The study investigates medical students' ways of approaching a medical task. Fourteen medical students in their clinical years responded to a written patient case on chest pain. Variations in the students' responses to the task were analysed from a contextual and linguistic perspective. Students approached the task in two distinctly different ways. Either they treated the task as a problem situated within a purely academic context-listing concepts relevant to the symptom, applying the steps in the diagnostic process only once-or dealt with the task as a problem contextualised within a hypothetical clinical situation-testing alternative meanings of the symptom, elaborating on implications for the patient. It is not students' conceptualisations of medical theory that explain these outcomes but rather how students construct contexts in which these conceptualisations are embedded. The results highlight the importance of being sensitive to what students make of a given task, how their interpretations relate to what was intended by the teacher, the desired outcome of the curriculum, and the influences exercised upon students by the various educational settings confronting them in their studies.
Objective: Development of research in occupational therapy requires a continuous critical discussion concerning methodological approaches. In this paper the authors wish to contribute to such a discussion by introducing the Formal Data-Structure Analysis approach (FDSA) as a method for understanding people's experiences. Methods and results: A review of selected publications from occupational therapy journals between 2003 and 2005 illustrated that qualitative articles within occupational therapy publications were mainly descriptive in nature. This finding raises questions about how to develop new knowledge that contributes to occupational therapy. Conclusions: In this paper the authors suggest that it is possible to apply the FDSA approach not only when describing and categorizing qualitative phenomena, but also when aiming to reach an in-depth understanding of issues related to human meaning-making; for example, how we understand engagement in occupations or living with a disability. Examples of the application of the FDSA approach are included and discussed.
Syftet med studien är att belysa upplevelsen av vilka faktorer som är av betydelse i en omställningsprocess ur jobbcoachers perspektiv. För att få ett svar på det användes kvalitativ metod vilka bestod av semistrukturerade djupintervjuer. Fyra jobbcoacher på fyra olika omställningsföretag har intervjuats. Deras arbete innebär att skapa målbilder, få syn på viktiga egenskaper och att identifiera hinder för att med hjälp av olika metoder och strategier komma runt dessa. Resultatet visade att marknadsföring, CV och intervjuträning inte bara var ett komplement utan bidrog dessutom till att deltagarnas självförtroende stärktes. Med hjälp av en ansökan med hög kvalitet, att söka ett fåtal arbeten som är relevanta och möjliga att få med tanke på individens situation, får man ett bättre resultat än när man sökt många arbeten utan relevans. Deltagarna återgick snabbt till ny sysselsättning genom att flexibla metoder och strategier individanpassades, vilket gav ett bra utfall.
Detta är en kvalitativ uppsats som baseras på intervjuer med elever som går årskurs två på estetiska programmet och läser den obligatoriska kursen Estetisk orientering. I inledningsavsnittet ges en bild av de estetiska ämnenas funktion och plats i skolan, hur det ses på praktiskt kontra teoretiskt kunnande, att lära med olika sinnen samt de estetiska ämnenas minskade utrymme i skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva gymnasieelevers upplevelse av en integrerad undervisning i estetiska ämnen i skolan. Forskningsfrågorna ringar in hur eleverna resonerar kring sin individuella självbild utifrån undervisning där dans, teater, bild och musik ingår. Elevintervjuerna belyser även gruppens betydelse för formandet av den enskilda elevens självbild samt hur eleven talar om kroppen i relation till rörelsemomenten i estetämnesundervisningen. Studien utgår ifrån ett fenomenologiskt - hermeneutiskt perspektiv och intervjuerna har analyserats med hjälp av Amedeo Giorgis fenomenologiska analysmetod. Analysen av intervjuerna visar hur eleverna upplever sina nyvunna erfarenheter av de olika estetämnena och hur dessa ökat deras förståelse för sig själva och andra. Eleverna beskriver upplevelser av den integrerade estetämnesundervisningen genom att resonera kring EOS kursens påverkan på dem som individer. Eleverna talar om kreativitet, att utforska, spränga gränser, styrkor och svagheter, tillit, mod, begränsningar och oro samt kroppen som uttrycksmedel och kunskapsinhämtare. Lustaspekten lyfts fram och viljan hos eleverna att lära nytt. Eleverna har hittat varierade metoder för att uttrycka sina tankar, känslor och idéer genom EOS kursen. Studien visar på de estetiska ämnenas viktiga funktion i skolan. Detta påvisas genom att lyfta fram både aktuell forskning som stöder estetiska ämnens funktion i skolan samt elevernas positiva upplevelser kring den ämnesintegrerade estetundervisningen.
