Europaparlamentet bör avslå Europeiska kommissionens förslag om att egenföretagare ska undantas fråndirektivet om arbetstidens förläggning vid vägtransporter (2002/15). Det föreslår parlamentets utskott för socialpolitik och sysselsättning. Samtidigt är det tveksamt om motsättningarna i förlikningsförhandlingarna mellan parlamentet och ministerrådet om det allmännaarbetstidsdirektivet (2003/88)går att överbrygga inom den tid som de har på sig.

The Swedish model is no longer strong enough. The transport sector is so troubled by unfair competition that we must consider introducing universally applicable collective agreements. So say the heads of the Swedish Transport Workers’ Union and the employers’ organisations the Transport Group and the Swedish Road Transport Employers’ Association, who are planning a joint trip to Norway and Finland to study their systems of universal applicability. But other trade unions and employers’ organisations are resisting.

Looking at things in the rear view mirror, it seems as if everything that decided Sweden’s approach to the posting of workers and the Posting Directive up to the Laval judgment, happened even before Sweden joined the European Union. It was the result of a political campaign aimed at convincing the Swedish people to vote in favour of EU membership, a line of policy that Governments and policy makers within the trade union movement felt unable to abandon until they were forced by the ECJ.

This is not to say that they wanted to do so, only that there were qualified warning voices already at an early stage.

In the Nordic countries small businesses must follow the same working environment rules as big businesses. Now the EU Commission wants to ease the regulations for smaller businesses.

Norway’s Supreme Court was wrong to rule that companies posting workers to the Norwegian shipbuilding industry must pay their travel, board and lodging expenses, argues the Efta Court’s President in a general attack on the Supreme Court. He accuses it of being disloyal to the EEA agreement and indicates the last word may still not been had.

Personaldomstolen var väl inte riktigt medveten om innebörden av föreningsrätten och rätten till kollektiva förhandlingar enligt Europakonventionen och EU-stadgan, men den dömde ändå rätt. Ungefär så kan man nog sammanfatta den dom där Tribunalen i somras slutligt avgjorde hur stor pension den tidigare tjänstemannen i Europeiska centralbanken, Michael Heath, har rätt till. Fast den uttrycker sig mycket diplomatiskt.

Efter ett vakuum på ett par år då EU inte har haft någon arbetsmiljöstrategi, har Europeiska kommissionen kommit med ett meddelande om en sådan strategi för 2014 – 2020. Strategin är starkt inriktad på att lagstiftningen ska förenklas och anpassas till de små och medelstora företagens möjligheter.

Nu kommer frågan om hur långt arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt sträcker sig att på allvar ställas på sin spets i EU-domstolen. Det är den högsta tyska arbetsdomstolen, Bundesarbeitsgericht, som har ställt en rad frågor om förhållandet mellan å ena sidan förbudet mot åldersdiskriminering, som återfinns i artikel 21 i EUs stadga om grundläggande rättigheter, och å den andra arbetsmarknadsparternas rätt att förhandla och ingå kollektivavtal, som garanteras i artikel 28. Inom Europafacket anses målet vara så principiellt viktigt att man överväger att be att få intervenera.

Undantagen från likabehandlingsprincipen i direktivet om bemanningsarbete (2008/104) används i vissa länder i en omfattning som gör att skyddet för uthyrda arbetstagare egentligen inte förbättras. Å andra sidan har den översyn av begränsningar och förbud mot uthyrning av arbetstagare som direktivet också föreskriver bara tjänat till att legitimera status quo i de flesta länder, i stället för att stimulera till ett nytt sätt att se på bemannings-företagens roll. Det är Europeiska kommissionens slutsats efter att ha granskat hur medlemsstaterna har genomfört direktivet.

Ett byggföretag som anlitar en utländsk underleverantör kommer själv att få stå för dennes löneskuld, om det inte förvissar sig om att underleverantören är seriös. Det är innebörden av ett nytt förslag till EU-direktiv som ska förbättra skyddet för utstationerade arbetstagare. Flera av de åtgärder som föreslås är redan verklighet i de nordiska länderna. Sverige ligger dock på efterkälken.

När EU nu börjar ta sig ur den ekonomiska krisen vill Europeiska kommissionen ägna sig åt de sociala frågorna igen. Den 8 mars bjöd den in till öppet samråd om en europeisk ”pelare” för sociala rättigheter. Genom att inrätta en sådan ska EU driva på för att utjämna skillnader i medlemsländernas sysselsättnings- och socialpolitik, föreslår kommissionen.

Med socialpolitik menas i detta sammanhang allt från arbetsrätt och anställningsvillkor till socialförsäkring och bostadspolitik. I första hand ska pelaren gälla för euroländerna, men alla medlemsländer ska kunna ansluta sig.

Sedan EG-domstolen i målen Laval och Rüffert dragit upp strikta gränser för vad medlemsstaterna får kräva av utländska företag enligt utstationeringsdirektivets huvudregel, riktas uppmärksamheten på vad som ligger i möjligheten att göra förbehåll för regler som rör ordre public. Med domen den 19 juni 2008 i målet C- 319/06, Kommissionen mot Luxemburg, hade EG-domstolen för första gången anledning att mer utförligt uttala sig om bestämmelsens innebörd – eller kanske snarare om vad den inte innebär.

