The book describes and analyses the different legal approaches and policy discussion regarding cohabitation in the Nordic countries (Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden). It looks at historical developments, general private law principles, division of property on separation or death of one cohabitant, inheritance, and the regulations concerning children born to cohabitants. In concludes by proposing principles for the regulation of the financial circumstances of cohabitants.

När ett barns förälder riskerar utvisning på grund av brott bidrar rättighetsskyddet för barn till en ökad press på domstolen att beakta rättighetsaspekterna. Detta leder i sin tur till att avvägningen mellan barnets bästa och samhällsintresset av att utvisa kriminella utländska medborgare ställs på sin spets. I uppsatsen har visat att varje år utvisas flera hundra utländska medborgare ur Sverige på grund av brottslighet. Trots detta uppmärksammas sällan utvisningsbeslutets konsekvenser för den utländska medborgaren och dennes barn i samtida debatter. Syftet med denna uppsats har därför varit att undersöka och analysera hur avvägningen i valet mellan samhällets intresse och barnets intresse är reglerat och hur avvägningen har tillämpats i praktiken. Utredningen har visat att en utländsk medborgare får utvisas ur Sverige om denna döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utländsk medborgare får emellertid utvisas enbart om han eller hon döms för svårare påföljd än böter och att ett av utvisningsskälen är uppfyllt. Det vill säga att om det föreligger en risk för fortsatt brottslighet eller om brottet i det enskilda fallet är så allvarligt att den utländska medborgaren inte bör stanna kvar i landet. Ur det hänseendet har den undersökning som gjorts i uppsatsen visat att regleringen fäster vikt vid det ekonomiska intresset och samhällsintresset av att nya brott inte begås.

     Den utredning som har presenterats ovan har också visat att när förutsättningarna för utvisning på grund av brott är uppfyllda ska hänsyn tas till utländska medborgarens anknytning till det svenska samhället. Särskilt ska beaktas om utländska medborgare har barn. Analysen visar tydligt att barn åtnjuter skydd enligt barnkonventionen och UtlL, i form av att barnets bästa ska undersökas och beaktas. Dock finns det inte en definition av barnets bästa, utan vars exakta innehåll bestäms utifrån barnets specifika personliga kontext, situation och behov. Trots detta visar analysen att klargörande omständigheter för bedömningen av barnets bästa i fråga om utvisning kan vara barnets behov av kontakt med sin förälder, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas till följd av utvisning. Likväl omfattar bedömningen av barnets bästa inte bara dessa omständigheter, utan alla tänkbara aspekter av ett barns liv. Förutom detta visar också analysen att barn har, enligt artikel 8 Europakonventionen, rätt till skydd för en nära relation med sin utvisade förälder.     I denna uppsats har påpekats att frågan om hur avvägningen mellan samhälles- och barintresset ska göras regleras inte i lag eller förarbeten. Emellertid behandlas frågan i rättspraxis. Av uppsatsens praxisframställning kan dock ett antal saker sägas gällande intresseavvägningen. Till att börja med kan konstateras att intresset av en reglerad invandring är kopplad till allmän ordning och säkerhet. Aspekterna som samhällsintresset rymmer in är brottets art och straffvärde samt omständigheter som talar för återfallsrisk. Det kan dessutom konstateras att rätten har resonerat kring hur kontakten innan domstolsavgörande har varit och hur kontakten kan komma att ändras till följd av utvisningsbeslutet. Däremot har rätten beaktat andra aspekter av barnets bästa, exempelvis barnets hälsa, utveckling, ålder, vikten av att höra barns egna åsikter och beakta barnets vilja samt barnets särskilda behov av omvårdnad i mindre utsträckning. Till följd av att domskälen i en del rättsfall är kortfattade framstår det mindre tydligt vilken vikt som tillmätts respektive intressen i bedömningen. Å andra sidan visar rättsfallen som behandlats att beteendet hos den utvisningshotade föräldern spelar en viktig roll för huruvida barnintresset tillmäts betydelse i intresseavvägningen. Vid en sammanvägning av det sagda finner jag att det saknas en tydlig linje för hur avvägningen mellan dels samhällsintresset och barnintresset faktiskt sker. Detta beror dels på att avvägningen regleras varken i lag eller förarbetena, dels att domskälen är kortfattade att det inte framgår tydligt hur rätten har bedömt. En konsekvens av detta är att det blir svårt att förutse utgången i den helhetsbedömning som domstolen gör vilket leder till att rättstillämpningen blir mindre enhetligt. En annan konsekvens är att när rättsreglerna inte tillämpas förutsebart och effektivt kan den enskilda individens skydd mot godtyckligt ingrepp från staten försvagas. Utifrån rättssäkerhetssynpunkt är det av betydande vikt att sådana avvägningar framgår tydligt av lagtexter eller förarbetena samt att de komplexa bedömningar som ligger till grund för beslutet öppet och ordentligt redovisas. Därför finns det skäl att se över den nuvarande lagstiftningen i syfte att göra rättsläget mer tydlig och rättssäker för framför allt den enskilde individen. 