I vår studie utgår vi ifrån ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv för att utforska en grupp förskolebarns subjektsskapande – hur de positionerar sig och positioneras – i deras egeninitierade bildskapandeprocesser. Vi undersöker vilka förutsättningar för barnens subjektsskapande som skapas och omskapas i dessa processer med utgångspunkt i feministiskt poststrukturalistiska förståelser av begreppen makt, diskurs och kön.
Studien har en kvalitativ ansats och vi har använt oss av videoobservationer som forskningsmetod under insamlandet av våra data. Under två dagar filmade vi en grupp med sammanlagt fyra flickor på en förskola då de skapade med lera och tecknade. Vi har i bearbetningen av våra data genomfört multipla läsningar av vårt filmmaterial och analyserat vårt resultat med utgångspunkt i feministiskt poststrukturalistisk teoribildning för att synliggöra variationer i barnens subjektsskapande och öppna upp för flera olika tolkningsmöjligheter.
Analysen av vårt resultat visar enligt vår tolkning på att barnen blir till multipla subjekt med olika positionsmöjligheter som varierar både inom och emellan de filmade situationerna. Vi har tolkat det som att barnens subjektsskapande blir beroende av såväl diskurs och diskursiva maktförhållanden som av miljö och material. Vidare har vi analyserat hur barnen själva samt vår egen (forskande) närvaro som vuxna kan ha påverkat barnens förutsättningar att bli till på olika sätt. Barnens agerande vid ler- och ritbordet karaktäriseras av processer av tillblivelse – barnen skapas på olika sätt och är samtidigt med och skapar en lokal diskursiv praktik med varierande möjlighetsvillkor. Denna lokala diskurs existerar samtidigt som flera andra diskurser, bland annat den utvecklingspsykologiska diskurs som på många sätt dominerar i den svenska förskolekontexten. De föreställningar och betydelser som dessa diskurser vilar på och förmedlar talar om för barnen hur de kan/bör vara i förhållande till aspekter av över- och underordning, kön etc. Vi vill visa på hur barnen i vår studie, mer eller mindre reflexivt, blir medkonstruktörer av diskursernas dominerande och normerande föreställningar, men vi vill även visa på barnens agentskap, dvs. deras möjlighet att göra motstånd mot dessa.
In the last decades we have seen a growing interest in research into children's own experiences and understandings of health and illness. This development, we would argue, is much stimulated by the sociology of childhood which has drawn our attention to how children as a social group are placed and perceived within the structure of society, and within inter-generational relations, as well as how children are social agents and co-constructors of their social world. Drawing on this tradition, we here address some cross-cutting themes that we think are important to further the study of child health: situating children within health policy, drawing attention to practices around children's health and well-being and a focus on children as health actors. The paper contributes to a critical analysis of child health policy and notions of child health and normality, pointing to theoretical and empirical research potential for the sociology of children's health and illness.
This article explores ways of creating educational capital in vocational education and training in Sweden during a period in the early 20th century when vocational learning was first institutionalised as education. As such, at the same time it had to create itself and submit to the established educational system. This process is the focus of the article; it is examined by using concepts from Bourdieu’s capital-theory. In this perspective, vocational education and training as an educational form is considered part of the field of education. However, the main focus of the analysis is the newly formed education for vocational learning as a field of vocational education where a particular vocational educational capital was created. The aim is to illuminate ways of creating vocational education capital by borrowings, crossovers and reinventions of values from two traditions of learning and knowledge production: apprenticeship in the guilds and education in academia. The symbols from both crafts and academia were passed on into the early VET system through its institutions and actors. It materialised in titles, artefacts and rituals that that are presented in archives, journals and school memorial books.
The first vocational education and trainig in Sweden funded and regulated by the government came into being by way of two reforms in the early 20th century. The pedagogical imperative of this system, consisting of different types of school and education, was work. At the beginning of the 20th century work was still believed to harbour pedagogical qualities. This changed in 1971, when VET was integrated in the upper secondary school system. The point of departure for pedagogical thought shifted from the logics of work to the logics of school. In this article I illustrate this shift by examining the pedagogical practice of diligence allowance. The practice was firmly rooted in the tradition of work but did not survive the transition from work-based to school-based vocational education in 1971. The pedagogical value of diligence allowance and the renegotiation of this value are in the focus of investigation. The theoretical framework as well as the analytical tools used are inspired by Johan Asplund's concept of "figures of thought". This makes visible the pedagogical thinking and doing as an important force in the development of VET. It also provides a way to capture and describe the dynamic between two structures constitutional to modern vocational education and training - school and work.
