Det här är en studie av 15 tonåringar och 16 unga vuxna som i djupintervjuer fått berätta om sina upplevelser av att ha en eller två homosexuella föräldrar. Flertalet av de unga informanterna har tillkommit i en heterosexuell relation där föräldrarna skilt sig varvid barnen och föräldrarna därefter levt i sk. "nya familjer" eller "post-kärnfamiljer". Analysen visar på en stor variation i barns och ungdomars upplevelser och erfarenheter av homo- eller bisexuella föräldrar. Ett viktigt fynd i studien är att förälderns homosexualitet blir ett mycket framträdande tema i de intervjuer där relationen mellan barn och föräldrar också beskrivs som bristfällig. Det rör sig om ett i studien fåtal fall där förälderns homosexualitet framställs som nära förknippad med negativt laddade upplevelser. I resterande intervjuer framställs relationen däremot som god och betydelsefull och homosexualiteten ges i dessa fall en mindre framträdande position i livshistorierna. Här framträder två olika sätt att berätta om förälderns homosexualitet som visar hur upplevelser av ett liv med homosexuella föräldrar kan skilja sig åt. I ena fallet beskrivs homosexualiteten som något självklart som visserligen utmärker familjen men inte i negativ bemärkelse. Trots en rad skillnader i levnadsvillkor framställs homosexualitet som ett naturligt och självklart inslag i familjelivet. Homosexualiteten utgör inte en konfliktpunkt för informanten ifråga. I andra fallet beskrivs homosexualiteten som ett problem i relation till kamratgrupper och jämnåriga. De svårigheter som beskrivs omfattar emellertid inte föräldern som person utan föräldrarelationen framställs som betydelsefull. Detta förhållningssätt framstår som en konsekvens av de sociala, psykologiska och kulturella förväntningar som för vissa ungdomar präglar tonårstiden. Här framträder en konfliktpunkt rörande å ena sidan lojalitet med föräldern och den förtrogenhet ungdomen har vad gäller homosexualitet, å andra sidan att vara delaktig i ungdomsgrupper där heterosexistiska synsätt kommer till uttryck. En rad skilda strategier utnyttjas för att hantera denna konflikt. Analysen av informanternas berättelser visar hur detta karaktäriserar en tidig tonårsperiod. En rad empiriska fynd pekar på hur denna strävan att dölja så småningom övergår till ett mer öppet förhållningssätt när ungdomarna blir äldre. Den liknar den process som anhöriga till homosexuella går igenom när en son, dotter, bror eller syster "kommer ut" och den anhörige måste hantera släktskap och omsorg å ena sidan och heterosexistiska värderingar å andra sidan.

In this article the changing development of treatment ideology and policy in Swedish child psychiatry for the period 1945 to 1985 is discussed. Psychoanalytical ideas had been a source of inspiration in the development of municipal child guidance services in the interwar period. From 1945 and onwards Swedish child psychiatric clinics were introduced as a part of the medical health services within the realm of the county councils. The aim of this article is to examine the role played by psychoanalytic and psychodynamic thinking in this development of Swedish child psychiatry as a medical specialty. A rhetorical analysis of official government reports and policy documents dealing with the child psychiatric services in Sweden has been carried out. The analysis has specifically focused intellectual knowledge traditions underpinning the evolving treatment ideologies, including ways of defining problematic children and diagnostic categories. When mental health services for children were introduced in the mid-1940s, psychoanalytic thinking was intertwined with the social democratic vision of the future Swedish welfare state in which children were symbolizing the future. In practice, however, treatment ideas during the first years were on the whole sparse and psychiatric treatment for children was not yet developed in this context. The child guidance tradition of testing children and guiding parents appeared to be the usual way of addressing parents and children. From the early 1960s, child psychiatric services expanded and the number of units increased immensely. By now a treatment ideology based on psychodynamic theories began to evolve and child therapy became more and more common treatment approach. In the 1970s this treatment ideology actually gained hegemonic status, only challenged by family therapy ideas.  The conclusion is that psychoanalytical ideas have been influential for child psychiatry as an institutional practice for the whole period of time. Even if psychoanalysis was less influential in treatment arenas in the beginning years, the way it was intertwined with political visions of welfare and health care for all children, paved the way for the coming years development psychodynamic treatment ideology. The treatment ideological development however led to a change in how children were perceived. In the first decades of child psychiatry children were defined as society's children, a notion which emphasized social factors as critical to children's well-being and mental health. The coming decades the image of the child changed and was increasingly individualized and children's mental health became rhetorically more and more tied to relational circumstances in early childhood.

Kapitlet handlar om hur termen medfödd ordblindhet lanserades under slutet av 1800-talet av ögonläkaren James Hinshelwood från Skottland. Hinshelwoods insatser för att lansera teorin om medfödd ordblindhet präglas av hans starka förankring i lokalisationsteorin, vars rötter kan spåras till afasiologi, neurologi och den tidens moderna psykologi. Antagandet att medfödd ordblindhet orsakades av en defekt i det visuella minnet utgjorde den bärande tanken. Parallellt med sina studier av orsaken till problemen diskuterade Hinshelwood pedagogiska åtgärder, som då, liksom idag, framsträder som relativt frikopplade från biomedicinska perspektiv.

 Att välja att skaffa barn inom ramen för en homosexuell relation utmanar nutida föreställningar om föräldraskap och familjeliv. Den här boken handlar om en grupp homosexuella föräldrar som får barn under 1990-talet och deras vindlande väg fram till en form av familj som består av en, två, tre eller fyra föräldrar som delar vård och omsorg av gemensamma barn. De dimensioner av föräldraskap som rör sexualitet, kön och genus blir starkt framträdande i regnbågsfamiljer som dessa, dimensioner som annars döljs av en stark samhällelig heteronorm. Boken är ett resultat av ett forskningsprojekt vid tema Barn.

The main purpose of this study is to understand how children diagnosed as dyslectics use and ascribe meaning to the diagnosis given to them. The theoretical starting point is social constructionism, implying that dyslexia is a word that signifies a phenomenon, in this case children's problem with reading and writing, which in turn is mediated through a cultural, social and historical context.

Twenty children in the age of 10-13 yr. took part in the study. The children were interviewed at home. In order to activate children's narration of their lived experiences, the interviews were informal and semi-structured. In order to grasp how parents and teachers concerned talked about dyslexia in relation to the specific child these parties were interviewed as well. In the analysis of the interviews narrative inquiry were important.

In the debate about dyslexia, prominent in the 1990's, a controversy arose over the extent to which a diagnosis like dyslexia labels the child as abnormal or emancipates the child from the guilt of failure.This study shows that the children's ways of using and ascribing meaning to the diagnostic word is complex and multifaceted and cannot easily be defined as either a label or an emancipatory device. It seems as if the word dyslexia is a purposeful discursive tool in varying degrees for respectively children, parents and teachers. Children use diagnostic words in a complex interplay of meanings and signification, closely connected to their way of interpreting the moral judgement made when their performance is articulated as "wrong" or "odd". In the parents' narration the diagnosis seems to be taken up in an interpretative framework, thus providing a way for parents to clarify and emphasise their responsibility concerning the child's progress and good. The teachers use the diagnosis in various ways, not only todefine the problem but also to obtain resources and clarify moral and social aspects. However the teachers' ways of talking about the children is to a large degree related to a moral judgement of thechildren as pupils. This moral dimension appears to be independent of the teachers' ways of talking about the pupil's abilities or disabilities. Therefore, the diagnostic term does not seem to have the sameimpact in the interpretative framework of teachers, as in the case of the parents'.