I Sverige aktualiserar cash pool-system särskilda aktiebolagsrättsliga frågeställningar, beroende på att lån till aktieägare som huvudregel är förbjudna. Vid en prövning av de undantagsmöjligheter som ges uppstår särskilda bedömningsproblem när ett företag som äger aktier i det utlånande aktiebolaget har sitt säte utanför det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Omfånget av förbudsregeln och dess undantag vid likviditetshantering är i detta hänseende oviss. Det är därför nödvändigt att klargöra omfattningen av förbudet och utreda vilka krav aktiebolagslagen ställer på svenska aktiebolag som avser att delta i en cash pool.

Det här arbetet undersöker det konstitutionella skyddet av miljön i tre nordiska länder: Finland, Norge och Sverige. Den komparativa analysen syftar till att belysa hur man ser på miljön i de olika länderna och vilken innebörd respektive stadgande om miljön har haft i praktiken. Både Finland och Norge har valt att placera god miljö som en mänsklig rättighet medan Sverige har god miljö som ett målsättningsstadgande för det allmänna. Slutsatsen är att mänskliga rättigheter får ett större genomslag än målsättningsstadganden, oavsett om rättigheten i sig är formulerad som en målsättning.  

The consumption of tobacco-free nicotine products has increased over the last few years. One such product is nicotine pouches, which is consumed in a similar way to tobacco snus. Since nicotine pouches do not contain tobacco, they do not fall within the scope of tobacco products regulation and the advertising prohibition that applies to such products. This has allowed for traders to advertise the products extensively and without further restrictions than those imposed by general marketing regulation. However, due to the potential adverse health effects associate with nicotine, Swedish law now regulates the products in the Act (2022:1257) on Tobacco-Free Nicotine Products. Parts of the act restrict advertising of the goods.

The thesis examines the Swedish marketing regulation of tobacco-free nicotine products, in particular Section 9 of the Act on Tobacco-Free Nicotine Products. The thesis nvestigates four research questions. First, the implications of the general requirement to advertise products with particular moderation is closely examined. Second, it is reviewed how the prohibition on taste references in advertisements should be interpreted. Third, the prohibition on directing advertisements toward children and adolescents is evaluated. Finally, the thesis considers whether a conflict of law arises between the national legislation and the rules on free movement of goods in Articles 34 and 36 of the TFEU.

The findings are that Section 9 of the Act on Tobacco-Free Nicotine Products does notprohibit advertising yet imposes strict limitations. The framework is closely aligned withthe marketing regulation of alcoholic beverage products. In addition, some guidance canbe drawn from the regulation of tobacco-, gambling-, and consumer credit products. Inessence, the regulation limits advertising in an appropriate and sophisticated way whilestill recognizing the trader’s interest of disseminating balanced and pertinent productinformation. A conflict of law between the national regulation and EU trade law did notappear through the analysis. A deficiency in, and remaining issue for, the research topicis however that the health risks of nicotine consumption isolated from tobacco remaininsufficiently scientifically established.

Bestämmelsen om nöd återfinns i 24 kap. 4 § brottsbalken (1962:700). Stadgandet blir

tillämpligt då fara hotar liv, hälsa egendom eller annat viktigt av rättsordningen skyddat

intresse. En gärning som begås i en nödsituation utgör brott endast om den med hänsyn till

farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är

oförsvarlig. I denna framställning analyseras rekvisiten i stadgandet. Särskild fokus har lagts

på att utreda vad som kan anses utgöra en nödsituation.

En nödsituation kan sägas innefatta en kollision mellan två intressen som skyddas av

rättsordningen. Detta innebär att det inte är tillräckligt att fara hotar exempelvis liv och

hälsa för att en nödsituation ska anses föreligga. Det krävs även att nödgärningen skyddas

av rättsordningen. Därför kan den som är förpliktigad att utsätta sig för fara eller på annat

sätt försatt sig själv i ”otillbörlig” fara inte räkna med rättsordningens skydd i form av nöd.

En annan omständighet som kan utesluta att en nödsituation anses föreligga är om

rättsordningen redan tagit ställning i frågan. I uppsatsen diskuteras vilken betydelse detta

bör anses ha för bedömningen. En annan intressant aspekt är nödsituationens begränsning

i tid och rum. Det som åsyftas är alltså när en nödsituation kan anses uppstå, respektive

upphöra. En slutsats är att nödsituationen består så länge förhållandena är tämligen

oförändrade. Om den nödställde uppnått målet med sin handling eller om faran på annat

sätt är avstyrd innebär det alltså att nödsituationen har upphört.

Efter en analys av nöd utifrån lagtolkning, kontext och strukturer är en sammantagen

slutsats att nöd skulle kunna aktualiseras i dels fler fall, dels fler situationer. Detta är

oroande eftersom nöd fyller en viktig funktion. Om nödinstitutet inte utnyttjas i tillräckligt

hög utsträckning kan den formella rätten framstå som orättvis ur både mänskligt och

moraliskt hänseende.