Genom det sätt som skolan förbereder unga människor för utträde i samhället avspeglas föreställningar och upplevelser av ett samhälle i en viss tid. Kanske tydligare än traditionella ämnen ger den praktiska yrkes- eller arbetslivsorienteringen en bild av vilken typ av samhälle som skolan förväntas förhålla sig till eftersom skolan aktivt måste tolka det nu som eleverna ska möta i utforskande syfte. Prao (praktisk arbetslivsorientering), tidigare Pryo (praktisk yrkesorientering) är heller inget ämne som syftar till vidare studier i något meriterande avseende och måste därför inte anpassa innehåll efter utbildningar på nivån ovanför grundskolan. Det är kontakten med en särskild del av samhället, arbete, som står i fokus för praktisk yrkes- och arbetslivsorientering.
Bedömning är centralt i all utbildning och handlar inte bara om att mäta kunskapsnivåer utan också om att sortera människor efter kunskaper och förmågor av olika kvantitet och kvalitet. Men hur det gått till, ser och har sett lite olika ut mellan skolformer och genom tiderna. I den här artikeln tar jag upp en bedömningspraktik som kallades prövotid och som utövades i de praktiska ungdomsskolorna, det vill säga det statligt reglerade och finansierade yrkesutbildningssystem, som fanns i Sverige mellan 1918 och 1971.
The aim of this thesis is to contribute knowledge about pedagogical change in Swedish vocational education and training (VET). The study focuses on vocational schools between 1918 and 1971, and discusses the educational practices that balanced on the border between school and work. The practices under study are probation periods, production work, and “diligence allowance”. By focusing on these practices, which ceased when the vocational training was integrated with upper secondary school in 1971, this study seeks to illustrate how shifts in work and school traditions in the VET discourse are relevant to pedagogical change in vocational training. The central questions of the thesis seek to pinpoint the ways in which the traditions manifested themselves and how the pedagogical content of the educational practices were renegotiated. The study is based on extensive empirical data consisting of public enquiry reports, an organisational journal, archive material, and memory books from vocational schools from the relevant period.
The VET discourse has been analysed using Johan Asplund’s concept of “figures of thought”. The central figures of thought in vocational training – school and work – have been used to see how the practices’ pedagogical content and aims were renegotiated. This renegotiation made it possible to adapt to school structures in a way that made these practices problematic. Consequently, they could be removed when vocational training was integrated with upper secondary school. In the period leading up to the 1950s, the pedagogical foundations were largely inspired by work practices. Thereafter, it became increasingly common for tensions between the logics and structures embedded in work and school to arise in the VET discourse. This process led to a shift in emphasis in the discourse, from the “work” figure of thought to the “school” figure of thought.
The workshop as school or the school as workshop: Production as educational practice in Swedish vocational education and training
The workshop school was a particular form of education in the Swedish vocational education system of 1918. It was established and developed over a period of 50 years before it disappeared in the upper secondary reform of 1968. The workshop school differed, in many respects, from the kind of school workshops of today where students attain most of their vocational practice. It was not unusual that the workshop schools operated as small business enterprises on the local market, even when the municipality was the organizer of the education. The wide scope of this article is about this historical phenomenon. The aim is to investigate the production as a pedagogical tool through the artefacts and spaces of the workshop school. This is done within the theoretical framework materiality of schooling, a perspective that can be described as school archaeology. City- or municipal archives hold a treasure trove of photographs and narratives from the era of workshop schools in Sweden. They reveal how production shaped the content and relations to society in a very different way from the vocational training that takes place in the modern school workshop.
This article argues that women’s vocational education needs to be viewed in relation to the development of vocational education and training (VET) more broadly. The history of women’s VET is also a history of the term “women’s education” itself and how, almost a century after it was introduced, this term is hardly used. Instead, we see gendered vocations and vocational programmes that predominantly recruit women.