Många av oss lever med  uppfattningen att en familj ska bestå av mamma, pappa, barn och att så  har det alltid varit. Men forskningen visar att i ett historiskt  perspektiv har familjelivet sett mycket splittrat ut och överensstämmer  föga med vår eventuella idealbild. Den mångfald av personer som omger och  präglar barns vardag i det västerländska samhället är således inget nytt  för barn. Denna skrift ger perspektiv på hur olika familje- och  institutionsmönster formar och påverkar barns, ungas och vuxnas liv  idag.

This article draws on a study of lesbian and gay (LG) families with children. Narratives about the long and often challenging road to become a family with children have been analysed. In speaking as a LG parent, hegemonic narratives about reproduction and parenthood as a matter for heterosexuals in a two-parent family structure are resisted. However, resistance is also displayed through the way time dimension is conveyed in the telling of stories. Instead of assuming a single temporality the narrative analysis is based on multiple concepts of time, so called bakhtinian -multiple chronotopes-. In the article the complex relation between counter narrative and master narrative is discussed in relation to the construction of temporality. It is proposed that the LG identity of parents does not per se suffice to produce resistance, since opposition can be counteracted by the construction of time. Four specific stories have been analysed.

The present article examines the development of a diagnostic and therapeutic technique named The Sandtray at the Erica Foundation, a privately-run child counselling service in Stockholm. Originally it was called The World, developed by the British paediatrician and child psychiatrist Margaret Lowenfeld. In the 1930s it was imported to Sweden, where it gained a central position in child psychotherapy activities. The aim of the article is to discuss how The Sandtray was utilised at the Erica Foundation, both for diagnostic and therapeutic purposes. These two approaches are also discussed in relation to Foucauldian theories of the individualisation process. In the diagnostic practice the child was individually assessed and evaluated in relation to normative standards of scientific child developmental psychology, while in the therapeutic practice the individual child was through verbalisation techniques encouraged to reflect and demonstrate introspection as a subject. Two renderings of the individualisation of children are thus discerned in the utilisation of The Sandtray, one as a result of the disciplinary regime of the diagnostic practice, another through technologies of the self in the therapeutic practice. The latter also underwent a change with respect to how children were viewed. The emphasis on notions of children as different in comparison to adults was increasingly played down to the benefit of the notion of children as being the same.

Den här antologin handlar om hur samhällsproblem framställs och diskuteras av experter i utbildningsprogram. I två studier av program om narkotika respektive program om läs- och skrivproblem tecknas sambanden mellan utbildningsprogram, stat och samhälle. Studierna visar hur utbildningsprogrammen blir ett redskap för riktade utbildningssatsningar i media där också möjlighet ges för frivilligrörelser att göra sin röst hörd. Utbildningsprogrammen skapar möjlighet att paketera och förmedla budskap som syftade till att påverka tidens expertkunskap och att etablera nya experter på ämnesområdet.

Identitet är ett begrepp som i allt högre utsträckning kommit att användas inom en rad skilda kunskapsområden såsom sociologi, socialpsykologi, antropologi och psykologi/psykoanalytisk teori. 'Identitet' har kommit att användas i relation till aspekter såsom etnicitet, genus, sexuell orientering osv. Anthony Giddens bok Modernity and Self-Identity. Self and society in late modem age (1991), där 'identitet' används ur ett sociologiskt perspektiv, är bara en i raden av böcker som givits ut under 1990-talet. Brennan (1992) diskuterar detta omfattande bruk av termen 'identitet' och hävdar att det är ett problem att 'identitet' används i en rad så pass skilda sammanhang utan att egentligen närmare definition. Brennan aktualiserar t ex hur olika förgreningarna inom psykoanalytisk teori kommit att använda 'identitet' på skilda sätt, utan att detta egentligen problematiseras och lyfts fram i ljuset.

I forlängningen av Brennans resonemang så finner jag det därför viktigt och nödvändigt att föra ett närmare resonemang kring hur identitet kan forstås och definieras. Det är inte min avsikt att reda ut och klargöra hur 'identitet' kommit att användas och forstås på ett generellt plan, utan diskussionen kommer att föras i relation till de teoretiska referensramar som är relevanta i mitt avhandlingsarbete.

In Europe during World War II, evacuations of children without parents from war zones and war-affected areas were common. Evacuations required administration and extensive logistics, and financial resources had to be obtained. Governments and government agencies were involved but their political aims and motivations differed. The following chapter examines the evacuation of Finnish war children to Sweden during World War II. It focuses on the sick Finnish war children whose evacuation and medical care in Sweden became a concern of the Swedish state. Based on an analysis of medical records, the construction of children and the state’s role in the evacuations is discussed. A historical perspective on evacuations of war children during WWII offers an opportunity to reflect on the current situation of unaccompanied refugee children and their arrival to European countries today.

Den här rapporten riktar blicken mot den svenska mottagningen av nyanlända barn (0-18 år) under hösten 2015. Migrationsver­kets statistik visar att av de drygt 160 000 flyktingar som sökte asyl i Sverige 2015 var knappt hälften under 18 år, ca 70 000. Av dessa var i sin tur hälften ensam­kommande barn, drygt 35 000. I jämförelse med året innan fyrdubblades antalet asylsökande ensamkom­mande barn och antal barn som anlände med sina föräldrar eller andra vårdnadshavare fördubblades.

När barn (0–18 år) söker asyl i Sverige, med eller utan föräldrar, möter de en komplex mottagnings­struktur bestående av verksamheter från alla sektorer i samhället: den offentliga sektorn som återfinns på stat-, landstings- och kommunal nivå; det civila samhället samt den privata sektorn, eftersom delar av det offentliga välfärdssystemet omfattar upphandlade tjänster. En viktig utgångspunkt för rapporten är att mottagningsstrukturen omfattar skilda verksam­hetsområden som skola och utbildning, socialtjänst, asylprövning, hälso- och sjukvård samt civilsamhället. Dessa olika delar i samhället lyder under skilda styr­ningsmekanismer, vilket ställer höga krav på samord­ning och samverkan mellan de olika delarna.

Till följd av den exceptionella ökningen av asyl­sökande under hösten 2015 ökade trycket på mottag­ningsstrukturen och de problem och utmaningar som uppstod hanterades på skilda sätt med olika framgång. Det finns viktiga lärdomar och viktig erfarenhet att ta tillvara på från den aktuella perioden, som grund för att utveckla och förbättra mottagningen. Det är ambitionen med denna rapport.

