark, Iceland, Scotland and parts of Australia. In MMCUP, almost all children with MMC born 2007 or later participate and individuals of all ages are now invited. The registries provide epidemiological profiles associated with CP and MMC and platforms for population-based research and quality of care improvement. Conclusions: Through multidisciplinary follow-up and early detection of emerging complications individuals with CP or MMC can receive less complex and more effective interventions than if treatment is implemented at a later stage. Possibilities and challenges to design, implement and continuously run multidisciplinary secondary prevention follow-up programmes and quality registries for individuals with CP or MMC are described and discussed.Implications for rehabilitationIndividuals with disabilities such as cerebral palsy or myelomeningocele are at risk of developing secondary conditions.Multidisciplinary population-based longitudinal follow-up programmes seem effective in preventing certain types of secondary conditions. IMPLICATIONS FOR REHABILITATION Individuals with disabilities such as cerebral palsy or myelomeningocele are at risk of developing secondary conditions. Multidisciplinary population-based longitudinal follow-up programmes seem effective in preventing certain types of secondary conditions.

  • 57.
    Alt Murphy, Margit
    et al.
    Institute of Neuroscience and Physiology, Rehabilitation Medicine, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Häger, Charlotte
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Kinematic analysis of the upper extremity after stroke: how far have we reached and what have we grasped?2015Inngår i: Physical Therapy Reviews, ISSN 1083-3196, E-ISSN 1743-288X, Vol. 20, nr 3, s. 137-155Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Consequences of stroke frequently comprise reduced movement ability of the upper extremity (UE) and subsequent long-term disability. Clinical scales are used to monitor and evaluate rehabilitation but are often insufficient, while technological advances in 3D motion capture provide detailed kinematics to more objectively quantify and interpret movement deficits. Objectives: To provide a comprehensive overview of research using kinematic movement analysis of the UE in individuals post-stroke with focus on objectives, methodology and findings while highlighting clinical implications and future directions. Major Findings: A literature search yielded 93 studies categorised into four groups: comparative (healthy, stroke, task condition), intervention (clinical trials), methodological and longitudinal. The majority of studies used optoelectronic systems, investigated discrete reaching and involved mainly individuals with moderate or mild stroke impairment in chronic stage. About 80% of the studies were published after year 2004. Speed-related variables were most frequently addressed followed by smoothness indicators, joint angles and trunk displacement. Movements in the hemiparetic side are generally slower, less smooth and show a compensatory movement pattern. Task specificity is crucial for kinematic outcomes. Tables summarising the main characteristics, objectives and results of all included studies are provided. Conclusions: There is still a lack of studies addressing reliability and responsiveness and involving more complex, everyday UE tasks with ecological validity. To facilitate the use of UE kinematic movement analysis in clinics, a research-based simpler data handling with pre-defined output for the results, as commonly used in gait analysis, is warranted.

  • 58.
    Ambolt, Amelie
    et al.
    Lund University.
    Gard, Gunvor
    Lund University.
    Sjödahl Hammarlund, Catharina
    Högskolan Kristianstad, Sektionen för hälsa och samhälle. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön PRO-CARE, Patient Reported Outcomes - Clinical Assessment Research and Education.
    Therapeutically efficient components of Basic Body Awareness Therapy as perceived by experienced therapists: a qualitative study2017Inngår i: Journal of Bodywork & Movement Therapies, ISSN 1360-8592, E-ISSN 1532-9283, Vol. 21, nr 3, s. 503-508Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background

    Basic Body Awareness Therapy (BBAT) is a physiotherapeutic method used in rehabilitation to increase physical and emotional balance. The aim was to identify and describe perceived therapeutically efficient components of BBAT.

    Methods

    Twenty-four experienced BBAT therapists participated in focus group interviews. The data were analysed with content analysis.

    Results

    One central theme, the therapeutic space consisted of two categories; the therapeutic encounter and the therapeutic tools, which emerged as the core of the perceived therapeutically efficient components. The therapeutic encounter entailed the therapeutic approach, affect attunement, continuous interaction during treatment, affect mirroring and communicating by use of a person-centred approach. The therapeutic tools included adjustment and adaptation, the use of manual, verbal and non-verbal guiding, and creating an atmosphere of safety and sanctuary.

    Conclusion

    The significance of interaction by use of a person-centred approach combined with the ability to continuously adjust the treatment constituted useful guidelines when designing rehabilitation using BBAT treatment.

  • 59.
    Amiri Arimi, Somayeh
    et al.
    Shahid Beheshti University of Medical Sciences, Physiotherapy Research Center, School of Rehabilitation, Department of Physiotherapy, Tehran, Iran; University of Social Welfare and Rehabilitation Sciences, Department of Physiotherapy, Tehran, Iran.
    Mohseni Bandpei, Mohammad Ali
    Pediatric Neurorehabilitation Research Center, Department of Physiotherapy, University of Social Welfare and Rehabilitation Sciences, Tehran, Iran; University Institute of Physical Therapy, Faculty of Allied Health Sciences, University of Lahore, Lahore, Pakistan.
    Rezasoltani, Asghar
    Shahid Beheshti University of Medical Sciences, Physiotherapy Research Centre, School of Rehabilitation, Tehran, Iran.
    Peolsson, Anneli
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Mohammadi, Masumeh
    Shahid Beheshti University of Medical Sciences, Physiotherapy Research Center, School of Rehabilitation, Department of Physiotherapy, Tehran, Iran.
    Multifidus muscle size changes at different directions of head and neck movements in females with unilateral chronic non-specific neck pain and healthy subjects using ultrasonography2018Inngår i: Journal of Bodywork & Movement Therapies, ISSN 1360-8592, E-ISSN 1532-9283, Vol. 22, nr 3, s. 560-565Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    OBJECTIVE: The aim of the study was to compare the dimensions of cervical multifidus muscle (CMM) in different conditions.

    METHODS: Twenty five women with neck pain and 25 healthy subjects participated in this study. The dimensions of the CMM were measured at rest, 50% and 100% maximum isometric voluntary contraction (MIVC) at six directions of neck movements, using ultrasonography.

    RESULTS: The size of multifidus was smaller in patients than healthy individuals at rest state (P < 0.05). A significant smaller CMM dimension was found in the affected side compared with unaffected side in patients group (P < 0.05). The result of ANOVA for MLD showed a significant difference for contraction levels (P < 0.001) and neck movements (P < 0.001) in both groups. The MLD of the CMM was significantly different between CMM at rest and 50%, and 100% MIVC (P < 0.001). No significant differences were found between the groups at 50% and 100% MIVC (P > 0.05 in both instances). The most prominent CMM size change was observed during neck extension, flexion, ipsilateral lateral-flexion, and ipsilateral rotation, respectively (P < 0.05).

    CONCLUSIONS: Results of the present study indicate that the size of CMM was decreased in patients with neck pain in rest state. The size of CMM changes in all directions of neck movements, although the most prominent was during neck extension. This points out CMM stabilization role's in different directions of neck movements.

  • 60.
    Andersdotter, Anna
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Asplund, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Hur påverkas armpendling av gånghastigheten?2013Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    BAKGRUND: Kunskap om armpendling vid gång i olika hastigheter kan innebära en möjlighet att skilja på förändrade gångmönster orsakade av hastighet eller av underliggande patologi. Syftet med denna studie var att beskriva hur Range Of Motion (ROM)-, Gait Variable Score (GVS)- och Arm Posture Score6 (APS6)-värden påverkas vid gång och att jämföra dessa variabler mellan två olika hastigheter, självvald och långsam gång, samt mellan dominant och ickedominant arm.

    METOD: I denna studie, som ingår i en större, deltog 42 personer utan muskuloskelettala problem. Alla 42 gick i självvald hastighet och 28 av dessa gick även i långsam gånghastighet. Deltagarnas gång registrerades av optoelektroniska 3D-kameror. Som utfallsmått användes ROM, GVS och APS6.

    RESULTAT: Resultatet visade en signifikant skillnad för ROM vid alla rörelser förutom vid axelrotation vid jämförelse mellan hastigheterna. Signifikant skillnad sågs i GVS i armbågsflexion/extension i jämförelse mellan hastigheterna. APS6 visade inga signifikanta skillnader.

    SLUTSATS: Vid kvantifiering av armpendling för att jämföra två olika hastigheter kan vi i denna studie konstatera att, förutom vid axelrotation, ROM fick en signifikant ökning vid den självvalda hastigheten. När GVS användes för att jämföra hastigheterna påträffades signifikant skillnad i armbågsflexion/extension. För APS6 sågs ingen signifikant skillnad. För att ytterligare utvärdera avvikelsemåtten behövs fler studier på olika patientgrupper.

    Examensarbete

    15 hp

  • 61.
    Andersdotter Sandström, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Avdelningen för fysioterapi.
    Patienter med utmattningssyndrom, deras upplevelse av fysisk aktivitet på recept i grupp.2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 40 poäng / 60 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Sammanfattning:

    Introduktion: Fysisk aktivitet (FA) är effektivt för att förbättra symtom och kognition hos personer med utmattningssyndrom. Trots detta har denna grupp svårigheter att uppnå rekommendationerna gällande fysisk aktivitet. Därför är det intressant att finna metoder som kan stödja en hållbar beteendeförändring och vidmakthållande av rutiner för FA för dessa personer.

     

    Syfte: Syftet med denna studie var att utforska hur personer med utmattningssyndrom upplever FA och fysisk aktivitet på recept som en del av ett gruppbaserat multimodalt rehabiliteringsprogram.

     

    Metod: Totalt deltog 27 informanter i 6 fokusgrupper i studien. Informanterna hade alla genomgått ett multimodalt rehabiliteringsprogram som inkluderade en intervention i form av fysisk aktivitet på recept intervention i grupp. Interventionen baserades på kognitiv beteendeterapi och inkluderade information om FA, hemuppgift och individuell målsättning för FA. Modifierad Grundad Teori användes vid analys av data.