The aim of this study is to investigate and compare the rise and fall of VET specifically targeting women in Finland and Sweden, in particular the kind of VET described in educational policy during the 20th century as education that was predestined for women. What societal motives underpinned the establishment and development of domestic education as VET? How can we understand the dismantling of education targeting women? Our primary sources are government inquiries concerning VET for women and previous research in this field. We argue that the reasons for the development of women’s VET reflect not only how certain social groups understood societal needs at the time, but that developing VET was a response to the increasingly significant but complex roles women played in the public arena.dv
The history of VET in the Nordic countries tends to either focus on education for male students only, or on the professional higher education for women such as nurses. Even in the 21st century, the 1970s are mentioned as the time when women entered the labor market as a consequence of societal industries (kindergartens, hospitals). The aim for this paper is to complement the existing picture of VET as a purely male form for education, related to agriculture, industry/technology, craft and trading. A further aim is to describe VET for women that was closely related to a labor market for women that developed in the early 20th century. The concept of TVET suggests an even closer association to male vocational education as T stands for technical. In parallel to VET for male student, women’s VET developed in the fields household, caring, textile work and trading. In these areas technical development was a central but not an obvious part of women´s vocational education. For instance, new technical inventions like kitchen equipment for commercial kitchen and food industry, as well as for private households required transformation of knowledge. Historically, women’s work in these areas contributed significantly to the production and economic development in the society, but also to women's access to participation in the public. However, while the history of VET and TVET for male students has received extensive attention in research within various disciplines, VET for female students is scarcely researched and the technical aspects even more so.
In this paper we explore the Swedish umbrella concept domestic education as a point of departure for a discussion of the multiple vocations that this concept represented and thereby also hid. We focus on how the different vocational educations within this area contributed to qualifying women for a labor market in transition: through expansion, differentiation and specialization, intertwined with technical development. This is in line with how cultural historical activity theory emphasizes that changes in tools and rules contribute to changing societal activities over time. This development shows how female competence contributed to societal development during the 20th century. We also argue that education for women in the 1970s was a consequence of changed relations between individuals, families and society that can be identified through analyzing the VET for women in the early 20th century.
En vanlig föreställning om kvinnors yrkesutbildning i Sverige är att den instiftades under 1970-talet, då den sociala sektorn med vård och barnomsorg byggdes ut i stor skala och yrkesutbildningen integrerades i gymnasieskolan. De utbildningar som numera utgör en del av högre utbildning har uppmärksammats i forskningen, medan den grundläggande yrkesutbildning för kvinnor som växte fram under 1800-talets senare hälft i huvudsak är osynlig. Detta kan åtminstone delvis förklaras med att dessa utbildningar inte erkänts som yrkesutbildningar. Redan på 1860-talet grundades hushållsskolor i de nordiska länderna och blev snabbt etablerade. Hushållsskolorna erbjöd specialiseringar till flera yrken och kom därmed att fungera som ett slags paraply för utbildning till olika yrkesområden. De husliga utbildningarna har således haft en avgörande betydelse för kvinnors yrkesutbildning i Sverige.
I denna bok beskrivs kvinnliga yrkesutbildningar inom områdena hushåll, textil, omvårdnad och estetik. De flesta av de nio artiklarna berör förhållanden i Sverige, men även nordiska utblickar förekommer. Varje artikel bidrar med en historisk skildring av antingen en utbildning eller ett utbildningsområde från olika tidsperioder. Några artiklar fokuserar på yrkeskunnande och yrkeslärande, medan andra betonar mer övergripande strukturella aspekter på utbildning för kvinnor. Sammantaget ger antologin en bred bild av de kunskapstraditioner och yrkesutbildningar som format kvinnors yrkeskunnande.
Denna artikel handlar om hur utbildningar som historiskt riktades till kvinnor kom att formeras i förhållande till samhällelig utveckling. Den studerade tidsperioden sträcker sig från 1800-talet till efterkrigstidens framväxande välfärdsstat. Översiktligt behandlas tre huvudområden inom kvinnors yrkesutbildning: hushåll, textil och vård. Kapitlet ger en bild av de samhälleliga behov och motiv som utbildning för kvinnor blev en del av.
Ett verksamhetsteoretiskt perspektiv synliggör kvinnors tidiga yrkesutbildningar som en viktig del i flera betydande samhällsprocesser, som fattigdomsbekämpning, arbetsmässig differentiering och socialpolitik. Kvinnors yrkesutbildning kan också kopplas till förskjutningar av ansvar för grundläggande behov från individen och kärnfamiljen till samhällsinstitutioner samt för produktion och privatekonomi i relation till samhällsekonomisk utveckling. Trots detta är det ett föga studerat område. Med denna ingång söker artikeln, mot bakgrund av utredningar och befintlig forskning, föreslå nya utgångspunkter för en yrkesutbildningshistorisk forskning som i större utsträckning inkluderar kvinnors yrkesutbildning.
The history of VET in the Nordic countries tends to either focus on education for male students only, or on the education of nurses, today part of higher education. The 1970s are mentioned as the time when women entered the labor market as a consequence of societal industries (kindergartens, hospitals). Early VET for male students was related to agricultural work, or to technology, industrial work, or craft. We argue that this also applies for early VET for women: their work within agriculture contributed significantly to the production and economic development in the society.