Med avstamp i den exceptionella situationen syftar rapporten till att sätta ljuset på mottagningsstrukturen för nyanlända barn med, särskilt fokus på hösten 2015. Ett övergripande syfte är att identifiera problem och utmaningar som aktualiserats inom och mellan olika verksamhetsområden involverade i mottagningen av nyanlända barn. Vidare belyser rapporten vilka konsekvenser detta får för barnen. Rapporten ställer följande tre frågor: Hur uppfattade myndigheter, välfärdens aktörer och ideella organisationer att mot­tagandet av nyanlända barn hanterades under hösten 2015? Hur ser kunskapsläget ut när det gäller de vill­kor och processer som styr och påverkar mottagandet av nyanlända barn? Vilka slutsatser kan dras ifråga om mottagningsstrukturens kapacitet att förhålla sig till nyanlända barns olika förutsättningar och behov?

Den första frågan besvaras via en intervjustudie, den andra besvaras genom en kunskapsöversikt. Intervjuerna har genomförts med aktörer involverade i mottagandet, som representerar olika verksam­hetsområden, från fyra olika kommuner. På basis av resultat från intervjuerna och kunskapsöversiktens genomgång av tidigare forskning har en rad utma­ningar identifierats och diskuterats utifrån frågor om vad det innebär och vilka konsekvenserna blir för nyanlända barn utifrån deras olika förutsättningar och behov.

Ett övergripande resultat från intervjustudien är att tack vare ett stort engagemang och högt ansvars­tagande från aktörernas sida från olika delar av mottagningsstrukturen, har arbetet i det stora hela fungerat bra. Verksamheter och rutiner har anpassats och förändrats utifrån de krav som de större grup­perna av nyanlända barn medförde. Många lyfter också hur viktigt det var att få ett tydligt stöd och klara riktlinjer från ledningshåll för att på ett flexibelt sätt kunna anpassa resurser och insatser. Vidare är det många som värjer sig mot en problemfixering och efterlyser ett förhållningssätt som möjliggör flexibla lösningar som så långt möjligt skapar goda villkor för de nyanlända barnen. Men höstens intensiva situation har också bidragit till att ett antal problemområden och utmaningar har identifierats av de intervjuade, som på olika sätt präglar det svenska mottagandet av nyanlända barn.

Sju utmaningar

Rapporten har valt att lyfta och diskutera dessa utmaningar genom att både relatera dem till tidigare forskning (vad vi vet) och att synliggöra behov av forskning (vad vi behöver veta mer om).

Hantera effekter av väntetider och osäkerhet

En övergripande och omfattande utmaning är att hantera effekterna av den väntan och osäkerhet som asylprocessen medför för nyanlända barn. De långa väntetiderna i ankomstboende innebär för de ensam­kommande barnen en fördröjning med att få en god man, som vidare påverkade möjligheterna att skapa ett stabilt boende. Vidare har de långa väntetiderna inneburit försenad skolplacering för många barn i skolåldern, också när vistelsekommun fastställts och boende etablerats, eftersom det rådde brist på lärare och lokaler. Generellt sett är nyanlända barn en sårbar grupp, till följd av krig och uppbrott och en instabil tillvaro som flykting. Tidigare forskning har pekat på vikten av skolplacering som en trygghetsfaktor. Likaså är struktur och förutsägbarhet i vardagslivet av vikt för att barnen ska kunna hantera oro och osäkerhet. I intervjuerna framhålls särskilt hur de barn som anlände med höstens flyktinggrupper uppvisade många tecken på mental ohälsa, vilket inte följdes upp då den typ av stöd som krävdes inte fanns tillgängligt. Väntetider präglar alla asylsökande och nyanlända barns liv, men till följd av att så många flyktingar kom hösten 2015 blev väntetiderna extra långa. Vad som ytterligare utmanar situationen med många barn som befinner sig i situationer med osäkra tidsramar och väntetider är förslaget om den tillfälliga lagstiftning som kraftigt begränsar möjligheten att få permanenta uppehållstillstånd. Väntan riskerar att permanentas för nyanlända barn i mottagningsstrukturen, vilket förhindrar långsiktig planering inför framtiden.

Minimera risk för utanförskap

En andra utmaning består i att motverka risken för att nyanlända barn jämfört med andra jämnåriga lever i en parallell vardag på grund av en fördröjd och försvårad integrationsprocess. Asylsökande barn i de lägre åldrarna respektive de äldre tonåringarna har inte rätt till förskola respektive gymnasieutbildning i samma utsträckning som andra barn i Sverige, vilket innebär ökad risk för marginalisering. Vidare tenderar nyanlända elever att i stor utsträckning placeras i förberedande undervisning separerade från övriga elever på skolorna, vilket tidigare forskning visar får negativa konsekvenser såväl pedagogiskt som socialt. När ljuset riktas mot mottagningsstrukturen som helhet framträder bilden av en parallell vardag för gruppen nyanlända barn och ungdomar i jämförelse med deras jämnåriga i Sverige. Ju längre tid en sådan parallell vardag fortgår, desto svårare är det att bryta utanförskap, vilket i nästa steg innebär utmaning nummer tre.

Skapa gränsöverskridande synsätt på integration

Denna utmaning består i att utveckla integrations­arbetet på ett sätt som motverkar att integration uppfattas som anpassning och istället inbjuder till gränsöverskridande synsätt. Integration som mål är ett begrepp som behöver definieras i relation till sammanhang och verksamhet, inklusive en öppenhet för de nyanlända barnens och ungdomarnas eget perspektiv.

Motverka att nyanlända barn i familj faller mellan stolarna

En fjärde utmaning rör mottagandet av nyanlända barn i familj det vill säga de som har sina föräldrar eller släktingar med sig vid ankomsten, som legala vårdnadshavare. I jämförelse med ensamkommande barn framstår barn i familj som en mer utsatt grupp i relation till mottagningsstrukturen. Det finns större risk att de faller mellan stolarna när det gäller insatser som skola och hälsovård. I stora delar blir föräldrar­nas kapacitet att orientera sig och kräva insatser för barnen avgörande. Eftersom många familjer med barn bor i eget boende under asyltiden ökar avståndet mel­lan familjen och de välfärdsinsatser som är tillgängliga för alla barn i Sverige, oavsett migrationsstatus. Det är ett problem som blev särskilt påtagligt under hösten 2015 då många familjer inte heller gavs möjlighet till enskilda mottagningssamtal med handläggare på Migrationsverket, där just information om utbildning och vård förmedlas. Mot den bakgrunden kan man hävda att det finns en mer sammansatt organisation för ensamkommande asylsökande barn i jämförelse med asylsökande barn i familj, vilket blir tydligt när mottagningsstrukturen utsätts för hårdare press. Det finns fastställda samverkansmål och ansvarsfördel­ning på nationell nivå som rör omhändertagandet av ensamkommande barn, vilket återspeglas i det kommunala mottagandet som har pågått sedan 2006 när kommunerna fick en utökat ansvar för asylsö­kande ensamkommande barn och ungdomar. Trots en rad problem i mottagandet av ensamkommande barn, med boenden och gode män, så finns det aktörer som bär ett formellt ansvar för att gruppen får sina rättigheter uppfyllda och som kan ställas till svars när hanteringen brister. När det gäller asylsökande barn i familj läggs ansvaret på barnens föräldrar eller andra vuxna runt familjerna, som måste navigera i ett för många nytt och komplext välfärdssystem. Det går utifrån detta att likna mottagningen av ensamkom­mande asylsökande barn mer vid ett system, där alla delar arbetar mot gemensamma mål, i jämförelse med mottagningen av asylsökande barn i familj.