Drygt 18 000 arbetare var i våras utsända av företag från andra länder för att arbeta i Sverige. I bygg- och anläggningssektorn var de utstationerade nästan lika många som en femtedel av Byggnadsarbetareförbundets yrkesverksamma medlemmar. Det visar den första större kartläggningen omfattningen av utstationeringen till Sverige.

Är det indirekt åldersdiskriminering att inte ta hänsyn till yrkeserfarenhet som en kabinanställd fått genom arbete i ett annat fl ygbolag när man sätter löner? Nej, svarar EU-domstolen i en färsk dom.

Om en statstjänsteman framträder i massmedierna och påstår att en maskin som godkänts i ett annat medlemsland inte uppfyller kraven i maskindirektivet (98/37) kan staten bli skadeståndsskyldig, även om tjänstemannen uttalat sig som privatperson. Att han har rätt i sak spelar ingen roll. Det blev EG-domstolens budskap i det mål där ett italienskt företag kräver finska staten och ingenjören Tarmo Lehtinen på skadestånd för att ha hindrat den fria rörligheten för varor (se EU & arbetsrätt nr 4/2005 sid 7). Formellt rör domen inte yttrandefriheten, men indirekt lär den få konsekvenser för vad statstjänstemän vågar säga i fortsättningen.

Även rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en del av föreningsfriheten enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det tycks nu stå klart sedan Europadomstolen i Strasbourg i målet Enerji Yapi-Yol Sen, byggt vidare på sin nya praxis i målet Demir and Baykara (se EU & arbetsrätt nr 4/2008 sid 1).

Genom att undanta ett polskt byggföretag från förpliktelsen att betala svenska socialavgifter har staten gett företaget ett otillåtet statsstöd. Det hävdar Svenska Byggnadsarbetareförbundet i en anmälan till europeiska kommissionen.

Lagstadgad minimilön – ska vi ha det? Absolut inte, menar de fackliga organisationerna i Norden, och arbetsgivarorganisationerna håller i allmänhet med. Men ute i Europa har man svårt att förstå deras inställning.

Provinsen Noord Holland gjorde det mesta fel när den ville upphandla kaffe, te och andra produkter som kom från ekologiskt jordbruk och rättvis handel, och det är föga förvånande att Nederländerna dömdes för fördragsbrott när EU-domstolen i maj avgjorde mål C-368/10 Kommissionen mot Nederländerna. Men samtidigt gjorde domstolen uttalanden om innebörden av EUs upphandlingsdirektiv som går Europeiska kommissionen emot i en av dess hjärtefrågor, och som ger nya argument åt upphandlande myndigheter som vill ta sociala hänsyn när de värderar vilket anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt.

Också Østre landsret anser att de två fackliga företrädare som röjde känslig information som den ene fått i egenskap av arbetstagarledamot i en bolagsstyrelse bröt mot den danska insiderlagen. Domen andas trots det betydligt större förståelse för det fackliga uppdraget än domen i underinstansen (se EU & arbetsrätt nr 4/2006 sid 3). De båda männen, Knud Grøngaard och Allan Bang, har nu ansökt om prövningstillstånd i Højesteret.

Är det OK att arbetsgivarens pensionsinbetalningar till ett företags- eller yrkesbaserat system för social trygghet ökar med de anställdas ålder, så att de t.ex. är 6 procent av lönen för anställda under 35 år, 8 procent för dem mellan 35 och 44 år och 10 procent därefter, eller strider det mot förbudet mot åldersdiskriminering? Det undrar Vestre Landsret i ett mål som har hänskjutits till EU-domstolen.

De regler som ska hindra "falska egenföretagare" från att ta sig in på arbetsmarknaden i Österrike strider mot fördragets artikel 43 om etableringsfrihet. Det säger EG-domstolen i en dom från slutet av förra året. Domen belyser vilka möjligheter medlemsstater har att begränsa etableringsfriheten med hänvisning till allmän ordning.

Anmälan av Brian Bercusson (red): Manifesto for a Social Constitution 8 options for the European Union, ETUI-REHS aisbl, 2007, 133 sid, ISBN: 978-2-87452089- 1

Författarna beskriver hur arbete i bemanningsföretag regleras i Danmark, Finland och Sverige, för att visa att anställningsvillkoren för uthyrda arbetstagare kan regleras framgångsrikt genom kollektivavtal, även där det saknas lagreglering på området. En förutsättning är dock att det finns ett starkt kollektivavtalssystem som täcker den "traditionella" arbetsmarknaden.

Den fria rörligheten för tjänster och kapital medför en press på de nationella kollektivavtalen. Frågan blir då om man kan hålla fast vid kollektivavtal som inte gäller längre än till nationsgränsen. I kapitlet analyserar författarna tendenser och faktiska och rättsliga förhållanden som påverkar möjligheten att göra kollektivavtalen gränsöverskridande.