In this paper we discuss how vocational educations, historically aimed at women, came to be shaped in relation to societal development. With analytical focus on societal motives and contradictions we will show how women’s VET significantly contributed to societal production and household finances but also how these educations were developed in relation to advancements within natural sciences and socioeconomic development. We use examples from three sectors: the domestic, textile, and the health care/social care sectors.
The policies and strategies for the integration of immigrants into the Swedish labour market and society evolved considerably between the mid-1900s and early 2000s. While it could be reasonably claimed that there was a similar line of development in many other countries, the Swedish case has particularities that could well be associated with aspects of the welfare state and a traditional concern with social integration. From a historical perspective, this chapter analyses some of the core features of this development and examines questions such as how perceptions about work, education and integration have evolved. In relation to the first decades of the twenty-first century, the cases presented depict a new reality and a diversity of approaches that, it is argued, enrich the process of integration of immigrants into the labour market and society. This chapter will shed more light on the relationship between migration and societal change. In this investigation, the relationship between work, vocation and education is of particular interest. The chapter will also demonstrate how the changing character of this relationship can be understood as part of the idea structures of integration. Even though the analysis relates primarily to a Swedish context, it may be relevant to other national settings.
The educational content of housekeeping – An analysis of ICA-Kuriren 1942
In 1942 the practical knowledge of housekeeping in Sweden was formulated, legitimized and materialized largely under the influence of government actions. The period is characterized by ideals grounded in science and rationality, Second World War rationing and the societal project of folkhemmet, ”the people’s home.” The practice of housekeeping is investigated through an analysis of ICA-Kuriren, a periodical published by a consortium of food wholesalers, that was first issued in 1942 and was widely distributed to Swedish households. Located at the intersection of social history and the history of education, the focus is on the discursive construction of the figure of the ”housewife,” the most important agent in the sociopolitical and pedagogical process that aimed at changing practices of housekeeping. There were tensions in this discursive construction of the housewife between rational and non-rational thought, with the preference always being for the rational. It can be found in a variety of contrasts, between new and old knowledge and between the experienced and the inexperienced, and the knowledgeable and unknowledgeable housewife. Another tension was embedded in the encouragement to both be frugal and to buy and consume expensive items.
How non-traditional students experience participation in higher education(HE) including access, retention, learning, support and teaching, achievement, drop-out and graduation, as well as the plans and dreams they have in life are questions explored here empirically and theoretically. This chapter is based on the Swedish results from the two European projects RANLHE and EMPLOY. The analysis is based on data gathered using in-depth biographical interviews with several non-traditional students, some conducted longitudinally. This, together with theorizing results, may contribute to a better understanding of the situation for non-traditional students and ways to enhance their participation in HE.
The aim of this paper is to present an autobiographical account on the prospects and process of academic career in Nordic countries, and specifically in Sweden. The method used is biographical, or self-ethnographic, dealing with life transitions including struggles and experiences when making the career. The point of departure is the final step in the academic career, i.e. Professorship, and reconstruction of the life events backwards, both as diachronic, a moment in time, as well as synchronic, over time dimensions. This includes research initiation, PhD writing, Postdoc experience, habilitation, and struggling to get a position of a senior lecturer and finally a professor. Involvement in various projects and international networking are presented. Biographical work and learning are used to understand how a woman researcher is navigating in a difficult male dominated terrain, including both negative and positive experiences.
W naukach społecznych i humanistycznych widzimy różnorodność podejść do badańbiograficznych. Powstaje więc pytanie, które z tych podejść są właściwe, a które nie?Które warto stosować i dlaczego? Artykuł ten podejmuje zagadnienie badań biograficznychz punktu widzenia krytycznego, szczególnie w czasie, kiedy różnorodnośćpodejść, koncepcji i perspektyw może sprawiać trudności nowicjuszom w stosowaniutej metody.Wieloletnie posługiwanie się metodą biograficzną pozwala mi spojrzeć na własnądziałalność badawczą krytycznie i zastanawiać się, jak stosowanie metody abdukcyjnejdo generowania teorii dotyczącej konstruowania i rekonstruowania tożsamościnietradycyjnych studentów w szkolnictwie wyższym w Szwecji jest możliwei jakie są tego konsekwencje.Artykuł ten stara się pokazać początki metody biograficznej, usytuować jąw kontekście nauk społecznych, zastanowić się nad różnymi podejściami, pułapkamioraz zaletami i wadami tej metody. Równocześnie przedstawia problemy w stosowaniumetody wywiadu biograficznego, doboru próby, zagadnień etycznych oraz analizydanych, jak i konceptualizacji danych oraz tworzenia typologii na przykładzie własnychbadań.