Öka samverkan mellan det offentliga och det civila samhället

Den femte utmaningen har på många håll redan påvisats och rör vikten av ökad samverkan mellan det offentliga och det civila samhället. Höstens erfaren­heter pekar tydligt ut betydelsen av den flexibilitet och rörlighet som karaktäriserar frivilliga insatser för nyanlända barn, vidare den viktiga roll som civila samhället kan komma att spela för ett utvecklat inte­grationsarbete. En viktig fråga att hantera och vidare belysa är de hinder som uppmärksammas i tillträde för nyanlända barn inom framförallt idrottens ordi­narie verksamheter. Detta för att politiska mål om

delaktighet och mötesplatser inom civilsamhällets organisationer och idrotten ska förverkligas.

Hantera otydlig ansvarsfördelning

En sjätte utmaning består i att hantera den situation som uppstår till följd av ett långt drivet beställar-ut­förar-system i kommunerna. De ensamkommande barnen har rätt till skola och god man i vistelsekom­munen, där ett boende är upphandlat av anvisnings­kommunen, vars ansvar för omsorg och boende kvarstår. Ansvarsfördelning kan bli otydlig och barn i svåra situationer kan hamna i kläm.

Olika aktörer har olika villkor att förhålla sig till

Den sista utmaningen består i att hantera det faktum att mottagandet utgör en struktur snarare än ett system. Respektive verksamhet har mål som styr deras arbete och som regleras i lagar och förordningar. Det krävs samverkan som på ett tydligt sätt förhåller sig till de skilda villkor som styr respektive verksam­hetsområde med särskilt fokus på ansvarsfördelning. Därför måste den samverkan som krävs på ett tydligt sätt förhålla sig till dels de skilda villkor som styr verksamhetsområdena, dels utveckla former för att formulera en tydlig ansvarsfördelning som grund för samverkan.

Det krävs samverkan som på ett tydligt sätt förhåller sig till de skilda villkor som styr respektive verksamhetsområde med särskilt fokus på ansvarsför­delning. När en sådan samverkan uppnås finns större möjligheter att tillgodose barns rättigheter.

Presentation av ett pågående forskningsprojekt. 

Den här artikeln handlar en omfattande satsning på att transportera ca 5000 sjuka finska barn till Sverige för vård och behandling under och efter andra världskriget. Sjuktransporterna pågick ända till slutet av 1940-talet. Det var ett projekt som försiggick parallellt med förflyttningar av ca 70 000 finska barn för tillfälliga placeringar i Sverige under kriget. Sjuktransporterna skiljde sig organisatoriskt i den meningen att statliga aktörer från både Finland och Sverige var involverade. Den svenska staten bidrog med ett substantiellt finansiellt stöd. Resultatet blev en gränsöverskridande socialmedicinsk satsning.

Den här rapporten presenterar en forskningsbaserad utvärdering med särskilt fokus på barns perspektiv av ett lokalt utformat antimobbningsprojekt med namnet Säg STOPP! i Katrineholms kommun under åren 2009-2011. Säg STOPP! utvecklades vid Kulturskolan i Katrineholm, som ett led i Kulturskolans kontinuerliga satsning att nå ut till Katrineholms grundskolor. Det skedde i samarbete med företrädare för Barn och ungdomsprojektet i Katrineholm, en större satsning för att motverka mobbning och främja välbefinnande och hälsa bland barn och unga i Katrineholm, finansierat av Folkhälsoinstitutet. Säg STOPP! var inspirerat av Forumteater, en dramapedagogisk ansats, som syftade till att få barn medvetna om olika handlingsalternativ i en mobbningssituation och att reflektera kring hur mobbning äger rum i ett socialt sammanhang där åskådarna spelar en viktig roll i mobbningens vidmakthållande och utfall.

Jenny Wistbacka, lärare vid Kulturskolan, producerade tillsammans med en grupp ungdomar från föreningen Drag Utan Drog (DuD) en kort film som gestaltar en mobbningssituation. Den aktuella scenen ramades in av två barn som introducerade filmen och som direkt efter den korta mobbningsscenen vänder sig till åskådarna med ett resonemang om vad som hänt. De två barnen avslutar med en uppmaning att komma med olika alternativa förslag på hur situationen kunnat hanteras på annat sätt. Utgångspunkten för projektet var att filmen skulle visas för skolbarn som efter visningen fick rita, skriva, berätta och eventuellt själva spela in en film om hur de såg på alternativa lösningar och handlingsmöjligheter. Projektet pågick under en till två månader.

Ett erbjudande gick ut till Katrineholms skolor – rektorer och lärare - att delta i projektet och använda materialet. De skolor och lärare i år fyra som uttryckte intresse bjöds in till ett introduktionsmöte, där film och instruktionshäfte delades ut. I vissa fall valde lärare att inte delta vid introduktionsmötet. Projektet gavs olika inramning i de involverade skolorna. Allt material som barnen skapade under projektets gång samlades sedan in till en gemensam utställning i Musikens Hus där den filmade scenen också framfördes ”live”. I enlighet med Forumteaterns logik och under ledning av Jenny Wistbacka fick åskådarna – skolbarnen alltså – komma med förslag om hur förloppet kunde ändras, varvid skådespelarna tog över och spelade upp alternativa handlingsförlopp. Föreställningarna tog ungefär en timmes tid i anspråk.

Efter första årets genomförande, som ett led i implementeringsprocessen, träffades projektledare, Kulturskolans personal, och forskarna för återkoppling av forskarnas preliminära resultat. Barn i två involverade klasser hade intervjuats om projektet, liksom deras lärare. Alla lärare besvarade också en enkät. Resultaten från barnintervjuerna visade att dramatisering och det visuella materialet gjort starkt intryck och inspirerat barnet att närma sig ämnet mobbning, vilket talade för att stärka de dramapedagogiska inslagen. Resultat från lärarnas utvärderingar (intervjuer och enkäter) visade samtidigt att lärare upplevde svårigheter att arbeta dramapedagogiskt. Mot den bakgrundenbestämde projektgruppen och forskarna att stärka och stötta lärarnas kompetens på området. Det gemensamma instruktionstillfället förlängdes och den skriftliga instruktionen som följde filmen förstärktes.Ytterligare uppgifter som framkom i enkätsvaren bidrog till att särskilt finansiellt stöd gavs till landsortsskolor för att möjliggöra bussresa in till Katrineholms centrum inför evenemanget i Musikens hus, att innehållet i pjäsen/filmen anpassades till barnens ålder, samt att instruktionernas utformning utvecklades under den aktuella perioden.