     

    Resultat: Anlysen resulterade i en teoretisk modell med kärnkategorin Internalisera fysisk aktivitet på ett hållbart sätt och tre kategorier Erhålla nya insikter om fysisk aktivitet, Lära genom att göra och Skräddarsy fysisk aktivitet. Att ta del av fysisk aktivitet på recept i grupp gav deltagarna nya insikter om sin FA, detta genom att praktiskt prova FA. Att praktiskt utföra FA på olika sätt och med stöd av andra, internaliserades FA på ett hållbart sätt.

     

    Slutsats: Fysisk aktivitet på recept i grupp kan vara en användbar metod för att internalisera och främja FA på ett hållbart sätt för individer med utmattningssyndrom. Det är dock viktigt att identifiera de personer som är i behov av ett mer skräddarsytt stöd.

  • 62.
    Andersen, Pia
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten. Reg Kronoberg, Sweden.
    Lendahls, Lena
    Reg Kronoberg, Sweden; Linnaeus Univ, Sweden.
    Holmberg, Sara
    Reg Kronoberg, Sweden; Lund Univ, Sweden.
    Nilsen, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Patients experiences of physical activity on prescription with access to counsellors in routine care: a qualitative study in Sweden2019Inngår i: BMC Public Health, ISSN 1471-2458, E-ISSN 1471-2458, Vol. 19, artikkel-id 210Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    BackgroundPhysical activity on prescription (PAP) has been implemented in several countries, including Sweden, to support patients who might benefit from increased physical activity. This study explores the experiences of recipients of PAP in routine health care in Sweden that offers the recipients support from physical activity counsellors. The aim was to explore influences on engagement in physical activity by PAP recipients from a long-term perspective.MethodsWe conducted individual semi-structured interviews using a topic guide with a purposively selected sample of 13 adult PAP recipients 1.5 to 2.5years after PAP. Interviews were recorded, transcribed verbatim and analysed through inductive and deductive content analysis. The questions were informed by Capability-Opportunity-Motivation-Behaviour (COM-B), which was also used as a framework to analyse the data by means of categorizing the factors (influences on the behaviour).ResultsTen factors (i.e. sub-categories) that influenced the participants engagement in physical activity were identified. PAP recipients capability to engage in physical activity was associated with adapting the PAP to the individuals physical capacity and taking into account the individuals previous experiences of physical activity. PAP recipients opportunity to engage in physical activity was related to receiving a prescription, receiving professional counselling and follow-up from a physical activity counsellor, collaboration between prescriber and counsellor, having access to appropriate activities, having a balanced life situation and having support from someone who encouraged continued physical activity. PAP recipients motivation to engage in physical activity was associated with the desire to improve his or her health condition and finding activities that encouraged continuation.ConclusionsPAP recipients engagement in physical activity was influenced by their capability, opportunity and motivation to undertake this behaviour. Numerous extraneous factors influence capability and motivation. Physical activity counsellors were found to be important for sustained activity because they use an individual approach to counselling and flexible follow-up adapted to each individuals need of support.

  • 63.
    Andersson, Adam
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Heiwall, Louise
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Effect of High and Low Load Motor Control Exercises on Alignment and Posture, and Disc Height in Patients with Persistent Low Back Pain2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
  • 64.
    Andersson, Andreas
    Linnéuniversitetet, Fakulteten för samhällsvetenskap (FSV), Institutionen för idrottsvetenskap (ID).
    Prediktorer för sprintförmåga hos elitfotbollsspelare: Korrelerar styrke- och hopptest med sprintförmåga över 10 meter?2015Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 20 poäng / 30 hpOppgave
  • 65.
    Andersson, Anton
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Eriksson, Jakob
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Långtidsuppföljning av alpina skidgymnasieelever, 10 år senare: En jämförelse mellan skadefria och allvarligt skadade gällande fysisk aktivitet, allmän hälsa, smärta samt upplevd medicinsk support2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnaden mellan skadefria och allvarligt skadade gällande fysisk aktivitetsnivå, allmän hälsa och smärta, i nuläget, samt upplevd tillgång till medicinsk support, hos elever som studerade vid alpina skidgymnasium läsåret 2007/2008.

     

    Metod: Denna enkätstudie bestod av tre delenkäter. En enkät från Socialstyrelsen har använts för att mäta fysisk aktivitetsnivå. En hälsoenkät har använts för att mäta allmän hälsa och smärta. Den tredje enkäten har utformats för övrig relevant information så som medicinsk support. För att analysera datan användes Mann-Whitney U-test med signifikansnivån α=0,05. Enkäterna skickades ut via e-post och Facebook till 195 tidigare skidgymnasieelever. Deltagarna delades in i två grupper: de som var skadefria samt de som drabbats av minst en allvarlig skada.

     

    Resultat: Svarsfrekvensen var 74%. Av dessa var 54 personer skadefria och 91 personer allvarligt skadade. Det fanns ingen signifikant skillnad i fysisk aktivitet, allmän hälsa eller smärta mellan grupperna. De som upplevt att de haft medicinsk support på skidgymnasiet var 29%.

     

    Konklusion: Före detta alpina skidgymnasieelever verkar, oberoende av tidigare skador, vara fysiskt aktiva jämfört med socialstyrelsens riktvärden. Det fanns ingen signifikand skillnad mellan skadefria och allvarligt skadade gällande allmän hälsa och smärta. Studien visade på brister i upplevd tillgång av medicinsk support. För att främja elevers hälsa och prestation bör det kartläggas hur det ser ut idag och om bristerna kvarstår bör detta åtgärdas.

  • 66. Andersson, Britta
    Westman, Birgitta ()
    Välkommen till oss på avdelning 12: Avd. 12 rehab långvård1988Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Fysisk medie: 1 Videokassett

  • 67.
    Andersson, Christoffer
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Sundström, Adam
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Uppvärmning med skadeförebyggande syfte: Minskar det skaderisken för fysiskt aktiva? En litteraturstudie2017Independent thesis Basic level (professional degree), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion/bakgrund: Uppvärmning är en allmänt vedertagen rutin för fysiskt aktiva. Enlitteraturstudie från 2006 har undersökt effekten av uppvärmning som skadeförebyggandemekanism, konklusionen i artikeln var att uppvärmningens skadeförebyggande effekt är osäker.Framstående organisationer som IOC och FIFA har tagit mer ansvar för atleternas hälsa genomatt investera resurser i forskningsprogram för att minska antalet skador inom idrott, däriblandskapandet av uppvärmningsprogram med skadeförebyggande syfte.Syfte: Syftet var att sammanställa vetenskap som undersöker om uppvärmning medskadeförebyggande syfte minskar skaderisken för fysiskt aktiva.Metod: Sökning har gjorts i fyra dataser PubMed, PEDro, Cinahl, Medline. Sökorden var―warm-up‖, ―warm up‖, ―warming up‖, ―injury‖ och ―injury prevention‖. Inklusionskriterier varRCT-studier, daterade från 2006 tills vårt sökdatum. Studier som undersökt prestation och effektpå biomekaniska faktorer exkluderades.Resultat: 10 av 16 artiklar visar på skadeförebyggande effekt för interventionsgrupperna. 8 avdessa 10 artiklar var gjorda på deltagare i tonåren eller yngre.Konklusion: Resultaten pekar på att uppvärmingsprogram med skadeförebyggande syfteminskar skaderisken mer på yngre individer som ännu inte har utvecklat sina rörelsemönster tillfullo jämfört med vuxna individer. Mer forskning behövs där kontrollgruppernas uppvärmningstandardiseras för att öka studiernas kvalité samt där uppvärmningsprogrammens effekt påskadeförebyggande biomekaniska variabler tas i beaktning och inte enbart antal skador.

  • 68.
    Andersson, Ellinor
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Asklöf, Josefine
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    CrossFit-tränares uppfattning av skadepreventiva åtgärder och betydelsen av tränarnärvaro: en intervjustudie2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund CrossFit definieras som konstant varierad funktionell träning som utförs med hög intensitet och kombinerar olympiska lyft, gymnastik och konditionsträning. Sportens snabba framväxt har medfört oro för skador. Det har visats att CrossFit-tränares involvering och närvaro minskar skadeförekomst, men det finns inget krav för utövare att delta i övervakad träning.

    Syfte Att undersöka CrossFit-tränares upplevelser av underlättande och försvårande faktorer för genomförande av skadepreventiva åtgärder. Vidare även studera tränares syn på vad tränarnärvaro har för betydelse för att förebygga skador.

    Design och metod En kvalitativ design användes. Fem CrossFit-tränare med mer än ett års erfarenhet av att vara tränare deltog. En kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheims och Lundmans induktiva strategi användes för databearbetning.

    Resultat Bland de underlättande faktorerna beskrevs till exempel kategorin Kompetens som innefattade kunskap och utbildning. Bland de försvårande faktorerna beskrevs bland annat otillräcklig kunskap. Tränarens närvaro beskrevs som betydelsefull för att förebygga skadeförekomst. Upplevelser av färre skador, korrigering av utförande och mer fokus på teknik lyftes.

    Konklussio Resultatet stödjer vikten av att ha fokus på tränarnärvaro vid CrossFit-pass och presenterar underlättande och försvårande faktorer som kan vara av relevans för utvecklingen av framtida utbildning för CrossFit-tränare.

  • 69.
    Andersson, Emma
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Lie, Lena
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Fysisk aktivitet under gravidietet: Barnmorskors arbete med att informera och motivera gravida kring fysisk aktivitet - en intervjustudie2013Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion: Fysisk aktivitet under graviditet är förknippat med ett antal hälsovinster för

    den gravida kvinnan. Rekommendationenerna för gravida är de samma som för friska vuxna men trots detta minskar många gravida sin aktivitetsnivå. Barnmorskor har en viktigt roll i att informera och motivera gravida kvinnor till fysisk aktivitet.