The chapter looks at challenges mature adults face in life, when ageing and learning are in focus, and where work and love are still important to live a life. The thesis is that if we have suitable or normal conditions we are able to adjust and change, and live a happy life as long as we live. The second thesis is that in the centre of ageing is learning, but it is defined broadly not as a formal learning but learning through life. Learning, as a concept, gets a new dimension and scope: it is a biographical learning. Biographical learning contributes to bridge the duality between body and mind. The article starts with the issue of ageing from the demographic point of view. It looks at the tradition of life course research that contributed to our understanding of phases in life and developmental tasks that we, at each period of life cycle, have to fulfil. Furthermore, article focuses on work and love as two important spheres or activities of life when ageing. In the concluding part, ten important issues that ageing adults can think about, and we as adult educators can help them to deal with struggles of life, are presented.
This article examines adult learning and sleep habits. It is commonly assumed that learning occurs during the daytime. However, how does a good night’s sleep or shortage of sleep contribute to our learning? Do we learn during sleep? This paper seeks to critically examine previous research into two myths concerning adults: adults cannot learn when they get older, and the second older adults need less sleep. But what can research say about this? What do we know about sleep in the first place? What do we know about adult learning and especially biographical learning? How do sleep patterns/habits influence adult learning? The author discusses these questions below as well as the consequences of a good quality and quantity of sleep for adults’ memory and biographical learning. The author also seeks to identify some guidelines and advice from previous research into better sleep to enhance learning in older age.
Increasing access of non-traditional students
This article discusses the consequences of increasing access of non-traditional students to higher education (HE) in Sweden, for society, individuals and HE. The findings are based on a recently finished European Research Project called Access and Retention: Experiences of Non-traditional Students in Higher Education (RANLHE) with seven countries involved. First, a general introduction about opening access to HE is presented, followed by a review of Swedish HE policy which emphasizes employability, lifelong learning, and completion. Next, is a brief presentation of RANLHE project including the project’s research focus, methodology and a comparison between the partner countries (completion rate and general characteristics). The Swedish case is highlighted and a typology of non-traditional students introduced which demonstrates a change in students’ identity formation as a result of mass HE. The role of research and teaching institutions in regards to mature/non-traditional students and their impact on students’ identity formation is discussed. Finally, the article concludes with the general consequences for HE in Europe.
This paper is based on results from a European research project with the aim to identifying the factors promoting or constraining the access, retention and non-completion of non-traditional students in Higher Education (HE). We focus on the struggles that actors experience forming a learning identity while being in HE that is further specified in the following questions:
3. How are students learning identities related to different academic cultures’ expectations and contexts?
As a result we found three identity types formed by students in HE; a multiple integrated, an adopted and a floating identity. Generally the lecturers in HE are research oriented while students are oriented towards their future profession which creates struggles in what to become and what to be as a student.
In this paper three institutions Stockholm University (SU), Karolinska Institutet (KI) and the Royal institute of Technology (KTH) are studied from a student and staff perspective. All three institutions (KI, KTH and SU) we have chosen are located in Stockholm, capital city, and are regarded as old universities.
This case of biographical interviewing is part of a biographical research approach. A biographical approach concerns people's stories and experience of everyday life and has a twofold purpose: to give the researcher rich material to analyse while the interviewees have an opportunity to learn about themselves. This account presents a case study conducted with non-traditional students in higher education by capturing ethical, practical and social aspects of biographical interviewing as well as presenting a way of working with rich biographical material (i.e. how to transcribe and analyse data from biographical interviews gained from this example). Finally, the case discusses some difficulties in conducting biographical research.
Theorising biographical work from non-traditional students’ stories in Higher Education
The article is about methodology of theorising, i.e. how we can get knowledge about non-traditional students struggles and crisis when learning and working with their biographies. Often we use theories to support research questions and results. But seldom do we know how to theorise from our own data and build a theory. This article is about the process of theorising by talking example from our research on non-traditional students in Sweden. By discovering biographical work that students were involved in, we could understand processes of forming and transforming their identities. We present our thoughts on theorising and developing a theory, and next we give an example of a student’s story outlining the process of biographical work to show the stages in the analysis that leads us to the theory. Trusting that everybody can learn how to theorise we discuss also how our theory could be used in further research regarding adults’ life.