Resultat från barnintervjuerna visade också hur mobbning är ett  samtalsämne med stark moralisk laddning. Säg STOPP!-aktivitetenskapade dock möjligheter att närma sig mobbningsfrågor ur ett ”lekande” perspektiv, vilket i sin tur underlättade ett reflekterande förhållningssätt till en rad moraliska frågor och dilemman som mobbninggenererar. En dramapedagogisk ansats erbjuder ett mindre laddat perspektiv på frågor om vad som utlöser mobbning, hur det upprätthålls, och hur involverade barn har olika handlingsalternativ och detta på ett sätt som inte givet aktiverar ett ”rätt-och-fel”-tänkande. Säg STOPP! utgjorde en relevant metod för att uppnå syftet att skapa reflektion kring mobbningens sociala mekanismer och dynamik sett ur barnens perspektiv, med särskild betoning på åskådarnas roll. Men resultaten visade också att när frågor om mobbning och utsatthet hanteras måste elevernas personliga integritet uppmärksammas, värnas och skyddas. Om elever som känner sig utsatta för mobbning i skolan förväntas spela rollspel och göra värderingsövningar i grupper med andra elever som de identifierar som mobbare, måste stor varsamhet och respekt för de enskilda elevernas åsikter och uppfattningar iakttas. Frivillighet och öppenhet bör utgöra en självklar grund för dramapedagogiska aktiviteter av detta slag.

Eftersom metoden är flexibel och möjlig att anpassa till en föränderlig och dynamisk skolpraktik, utgör metoden ett viktigt komplement till pågående värdegrundsarbete.

Utvärderingen kan inte uttala sig om metodens effekter i form av minskad mobbning. Mot bakgrund av aktuell forskning framgår dock att metoden omfattar en rad komponenter som ingår i program som visat sig ha påvisbar effekt i experimentella studier, särskilt med bäring på minskning av antal mobbade barn. De komponenter som avses är utbildningsmaterial om mobbning i klassrummet (Säg STOPP!-materialet), föräldrautbildning/möten (föräldrar bjöds in till teaterföreställningen), skolkonferenser/information till elever i storgrupp (teaterföreställning och utställning), visuellt filmmaterial samt metodens ”filosofi” att engagera elever i anti-mobbningsarbetet.

Sammanfattningsvis, Säg STOPP!-projektet har visat hur Kulturskolans kompetens erbjuder möjligheter att utveckla värdegrundsarbete i grundskolan, både för att via dramapedagogiska ansatser förhålla sig till mobbningsproblematik i skolorna och genom att bredda lärarnas kompetens generellt. Att använda kultur och konst som utgångspunkt i värdegrundsarbete breddar möjligheterna att närma sig frågor som rör gemensam värdegrund och personlig utveckling under förutsättning att hänsyn tas till barns personliga sfär och individuella psykosociala omständigheter.

Under de senaste hundra åren har betydelsen av goda familjeförhållanden och gott föräldraskap betonats allt mer i debatt och politik. Men vad utgör ett gott föräldraskap, och hur skapas goda mödrar och fäder? Svaret på dessa frågor förändrats under det senaste seklet.

Såväl föräldraskapet självt som försöken att påverka det genomgår ständiga förändringar. Adoptionsutredningar, assisterad befruktning för lesbiska par samt föräldrars engagemang i sina barns skolgång är några av de frågor som i boken får belysa samhällsutvecklingen. Att vara förälder till ett barn kan tyckas vara en naturlig och ursprunglig relation, men påverkas i högsta grad av tid, plats och sociala villkor.

Bokens författare är historiker och samhällsvetare verksamma vid olika universitet och högskolor runt om i Sverige.

In this article, changing treatment ideologies and policies in child psychiatric outpatient services in Sweden from 1945 to 1985 are examined. The aim is to discuss the role played by psychoanalytic and psychodynamic thinking in this process of change. When mental health services for children were introduced in the mid-1940s, psychoanalytic thinking was intertwined with the social democratic vision of the Swedish welfare state in which children symbolized the future. In practice, however, treatment ideology was initially less influenced by psychoanalytic thinking. From the early 1960s, child psychiatric services expanded and the number of units increased. By then, the political vision had disappeared, but a treatment ideology began to evolve based on psychodynamic theories, which became dominant in the 1970s.

Reading and writing problems in school children has been the focus of a growing scientific interest regarding during the twentieth century. In search for definition, cause(s) and pedagogical interventions the subject is explored in medical, psychological and educational research. It is a field of knowledge characterized by scientific controversies and competing explanatory frames. In this article we approach the issue from a historic perspective. During the 20th century the development of compulsory schooling in Sweden three main periods can be discerned. Each is characterised by one specific explanatory framework dominating the educational policy discourse. These changing periods are related to both the increase of school participation during the first decades of the 20th century and the political ambitions associated with an education for all social classes. The politics of reading and writing problems mirrors a conflict not only about scholarly perspectives on reading and writing problems but also about the organization of welfare and system of education

En udda fågel på besök: John Bowlby och den svenska efterkrigstidens barnpsykiatriska expertis

Den brittiske barnpsykiatern John Bowlby var en mycket inflytelserik forskare i utvecklingen av anknytningsteorin som starkt betonar av moderns betydelse för barns psykiska utveckling och hälsa. Ett avgörande steg för Bowlby var den WHO-rapport om föräldralösa barns vård och omsorg år 1950 som han fick i uppdrag att skriva 1949. Som ett led i den uppgiften besökte Bowlby USA, Frankrike, Holland och Sverige och i anteckningsböcker och brev, som finns bevarade vid Wellcome Library i London, återger Bowlby sina intryck. Den föreliggande artikeln syftar till att redogöra för och diskutera betydelsen av Bowlbys veckolånga besök i Sverige. Med stöd av arkivmaterial (anteckningsböcker, brev) återges besöket och Bowlbys intryck från Sverige, som sedan analyseras i relation till WHO-rapportens slutliga text. Vilka är det som Bowlby skriver om i breven och vilka refereras i rapporten? Vad är det som Bowlby lyfter fram som viktigt och vad är det han kritiserar när han möter de svenska barnexperterna? Bowlby togs emot på ett öppet och vänligt sätt, men hans idéer om mamma-barn-relationens betydelse och separationens potentiellt skadliga inverkan mottogs med stor tveksamhet av svenska barnexperter, som vid den tiden främst bestod av barnläkare. Bland de svenska barnläkarna vid denna tid fanns två olika inriktningar, en radikal med psykoanalytiska förtecken och en arvs- och konstitutionsfokuserad. Utåt sett attackerade och svartmålade företrädare för dessa olika synsätt varandra, vilket Bowlby tydligt återger. Samtidigt visar artikeln att Bowlby inte entydigt kunde förhålla sig någondera av dessa inriktningar. Bowlbys å ena sidan starka förankring i psykoanalytisk teori och klinisk verksamhet innebar att han identifierade sig med de radikala och vid den tiden nya psykoanalytiska krafterna. Å andra sidan, Bowlbys avvisade hållning gentemot ärftlighets- och konstitutionsforskare blev utmanad eftersom företrädare för denna inriktning samtidigt representerade en vetenskaplig hållning som motsvarade Bowlbys krav på empiristisk forskning. Studier som dock kom till korta i Bowlbys ögon eftersom tidiga separationer inte uppmärksammades.  Bowlby var och förblev en udda fågel i svensk barnpsykiatri och den sociala barnavården under många år framöver.

