The article spells out some guidelines for a dialectic theory of concepts. Concept formation is treated in terms of polemic and polar reference. The main thesis is that opposite references structure concepts by way of advocacy. On polar dimensions of comp

The idea of the democratic promise is equality and freedom for all. But how can it be that we participate in the democratic electoral process and which meaning do we put into our participation? This study takes us through the democratic idea from an anthropological perspective and try to give an interpretation of the phenomenon of electoral participation. The essay starts with describing the anthropological view on democracy and then turns to the output in Pierre Bourdieu's theories of the election as a mysterious and concealing ritual. This is followed by interviews with people where I simply ask them why they get involved in electoral processes. I find the answer that participation depends on the logical idea that democracy has implemented in my informants and to vote has become the rational and logical, rather than mysterious.

The Nigerian city of Jos used to be seen as a peaceful place, but in 2001 it was struck by clashes that arose from what was largely understood as issues of ethnic and religious belonging. The event, which would become known as ‘the crisis’, was experienced as a rupture and a loss of what the city had once been, and as the starting point of a spiral of violence that has continued up to today. With the crisis, Jos changed. Former friends became enemies, and places that had been felt to be safe no longer were so. Previous truths were thrown into confusion, and Jos’s inhabitants found themselves more and more having to manoeuvre in an unstable world coloured by fear and anger. Life in Jos became increasingly hard to predict, and people searched for different ways forward, constantly trying out new interpretations of the world. This book, which is inspired by pragmatism, analyses the processes that were shaping the emergent city of Jos and its inhabitants in the aftermath of the crisis. At its core are some of Jos’s practitioners of traditional medicine. As healers, diviners, and providers of spells to protect from enemies or solve conflicts, they had special skills to influence futures that were becoming more and more unpredictable. Still, the medical practitioners were as vulnerable to the changing circumstances as everyone else. Their everyday lives and struggles to find their footing and ways forward under the changing circumstances are used as a point of departure to explore larger wholes: life during times characterised by feelings of uncertainty, fragmentation, fear, and conflict – in Jos as a city and Nigeria as a nation.

This essay explores the mysterious disappearance of Olle Högbom from an anthropological perspective. It uses theories of hauntology, ruinology, and simulacra to examine how Olle's absence continues to affect society. The study involves a thematic analysis of online forums and qualitative interviews with Olle’s sister, contrasting public speculation with family narratives, and highlights the enduring presence of Olle in collective memory, illustrating how unresolved disappearances influence society, memory, and everyday life. This anthropological investigation into missing persons provides insights into how spectral presences shape cultural and social dynamics. Employing a blend of ethnographic interviews, content analysis, pictures, and autoethnography, this study paints an intimate portrait of relationships with the absent and examines the liminality of Olle’s existence. Autoethnography in combination with multimodality carries the potential to unearth the unknown and paint an intimate understanding of absence. Olle’s absence is depicted in the first chapter and partially in the third chapter, by presenting an autoethnographic account of the experience of forming relationships with the absent.

Länge har den nationella idén varit representerad och dominerande i Baskien tillsammans med den nationella identiteten. Baskerna håller fortfarande fast vid en gammal romantiserad bild av att vara en enad och självständig nation och föreställningen om en etnisk särskildhet förstärks av etniska och kulturella markörer såsom ett gemensamt språk, tillhörighetkänsla till plats, historiska anor, gemensamma traditioner och samhörighetskänsla mellan spanska och franska basker. I denna studie belyses och analyseras dessa markörer samt sätts i samband med några av de diskurser som råder i spanska Baskien då de är den symboliska basen för hur basker uttrycker, upprätthåller och skapar föreställningar kring baskisk identitet och nationalism. I takt med en alltmer globaliserad värld utmanas dock den nationella idén och en kulturell förändring sker i Baskien som påverkar åtminstone den yngre generationen spanska baskers sätt att uttrycka sin identitet och nationalism. Ett växlande mellan två identiteter väcker ambivalenta känslor då framtiden diskuteras. Å ena sidan vill man fortsätta vara världsmedborgare, leva i ett gränslöst EU och vara en del av den inre marknaden. Å andra sidan vill man vara en del av ett lokalt kollektiv och samhälle. Den nationella idén, myten och stereotypen av baskerna som tidigare beskrivits som något homogent och endimensionellt är i själva verket heterogent och mångdimensionellt.