The notion of employability has been dominating the higher education policies and strategies of the European Union and other western countries for two decades. From an employability perspective, individuals are responsible for acquiring the skills to find and move between jobs, market themselves, and effectively express their social, personal, and cultural capital. This article focuses on non-traditional students' perspectives of their transition from higher education to working life, especially on the pathways they have taken and the struggles they have experienced in becoming employable. A biographical learning perspective is used to analyse biographical interviews with five female students who were 25 years of age or older, with a non-Swedish background, studying full time. In the students' stories, four transition pathways from higher education to working life were identified: a linear, a parallel, a further education, and a changing career pathway. The five non-traditional students struggled with becoming employable and seemed to be anxious about not being good enough at Swedish; being an outsider as a student; being overqualified; and facing discrimination in the labour market. These employability struggles mainly arise due to the assumption that all graduates are young, Swedish, without children or disabilities, and competing only with their employability within an equal labour market. Thus, the notion of employability still gives little attention to non-traditional students and has negative consequences for them.
This paper explores learning trajectories in becoming ‘rural women’ in Sweden, by using a biographical and socially-situated learning perspective. The data is based on in-depth biographical interviews with three young women who moved between rural and urban areas, and finally decided to return to a rural area. The findings show three learning phases: the mythical, the questioning and the self-positioning phase. Furthermore, the paper identifies four types of learning spaces of urban and rural areas: an imagined, a career-related, a cultural-emotional and a biographical learning space. The paper offers valuable insights about everyday life learning and identity development in young adulthood, and how stereotypes of rural areas negatively impact on young adults’ views of themselves and their life choices.
Studie-och yrkesvägledning är något som enligt skollagen alla elever utom förskolebarnska erbjudas för att kunna göra väl underbyggda framtidsval. Skolans vägledningska även vara frivillig, vilket innebär att det ofta är elevernas eget ansvaratt söka upp vägledaren för att få prata om sina tankar och funderingar.Grundskolan är en plats där eleverna utökar sin kunskap, men även utvecklar sinidentitet samtidigt som de utsätts för stereotyper och könsmässiga fördomar. Dennaundersökning har fokuserat på pojkarna i grundskolan. Fyra kvinnliga och fyramanliga studie- och yrkesvägledare inom grundskolan har intervjuats för attsöka svar på deras upplevelser av vägledning av pojkar inom grundskolan. Resultatetvisar ambivalenta svar då den generella upplevelsen är att pojkar och flickorsjälvmant uppsöker vägledning i samma utstäckning, för att sedan visa attpojkar är överrepresenterade i att inte komma till de bokade samtalen och attflera vägledare känner sig tvingade att hämta in främst pojkar till samtal. Resultatetvisade också att vägledarna generellt har en tydlig bild av hur en pojke ”är”och hur en flicka ”är”, samtidigt som de har en oreflekterad inställning tillhur deras eget kön påverkar vägledningssituationen. Studien tillför enförståelse för studie- och yrkesvägledarnas upplevelser av att vägleda pojkarinom grundskolan samtidigt som den visar på brister i forskningen när detkommer till studie- och yrkesvägledares vägledningssituation med pojkar.
Utifrån semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys utforskas studie- och yrkesvägledares upplevelser utifrån att arbeta under restriktionerna på grund av covid-19 pandemin. Vägledarna presenterar hur deras upplevelser om vägledning med hjälp av digitala verktyg är relativt goda, trots att det funnits en viss skepsis till denna typ av vägledning hos flertalet informanter innan de prövat på den. Trots att uppfattningen om e-vägledning på distans i sin helhet är god har hinder upptäckts. Tidskrävande tekniska problem gynnar inte kommunikationen, men främst upplevs en avsaknad av kroppsspråk, relationsbyggande och möjligheten att använda vägledningsmetoder. Utifrån resultaten används CIP-teorins begreppsapparat för att diskutera hur e-vägledning kan användas som ett komplement till traditionell vägledning, med vilka individer och vilka förutsättningar som krävs. Enklare samtal med självständiga vägledningssökande kan med gott resultat även göras digitalt medan det kan finnas utmaningar med att digitalt vägleda sökande som behöver mycket individuell hjälp att vidga sina perspektiv. Vägledare bör dock utveckla sina färdigheter att genomföra utmanande samtal digitalt då e-vägledning också kan nå individer som annars inte kan ta del av någon vägledning, utifrån till exempel psykisk ohälsa och socioekonomiska förutsättningar. Trots hinder presenterar resultatet anledningar för vägledare att fortsätta utforska möjligheter med e-vägledning, där en ökad tillgänglighet är det främsta argumentet. Det finns en möjlighet att skiftet mot ökad e-vägledning blir enklare än vad som tidigare befarats.