    Syfte: Syftet med studien var att utforska barnmorskors tankar och erfarenheter av att ge information till gravida om träning och fysisk aktivitet.

    Metod: I denna studie användes halvstrukturerade intervjuer som analyserades med Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Sex barnmorskor från olika hälsocentraler i Umeå med omnejd intervjuades. I genomsnitt hade barnmorskorna arbetat i 28 år.

    Resultat: Analysen av intervjuerna utmynnade i fyra kategorier, Trygga iatt ge rekommendationer, Hinder för fysisk  aktivitet, Motivation och Samarbete - en utvecklingsmöjlighet. Resultatet visade på stora likheter i kunskaper och arbetssätt hos barnmorskorna gällande fysisk aktivitet under graviditet. Samtliga barnmorskor informerar om och rekommenderar fysisk aktivitet under graviditeten. Att motivera inaktiva till att öka sin aktivitetsnivå ansågs vara den största svårigheten i arbetet med dessa frågor. I dagsläget saknas samarbete mellan barnmorskor och fysioterapeuter angående fysisk aktivitet under graviditet.

    Slutsats: Ett välfungerande samarbete mellan fysioterapeut och barnmorska skulle kunna leda till ökat välmående och minska risken för komplikationer hos gravida kvinnor. Gravida kvinnor bör erbjudas FaR samt subventionerad gruppträning

  • 70.
    Andersson, Fredrik
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Hur fysioterapeuten i primärvården förstår och behandlar ländryggsmärta: En kvalitativ innehållsanalys2015Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

     

    Syfte

    Att utveckla en djupare förståelse för hur fysioterapeuten i primärvården förstår och behandlar ländryggsmärta

     

    Metod

    Tio fysioterapeuter i primärvården intervjuades med semistrukturerade intervjuer.  Ljudinspelningar utfördes vilka sedan transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Innehållet kodades och kategoriserades. Tre subteman framträdde.

     

    Resultat

    Två av subtemana förklarar hur fysioterapeuterna förstod ländryggsmärta genom ”att skaffa sig en bild av problemet” eller ”att förklara problemets orsak”. Det tredje subtemat ”Att förändra” beskriver hur problemet behandlades genom att försöka få patienter att göra förändringar. Förändringarna rörde oftast olika aspekter av fysisk aktivitet. Fokus i förändringsarbetet kunde vara innehållet i förändringarna eller att förändringarna blev av och vidmakthölls.

     

    Slutsatser

    Såväl biomedicinska som psycososiala och biopsykosociala perspektiv på ländryggsmärta förekom bland fysioterapeuterna. Det kan finnas ett behov av åtgärder som syftar till att föra in betéendemedicinska metoder och tankegångar bland de fysioterapeuter som har en tydligt biomekanisk orientering i relation till ländryggsmärta. Att systematiskt använda sig av kraften i den goda relationen i förändringsarbetet var en metod som förekom och som kan vara effektiv men behöver utvecklas genom att också förhålla sig till patientens upplevelse av vad som är en god relation.

  • 71.
    Andersson, Helena
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Stenquist, Nathalie
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Det dom inte nämner: Enkätstudie om informationen Sveriges hälso- och sjukvård erbjuder kvinnor gällande postpartumträning2018Independent thesis Basic level (professional degree), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [en]

    Background: After pregnancy and childbirth the female body goes through changes in both body and mind. Inadequate research has been done in the field of physical activity and exercise in postpartum women. Swedish counties has not formed a cohesive plan of antenatal care which creates variations throughout the country. Purpose: The aim for this study was to investigate how women are being informed about physical activity and exercise postpartum by Swedish healthcare. Method: To complete this study a survey was made and via a snowball sampling distributed throughout social media. Participants; 1023 women whom represented each county of Sweden. Inclusion criteria; to have given birth in Sweden the last 5 years and understand the Swedish language. Results: Women get limited oral and written information about physical activity and exercise. The information is mainly distributed by a midwife and women rarely get to meet a physiotherapist postpartum. Half of the women that did meet with a physiotherapist used the information but was in general not satisfied with its content. Conclusion: Postpartum activity and exercise is an individual process that should be exerted in consultation with a physiotherapist and the field of physiotherapy should be utilized to a greater extent in Swedish antenatal care.

  • 72. Andersson, Linda
    et al.
    Ulander, Helene
    Larsson, Agneta
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Mikaelsson, Katarina
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Betydelsen av verbal uppmuntran vid utförande av handstyrketest2004Inngår i: Nordisk fysioterapi, ISSN 1402-3024, Vol. 8, nr 4, s. 145-51Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    The purpose of this study was to evaluate if verbal encouragement had any influence on hand strength measurements. Twenty subjects participated in the study, all women aged between 20 and 62 years. A standardization of testing conditions and verbal encouragement was designed. Three measurements were conducted during 2 days using T.K.K 5401 Grip D. First there was a trial set, and then Test 1 (without verbal encouragement) and Test 2 (with verbal encouragement) were con-ducted. The results showed a significant improvement regarding the test results from Test 1 to Test 2. The subjects also answered a questionnaire about their feelings towards the two test occasions. A majority of the subjects felt that verbal encouragement had an influence on their performance. In conclusion, it could be said that verbal encouragement both had a subjective and objective influence on a subject's performance. In earlier studies, verbal encouragement has shown to influence different personalities in different ways. Thus, this would be an interesting field of study for future research

  • 73.
    Andersson, Louise
    et al.
    Örebro universitet, Hälsoakademin.
    Björklund, Johanna
    Örebro universitet, Hälsoakademin.
    Hur används den transteoretiska beteendeförändringsmodellen för att främja fysisk aktivitet vid övervikt?2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
  • 74.
    Andersson, Malin
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Norlin, Emelie
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Artrosskolan - En vilja att bli sedd och potential till förbättring: En kvalitativ studie2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Höft- och knäartros uppskattas vara den elfte främsta orsaken till funktionsnedsättning globalt sett. Vid artros har balansen mellan de uppbyggande och nedbrytande faktorerna i leden rubbats men någon exakt orsak till varför artrosutveckling sker kan inte fastställas. Den fysioterapeutiska behandlingen som rekommenderas vid höft- och knäartros är fysisk aktivitet och träning. Artrosskola är ett aktivt behandlingskoncept som består av bedömning, en teoridel samt en valfri del där utformning av träningsprogram med fysioterapeut erbjuds. Syftet med artrosskolan är att patienter med artros ska få rätt information om sjukdomen och möjlighet att må bättre med hjälp av fysisk aktivitet. Artrosskolan följs upp och har visat positiv effekt avseende minskad smärta, ökad fysisk aktivitet samt ökad hälsorelaterad livskvalité. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka höft- och knäartrospatienters upplevelser och erfarenheter av sitt deltagande i artrosskola. Metod: En kvalitativ fokusgruppsintervju utfördes med tre deltagare. Innehållsanalys gjordes enligt Graneheim och Lundman. Resultat: En huvudrubrik togs fram “Artrosskolan - en vilja att bli sedd och potential till förbättring” utifrån underkategorierna artrosskolans utformning, fysioterapeutens bemötande, individens förväntningar och upplevelser samt aktivitetsnivå. Konklusion: Resultatet i studien visade på deltagarnas önskan om att bli sedd av fysioterapeuten i artrosskolan. Det framkom flertalet förbättringsområden som hade kunnat utveckla artrosskolan och hjälpa deltagarna till en bättre hälsa. När artrosskolan utfördes efter riktlinjerna samt inkluderade övervakad träning bidrog den till en positiv upplevelse. Fysioterapeuter har en viktig roll i arbetet med artrosskolan för att främja fysisk aktivitet och träning vid artros.

  • 75.
    Andersson, Mari
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Avdelningen för fysioterapi.
    Perceptions on the use of home telemonitoring in patients with COPD2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [en]

    Introduction: There is a growing interest in how technology can be used in order to provide efficient healthcare.

    Aim: The aim is to explore perceptions on the use of home telemonitoring in patients with COPD.                                                                                                                            

    Method: Semi-structured individual interviews were carried out with eight women and five men who were part of a larger project aiming to develop and evaluate a telemonitoring system. Participants were interviewed after having used the system for two to four months. Interview transcripts were analysed with qualitative content analysis.

    Results: The analysis resulted in the theme a transition towards increased control and security and the categories: facing enablers or barriers, increasing control over the disease, providing easy access to care and affecting technical confidence or concern. Participants expressed initial feelings of insecurity, both in practical aspects using the telemonitoring system as well as regarding their disease. The telemonitoring system could reinforce and confirm the participants´ feelings of their current state of health, and the practical management of the telemonitoring system became easier with time.    

    Conclusion: Telemonitoring can be a valuable complement to healthcare with the potential to contribute to equity in care. However, in order to improve further development and implementation of telemonitoring, several actions are needed such as improved patient education and the use of co-creation. Additional research is needed particularly in the design of user-friendly systems as well as tools to predict which patients are most likely to find the equipment useful as it may result in reduced costs and increased empowerment. 

  • 76.
    Andersson, Mari
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Granström, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Utvärdering av mobilapplikation för steptest i hemmet för patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL2015Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: KOL förutspås år 2030 vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Rehabilitering har konstaterats bristfällig för patientgruppen. Det finns några utvärderingsinstrument för den fysiska förmågan men inget som är lämpligt för hemmiljö.

    Syfte: Studiens syfte var att testa en nyutvecklad mobilapplikation för ett steptest. Användarvänlighet och genomförbarhet hos steptestet utvärderades.