Syftet med denna uppsats är att, utifrån nio levnadsberättelser och observationer i Djursholm, redogöra för vilka ideal, normer och värderingar som verkar i ett bättre bemedlat svenskt samhälle. Utifrån Pierre Bourdieus teoretiska modell om ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt kapital och Beverly Skeggs begrepp respektabilitet diskuterar jag vad intervjupersonerna uttrycker som meningsfullt på platsen. För att ytterligare förstå vad som verkar meningsfullt på platsen diskuterar jag även, utifrån Erving Goffmans studier om sociala interaktioner, vilka möjliga roller invånarna i Djursholm kan anta. Jag utvecklar sedan dessa teorier tillsammans med Norbert Elias och John L. Scotsons modell etablerade och outsiders för att belysa hur intervjupersonerna presenterar sig själva gentemot andra på platsen och hur det skapar gränsdragningar inom platsens sociala ikonografi. Studiens viktigaste resultat är att visa att de normuppsättningar och livsformer som uttrycks i intervjupersonernas berättelser skapar mening och drar gränser både mellan invånarna på platsen och mellan djursholmarna och det övriga samhället.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken betydelse etniska föreningar i Norra Botkyrka har och vilka funktioner de bör fylla, enligt deras representanter.

Bakgrunden är att svenskt föreningsliv och folkrörelser är bland de starkaste i världen och dess nytta för demokratin ofta lyfts fram av offentliga sektorn. Att de ska kunna stärka demokratin bygger dock på att de kan agera självständigt och få utrymme att arbeta utifrån sina egna principer. Därför är det centralt att undersöka vad dessa civilsamhällesorganisationer själva vill och vad företrädare för dem uppfattar vara deras roll och funktion. Botkyrka och dess föreningsliv tjänar som exempel på detta.

För att undersöka denna betydelse har jag gått igenom ett antal tidigare forskningsrapporter kring dels etniska föreningar och dels det civila samhället i stort och beskrivit de kategoriseringar som använts i dessa rapporter. Jag har också genomfört ett 40-tal intervjuer med aktiva i etniska föreningar, tjänstemän och politiker.

Resultatet är att företrädarna anser att föreningarna har en väldigt central betydelse för både lokalsamhället och för de enskilda medlemmarna inom en rad områden. Som servicegivare; att guida och tolka åt sina medlemmar och att på andra sätt ge dem bättre möjligheter att åtnjuta sina rättigheter, för att stärka demokratin; som röstbärare, stärkare av ett politiskt självförtroende och att ge en positiv bild av den etniska gruppen generellt och slutligen som motvikt till det omgivande samhället; att erbjuda en alternativ identitet och alternativ till vissa samhälls- och familjestrukturer.

Mina slutsatser är att de kategorier som skapats specifikt för etniska föreningar har varit mindre användbara för att tolka min empiri än mer generella kategoriseringar för det civila samhället i stort. Filip Wijkströms grundläggande kategorisering i röst och service som jag använt mig av har fungerat väl, men har haft vissa brister. För det första har ingen förening passat in i den ena av dessa kategorier, istället har samtliga mina informanter menat att deras förening bör och har bägge dessa funktioner. Lisa Kings första tre kategorier bidra till social integration, ekonomisk betydelse och produktion av samhällsservice å ena sidan och fjärde kategori politisk eller demokratisk roll å andra sidan har varit värdefulla för att bryta ner Wijkströms kategorier och förklara dessa funktioner närmare. Kings femte kategori motvikt var så pass viktig för mina informanter och samtidigt skild från röst och service att den fick utgöra en egen i sorteringen av min empiri.

Även Roberto Scaramuzzinos beskrivning av den offentliga sektorns normativa syn på etniska föreningar som ideella konsulter och producenter av välfärd återfinns i mitt material, där mina informanter protesterar mot dessa förväntningar. Liksom Robert Putnam och Markku T Hyyppäs teorier om socialt kapital som funktion. Föreningsföreträdarna anser att deras föreningar står för detta sociala kapital och att det är en viktig mekanism för flera av de nyttor som företrädarna anser att föreningarna ger och bör ge till medlemmarna och samhället i stort. 

Syftet med denna studie är att undersöka hur en som "vit" kan förhålla sig till sin egen vihet i relation till  ett feministiskt och anti-rasistiskt arbete. Genom kvalitativa intervjuer med fyra vita anti-rasistiska och feministiska kvinnor har jag undersökt hur dessa förhandlar kring sin egen position och hur de menar att en som vit (kvinna) kan praktisera ett anti-rasistiskt feministiskt motstånd. Uppsatsen diskuterar jag bland annat hur den postkoloniala uppmaningen att som vit syna de egna privilegierna kan ha både positiva och negativa effekter. Medan ett synliggörande av vithet och vita privilegier kan förstås som positivt om det hjälper människor att bli uppmärksamma på vithetens hegemoniska eller normerande funktion i samhället så går det även att argumentera för att ett deklarerande av vitheten genom så kallade "vithetsförklaringar" istället reproducerar vithet. Jag diskuterar i uppsatsen hur olika mekanismer av vithet kan återinrätta det vita, "skamsna" subjektet på en överordnad position varför det går att argumentera för att anti-rasistiska strategier inte (i första hand) ska ha som mål att få vita människor att må bättre över sin vithet.