Har du ett klingande, ringande, tjutande, brusande, surrande, visslande ljud i huvudet eller öronen som påverkar ditt dagliga liv? Ett stort antal personer i Sverige upplever att tinnitus inverkar på deras mående, sömn, koncentrationsförmåga och livskvalitet.Ljudet kan uppfattas störande i ett flertal situationer och ljudmiljöer såsom i tystnad, vid restaurangbesök eller vid samtal. Vissa upplever inte längre samma glädje i aktiviteter som de tidigare uppskattade. Andra känner en oro och frågar sig om deras tinnitus kommer att bli värre, eller om den är tecken på något allvarligt fel.Leva med tinnitus är en självhjälpsbok som bygger på material som arbetats fram och prövats med goda resultat under flera år av forskning och som tillvaratar den senaste utvecklingen inom tinnitusbehandling. Metoderna i boken är hämtade från kognitiv beteendeterapi (KBT) och acceptance and commitment therapy (ACT). Läsaren får arbeta med olika beprövade tekniker och tillägnar sig nya förhållningssätt. Syftet är att tinnitus inte längre ska behöva ta lika stor plats i den enskildes liv.

Har du ett klingande, ringande, tjutande, brusande, surrande, visslande ljud i huvudet eller öronen som påverkar ditt dagliga liv? Ett stort antal personer i Sverige upplever att tinnitus inverkar på deras mående, sömn, koncentrationsförmåga och livskvalitet. Ljudet kan uppfattas störande i ett flertal situationer och ljudmiljöer såsom i tystnad, vid restaurangbesök eller vid samtal.

In our paper, we introduced employee wellbeing through physical, psychological and social dimensions. We discuss employee wellbeing in the context of project-based organization (PBO). Meanwhile we summarize features of project-based organizations and this kind of work settings brings some negative effects to employee wellbeing. We figure out some human resource management (HRM) policies and practices for improving employee wellbeing in PBO based on our case study results and theoretical research. These HRM policies and practices can be concluded that performance evaluation and appraisal in PBO should be dynamic and autonomic; employees in PBO should be more involved in work process; trainings and development should include basic skills, broad knowledge and deep technical excellence.

Business groups around the world are remarkable phenomena, and many academic scholars have studied their pros and cons. However, few researchershave analyzedthe economic rationale for the existence of business groups in a systematic way. Furthermore, even fewer scholars have targeteddifferent economic rationale for business groups situated in different institutional and cultural backgrounds. Focusing on business groups from China, Japan and Sweden, this paper is trying to compare different economic rationale for having business groups in three distinctive types of economies: China represents the developing economiesemerging from the late 1980s; Japan represents the developed economiesthat industrialized after World WarII;Sweden represents the developed countrieswith a longhistory of capitalist economic system. We first propose three assumptions to explain the existence of business groups,based on both the related literature and our observation. Then, they are separately analyzed with evidence from selected business groupsin the three countries.

Our results show that the economic rationale for business groups in the three countries differs from each other. As for China, due to the active role of government in establishing business groups, business groups are a tool in the hands of the government to help the government to regulate the economy. Business groups in Japan mainly serve to reap economies of scope,while forming close relationshipswith the government to help revitalize the economy in critical times. Swedish business groups also diversify their industry portfolio to gain from economies of scope and at the same time seek cost-effective financing. The differences described above highly reflect the different institutional and cultural backgroundsin the countries respectively. The results might help academic scholars, business managers and government officials to better understand why business groups differ in various countries, and the role they are playing to overcome different social and economic problems.

The existence of business groups has to be discussed in a systematic and comparative way. This article analyzes business groups in three countries, China, Japan, and Sweden, by providing a view as to why and how business groups solve economic problems, and how the specific national context of the group affects its substance and performance. Our first observation is that the business groups studied emerged at times of institutional instability and persisted, thanks to cooperative capitalism and an export-oriented economy. Second, our business groups have used a diversification strategy at the group level in order to share risks and reduce costs at the firm level. Third, business groups seemed to reduce problems associated with high management costs and risk when many industries were held together in a single, large enterprise. With regard to internal markets, there seemed to be national differences in intra-firm behavior and the ways in which national governments mobilized business groups to reach certain economic and social goals. The emergence and persistence of successful business groups indicate that the Anglo-Saxon model of the firm is neither the only one, nor superior.

Tris(2,3-dibromopropyl) isocyanurate (TBC), recognized as an endocrine disruptor, can cause inflammatory injury to the lung tissue of mice. To investigate the specific respiratory effects of TBC, male C57BL/6J mice were administered a daily dose of 20 mg/kg of TBC over 14 days. Postexposure, these mice developed chronic obstructive pulmonary disease (COPD)-like symptoms characterized by inflammatory lung damage and functional impairment. In light of the antiestrogenic properties of TBC, we administrated estradiol (E2) to investigate its potential protective role against TBC-induced damage and found that the coexposure of E2 notably mitigated the COPD-like phenotypes. Immunohistochemical analysis revealed that TBC exposure reduced estrogen receptor alpha (ER alpha) expression and increased nuclear factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells (NF-kappa B) expression, while E2 treatment rebalanced the expression levels of ER alpha and NF-kappa B to their normative states. Our findings indicate that TBC, as an antiestrogenic agent, may contribute to the pathogenesis of COPD through an ER alpha-mediated inflammatory pathway, but that E2 treatment could reverse the impairment, providing a potentially promising remedial treatment. Given the lung status as a primary target of air pollution, the presence of antiestrogenic compounds like TBC in atmospheric particulates presents a significant concern, with the potential to exacerbate respiratory conditions such as COPD and pneumonia.

Background: Social media platforms are evolving to be effective platforms in marketing but due to customers’ scepticism on how they are being approached there is need to be cautious on how best to build relationships towards value creation.

Purpose: To explore within the field of social media influencer marketing to understand how new value streams could be created by beauty vloggers through building relationship with followers (audiences), or the potential customers on virtual market.

Methodology: A qualitative research approach used where research tools as interviews, focus groups and observations have been used to gain an understanding on underlying reasons, opinions, and motivations of vloggers and followers.

Findings: The empirical findings indicated that to have mutual connections and understanding between vloggers and followers there is need to build relationships which emanates from engagement, trust and commitment, interaction and communication.