    Metod: Testet utfördes i hemmet av patienter med KOL via en smartphone och pulsoximeter. Data i form av pulsfrekvens, saturation och subjektiv skattning av dyspné lagrades. Deltagarna utvärderade användarbarheten i en enkät som författarna formulerat.

    Resultat: Tre patienter fullföljde studien. Mobilapplikationen visade sig vara svår att använda för de utan tidigare smartphone-vana. Mobilapplikationen hade brister i datalagringen då felaktig data registrerades. Detta gjorde bearbetningen tidskrävande och osäker. Takten 26 steg/min visade sig vara alltför hög för att den planerade tre minuters testperioden skulle vara genomförbar. Samtliga utförde istället steptestet under en minut.

    Slutsats: Förändringar är nödvändiga för att mobilapplikationen ska vara användarvänlig för både testpersonerna samt de som bearbetar datamaterialet. Föreslagna förändringar är förbättrad och tidsstämplad datainsamling, samt mindre justeringar i mobilapplikationens utformning. Testdeltagare med tidigare vana av smartphone samt testdeltagare som inte upplevde problem med testutrustningen var positiva till mobilapplikationen.

  • 77.
    Andersson, Marie
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Dahlqvist, Mathilda
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap.
    Upplevelser av att underlätta följsamheten till hemträningsprogram för patienter i primärvården - En kvalitativ undersökning av nyexaminerade fysioterapeuter från Uppsala Universitet2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Inom primärvården tillämpas vanligtvis hemträningsprogram som behandling. Flera studier har undersökt underlättande faktorer för följsamhet till hemträning. Sedan fysioterapeutprogrammet på Uppsala Universitet hösten 2014 utvecklade utbildningsplanen till ett mer biopsykosocialt inriktat lärande återfinns ingen forskning på hur fysioterapeuterna med den nya utbildningsplanen upplever att de kan underlätta patientens följsamhet.

    Syfte: Undersöka hur nyexaminerade fysioterapeuter, som påbörjat utbildningen på Uppsala Universitet höstterminen 2014 eller senare, upplever att de kan underlätta följsamheten till hemträningsprogram för patienter i primärvården.

    Metod: Kvalitativ deskriptiv design. Datan insamlades genom fem semistrukturerade intervjuer med nyexaminerade fysioterapeuter och bearbetades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.

    Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier samt 19 underkategorier. De sju kategorierna bestod av “Individanpassa träningsupplägg och uppföljning”, “Öka patientens förståelse av hemövningar”, “Tillämpa socialt stöd vid hemträning”, “Kartlägga och framkalla motivation till hemträning”, “Utforska patientens beteende och mående”, “Etablera god patientkontakt” och “Tillgångar på arbetsplatsen”.

    Konklusion: Resultatet framställde många strategier som redan beforskats. Samtliga kategorier förutom ”Tillgångar på arbetsplatsen” speglar ett beteendemedicinskt perspektiv. Detta kan indikera på att framtidens fysioterapeuter är behjälpliga av denna typ av perspektiv vid bemötande av patienter för att underlätta följsamheten till hemträningsprogram inom primärvården.

  • 78.
    Andersson, Marita
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd, Hälsa och välfärd.
    Utvärdering av multimodal rehabilitering för patienter med långvarig smärta: En jämförande behandlingsstudie i primärvård2015Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och bidrar till lidande för den det drabbar, samt för med sig stora kostnader för samhället. Multimodal rehabilitering (MMR) sker i team utifrån ett biopsykosocialt synsätt och är en lämplig rehabiliteringsform för personer med långvarig smärta. Detta betyder att förutom fysiologiska aspekter omfattar behandlingen kognitiva, psykologiska, beteendemässiga och arbetsrelaterade komponenter.

    Syfte: Att utvärdera effekten av MMR för patienter med långvarig smärta inom primärvård avseende upplevd aktivitetsbegränsning, self-efficacy, samt sömnkvalitet.

    Metod: Studien hade en jämförande kvasiexperimentell design. Redan insamlad data via självskattningsformulär från 50 patienter analyserades efter MMR jämfört med före. De mätinstrument som användes var Pain Disability Index, Self-efficacy Scale samt två frågor om sömn.

    Resultat: Patienternas upplevda aktivitetsbegränsning minskade signifikant efter rehabiliteringen och self-efficacy ökade signifikant. Inga skillnader i sömnen kunde ses efter MMR jämfört med före.

    Slutsats: MMR i denna form förbättrade patienternas upplevda aktivitetsbegränsning och ökade self-efficacy, men avseende sömnkvalitet framkom ingen skillnad. För att bättre kunna möta och behandla sömnproblem hos smärtpatienter föreslås förbättringar i innehållet i MMR angående de behandlingsmodaliteter som erbjuds.

  • 79.
    Andersson, Mikael
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik.
    Assessing Physical Activity and Physical Capacity in Subjects with Chronic Obstructive Pulmonary Disease2014Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The overall aim of this thesis was to assess measurement properties of methods suitable for screening or monitoring of physical capacity and physical activity in subjects with chronic obstructive pulmonary disease (COPD), and to explore factors associated with physical activity levels.

    Methods: Four observational studies were conducted. Participants in studies I-III (sample sizes) (n=49, n=15, n=73) were recruited from specialist clinics, and in study IV from a population-based cohort (COPD n=470 and Non-COPD n=659). Psychometric properties of methods assessing physical capacity (study I) and physical activity (study II) were investigated in laboratory settings. Daily physical activity and clinical characteristics were assessed with objective methods (study III) and with subjective methods (study IV).

    Results: Physical capacity as measured by walking speed during a 30-metre walk test displayed high test-retest correlations (ICC>0.87) and small measurement error. The accuracy for step count and body positions differed between activity monitors and direct observations. In study III 92% of subjects had an activity level below what is recommended in guidelines. Forty five percent of subjects’ activity could be accounted for by clinical characteristics with lung function (22.5%), walking speed (10.1%), quadriceps strength (7.0%) and fat-free mass index (3.0%) being significant predictors. In study IV, low physical activity was significantly more prevalent in COPD subjects from GOLD grade ≥II than among Non-COPD subjects (22.4 vs. 14.6%, p = 0.016). The strongest factors associated with low activity in COPD subjects were a history of heart disease, OR (CI 95%) 2.11 (1.10-4.08) and fatigue, OR 2.33 (1.31-4.13) while obesity was the only significant factor in Non-COPD subjects, OR 2.26 (1.17-4.35).

    Conclusion: The 30 meter walk test and activity monitors are useful when assessing physical capacity and physical activity, respectively in patients with COPD. Impaired physical activity in severe COPD is related to low lung function, low walking speed, low muscle strength and altered body composition, whereas comorbidities and fatigue are linked to insufficient physical activity in patients with moderately severe COPD.

  • 80.
    Andersson, Nicklas
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik.
    Thörnell, Peter
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik.
    Plantar fasciit: Sjukgymnastiska behandlingsmetoder inom primärvården i Dalarnas-, Gävleborgs- och Västmanlands län2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [en]

    Abstract

    Background: Plantar fasciitis is the most common heel injury and is a long-term pain syndrom in the attachment of the plantar fascia to the calcaneus bone. The condition is treated mainly in primary care, but there is currently no treatment guideline for the treatment of plantar fasciitis in Sweden. The purpose of this study was to investigate which treatment that occurred in primary care in Dalarna, Gävleborg and Västmanland counties, which treatments that were most common alone and in combination with each other. The aim was also to investigate if the four most commonly used treatment methods as physical therapists said they had used were supported in the literature, and if there was any difference between county employees and private physical therapists in the choice of treatment method.

    Method: 100 physiotherapists in primary care in Dalarna, Gävleborg and Västmanland counties, received a questionnaire by mail. 80 of the 100 physiotherapists were county employees and 20 were private employees. They were asked about what treatment methods they used for plantar fasciitis, both individual treatments and combination treatments. A comparison was made between county employees and private employees' choice of treatments and the four individual most frequently used treatments were examined on the basis of recent research.

    Results: 65 physiotherapists answered the survey, of which 61 of them treated patients with plantar fasciitis. The four most frequently used treatments were taping, stretch of the plantar fascia, advice about start using insoles and advice about changing of shoes. The first three treatments named above were also those most commonly used in combination with each other. This was true for physiotherapists in county as well as in private employment. There is some evidence that these three treatments relieve pain particularly in short term.

    Conclusion: The four most frequently used treatments were taping, stretch of the plantar fascia, advice about start using insoles and advice about changing of shoes. The conclusion drawn from the evidence currently available to taping, stretch of the plantar fascia and insoles is that it should be a part of the treatment plan for patients with plantar fasciitis. Further research is needed where larger studies and follow-up studies over a longer time is made. Studies of the most common combination treatments should be made, to mimic how they are used in everyday clinical practice.

     

  • 81.
    Andersson, Siv Folkhammar
    et al.
    Unit of Rehabilitation, Kalmar County Council, Oskarshamn, Sweden.
    Bergman, Stefan
    Department of Clinical Sciences, Section of Rheumatology, Lund University, Lund, Sweden; Primary Health Care Unit, Department of Public Health and Community Medicine, Institute of Medicine, The Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Henriksson Welin, Elisabet
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för omvårdnad. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Divison of Nursing, Department of Neurobiology, Care Sciences and Society,Karolinska Institutet, Huddinge, Sweden.
    Bremander, Ann
    Department of Clinical Sciences, Section of Rheumatology, Lund University, Lund, Sweden; School of Business, Engineering and Science, Halmstad University, Halmstad, Sweden.
    Arthritis management in primary care: A study of physiotherapists current practice, educational needs and adherence to national guidelines2017Inngår i: Musculoskeletal Care, ISSN 1478-2189, E-ISSN 1557-0681, Vol. 15, nr 4, s. 333-340Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background

    With an increasing number of patients with osteoarthritis (OA) and rheumatoid arthritis (RA) in primary care, our aim was to investigate arthritis‐related practice in physiotherapy and to study adherence to evidence‐based care.

