This article analyses the memorialization of Ion Moţa and Vasile Marin, two Romanian Legionary movement volunteers who died while fighting for Franco in the Spanish Civil War, as an entangled history of Romanian and Spanish fascisms. The commemoration practices and narratives recounted in the Spanish and Romanian newspapers and archival sources from the period 1937–41 show that commemorating foreign ideological peers and appropriating symbolic elements of foreign fascisms in order to memorialize fallen comrades served as resources for legitimizing the struggle against domestic competitors. Although the totalitarian ambitions of Spanish and Romanian fascists remained unfulfilled, the Spanish-Romanian entanglement contributed to consolidating Moţa and Marin as martyrs of transnational fascism.
Historien om Almedalsveckan började 1968 när Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak och höll ett första tal. Almedalsveckan har sedan dess blivit en av de viktigaste politiska mötesplatserna i Sverige. Här samlas tiotusentals deltagare, många centrala beslutsfattare och ledande företrädare för näringsliv och medier. Här anordnas ett par tusen möten, seminarier och andra arrangemang.
Men vilka har drivkrafterna bakom den explosionsartade utveckling som skett de senaste decennierna varit? För att få svar på den frågan bjöd Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola in några centrala aktörer till ett vittnesseminarium. Det här blev svaren från Maria Leissner, Klas Eklund, Janerik Larsson, Lena Mellin och Mona Sahlin som deltog i seminariet som hölls i Almedalen 2012.
I år firar den svenska demokratin hundra år. Många ser detta som slutet på en given utveckling. Kjell Östberg skriver istället levande om hur vår demokrati är ett resultat av att människor sluter sig samman i kamp för att gemensamt skapa förändring, från Sundsvallsstrejken 1879 till Fridays for future idag.
Hur kommer det sig att den svenska vänstern i en internationell jämförelse har haft en mindre bejakande inställning till droger? Och att 1970-talets radikala musikrörelse ibland ”betedde sig som en nykterhetsloge”?
I denna bok sätts ljuset på Förbundet mot drogers inflytande. I boken skildras förbundets utveckling från en plantskola för makten till en av tidens många inflytelserika aktiviströrelser. Den är därmed också ett bidrag till att fördjupa skildringen av den omfattande radikalisering som kännetecknar svenskt 1960- och 70-tal.
Social democracy has generally been considered one of the most successful political forces of the 1900s. The Nordic model, building on the institutionalized, corporatist collaboration between capital, labour and state and long extolled as a successful compromise between a communist planned economy and free market capitalism, has close links to Nordic social democracy. The organizational home of Nordic social democracy has been the Social Democratic parties; working-class dominated mass parties with deep roots in trade unions and popular movements. In the mid-20th century, to follow the political thread, social democracy formulated an objective that found more mass support than any other leftist idea: to offer citizens protection against the inequalities created by an unregulated market. The broad definition of social democracy is, meanwhile, used in an attempt to single out some central features of a common reformist ideology that Social Democrats tried to translate into political action.
Historian Kjell Östberg presents the first comprehensive study of one of the most influential political movements of our time. Swedish Social Democracy was an inspiration to young socialists around the world for generations. But little remains of the Swedish model today.
For almost a century, Social Democracy prevailed in Sweden, which for many appeared to be on the verge of becoming a truly socialist country. What followed instead was a jarring adaptation to a rising neoliberal world order. Large parts of the public sector have now been privatised, social inequality is rapidly worsening, and right-wing populists have come to represent much of the working class.
Östberg discusses the reformist strategy, class organizations and social mobilisation, women’s struggle, and the creation of the Swedish welfare society. It is a history emblematic of the transformations in global politics of the last half century.
Östberg’s article is discussing the development of a social democratic welfare bureaucracy in Sweden during the twentieth century, for a long time a success story. At an early stage the social democrats’ ability to assume control over the state administration depended on the possibility to find intellectuals sympathetic to the social democratic cause. For the greatly expanding welfare state of the 1960s, a broadening spectrum of well-educated men and women, all clearly sympathetic to the social democratic project of building a welfare state, was available. The party’s long, uninterrupted period of government made it easier for the social democrats to put their stamp on the state bureaucracy. As the social democrats’ reformist ambitions have dwindled, so has the need of a special welfare bureaucracy.
Det första fallet av aids i Sverige diagnostiserades år 1982. Hiv var då ett okänt virus, och aids ett tecken på en snar död. Hiv spreds till en början i redan utsatta grupper som homosexuella män, intravenösa missbrukare, prostituerade och blödarsjuka.
En vanlig reaktion på sjukdomen var rädsla och stigmatisering, inte minst från mediernas sida. Men det bildades också grupper och organisationer som sökte stödja de drabbade, motverka fördomar och arbeta för adekvata behandlingar. Här var bland andra Noaks ark, Venhälsan, Kvinnocirkeln och RFHP (Riksförbundet för hivpositiva) sedermera Hiv-Sverige. Hur arbetade dessa organisationer och vad ville de uppnå? Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola samlade några av aktivisterna till ett vittneseminarium på temat ”Hivepidemin och rörelserna”.