Arbetsplatslärande har betydelse för samhället, organisationen/företaget och den enskilde individen, och tillmäts allt större betydelse för utvecklingen av den kompetens som behövs i yrkesutövningen. Sjuksköterskans arbete i en kunskapsintensiv och föränderlig verksamhet förutsätter gedigen yrkeskompetens. Tidigare forskning visar att informellt lärande på arbetsplatsen är den viktigaste källan för lärande och kompetensutveckling. Arbetsplatsen är dock sällan organiserad för detta, och det saknas kunskap om sjuksköterskans informella lärande. Studiens fokus är sjuksköterskans arbetsplatslärande på kirurgisk vårdavdelning. Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskans arbetsplatslärande och hur arbetsplatslärande främjas och försvåras på kirurgiavdelningen ur sjuksköterskans synvinkel. Den teoretiska föreställningsramen består av sociala och konstruktivistiska perspektiv på lärande, arbetsplatslärande och kompetensutveckling. Nio sjuksköterskor från kirurgisk vårdavdelning har intervjuats. Datamaterialet har bearbetas genom induktiv tematisk analys följt av deduktiv analys utifrån ett analytiskt ramverk för arbetsplatslärande. Resultatet visar sjuksköterskans arbetsplatslärande i huvudsak är informellt genom att utföra arbetet. Personalomsättning, ett naturligt högt arbetsflöde och förekomst av inhyrningssjuksköterskor bidrar till att lärmiljön präglas av hög arbetsbelastning och tidsbrist. Arbetet uppfattas som lärorikt men kompetensutveckling hindras av arbetets organisering, konflikter och bristen på erfarna sjuksköterskors kompetens. Utmaningen består inte i arbetsuppgifternas svårighetsgrad utan lärmiljöns omständigheter. Kompetensutvecklande aktiviteter prioriteras till nya och nyanställda sjuksköterskor, och en högre klinisk kompetens efterfrågas inte. Arbetsplatslärande främjas av sjuksköterskans personliga drivkrafter och motiv. Studiens slutsats består i att kirurgiavdelningens lärmiljö har hög lärpotential i högstrukturerade arbetsuppgifter, ronden med läkare och efterfråga av konstruktiv feedback men arbetets organisering och känsliga sociala relationer hindrar nyttjandet av dessa lärmöjligheter. Likriktning av rutiner och arbetssätt vore en möjlighet att minska missförstånd och konflikter som uppstår vid konkurrens om arbetsuppgifter och arbetssätt. Översyn av arbetsuppgifters tidsmässiga förläggning samt ökade möjligheter till samarbete skulle kunna underlätta utnyttjande av lärmöjligheter.
Enligt många bedömare befinner sig den liberala, parlamentariska demokratin i en allvarlig kris, en världsomspännande, accelererande kris som tar sig skilda uttryck på olika platser men som i ett eller annat avseende kan kopplas samman med högerpopulismens, radikalnationalismens och den auktoritära nykonservatismens framgångar under det senaste decenniet.
Mot den bakgrunden resonerar författarna i denna antologi kring demokratins status idag och vilka möjligheter som finns för dess vitalisering. Utifrån skilda perspektiv presenteras ett antal teoretiska interventioner och reflektioner om demokratins villkor och samtidens politiska tillstånd.
Inom Vetenskapsrådet bildades 2001 Utbildningsvetenskapliga kommittén (UVK) med uppdrag att stödja högkvalitativ forskning med relevans för skolans och förskolans utveckling. I det svenska forskarsamhället är utbildningsvetenskap idag ett etablerat vetenskapsområde. Även om dess institutionella historia är påfallande kort är denna bakgrund viktig för att förstå dagens diskussioner om pedagogik och utbildningsvetenskap.
Hösten 2017 anordnade Samtidshistoriska institutet tillsammans med ämnet idéhistoria ett vittnesseminarium om utbildningsvetenskap i allmänhet och UVK i synnerhet för att möjliggöra kunskapsbildning om områdets uppkomst och utveckling. Ambitionen var att rama in och belysa utbildningsvetenskapens framväxt, utveckling och nuvarande ställning, med en öppning mot vad detta vetenskapliga fält kan komma att vidareutvecklas till och bli i framtiden. Denna skrift utgörs av en transkriberad och lätt reviderad version av seminariet, där panelen bestod av Petter Aasen, Berit Askling, Elisabet Nihlfors och Tjia Torpe.