    Methods

    Seventy physiotherapists (PTs) working in primary care were emailed a questionnaire to investigate current practice and the number of roles assumed by PTs, the degree of confidence, educational needs and adherence to national guidelines in managing patients with OA or RA. Interventions supported by national guidelines were compared with reports of treatment modalities in the questionnaire.

    Results

    Sixty‐four (91%) PTs responded, and they reported a higher degree of confidence in assessment, treatment and education of patients with OA than for those with RA (p < 0.001). The total number of roles assumed by the PTs was higher in the management of OA than for RA (p < 0.001). PTs who assumed a greater number of roles also reported a stronger degree of confidence in assessing OA (p = 0.036). Those who assumed fewer roles also reported less confidence in RA treatment (p = 0.045). Recommendations in the guidelines were followed by the majority of PTs for eight of 11 treatment modalities in OA and for six of six in RA.

    Conclusions

    PTs reported a lower degree of confidence and the assumption of fewer roles in managing patients with RA compared with OA. There was good adherence to the national guidelines for almost all the treatment modalities listed. Even so, the results indicate a need for education, especially in chronic inflammatory arthritis care.

  • 82.
    Andersson, Susanne
    et al.
    Sunderby sjukhus, Sjukgymnastiken.
    Gard, Gunvor
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Röding, Jenny
    The perception of physical therapy on distance for patients with renal disease: a pilot study2003Inngår i: Abstractbok för sjukgymnastdagarna 2003, Stockholm: Legitimerade sjukgymnasters riksförbund , 2003, s. 49-Konferansepaper (Annet vitenskapelig)
  • 83.
    Andersson, Terese
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Professional guidance and coaching: a worksite intervention to increase physical activity för shift workers at a local post office2012Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 poäng / 15 hpOppgave
  • 84.
    Andersson, Tobias
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Andersson, Mikael
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Akuta effekter av boxningsträning på motorisk funktion vid cerebral pares: En pilotstudie med ett nyutvecklat portabelt rörelseanalyssystem2015Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion: De vanligaste symtomen vid Cerebral Pares (CP) är muskelsvaghet, spasticitet och nedsatt koordination som tillsammans leder till nedsatt motorisk funktion. Styrketräning har i tidigare studier visat på ökad styrka men trots det haft begränsad effekt på motorisk funktion. Personer med CP har uttryckt att de upplevt en förbättrad rörelseförmåga efter boxningsträning.

    Syfte: Syftet med pilotstudien är undersöka om boxningsträning ger akuta effekter på motorisk funktion hos personer med cerebral pares.

    Metod: Under två tillfällen utförde en person tester som avsåg att utvärdera motorisk funktion. Under det andra testtillfället genomfördes ett boxningspass. Testerna som genomfördes riktade sig till spasticitet, koordination, förmåga att utföra explosiva rörelser samt maximal styrka. För att utvärdera rörelsekvalité och muskelaktivitet användes rörelseanalyssystemet AnyMo och elektromyografi. För att bedöma spasticitet användes VAS- och Ashworthskalan.

    Resultat: Testerna visade ingen entydig effekt på spasticitet dock visade bedömningen av Ashworthtestet en minskning efter boxning. Efter boxning sågs även en ökad muskulär aktivering samt en ökad vinkelhastighet vid utförandet av snabba växlande rörelser. Rörelsehastigheten förbättrades däremot inte vid isolerad sträckning av armen eller vid utförande av vardagliga rörelser.

    Slutsats: Boxningsträningen tycktes ge akuta effekter i form av ökad muskelaktivering vid snabbare rörelse samt ökad vinkelhastighet vid rörelser liknande de som utförs i boxningen. Dessa effekter styrker forskningspersonens upplevda förbättring. Däremot sågs ingen förbättring på vardagliga rörelser. Vad gäller graden av spasticitet sågs tendenser till en minskning efter boxning, dock visades detta bara i Ashworthtestet.

  • 85.
    Anderzén-Carlsson, Agneta
    et al.
    Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin. Region Örebro län. Centre for Health Care Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Lundholm, Ulla Persson
    Nora Health Care Centre, Örebro County Council, Nora, Sweden.
    Kohn, Monica
    Nora Health Care Centre, Örebro County Council, Nora, Sweden.
    Westerdahl, Elisabeth
    Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin. Region Örebro län. Centre for Health Care Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Medical yoga: another way of being in the world-A phenomenological study from the perspective of persons suffering from stress-related symptoms2014Inngår i: International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, ISSN 1748-2623, E-ISSN 1748-2631, Vol. 9, artikkel-id 23033Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    The prevalence of stress-related illness has grown in recent years. Many of these patients seek help in primary health care. Yoga can reduce stress and thus complements pharmacological therapy in medical practice. To our knowledge, no studies have investigated patients' experiences of yoga treatment in a primary health care setting or, specifically, the experiences of yoga when suffering from stress-related illness. Thus, the aim of the present study was to explore the meaning of participating in medical yoga as a complementary treatment for stress-related symptoms and diagnosis in a primary health care setting. This study has a descriptive phenomenological design and took place at a primary health care centre in Sweden during 2011. Five women and one man (43-51 years) participated. They were recruited from the intervention group (n = 18) in a randomized control trial, in which they had participated in a medical yoga group in addition to standard care for 12 weeks. Data were collected by means of qualitative interviews, and a phenomenological data analysis was conducted. The essential meaning of the medical yoga experience was that the medical yoga was not an endpoint of recovery but the start of a process towards an increased sense of wholeness. It was described as a way of alleviating suffering, and it provided the participants with a tool for dealing with their stress and current situation on a practical level. It led to greater self-awareness and self-esteem, which in turn had an implicit impact on their lifeworld. In phenomenological terms, this can be summarized as Another way of being in the world, encompassing a perception of deepened identity. From a philosophical perspective, due to using the body in a new way (yoga), the participants had learnt to see things differently, which enriched and recast their perception of themselves and their lives.

  • 86.
    Andreae, Christina
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för omvårdnad. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Uppsala Univ, Sweden.
    Arestedt, Kristofer
    Linnaeus Univ, Sweden; Res Sect, Sweden.
    Evangelista, Lorraine
    Univ Calif Irvine, CA USA.
    Strömberg, Anna
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för omvårdnad. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Hjärt- och Medicincentrum, Kardiologiska kliniken US. Univ Calif Irvine, CA USA.
    The relationship between physical activity and appetite in patients with heart failure: A prospective observational study2019Inngår i: European Journal of Cardiovascular Nursing, ISSN 1474-5151, E-ISSN 1873-1953, Vol. 18, nr 5, s. 410-417Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Introduction: Physical activity and appetite are important components for maintaining health. Yet, the association between physical activity and appetite in heart failure (HF) populations is not completely understood. The aim of the present study was to investigate the relationship between physical activity, functional capacity, and appetite in patients with HF. Methods: This was a prospective observational study. In total, 186 patients diagnosed with HF, New York Heart Association (NYHA) class II-IV (mean age 70.7, 30% female), were included. Physical activity was measured using a multi-sensor actigraph for seven days and with a self-reported numeric rating scale. Physical capacity was measured by the six-minute walk test. Appetite was measured using the Council on Nutrition Appetite Questionnaire. Data were collected at inclusion and after 18 months. A series of linear regression analyses, adjusted for age, NYHA class, and B-type natriuretic peptide were conducted. Results: At baseline, higher levels of physical activity and functional capacity were significantly associated with a higher level of appetite in the unadjusted models. In the adjusted models, number of steps (p = 0.019) and the six-minute walk test (p = 0.007) remained significant. At the 18-month follow-up, all physical activity variables and functional capacity were significantly associated with appetite in the unadjusted regression models. In the adjusted models, number of steps (p = 0.001) and metabolic equivalent daily averages (p = 0.040) remained significant. Conclusion: A higher level of physical activity measured by number of steps/day was associated with better self-reported appetite, both at baseline and the 18-month follow-up. Further research is needed to establish causality and explore the intertwined relationship between activity and appetite in patients with HF.

  • 87.
    Andréasson, Amanda
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Wirén, Tove
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    ”För mig har det här varit livsavgörande”: En kvalitativ intervjustudie om upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutiska åtgärder vid rehabilitering i varmt klimat hos individer med ankyloserande spondylit2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
  • 88.
    Anens, Elisabeth
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Kristensen, Bo
    Häger-Ross, Charlotte
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för integrativ medicinsk biologi (IMB), Fysiologi.
    Reactive grip force control in persons with cerebellar stroke: effects on ipsilateral and contralateral hand2010Inngår i: Experimental Brain Research, ISSN 0014-4819, E-ISSN 1432-1106, Vol. 203, nr 1, s. 21-30Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    This study investigates the cerebellar contribution to reactive grip control by examining differences between (22-48 years) subjects with focal cerebellar lesion due to ischaemic stroke (CL) and healthy subjects (HS). The subjects used a pinch grip to grasp and restrain an instrumented handle from moving when it was subject to unpredictable load forces of different rates (2, 4, 8, 32 N/s) or amplitudes (1, 2, 4 N). The hand ipsilateral to the lesion of the cerebellar subjects showed delayed and more variable response latencies, e.g., 278 +/- 162 ms for loads delivered at 2 N/s, compared to HS 180 +/- 53 ms (P = 0.005). The CL also used a higher pre-load grip force with the ipsilateral hand, 1.6 +/- 0.8 N, than the HS, 1.3 +/- 0.6 N (P = 0.017). In addition, the contralateral hand in subjects with unilateral cerebellar stroke showed a delayed onset of the grip response compared to HS. Cerebellar lesions thus impair the reactive grip control both in the ipsilateral and contralateral hand.