Artikeln beskriver kortfattat arbernas historiska och religiösa bakgrund, migration till västvärlden samt invandring och situation i Sverige. Bidraget ingår i en handbok vars syfte är att ge en kort introduktion om olika etniska grupper i Sverige.

Fältrapport från Mexiko.

En este artículo discuto algunas de mis primeras impresiones del proyecto de reasentamiento Zimapán, que se encuentra actualmente en proceso y es llevado a cabo en los estados mexicanos de Querétaro e Hidalgo. El proyecto Zimapán es una empresa muy compleja y dinámica.

This dissertation seeks to present and analyze the negotiation process between the Mexican Power Board (CFE) and the peasants of Ejido Vista Hermosa, who were displaced by the building of the Zimapán dam in central Mexico. I use these negotiations as a focal point to identify the strategies, the reasoning, the priorities, and the conflicts of interest of the two main actors in the resettlement project. I try to grasp and describe some of the items, events and transformations that made up the negotiations during the implementation phase. My attempts have been to show how highly dynamic, multileveled and multifaceted the negotiation process was and how profound and extensive the impacts were in the resettled peasant society. Furthermore, I also demonstrate how a powerful national institution, the CFE, was affected by the process and that an unexpected and dynamic field of social interaction developed between the main actors during the most intense period of the implementation phase.

My main conclusion is that the resettled peasants faced a disarticulation of their society. The experts dismantled their society and chopped it up into small defined units (economic, political, social) with an emphasis on the material aspects (gate for gate, tree for tree). The peasants' way of life was scrutinized, objectified, quantified and evaluated. It was emptied of its cultural content and it became abstract and negotiable. The peasants, too, had to take a step back and look at their society with new eyes. They had to make up their minds, under the severe time pressure of the technical schedule for the building of the dam, which set the agenda, what they wanted to do with their future lives. Under these circumstances, they had to negotiate about cultural key symbols: the river, the land and the trees. This objectification, which was necessary for the negotiations, seems to have unraveled a delicate underlying socio-cultural fabric.

Throughout the thesis, I have emphasized an ethnographic perspective, even though I have touched upon theoretical issues concerning time and space structures, events and transformations within the local system. I seek this ethnographic specificity because I see it as a way out of the simplistic duality of global contra local and as a way to avoid viewing the negotiations as an inflexible, hierarchical one-way relation.

In this paper I argue that the experience from the Zimapán resettlement project shows that in its present form local participation cannot reconcile the contradictions between negotiation, participation and the fait accompli decision to build a dam. It is necessary to consider both the implementing party and the local people, and to study the dynamic social relations, the in-between-space, created between the parties during the implementation phase.

Rapporten är en av de första som genomfördes på uppdrag av Enheten för utveckling och utvärdering. Utvärderingen strävade efter att ta ett helhetsgrepp på grundutbildning och arbetsmiljö vid institutionen med hjälp av kvalitativa och kvantitativa data som analyserades i enlighet med god forskaretik. Resultatet föranledde att prefekt Jan Ovesen kände sig manad att skriva en epilog med en anmärkningsvärd början där den manliga författaren tackades men den kvinnliga doktoranden förbegicks med tystnad.

In spite of repeated efforts of conciliation, the relation between expert and indigenous knowledge remains a deeply ambivalent arena. This ambivalence puts obstacles to a crucial factor in Humanitarian Action - the effective alliances between these as perceived as two different cognitive forms. Coordinated programs should of course proceed from a fundament of established mutual trust, a precondition that often gets bogged down in a muddled discourse on issues such as inspiration from original conservationists, respect of natural harmonies, the precedence of instrumental precision before traditional approximations, not to mention mystifications and delusions.

RODÉHN AVSLUTAR sitt svar med att ”uppmuntra” oss att skriva en artikel till International Journal of Heritage Studies. Det är intressant att hon anser sig ha befogenhet att efterfråga bidrag till denna tidskrift, även om vi förstått att hon har goda kontakter med redaktören Laurajane Smith. Artikeln svarar på Rodhéns inlägg vad gäller vår kritik på den normkritiska granskningen som genomfördes på Medicinhistoriska museet.

Artikeln diskuterar glädjeämnen och svårigheter med att skapa ett museum i Sverige på 2000-talet. Fokus är på utställningar med genusperspektiv, men texten behandlar även andra aspekter av museiverksamhet.