To contribute to our understanding of cohort differences and the Flynn effect in the cognitive decline among older Americans, this study aims to compare rates of cognitive decline between two birth cohorts within a study of older Americans and to examine the importance of medical and demographic confounders. Analyses used data from the National Health and Aging Trends Study (2011-2019), which recruited older Americans in 2011 and again in 2015 who were then followed for 5 years. We employed mixed-effect models to examine the linear and quadratic main and interaction effects of year of birth while adjusting for covariates such as annual round, sex/gender, education, race/ethnicity, heart disease, hypertension, diabetes, test unfamiliarity, and survey design. We analyzed data from 11,167 participants: 7,325 from 2011 to 2015 and 3,842 from 2015 to 2019. The cohort recruited in 2015 was born, on average, 5.33 years later than that recruited in 2011 and had higher functioning than the one recruited in 2011 across all observed cognitive domains that persisted after adjusting for covariates. In multivariable-adjusted analyses, a 1-year increase in year of birth was associated with increased episodic memory (beta = 0.045, SE = 0.001, p < .001), orientation (beta = 0.034, SE = 0.001, p < .001), and executive function (beta = 0.036, SE = 0.001, p < .001). Participants born 1 year later had slower rates of decline in episodic memory (beta = 0.004, SE = 0.000, p < .001), orientation (beta = 0.003, SE = 0.000, p < .001), and executive function (beta = 0.001, SE = 0.000, p = .002). Additionally, sex/gender modified this relationship for episodic memory (-0.007, SE = 0.002, p < .001), orientation (-0.005, SE = 0.002, p = .008), and executive function (-0.008, SE = 0.002, p < .001). These results demonstrate the persistence of the Flynn effect in old age across cognitive domains and identified a deceleration in the rate of cognitive decline across cognitive domains.

Objective: The purpose of this paper was to highlight the importance of cultural influence in understanding hearing-help seeking and hearing-aid uptake. Design: Information on audiological services in different countries and theories related to cross-culture is presented, followed by a general discussion. Study sample: Twenty-seven relevant literature reviews on hearing impairment, cross-cultural studies, and the health psychology model and others as secondary resources. Results: Despite the adverse consequences of hearing impairment and the significant potential benefits of audiological rehabilitation, only a small number of those with hearing impairment seek professional help and take up appropriate rehabilitation. Therefore, hearing help-seeking and hearing-aid uptake has recently become the hot topic for clinicians and researchers. Previous research has identified many contributing factors for hearing help-seeking with self-reported hearing disability being one of the main factors. Although significant differences in help-seeking and hearing-aid adoption rates have been reported across countries in population studies, limited literature on the influence of cross-cultural factors in this area calls for an immediate need for research. Conclusions: This paper highlights the importance of psychological models and cross-cultural research in the area of hearing help-seeking and hearing-aid uptake, and consequently some directions for future research are proposed.

Land surface temperature (LST) and mean radiant temperature (MRT) are commonly used as proxies to evaluate urban heat environments. Many scholars use one of them to represent heat exposure when assessing the urban thermal environment. This research fills a research gap by analyzing two meteorological parameters simultaneously through correlation analysis, hotspot analysis, and the distinctive information they respectively express with the results of vulnerable population distribution based on the case of Linköping. Scatter plots are used to explore the correlation between LST and MRT, and hot spot analysis is applied to investigate their spatial patterns through the clusters of hot and cold spots. Furthermore, the distribution of vulnerable populations is assessed and visualized through a vulnerability index. The results show that there is a moderate positive linear correlation between the mean values of LST and MRT for the whole study area. They have different spatial patterns based on the results of the hot spot analysis. The comparison of different meteorological parameters to the vulnerability index also shows variations in high heat risk areas. All of these conclude that LST or MRT could, to some extent, be presented as references to each other; however, they cannot be used interchangeably as proxies for urban heat exposure. When developing urban thermal adaptation strategies, it is necessary for municipalities to select the parameters appropriately according to the purpose and requirements and to understand what the chosen parameters can and cannot convey.

Objective: Psychological constructs related to the fear-avoidance model such as fear of movement, pain cata-strophizing, and affective distress have been found to be inter-related among patients with chronic pain. How-ever, relationships of these constructs have mostly been examined using regression-based analyses. This cross-sectional study employs a novel analytical approach, network analysis, to illustrate the complex interplays among these variables as well as pain intensity and pain interference.Methods: This study utilized the Swedish Quality Registry for Pain Rehabilitation, including data from 10,436 participants (76.0% women; Mage = 45.0 years). Networks were analyzed separately for patients with different pain extents (i.e., numbers of pain locations) as the interplays may differ qualitatively depending on pain extent. Results: We found that patients with a larger pain extent showed a worse clinical presentation (i.e., more depression and anxiety, increased fear of movement and pain interference), and their network differed from the patients with a smaller number of pain extent in terms of how strongly key variables were interconnected. In all network models, pain interference and catastrophizing showed consistently influential roles.Conclusion: Our findings highlight the interactive nature of psychological aspects of pain and how interrelated associations differ depending on pain extent. Findings are discussed based on ideas on how both fear and pain become overgeneralized.

The present study combined a supervised machine learning framework with an unsupervised method, finite mixture modeling, to identify prognostically meaningful subgroups of diverse chronic pain patients undergoing interdisciplinary treatment. Questionnaire data collected at pre-treatment and 1-year follow up from 11,995 patients from the Swedish Quality Registry for Pain Rehabilitation were used. Indicators measuring pain characteristics, psychological aspects, and social functioning and general health status were used to form subgroups, and pain interference at follow-up was used for the selection and the performance evaluation of models. A nested cross-validation procedure was used for determining the number of classes (inner cross-validation) and the prediction accuracy of the selected model among unseen cases (outer cross-validation). A four-class solution was identified as the optimal model. Identified subgroups were separable on indicators, predictive of long-term outcomes, and related to background characteristics. Results are discussed in relation to previous clustering attempts of patients with diverse chronic pain conditions. Our analytical approach, as the first to combine mixture modeling with supervised, targeted learning, provides a promising framework that can be further extended and optimized for improving accurate prognosis in pain treatment and identifying clinically meaningful subgroups among chronic pain patients.

Background Characterization of shared cancer mechanisms have been proposed to improve therapy strategies and prognosis. Here, we aimed to identify shared cell-cell interactions (CCIs) within the tumor microenvironment across multiple solid cancers and assess their association with cancer mortality.Methods CCIs of each cancer were identified by NicheNet analysis of single-cell RNA sequencing data from breast, colon, liver, lung, and ovarian cancers. These CCIs were used to construct a shared multi-cellular tumor model (shared-MCTM) representing common CCIs across cancers. A gene signature was identified from the shared-MCTM and tested on the mRNA and protein level in two large independent cohorts: The Cancer Genome Atlas (TCGA, 9185 tumor samples and 727 controls across 22 cancers) and UK biobank (UKBB, 10,384 cancer patients and 5063 controls with proteomics data across 17 cancers). Cox proportional hazards models were used to evaluate the association of the signature with 10-year all-cause mortality, including sex-specific analysis.Results A shared-MCTM was derived from five individual cancers. A shared gene signature was extracted from this shared-MCTM and the most prominent regulatory cell type, matrix cancer-associated fibroblast (mCAF). The signature exhibited significant expression changes in multiple cancers compared to controls at both mRNA and protein levels in two independent cohorts. Importantly, it was significantly associated with mortality in cancer patients in both cohorts. The highest hazard ratios were observed for brain cancer in TCGA (HR [95%CI] = 6.90[4.64-10.25]) and ovarian cancer in UKBB (5.53[2.08-8.80]). Sex-specific analysis revealed distinct risks, with a higher mortality risk associated with the protein signature score in males (2.41[1.97-2.96]) compared to females (1.84[1.44-2.37]).Conclusion We identified a gene signature from a comprehensive shared-MCTM representing common CCIs across different cancers and revealed the regulatory role of mCAF in the tumor microenvironment. The pathogenic relevance of the gene signature was supported by differential expression and association with mortality on both mRNA and protein levels in two independent cohorts.