  • 89.
    Anens, Elisabeth
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Zetterberg, Lena
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Urell, Charlotte
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Emtner, Margareta
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Hellström, Karin
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Self-reported physical activity correlates in Swedish adults with multiple sclerosis: a cross-sectional study2017Inngår i: BMC Neurology, ISSN 1471-2377, E-ISSN 1471-2377, Vol. 17, artikkel-id 204Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: The benefits of physical activity in persons with Multiple Sclerosis (MS) are considerable. Knowledge about factors that correlate to physical activity is helpful in order to develop successful strategies to increase physical activity in persons with MS. Previous studies have focused on correlates to physical activity in MS, however falls self-efficacy, social support and enjoyment of physical activity are not much studied, as well as if the correlates differ with regard to disease severity. The aim of the study was to examine associations between physical activity and age, gender, employment, having children living at home, education, disease type, disease severity, fatigue, self-efficacy for physical activity, falls self-efficacy, social support and enjoyment of physical activity in a sample of persons with MS and in subgroups with regard to disease severity.

    Methods: This is a cross-sectional survey study including Swedish community living adults with MS, 287 persons, response rate 58.2%. The survey included standardized self-reported scales measuring physical activity, disease severity, fatigue, self-efficacy for physical activity, falls self-efficacy, and social support. Physical activity was measured by the Physical Activity Disability Survey – Revised.

    Results: Multiple regression analyzes showed that 59% (F(6,3)=64.9, p=0.000) of the variation in physical activity was explained by having less severe disease (β=-0.30), being employed (β=0.26), having high falls self-efficacy (β=0.20), having high self-efficacy for physical activity (β=0.17), and enjoying physical activity (β=0.11). In persons with moderate/severe MS, self-efficacy for physical activity explained physical activity.

    Conclusions: Consistent with previous research in persons with MS in other countries this study shows that disease severity, employment and self-efficacy for physical activity are important for physical activity. Additional important factors were falls self-efficacy and enjoyment. More research is needed to confirm this and the subgroup differences.

  • 90.
    Antonson, Cassandra
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Eliasson Wiik, Ida-Maria
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Hjärnskakningar bland ishockeyelever på gymnasienivå i norra Sverige: En kvalitativ studie om fysioterapeutisk rehabilitering och upplevelser efter hjärnskakning i samband med ishockey2019Independent thesis Basic level (professional degree), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Hjärnskakningar är en stor problematik inom ishockeyn och det är beräknat att det sker ungefär 160 hjärnskakningar per 1000 matchtimmar och lag. Inom ishockey är hjärnskakningar tillsammans med knä- och axelskador den vanligaste förekommande skadan. De flesta individer som råkar ut för en hjärnskakning vid idrottsutövande blir snabbt symptomfria. Men cirka 20 procent av de drabbade får långvariga och kvarvarande symptom som kan påverka individens livskvalitet och idrottsutövande. Det svenska fackförbundet, Fysioterapeuterna, rekommenderar rehabilitering och utredning av hjärna, nacke, syn, balans och neuropsykologiska faktorer efter en idrottsrelaterad hjärnskakning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur elitidrottselever på gymnasienivå med inriktning ishockey i norra Sverige upplevde rehabiliteringen från fysioterapeut efter hjärnskakning samt återgång till ishockeyn. Metod: Empirisk-holistisk kunskapsansats har använts i detta arbete och studiens designen är semistrukturerad med en intervjuguide. Totalt har tre deltagare medverkat i studien via intervjuer. Resultat: Innehållsanalysen från de genomförda intervjuerna resulterade i tre huvudkategorier, betydelsen av stöd under hela rehabiliteringsprocessen, förståelse om komplexiteten av hjärnskakningar och tankar om hjärnskakningens påverkan på framtiden, och åtta underkategorier. Dessa är framtagna genom kondensering och kodning av meningsenheterna från intervjuerna. Konklusion: Hjärnskakningar är komplexa och kräver individuellt anpassad rehabilitering. Stöd från familj och omgivning har visat sig spela en central roll i den drabbade individens rehabilitering samt återgång till idrott.

  • 91. Antonsson, M.
    et al.
    Fagevik Olsén, M.
    Johansson, H.
    Sandström, L.
    Urell, C.
    Westerdahl, Elisabeth
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinska vetenskaper, Klinisk fysiologi.
    Wiklund, M.
    Lungefysioterapi ved abdominal- og thoraxkirurgi2011Inngår i: Fysioterapeuten, Vol. 9Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
    Abstract [da]

    I snart hundrede år har fysioterapeuter arbejdet på at mindske risikoen for postoperative lungekomplikationer hos patienter, der skal opereres i brystkassen og abdominalregionen. Klinisk erfaring viser, at lungefysioterapi er vigtig, men hvad ved vi i dag om effekten af forskellige former for behandling? Hvilke indsatsområder skal man i første omgang vælge? Forfatterne til denne artikel har udarbejdet retningslinjer for lungefysioterapi til patienter, som gennemgår abdominal- og thoraxkirurgi. Målet med arbejdet med retningslinjerne har været at udrede og sammensætte eksisterende evidens for lungefysioterapeutiske behandlingsmetoder i forbindelse med abdominal- og thoraxkirurgiske indgreb.

    Den samlede evidens i kombination med ekspertgruppens kommentarer har ført til anbefalinger for den kliniske behandling. Disse anbefalinger er målrettet fysioterapeuter i den kliniske praksis, som arbejder med abdominal - og thoraxkirurgiske patienter. Sigtet er, at den aktuelle og systematisk indsamlede viden vil bidrage til diskussioner på de forskellige arbejdspladser, og at anbefalingerne for behandling vil blive tilpasset de lokale forhold. Denne artikel sammenfatter retningslinjerne, som er publiceret på fysioterapiforbundets (Legitimerede Sjukgymnasters) hjemmeside under profession. De kliniske retningslinjer omfatter desuden en komplet referenceliste.

  • 92.
    Anund, Anna
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Swedish National Rd and Transport Research Institute VTI, Linkoping, Sweden..
    Ahlström, Christer
    Swedish National Rd and Transport Research Institute, Linkoping, Sweden.
    Fors, Carina
    Swedish National Rd and Transport Research Institute, Linkoping, Sweden.
    Åkerstedt, Torbjorn
    Karolinska Institute, Sweden; Stockholm University, Sweden.
    Are professional drivers less sleepy than non-professional drivers?2018Inngår i: Scandinavian Journal of Work, Environment and Health, ISSN 0355-3140, E-ISSN 1795-990X, Vol. 44, nr 1, s. 88-95Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective It is generally believed that professional drivers can manage quite severe fatigue before routine driving performance is affected. In addition, there are results indicating that professional drivers can adapt to prolonged night shifts and may be able to learn to drive without decreased performance under high levels of sleepiness. However, very little research has been conducted to compare professionals and non-professionals when controlling for time driven and time of day. Method The aim of this study was to use a driving simulator to investigate whether professional drivers are more resistant to sleep deprivation than non-professional drivers. Differences in the development of sleepiness (self-reported, physiological and behavioral) during driving was investigated in 11 young professional and 15 non-professional drivers. Results Professional drivers self-reported significantly lower sleepiness while driving a simulator than nonprofessional drivers. In contradiction, they showed longer blink durations and more line crossings, both of which are indicators of sleepiness. They also drove faster. The reason for the discrepancy in the relation between the different sleepiness indicators for the two groups could be due to more experience to sleepiness among the professional drivers or possibly to the faster speed, which might unconsciously have been used by the professionals to try to counteract sleepiness. Conclusion Professional drivers self-reported significantly lower sleepiness while driving a simulator than non-professional drivers. However, they showed longer blink durations and more line crossings, both of which are indicators of sleepiness, and they drove faster.

  • 93. Anwer, Shahnawaz
    et al.
    Alghadir, Ahmad
    Zafar, Hamayun
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för odontologi. Department of Rehabilitation Sciences, College of Applied Medical Sciences, King Saud University, Riyadh, Saudi Arabia.
    Al-Eisa, Einas
    Effect of whole body vibration training on quadriceps muscle strength in individuals with knee osteoarthritis: a systematic review and meta-analysis2016Inngår i: Physiotherapy, ISSN 0031-9406, E-ISSN 1873-1465, Vol. 102, nr 2, s. 145-151Artikkel, forskningsoversikt (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background Several studies have reported the effects of whole body vibration (WBV) training on muscle strength. This systematic review investigates the current evidence regarding the effects of WBV training on quadriceps muscle strength in individuals with knee osteoarthritis (OA). Data sources We searched PubMed, CINAHL, Embase, Scopus, PEDro, and Science citation index for research articles published prior to March 2015 using the keywords whole body vibration, vibration training, strength and vibratory exercise in combination with the Medical Subject Heading 'Osteoarthritis knee'. Study selection This meta-analysis was limited to randomized controlled trials published in the English language. Data extraction The quality of the selected studies was assessed by two independent evaluators using the PEDro scale and criteria given by the International Society of Musculoskeletal and Neuronal Interactions (ISMNI) for reporting WBV intervention studies. The risk of bias was assessed using the Cochrane collaboration's tool for domain-based evaluation. Isokinetic quadriceps muscle strength was calculated for each intervention. Results Eighteen studies were identified in the search. Of these, four studies met the inclusion criteria. Three of these four studies reached high methodological quality on the PEDro scale. Out of the four studies, only one study found significantly greater quadriceps muscle strength gains following WBV compared to the control group. Conclusions In three of the four studies that compared a control group performing the same exercise as the WBV groups, no additional effect of WBV on quadriceps muscle strength in individuals with knee OA was indicated.