Antalet avhysningar där barn berörs har ökat de senaste åren, trots att det i tidigare utredningar konstaterats att lagstiftningen är tillräcklig för att skydda barn från att bli avhysta.Barnkonventionen är sedan 1 januari 2020 svensk lag, men vid en avhysning finns det en risk för att barnet påverkas på ett sätt som innebär att flera av dess rättigheter går förlorade. Ur socialtjänstlagen går det att utläsa ett ansvar för socialnämnden att arbeta avhysningsförebyggande. Däremot är de rättsliga möjligheterna att skydda barn från avhysningar begränsade. Det är enbart när hyresavtalet sägs upp att gälla i förtid på grund av hyresskulder som det finns en möjlighet att genom ekonomiskt bistånd garantera att barnets bostad skyddas. På grund av hur gällande rätt är utformad och hur ansökningar om ekonomiskt bistånd handläggs i socialtjänstpraktiken innebär dock inte alltid rätten till ekonomiskt bistånd att barn skyddas från avhysning till följd av hyresskulder. Vårdnadshavarens möjlighet att tacka nej till bistånd och de höga krav som ställs på föräldrarna för att de ska ha rätt till bistånd, i kombination med att barn saknar en självständig rätt till bistånd, medför att alla barn inte får det bistånd de har behov av för att behålla sin bostad. Det konstateras i uppsatsen att gällande rätt och socialtjänstpraktiken är i strid med barnsrättigheter enligt barnkonventionen i flera avseenden. Ett antal lagändringar föreslås för att stärka barnets skydd för sina rättigheter. Bland annat behöver principen om barnets bästa ges sådan genomslagskraft att den inte regelmässigt och utan bedömning i det enskilda fallet får stå tillbaka för andra intressen. Dessutom krävs ett tydligare mandat för socialtjänsten att arbeta med att förebygga avhysningar av barnfamiljer samt större rättsliga befogenheter för socialtjänsten att stoppa avhysningar.

Det räcker inte längre att ansöka om och beviljas en immateriell rättighet (eller IP för ’intellectual property’) och sedan luta sig tillbaka. Företag behöver skifta fokus, vara proaktiva och bevaka och försvara sin IP. Ett sätt att göra detta är genom invändningar och överklaganden mot konkurrerande IP. Artikeln fokuserar på hur dessa aktiviteter utvecklats och hur ser det ut i Sverige idag.

Under lång tid har kritik, från både internationellt och inhemskt håll, riktats mot de långa häktningstiderna som stundtals förekommer i Sverige. Kritiken kan sägas mynna ut i att häktestiderna, speciellt i kombination med omfattande restriktioner som innebär att enskilda isoleras från sin omvärld, inte hör hemma i en rättsstat som Sverige. Till skillnad från i många andra länder inom Europeiska unionen (EU) finns ingen övre tidsgräns för hur länge någon kan sitta häktad i Sverige, varken med eller utan restriktioner. Att hålla en person häktad innebär ett frihetsberövade och att personen ifråga fråntas några av sina grundläggande fri- och rättigheter. En inskränkning i enskildas fri- och rättigheter medges dock om det sker med stöd i lag och särskilda principer beaktas. Vid häktning står den enskildes rättigheter mot samhällets intresse av att utreda ett brott som kan leda fram till en materiellt riktig dom där en person lagförs för det brott som har begåtts. Trots kritiken mot häktestiderna har den svenska lagstiftaren varit obenägen att göra någonting för att förbättra eller försöka lösa problemet. Denna uppsats behandlar de långa häktestiderna utifrån frågan om en maxtidsgräns för häktning bör införas. En redogörelse görs av den kritiken som lämnats, följt av en utblick till några andra länder varav några har maxtidsgränser för häktning. Dessutom lämnas förslag dels på alternativ som kan användas istället för häktning för att ändå säkerställa brotts tillförlitliga utredning dels förslag på hur en maxtidsgräns skulle kunna utformas.

Författarens slutsats är att en maxtidsgräns för häktning skulle vara en välkommen åtgärd för att förkorta dagens häktningstider och utgöra ett steg på vägen för att lösa problemet med långa häktningstider. Införandet av en maxtidsgräns skulle visa omvärlden att Sverige tar till sig av kritiken och aktivt arbetar för att leva upp till kraven som ställs på en rättsstat. Däremot bör maxtidsgränsen inte vara absolut utan förenas med möjligheter att göra undantag och förlänga tidsgränsen under vissa särskilt angivna förutsättningar. 

Påståendedoktrinen är en rättsprincip som understödjer snabbhet, effektivitet och slutlighet för den tvistlösning som sker genom skiljeförfaranden. När en part till stöd för sin talan åberopar ett rättsfaktum som har betydelse i både processuellt och materiellt hänseende riskerar skiljenämnden eller domstolen att föregå sakprövningen i sin behörighetsprövning. Påståendedoktrinen avhjälper detta problem genom att partens påståenden om dubbelrelevanta rättsfakta tas för goda i behörighets-prövningen.

Det finns dock undantag till påståendedoktrinen. Dessa är undantaget för uppenbart ogrundade påståenden, det genomlysningsresonemang som HD tillämpat i NJA 2017 s 226 samt anknytningsdoktrinen. Dessa undantag utreds.