The present essay studies the functions of journey and ascent as recurrent motifs in A Day in the Life of a Smiling Woman by Margaret Drabble. The relationships between the geographical and psychological journeys and ascents are explored. Chapter 2 of the core analysis presents the four themes in which the protagonists articulate their strength and self-worth. Chapter 3 is devoted to the comparative analysis of the structures of the geographical and psychological journeys and ascents (item 3.2) and the study of the author's multiple angles on marriage, adultery and widowhood (item 3.3). 

Mobile networks use automated continuous integration to secure the new technologies, which must reach high quality and backwards compatibility. The machinery needs to be constantly improved to meet the high demands that exist today and will evolve in the future. When testing products in large scale in a telecommunication environment, many parameters may be causing the error. Machine learning can help to assign troubleshooting labels and identify problematic areas in the test environment.

In this thesis project, different modeling approaches will be applied step-wise. First, both the TF-IDF (term frequency-inverse document frequency) method and Topic model- ing will be applied for constructing variables. Since the TF-IDF method generates high dimensional variables in this case, Principal component analysis (PCA) is considered as a regularization method to reduce the dimensions. The results of this part will be evaluated by using different criteria.

After the variable construction, two semi-supervised models called Label propagation and Label spreading will be applied for the purpose of assigning troubleshooting labels. In both algorithms, one weight matrix for measuring the similarities between different cases needs to be constructed. Two different methods for building up the weight matrix will be tested separately: Gaussian kernel and the nearest-neighbor method.

Different hyperparameters in these two algorithms will be experimented with, to select the one which will return the optimal results. After the optimal model is selected, the unlabeled data will be divided up in different proportions for fitting the model. This is to test if the proportions of unlabeled data will affect the result of semi-supervised learning in our case. The classification results from the modeling part will be examined using three classical measures: accuracy, precision and recall. In addition, random permutations cross- validation is applied for the evaluation.

Russian imperial and Soviet legacies still haunt many nations, and in many places elements of the Soviet and even Tsarist legacy are live political issues. This chapter provides an insight into the Circassian case that clearly demonstrates how the colonial history has been transformed into a neocolonial present. It discusses how Circassians, the indigenous people of the Northwestern Caucasus, are still reliving all sorts of trauma associated with Russian/Soviet imperialism and attempt to deconstruct the colonial discourse that marginalized or completely silenced them by falsifying or denying them their history and identity. Only in the post-Soviet period, Circassians started the process of reconnecting, remembering, reimagining, and reconceptualizing their identities. But, the struggle for historical truth in the North Caucasus is still ongoing and manifests itself in a clash between the official Soviet/Russian version of history that stubbornly insists on the old imperialist myths and the “counter memory” of Circassians who started to actively object to the ideologically motivated falsifications of their history. The subversive counter-discourse that undermines the imperial legacy is most strongly pronounced in literature and art of contemporary Circassian women-writers, artists, and activists.

Grey water reuse has attracted more and more attention among researchers and professionals in recent years. As most of the Chinese cities are undergoing the process of fast urbanization and economic development, many water-related problems have occurred and urban water resources management has become a strategic issue. The urge to reconsider the conventional ways of utilizing water and discharging the wastewater in cities is calling. As a relatively simple and flexible way, decentralized grey water reuse system can help to make the first step in achieving a sustainable urban water management. However, whether it is feasible in China is still a question. This paper aims at looking for the answer based on a survey and interviews with professionals in the fields from different Chinese cities. The result shows “reuse” as one of the solutions of solving water shortage and achieving sustainable water management is not as simple as one may think. In general, decentralized urban grey water / wastewater reuse is not easy to flourish in China in the near future though most of the respondents hold a positive attitude about reuse itself. To explain this difference between attitude and actual planning we need more historical, political and social-economic understanding with a touch of “Chinese characteristics”.

Land is intertwined with politics: both as a sine qua non for the territorial state, as well as a spatially limited natural resource through which geopolitical power and advantage are articulated and enacted. This remains the case, notwithstanding the emergence of global and planetary frameworks for land management towards collective environmental and developmental goals. Indeed, such frameworks contend with narratives and practices that not only treat land as a strategic national resource, but entangle it with the very ontology of statehood itself. This study examines such state-natures through the case of Russian agricultural land use. Analyzing governmental discourse from 2000 to 2020, it examines how in the extensive cultivation of agricultural land has come to be a hallmark of twenty-first century vertical and horizontal symbolic state-making: both as an instrumental means of enhancing the states geopolitical power, as well as a means by which state is reified as environmentally sovereign and self-subsistent. So doing, the study complements a growing body of work in critical environmental geopolitics that has tended to eschew state-based analysis, or else leave the state underproblematized. As I argue, considering how the state is made natural, in turn helps to understand how nature is politically if not ontologically entangled in geopolitical thought and practice-in ways that attempts to act upon and indeed bring about wider-scale environmental subjects must contend.

This study uses food as a lens through which to empirically and theoretically problematize the concept of security. Food – its supply, provision, and access – is situated at the center of several interconnected crises, from environmental and climatic upheaval to growing geopolitical turbulence and great power competition. Over the past decade, in connection with these urgent international problems, food has increasingly also been articulated as a matter of security. However, as this study demonstrates, food as security – or food security – does not yet represent a common conceptual or ontological foundation upon which coordinated, concerted, and global action can take place. Rather, as with the concept of “security” more broadly, food security remains polysemic and contested, and – as this study posits – holds no essential meaning besides that which is attributed to it in specific settings, by and for someone. Indeed, contemporary articulations of food security range from classical geopolitical notions of food as part of strategic, zero-sum advantage and state power, to food as a part of a positive-sum, cooperative notion addressing hunger universally for individuals. Rather than taking either interpretation for granted, this study instead problematizes both, specifically as they feature in the policy spaces of the Russian Federation and the UN Food and Agriculture Organization (FAO). To do so, the study empirically traces how state-centered and human-centered accounts of food as security were institutionalized in these respective policy settings. Following how these contingent understandings of food security came to be so understood, however, the study serves to challenge fixed notions and theorizations of security more broadly. It forefronts the role that politics plays in the story of what security means and for whom it is intended. And it suggests that food security is both not only reflective but also (re-)productive of different ways of conducting international politics more generally.