  • 94.
    Archer, T.
    et al.
    Department of Psychology, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Svensson, K
    School of Education, Psychology and Sport Science, Linnaeus University, Kalmar, Sweden.
    Alricsson, Marie
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Institutionen för hälsovetenskap.
    Physical exercise ameliorates deficits induced by traumatic brain injury2012Inngår i: Acta Neurologica Scandinavica, ISSN 0001-6314, E-ISSN 1600-0404, Vol. 125, nr 5, s. 293-302Artikkel, forskningsoversikt (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    The extent and depth of traumatic brain injury (TBI) remains a major determining factor together with the type of structural insult and its location, whether mild, moderate or severe, as well as the distribution and magnitude of inflammation and loss of cerebrovascular integrity, and the eventual efficacy of intervention. The influence of exercise intervention in TBI is multiple, ranging from anti-apoptotic effects to the augmentation of neuroplasticity. Physical exercise diminishes cerebral inflammation by elevating factors and agents involved in immunomodulatory function, and buttresses glial cell, cerebrovascular, and blood-brain barrier intactness. It provides unique non-pharmacologic intervention that incorporate different physical activity regimes, whether dynamic or static, endurance or resistance. Physical training regimes ought necessarily to be adapted to the specific demands of diagnosis, type and degree of injury and prognosis for individuals who have suffered TBI. © 2012 John Wiley & Sons A/S.

  • 95.
    Archer, Trevor
    et al.
    Linnéuniversitetet, Fakultetsnämnden för hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI. University of Gothenburg.
    Svensson, Kjell
    Linnéuniversitetet, Fakultetsnämnden för hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI.
    Alricsson, Marie
    Linnéuniversitetet, Fakultetsnämnden för hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI. Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Physical exercise ameliorates deficits induced by traumatic brain injury2012Inngår i: Acta Neurologica Scandinavica, ISSN 0001-6314, E-ISSN 1600-0404, Vol. 125, nr 5, s. 293-302Artikkel, forskningsoversikt (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    The extent and depth of traumatic brain injury (TBI) remains a major determining factor together with the type of structural insult and its location, whether mild, moderate or severe, as well as the distribution and magnitude of inflammation and loss of cerebrovascular integrity, and the eventual efficacy of intervention. The influence of exercise intervention in TBI is multiple, ranging from anti-apoptotic effects to the augmentation of neuroplasticity. Physical exercise diminishes cerebral inflammation by elevating factors and agents involved in immunomodulatory function, and buttresses glial cell, cerebrovascular, and blood-brain barrier intactness. It provides unique non-pharmacologic intervention that incorporate different physical activity regimes, whether dynamic or static, endurance or resistance. Physical training regimes ought necessarily to be adapted to the specific demands of diagnosis, type and degree of injury and prognosis for individuals who have suffered TBI. © 2012 John Wiley & Sons A/S.

  • 96.
    Ardern, Clare
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. La Trobe Univ, Australia.
    Ekas, Guri
    Oslo Univ Hosp, Norway; Norwegian Sch Sport Sci, Norway; Univ Oslo, Norway.
    Grindem, Hege
    Norwegian Sch Sport Sci, Norway.
    Moksnes, Havard
    Norwegian Sch Sport Sci, Norway.
    Anderson, Allen
    Not Found:[Ardern, Clare L.] Linkoping Univ, Div Physiotherapy, Linkoping, Sweden; [Ardern, Clare L.] La Trobe Univ, Sch Allied Hlth, Melbourne, Vic, Australia; [Ekas, Guri; Engebretsen, Lars] Oslo Univ Hosp, Div Orthopaed Surg, Oslo, Norway; [Ekas, Guri; Moksnes, Havard; Engebretsen, Lars] Norwegian Sch Sport Sci, Oslo Sports Trauma Res Ctr OSTRC, Oslo, Norway; [Ekas, Guri; Engebretsen, Lars] Univ Oslo, Inst Clin Med, Oslo, Norway; [Grindem, Hege] Norwegian Sch Sport Sci, Dept Sports Med, Oslo, Norway; [Chotel, Franck] Hop Femme Mere Enfant, Dept Pediat Orthopaed Surg, Lyon, France; [Cohen, Moises] Univ Fed Sao Paulo, Dept Orthoped, Sao Paulo, Brazil; [Forssblad, Magnus] Karolinska Inst, Stockholm Sports Trauma Res Ctr, Stockholm, Sweden; [Ganley, Theodore J.] Childrens Hosp Philadelphia, Dept Orthopaed, Philadelphia, PA 19104 USA; [Feller, Julian A.] Epworth Healthcare, OrthoSport Victoria Res Unit, Melbourne, Vic, Australia; [Feller, Julian A.] La Trobe Univ, Coll Sci Hlth and Engn, Melbourne, Vic, Australia; [Karlsson, Jon] Univ Gothenburg, Sahlgrenska Acad, Dept Orthopaed, Gothenburg, Sweden; [Kocher, Mininder S.; Micheli, Lyle] Boston Childrens Hosp, Div Sports Med, Boston, MA USA; [Kocher, Mininder S.; Micheli, Lyle] Harvard Med Sch, Boston, MA USA; [LaPrade, Robert F.] Steadman Philippon Res Inst, Vail, CO USA; [LaPrade, Robert F.] Steadman Clin, Vail, CO USA; [McNamee, Mike] Swansea Univ, Coll Engn, Swansea, W Glam, Wales; [Mandelbaum, Bert] Santa Monica Orthopaed and Sports Med Grp, Los Angeles, CA USA; [Micheli, Lyle] Micheli Ctr Sports Injury Prevent, Waltham, MA USA; [Mohtadi, Nicholas] Univ Calgary, Ctr Sports Med, Calgary, AB, Canada; [Reider, Bruce] Univ Chicago, Dept Orthopaed and Rehabil Med, Chicago, IL 60637 USA; [Roe, Justin] North Sydney Orthopaed and Sports Med Ctr, Sydney, NSW, Australia; [Seil, Romain] Ctr Hosp Luxembourg, Dept Orthopaed Surg, Luxembourg, Luxembourg; [Seil, Romain] Luxembourg Inst Hlth, Sports Med Res Lab, Luxembourg, Luxembourg; [Siebold, Rainer] Ruprecht Karls Univ Heidelberg, Inst Anat and Cell Biol, Heidelberg, Germany; [Siebold, Rainer] HKF Int Ctr Hip Knee Foot Surg and Sportstraumatol, ATOS Klin, Heidelberg, Germany; [Silvers-Granelli, Holly J.] FIFA Med Ctr Excellence, Veloc Phys Therapy, Los Angeles, CA USA; [Soligard, Torbjorn; Engebretsen, Lars] Int Olymp Comm, Med and Sci Dept, Lausanne, Switzerland; [Soligard, Torbjorn] Univ Calgary, Fac Kinesiol, Sports Injury Prevent Ctr, Calgary, AB, Canada; [Witvrouw, Erik] Univ Ghent, Fac Med and Healthsci, Dept Rehabil Sci and Physiotherapy, Ghent, Belgium;.
    Chotel, Franck
    Hop Femme Mere Enfant, France.
    Cohen, Moises
    Univ Fed Sao Paulo, Brazil.
    Forssblad, Magnus
    Karolinska Inst, Sweden.
    Ganley, Theodore J.
    Childrens Hosp Philadelphia, PA 19104 USA.
    Feller, Julian A.
    Epworth Healthcare, Australia; La Trobe Univ, Australia.
    Karlsson, Jon
    Univ Gothenburg, Sweden.
    Kocher, Mininder S.
    Boston Childrens Hosp, MA USA; Harvard Med Sch, MA USA.
    LaPrade, Robert F.
    Steadman Philippon Res Inst, CO USA; Steadman Clin, CO USA.
    McNamee, Mike
    Swansea Univ, Wales.
    Mandelbaum, Bert
    Santa Monica Orthopaed and Sports Med Grp, CA USA.
    Micheli, Lyle
    Boston Childrens Hosp, MA USA; Harvard Med Sch, MA USA; Micheli Ctr Sports Injury Prevent, MA USA.
    Mohtadi, Nicholas
    Univ Calgary, Canada.
    Reider, Bruce
    Univ Chicago, IL 60637 USA.
    Roe, Justin
    North Sydney Orthopaed and Sports Med Ctr, Australia.
    Seil, Romain
    Ctr Hosp Luxembourg, Luxembourg; Luxembourg Inst Hlth, Luxembourg.
    Siebold, Rainer
    Ruprecht Karls Univ Heidelberg, Germany; HKF Int Ctr Hip Knee Foot Surg and Sportstraumatol, Germany.
    Silvers-Granelli, Holly J.
    FIFA Med Ctr Excellence, CA USA.
    Soligard, Torbjorn
    Int Olymp Comm, Switzerland; Univ Calgary, Canada.
    Witvrouw, Erik
    Univ Ghent, Belgium.
    Engebretsen, Lars
    Oslo Univ Hosp, Norway; Norwegian Sch Sport Sci, Norway; Univ Oslo, Norway; Int Olymp Comm, Switzerland.
    2018 International Olympic Committee consensus statement on prevention, diagnosis and management of paediatric anterior cruciate ligament (ACL) injuries2018Inngår i: Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, ISSN 0942-2056, E-ISSN 1433-7347, Vol. 26, nr 4, s. 989-1010Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In October 2017, the International Olympic Committee hosted an international expert group of physiotherapists and orthopaedic surgeons who specialise in treating and researching paediatric anterior cruciate ligament (ACL) injuries. Representatives from the American Orthopaedic Society for Sports Medicine, European Paediatric Orthopaedic Society, European Society for Sports Traumatology, Knee Surgery and Arthroscopy, International Society of Arthroscopy Knee Surgery and Orthopaedic Sports Medicine, Pediatric Orthopaedic Society of North America, and Sociedad Latinoamericana de Artroscopia, Rodilla y Deporte attended. Physiotherapists and orthopaedic surgeons with clinical and research experience in the field, and an ethics expert with substantial experience in the area of sports injuries also participated. Injury management is challenging in the current landscape of clinical uncertainty and limited scientific knowledge. Injury management decisions also occur against the backdrop of the complexity of shared decision-making with children and the potential long-term ramifications of the injury. This consensus statement addresses six fundamental clinical questions regarding the prevention, diagnosis, and management of paediatric ACL injuries. The aim of this consensus statement is to provide a comprehensive, evidence-informed summary to support the clinician, and help children with ACL injury and their parents/guardians make the best possible decisions.