With the Rüfffert case, the CJEU demonstrated that the Posting of Workers Directive puts some restraints on Member States not only in their capacity as legislators, but also as buyers and contractors on the market. However, also the special EU regime on public procurement confronts Member States authorities with challenges when they want to make sure that their contractors live up to certain standards as employers. The procurement regime is technical and extremely complex, and it is partly unclear – and controversial – what is allowed in this respect.

In this chapter we are exploring how labour rights are dealt with in the context of public procurement, and what implications the multi level structure of the procurement regime has had for this.

Att konkurrensen om de offentliga kontrakten medför en ökande press på arbets- och anställningsvillkor har länge stått klart – ibland till den grad att man kan tala om social dumpning. Med 2014 års nya upphandlingsdirektiv har även EU:s lagstiftare erkänt detta faktum och infört en skyldighet for medlemsstaterna att säkerställa att leverantörerna uppfyller de arbetsrättsliga skyldigheter som följer av lag, kollektivavtal och vissa internationella konventioner.

Samtidigt måste det göras med respekt för de EU-rättsliga principerna om likabehandling, proportionalitet och transparens (öppenhet). De nordiska länderna har valt helt olika sätt att lösa denna komplicerade ekvation – från Danmarks till synes sorglösa inställning till kravet på transparens, till svenskarnas våndor över hur man ska få kollektivavtalssystemet och EU-rätten att passa ihop. I det följande granskar vi vad dessa krav innebär och hur de nordiska länderna försöker tillgodose dem i sina lagar om upphandling.

Den fria rörligheten för tjänster och kapital medför en press på de nationella kollektivavtalen. Frågan blir då om man kan fortsätta hålla fast vid kollektivavtal som inte gäller längre än till nationsgränsen. Författarna analyserar tendenser och faktiska och rättsliga förhållanden som påverkar möjligheterna att göra kollektivavtalen gränsöverskridande.

Utgangspunktet for dette pilotprosjektet har vært den økte arbeidskraftsmobiliteten til Norden etter EU-utvidelsen i 2004–2007, og påfølgende utfordringer knyttet til å opprettholde anstendige arbeids- og lønnsvilkår også for arbeidsinnvandrere og utstasjonerte arbeidstakere. I alle de nordiske landene spiller arbeidstilsynene en sentral, men varierende rolle når det gjelder bekjempelsen av det som i mange sammenhenger betegnes som ”sosial dumping” av utenlandsk arbeidskraft. På tross av at de nordiske landene møter beslektede utfordringer på dette området, har det manglet en samlet oversikt og kunnskap om forskjellene i reguleringssystem, kontrollregimer, arbeidstilsynenes virkemidler, organisering og tilsynsstrategier. I dette pilotprosjektet har vi gjort en første kartlegging, som vi håper kan gi grunnlag for senerere analyse av betingelsene for effektiv kontroll og håndheving innenfor ulike reguleringsregimer, samt virkninger disse har i forhold til å bekjempe sosial dumping.

Boken vänder sig til chefer, skyddsombud och andra som vill börja sätta sig in i arbetsmiljörätten. Den beskriver arbetsmiljörätten från den enskilda arbetsplatsens utgångspunkt, och tyndpunkten ligger på det förebyggande arbetet inne i företaget. I denna upplaga är lagändringar t.o.m. årsskiftet 2007/2008 införda.

According to the Posting of Workers Directive, the Member States shall ensure that posted workers are guaranteed ‘the hard nucleus’ of the labour law in the host state. This chapter will deal with the legal and institutional arrangements aiming at ensuring that these basic employment conditions are actually applied to posted workers.

Sverige har inte införlivat direktivet mot etnisk diskriminering (2000/43) korrekt. Det anser Europeiska kommissionen som i juni tillställde regeringen ett så kallat motiverat yttrande. Om kommissionen inte blir nöjd med den svenska regeringens svar, ställs Sverige inför EG-domstolen för fördragsbrott. Men Sverige är inte ensamt. Hela 13 andra medlemsstater får bakläxa i fråga om samma direktiv - dock inga av de övriga nordiska länderna.

From a labour law perspective different institutional arrangements for monitoring employment conditions are analysed primarily as means of effective protection of rights. From the perspective of market integration and particularly the free mobement of services, on the other hand, national monitoring measures are analysed primarily as restrictions of economic freedoms. The aim of this chapter is to analyse how these different perspectives on arrangements for monitoring labour standards for posted workers are reflected in the position taken by the EU institutions and the Member States.

In this chapter we explore how labour rights  are dealt with in the context of public procurement, and what implications the multi-level procurement regime has had for this. By way of background we touch upon the general debate on the scope for taking into account social considerations in public procurement.

Ett av EU:s främsta mål är likabehandling inom ramarna för de fyra friheterna. Det innebär att medlemsstaterna måste undanröja omotiverade hinder för bland annat arbetstagares, företags och tjänsters rörlighet på den inre marknaden.

Den här boken undersöker hur tre olika rättsområden – arbetsrätt, skatterätt och socialförsäkringsrätt – samspelar i förhållande till tre olika kategorier av arbetskraft som kommer till Sverige för att utföra arbete med stöd av den fria rörligheten; arbetstagare, utstationerade arbetstagare och egenföretagare.