  • 97.
    Ardern, Clare
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. La Trobe University, Melbourne, Australia.
    Glasgow, Philip
    Sports Medicine, Sports Institute of Northern Ireland, Newtownabbey, UK.
    Schneiders, Anthony G
    School of Human, Health and Social Sciences, Central Queensland University, Branyan, Australia.
    Witvrouw, Erik
    Department of Rehabilitation Sciences and Physiotherapy, Faculty of Medicine and Health Sciences, Ghent University, Ghent, Belgium.
    Clarsen, Benjamin
    Oslo Sports Trauma Research Center, Oslo, Norway.
    Cools, Ann Mj
    Department of Rehabilitation Sciences and Physiotherapy, Faculty of Medicine and Health Sciences, Ghent University, Ghent, Belgium.
    Gojanovic, Boris
    Swiss Olympic Medical Center, Hopital de la Tour, Meyrin, Switzerland; Sports Medicine, Centre Hospitalier Universitaire Vaudois, Lausanne, Switzerland.
    Griffin, Steffan
    College of Medical and Dental Sciences, University of Birmingham, Birmingham, UK.
    Khan, Karim
    Department of Family Practice, The University of British Columbia, Vancouver, Canada; Centre for Hip Health and Mobility, University of British Columbia, Vancouver, Canada.
    Moksnes, Håvard
    Oslo Sports Trauma Research Center, Oslo, Norway.
    Mutch, Stephen
    SPACE Clinics, Edinburgh, UK; Scottish Rugby, Edinburgh, UK.
    Phillips, Nicola
    Postgraduate Healthcare Studies, Cardiff University, Cardiff, UK.
    Reurink, Guus
    Sports Medicine, Sports Physicians Group, Amsterdam, The Netherlands.
    Sadler, Robin
    Sports Medicine, Manchester City Football Club Ltd, Manchester, UK; Derby County FC, Derby, UK.
    Gravare Silbernagel, Karin
    Department of Physical Therapy, University of Delaware, Newark, USA.
    Thorborg, Kristian
    Sports Orthopaedic Research Center Copenhagen (SORC-C), Amager-Hvidovre Hospital, Copenhagen, Denmark; Department of Orthopaedic Surgery and Physical Therapy, Amager-Hvidovre Hospital, Copenhagen, Denmark.
    Wangensteen, Arnlaug
    Oslo Sports Trauma Research Center, Oslo, Norway; Aspetar Orthopaedic and Sports Medicine Hospital, Doha, Qatar.
    Wilk, Kevin
    Champion Sports Medicine, Birmingham, USA.
    Bizzini, Mario
    Schulthess Clinic, Zürich, Switzerland.
    Infographic: 2016 Consensus statement on return to sport from the First World Congress in Sports Physical Therapy, Bern2017Inngår i: British Journal of Sports Medicine, ISSN 0306-3674, E-ISSN 1473-0480, Vol. 51, nr 13, s. 995-995Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 98.
    Ardern, Clare
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Kvist, Joanna
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    What is the evidence to support a psychological component to rehabilitation programs after anterior cruciate ligament reconstruction?2016Inngår i: Current Orthopaedic Practice, ISSN 1940-7041, Vol. 27, nr 3, s. 263-268Artikkel, forskningsoversikt (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    One of the main indications for anterior cruciate ligament reconstruction is the athlete’s desire to return to his or her preinjury level of sports. Postoperative rehabilitation has a strong focus on recovery of the physical capabilities necessary to manage a return to sports. On average, athletes achieve good physical function after surgery, based on standard impairment-based and activity-based measures. Yet the return to sports rate is disappointingly low; only two in every three return to their preinjury level sport and only half of the athletes return to competitive sports after surgery. There are a range of factors, many of them nonmodifiable (e.g. age, sex, and preinjury level of competition), that affect returning to a specific sport. However, recent research has identified psychological factors as key influences on returning to sports after anterior cruciate ligament reconstruction. This is particularly important for clinicians given that these factors may be modifiable with appropriate intervention. However, they are not systematically discussed during standard postoperative rehabilitation. In this review, we examine the evidence for the effect of psychological factors on return to sport outcomes after anterior cruciate ligament reconstruction and provide a rationale for the inclusion of interventions that specifically and systematically affect these factors during postoperative rehabilitation.

  • 99.
    Ardern, Clare L.
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, centrumbildningar mm, Centrum för klinisk forskning i Sörmland (CKFD). Linkoping Univ, Dept Med & Hlth Sci, Physiotherapy, S-58183 Linkoping, Sweden.;Aspetar Orthopaed & Sports Med Hosp, Doha, Qatar.;La Trobe Univ, Sch Allied Hlth, Melbourne, Vic, Australia..
    Peterson, Gunnel
    Linkoping Univ, Dept Med & Hlth Sci, Physiotherapy, S-58183 Linkoping, Sweden..
    Ludvigsson, Maria Landen
    Linkoping Univ, Dept Med & Hlth Sci, Physiotherapy, S-58183 Linkoping, Sweden.;Linkoping Univ, Dept Rehabil, Rehab Vast, Motala, Sweden.;Linkoping Univ, Dept Med & Hlth Sci, Motala, Sweden..
    Peolsson, Anneli
    Linkoping Univ, Dept Med & Hlth Sci, Physiotherapy, S-58183 Linkoping, Sweden..
    Satisfaction With the Outcome of Physical Therapist-Prescribed Exercise in Chronic Whiplash-Associated Disorders: Secondary Analysis of a Randomized Clinical Trial2016Inngår i: Journal of Orthopaedic and Sports Physical Therapy, ISSN 0190-6011, E-ISSN 1938-1344, Vol. 46, nr 8, s. 640-649Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    STUDY DESIGN: Secondary analysis of a randomized clinical trial.

    BACKGROUND: Patient perception of the benefits gained from treatment is important, yet satisfaction with the outcome of treatment for chronic whiplash-associated disorders (WADs) has not been investigated.

    OBJECTIVES: To investigate whether satisfaction with the outcome of treatment for chronic WAD changed over time, and whether there were group differences.

    METHODS: Two hundred sixteen people with chronic WAD (66% women; mean age, 40.4 years) participated in a 3-month program of physical therapist-led neck-specific exercises with or without a behavioral approach, or received a prescription of general physical activity. The main outcome was satisfaction with the outcome of treatment, assessed at baseline and 3, 6, and 12 months later. Additional outcomes were enablement and expectation fulfillment.

    RESULTS: Satisfaction improved over time in the 3 groups (odds ratio = 1.15; 95% confidence interval: 1.10, 1.20; P < .001). There was a significant group-by-time interaction (P < 001), with increased odds of being satisfied in the groups receiving neck-specific exercises compared to general physical activity. Enablement increased after completion of the intervention in all groups (P < .001). People who received neck-specific exercises reported greater enablement and expectation fulfillment than people prescribed general physical activity (P < .01).

    CONCLUSION: Exercise interventions for chronic WAD led to increased satisfaction for 12 months following treatment that was unrelated to the type of exercise intervention received.

  • 100.
    Ardern, Clare
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Aspetar Orthopaed and Sports Medical Hospital, Qatar; La Trobe University, Australia; Uppsala University, Sweden.
    Peterson, Gunnel
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Uppsala University, Sweden.
    Landén Ludvigsson, Maria
    Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Närsjukvården i västra Östergötland, Rehab Väst. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi.
    Peolsson, Anneli
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Satisfaction With the Outcome of Physical Therapist-Prescribed Exercise in Chronic Whiplash-Associated Disorders: Secondary Analysis of a Randomized Clinical Trial2016Inngår i: Journal of Orthopaedic and Sports Physical Therapy, ISSN 0190-6011, E-ISSN 1938-1344, Vol. 46, nr 8, s. 640-+Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    STUDY DESIGN: Secondary analysis of a randomized clinical trial. BACKGROUND: Patient perception of the benefits gained from treatment is important, yet satisfaction with the outcome of treatment for chronic whiplash-associated disorders (WADs) has not been investigated. OBJECTIVES: To investigate whether satisfaction with the outcome of treatment for chronic WAD changed over time, and whether there were group differences. METHODS: Two hundred sixteen people with chronic WAD (66% women; mean age, 40.4 years) participated in a 3-month program of physical therapist-led neck-specific exercises with or without a behavioral approach, or received a prescription of general physical activity. The main outcome was satisfaction with the outcome of treatment, assessed at baseline and 3, 6, and 12 months later. Additional outcomes were enablement and expectation fulfillment. RESULTS: Satisfaction improved over time in the 3 groups (odds ratio = 1.15; 95% confidence interval: 1.10, 1.20; P amp;lt; .001). There was a significant group-by-time interaction (P amp;lt; 001), with increased odds of being satisfied in the groups receiving neck-specific exercises compared to general physical activity. Enablement increased after completion of the intervention in all groups (P amp;lt; .001). People who received neck-specific exercises reported greater enablement and expectation fulfillment than people prescribed general physical activity (P amp;lt; .01). CONCLUSION: Exercise interventions for chronic WAD led to increased satisfaction for 12 months following treatment that was unrelated to the type of exercise intervention received.

1234567 51 - 100 of 2373
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf