Endre søk
Begrens søket
123456 151 - 200 of 257
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 151. Lynøe, Niels
    et al.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    In order to ensure that evidence is unbiased it is sometimes necessary to retreat to the scientific ivory tower2019Inngår i: Forensic Science, Medicine, and Pathology, ISSN 1547-769X, E-ISSN 1556-2891, Vol. 15, nr 1, s. 164-Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 152. Lynøe, Niels
    et al.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Is focusing on the triad in suspected child abuse cases really irrelevant and of no practical use?2018Inngår i: Acta Paediatrica, ISSN 0803-5253, E-ISSN 1651-2227, Vol. 107, nr 10, s. 1675-1676Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 153. Lynøe, Niels
    et al.
    Juth, Niklas
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet.
    From Child Protection to Paradigm Protection-The Genesis, Development, and Defense of a Scientific Paradigm2018Inngår i: Journal of Medicine and Philosophy, ISSN 0360-5310, E-ISSN 1744-5019Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    A scientific paradigm typically embraces research norms and values, such as truth-seeking, critical thinking, disinterestedness, and good scientific practice. These values should prevent a paradigm from introducing defective assumptions. But sometimes, scientists who are also physicians develop clinical norms that are in conflict with the scientific enterprise. As an example of such a conflict, we have analyzed the genesis and development of the shaken baby syndrome (SBS) paradigm. The point of departure of the analysis is a recently conducted systematic literature review, which concluded that there is very low scientific evidence for the basic assumption held by Child Protection Teams: when certain signs are present (and no other "acceptable" explanations are provided) the infant has been violently shaken. We suggest that such teams have developed more value-based than scientific-based criteria when classifying SBS cases. Further, we suggest that the teams are victims of "groupthink," aggravating the difficulties in considering critics' questioning the criteria established by the teams.

  • 154.
    Martinsson, Lisa
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Mörk, Rebecca
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Livsfarlig skada2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    I ett rättsfall hade rättsläkaren konstaterat att en skada var livsfarlig. Rättsläkaren hade uttalat sig om att skadan skulle ha lett till döden om inte målsäganden kommit under avancerad medicinsk vård. Högsta domstolen konstaterade trots det att ”det finns ingen utredning som ger vid handen hur stor risken var för att målsäganden skulle avlida till följd av knivhugget i ryggen”.[1] Fanns det inte en sådan bedömning? Vad hade rättsläkaren egentligen sagt?

     

    I Sverige anmäldes 1 410 000 brott under 2009.[2] I Sverige är ett brott en gärning som är belagd med straff och de flesta brott finns reglerade i Brottsbalken (BrB). För att ett brott ska anses begånget skall det uppfylla vissa rekvisit, alltså förutsättningar. Dessa rekvisit ska både vara objektiva, i form av till exempel en viss uppnådd effekt, och subjektiva, som gärningspersonens vilja vid tillfället. Av de anmälda brotten 2009 var 86 300 misshandelsbrott.[3] De objektiva rekvisiten för misshandel är att en person ska orsaka kroppsskada, sjukdom eller smärta hos en annan person, alternativt försätta personen i vanmakt eller liknande tillstånd. De subjektiva rekvisiten handlar om att gärningspersonen vid gärningstillfället ska ha haft uppsåt att begå denna handling. Om det inte var gärningspersonens mening att tillfoga någon annan en skada kan det alltså aldrig vara frågan om misshandel. En misshandel som man av någon anledning ser som mindre allvarlig benämns ringa misshandel, och misshandel kan även bedömas som grov eller synnerligen grov.

     

    Rättsmedicinalverket är en myndighet som arbetar med rättsvård. De utför analyser och bedömningar inom områdena rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. Inom ramen för rättsmedicin arbetar man ofta med att undersöka dödsorsaken när en människa har avlidit, men även levande personer undersöks ofta inom rättsmedicin när de blivit utsatta eller misstänks för att ha utsatt någon annan för allvarliga våldsbrott. Enligt en rapport utgiven av Rättsmedicinalverket från år 2010 genomförs under ett år omkring 5300 rättsmedicinska dödsorsaksundersökningar och närmare 2600 rättsmedicinska kroppsundersökningar på levande personer. Under ett år bedöms att knappt 100 av de undersökta dödsfallen berodde på våldsbrott.[4]

     

    Rättsmedicinalverket har huvudansvaret för utfärdande av rättsintyg i Sverige. Rättsintyg definieras i 1 § Lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott (Rättsintygslagen) som ett medicinskt utlåtande av läkare som inhämtats av polis eller åklagarmyndighet i syfte att använda i utredning av brott eller som bevis i en rättegång. Syftet är bland annat att se om de medicinska fynden talar för eller mot ett visst händelseförlopp och om skadornas ålder och allvarlighet.[5] I förarbetena till Rättsintygslagen skriver man vad ett rättsintyg skall innehålla. Där sägs att intyget bland annat ska innehålla en bedömning om risk för bestående men och en bedömning huruvida skadan är medicinskt livsfarlig.[6] För att få skriva dessa intyg behöver man enligt 2 § 2 st förordning (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott inneha legitimation, vilket Socialstyrelsen kan utfärda efter fullgjord allmäntjänstgöring (AT). Rättsintyg skrivs antingen av rättsläkare med specialistkompetens i rättsmedicin, vilket Socialstyrelsen kan utfärda efter fullgjord specialisttjänstgöring (ST) inom rättsmedicin, eller andra legitimerade läkare än de som är specialister i rättsmedicin som har avtal med Rättsmedicinalverket att skriva rättsintyg enligt § 2 Rättsintygslagen. Under specialistutbildning är man under handledning av färdiga specialister. Läkare utan färdig specialistutbildning i rättsmedicin gör inte bedömningar för rättsintyg helt självständigt, utan har handledning av färdiga specialister på området.

    [1] Mål nr B 1126-04 2004-07-02.

    [2] Rapport 2010:15 Kriminalstatistik 2009, Brottsförebyggande rådet.

    [3] Rapport 2010:15 Kriminalstatistik 2009, Brottsförebyggande rådet.

    [4] Fakta i målet, en presentation om Rättsmedicinalverket. 4:e upplagan, s. 6.

    [5] DS 2003:3.

    [6] Prop. 2004/05:64 s. 1.

  • 155.
    Maskell, Peter D.
    et al.
    Abertay Univ, Scotland.
    Jones, A Wayne
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Savage, Anne
    Abertay Univ, Scotland.
    Scott-Ham, Michael
    Principal Forens Serv, England.
    Evidence based survey of the distribution volume of ethanol: Comparison of empirically determined values with anthropometric measures2019Inngår i: Forensic Science International, ISSN 0379-0738, E-ISSN 1872-6283, Vol. 294, s. 124-131Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    The Widmark equation is commonly used when blood alcohol calculations are required in forensic and legal medicine, such as in road-traffic cases and alcohol-related deaths. An important biological variable in this connection is the volume of distribution (V-d) of ethanol, which is commonly referred to as the rho-factor. Although a persons V-d can be determined empirically through controlled drinking experiments, this approach is not very practical in reality. For this reason, a number of anthropometric equations have been developed that utilize sex, age, height and weight to estimate the persons total body water (TBW) and hence V-d of ethanol. To date, there are not any studies that compare V-d derived from anthropometric data with robust values measured empirically. From the literature we compiled information about the V-d of ethanol from drinking studies with 173 Caucasian males and 63 Caucasian females from Western Europe. These empirically derived values of V-d were then compared with estimates derived from various anthropometric equations. In males the Watson, Watson and Batt regression equation involving age, height and weight gave the most accurate results (bias was 0.00 L/kg) and 95% range +/- 0.13 L/kg. The equation derived by Forrest, which took into consideration a persons body mass index (BMI), gave the best estimates of V-d for females; mean bias -0.01 L/kg and range +/- 0.15 L/kg. (C) 2018 Elsevier B.V. All rights reserved.

  • 156.
    Naess, Hannes
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    PKU-registret: Ett register för identifiering vid brottsutredning och katastrofer?2013Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
  • 157.
    Nesser, Sanna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Tillräknelighet och uppsåt2012Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Straffrätten har historisk sett alltid särbehandlat psykiskt störda lagöverträdare. Innan brotts-balkens införande tillämpade man i Sverige ett krav på tillräknelighet för att kunna bli straff-rättsligt ansvarig. Ett sådant krav på ansvarsförmåga grundande sig på tanken att den som inte kan rå för sina gärningar inte heller bör straffas för dessa. Genom införandet av ny brottsbalk 1965 avskaffades kravet på tillräknelighet och även psykiskt störda lagöverträdare kan sedan dess dömas till ansvar, oavsett tillräknelighet.

     

    En förutsättning för att en gärning ska vara straffbar är att denna har begåtts med uppsåt. Med uppsåt avses att en gärning ska ha begåtts med ”vett och vilja”. I uppsåtsbegreppet ligger således ett krav på att gärningsmannen ska vara i någon utsträckning medveten och också ha ett visst förhållningssätt till gärningen. En uppsåtsprövning av psykiskt störda lagöverträdare kan vara svår att företa, eftersom en psykisk störning många gånger innebär stora tveksam-heter om huruvida gärningsmannen kan vara medveten om innebörden av sin gärning eller ha förmåga att kontrollera sitt handlande. Den huvudsakliga frågan är om gärningsmannen i ett sådant tillstånd kan ha uppsåt.

     

    Avsaknaden av ett tillräknelighetskrav har under en längre tid varit föremål för debatt. Kritik har riktats mot att domstolar tenderar att förenkla uppsåtsprövningen vid psykisk störning, och att uppsåtsbegreppet tolkas för extensivt. Ett flertal utredningar har föreslagit ett åter-införande av tillräknelighet som förutsättning för straffansvar, vilka ännu inte har resulterat i någon lagstiftningsåtgärd. En ny utredning om tillräknelighet pågår för närvarande, vilken kommer att offentliggöras i mars 2012. Denna förväntas föreslå att tillräknelighet ska åter-införas som förutsättning för straffansvar.

  • 158. Niklasson, Bo
    et al.
    Råsten Almqvist, Petra
    Hörnfeldt, Birger
    Umeå universitet, Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
    Klitz, William
    Sudden infant death syndrome and Ljungan virus2009Inngår i: Forensic Science, Medicine, and Pathology, ISSN 1547-769X, E-ISSN 1556-2891, Vol. 5, nr 4, s. 274-279Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Ljungan virus (LV) has recently been associated with perinatal death in its natural rodent reservoir and also with developmental disorders of reproduction in laboratory mice. A strong epidemiological association has been found between small rodent abundance in Sweden and the incidence of intrauterine fetal death (IUFD) in humans. LV antigen has been detected in half of the IUFD cases tested. The question was therefore raised whether sudden infant death syndrome (SIDS) might be associated with rodent abundance, and whether the virus is present in cases of SIDS. Variation in the incidence of SIDS using the Swedish cause-of-death database tracked the changes in the population fluctuations of native rodents. Formalin-fixed tissues from the brain, heart, and lung were investigated from cases of SIDS, SIDS with lymphocytic infiltration of the myocardium (myocarditis) and myocarditis cases using LV specific immunohistochemistry (IHC). Ljungan virus was detected in the brain, heart, and lung tissue from all three of the patient categories investigated using IHC. These studies suggest that LV may play a prominent role in infant death, and that IUFD and SIDS may have common etiological underpinnings.

  • 159.
    Nilsson, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Beivra brott eller skydda den enskilde?: Om integritetsskydd i förhållande till DNA-användning i brottsbekämpande verksamhet2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    När ett brott begås är det inte ovanligt attgärningsmannen lämnar efter sig spår, kanske i form av saliv, hudflagor, blodeller sekret. I dessa spår kan man hitta DNA, som är unikt för varje människa.Den genetisk-tekniska utvecklingen har gått starkt framåt under de senasteårtiondena och vi har idag möjlighet att med stor sannolikhet avgöra ifall ettDNA-spår som lämnats på en brottplats tillhör en misstänkt gärningsman ellerinte. Denna möjlighet ställer dock upp krav för att provtagning ska vara tillåten.Antingen krävs samtycke från den misstänkte, eller att någon av bestämmelsernai Rättegångsbalken (1942:740) (RB) är tillämpliga för att provtagning ska fåske tvångsvis. 2006 kom förändringar i Rättegångsbalkens 28 kapitel, som gavutökade möjligheter att utföra DNA-provtagning (topsning) på den som skäligenkan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa, men även att ta DNA-provpå annan än den som skäligen kan misstänkas för brott, om det finns synnerliganledning att anta att det är av betydelse för utredningen av ett brott som kanleda till fängelse.Denna nya möjlighet gör att fler får topsas, men innebär även att fleraavvägningar måste göras. Om polisen slumpmässigt topsar en person som inte ärmisstänkt för ett speciellt brott, kan detta upplevas som integritetskränkandeför den enskilda personen, såväl genom det påtvingade kroppsliga ingreppet menäven genom att bli stämplad som en brottsling, något som skyddas av såvälRegeringsformen som Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna ochgrundläggande friheterna. Om polisen inte kan uppge ett specifikt brott sompersonen topsas för, kan kanske vissa uppleva att de topsas  för att polisen har vissa fördomar omexempelvis personer med en annan hudfärg, att man blir stämplad som brottslingbara för att man har invandrat till Sverige. Möjligheterna att genomföra fler topsningar innebär att spår från flerbrottsplatser kan kopplas ihop med den person som lämnat spåren. Dock ärregistret över DNA-profiler långt från fullständigt, och kommer inte heller attbli det då det hela tiden kommer nya brottslingar som inte topsats. Enmöjlighet för att underlätta polisens utredningsarbete skulle vara att ge demtillgång till PKU-biobanken, där blodprover från nästintill alla svenskar somär födda efter 1975 finns lagrade. Syftet med registret är dock inte attidentifiera brottslingar, och det är tveksamt om intresset av att lagförabrottslingar ska få väga tyngre än den enskildes integritet.

  • 160.
    Nilsson, Emma
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Konsekvenserna för Kalle: Offret bakom B993-05 En studie av följderna efter ett brott2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett brottsoffers rättigheter, samt möjligheter till hjälp och om stöd på regional nivå motsvarar det brottsoffret upplevde som behov. Vidare kommer den administrativa processen, samt psykiska och fysiska konsekvenser av ett brott att belysas. Följande frågeställningar kommer att ligga till grund för uppsatsen; Vilka rättigheter har ett brottsoffer enligt FN:s Brottsofferdeklaration? Vilken hjälp och stöd kan ett brottsoffer i Kristianstadsområdet få för sina fysiska och psykiska skador? Vilket stöd fick Kalle? Motsvarade det Kalles behov?

    Jag har valt att avgränsa mig till just Kristianstadsområdet och fallet med Kalle för att uppsatsen inte ska bli så omfattande, och även gjort ett medvetet val att inte titta på ekonomiska rättigheter, utan endast information, vård och stöd.

  • 161.
    Nilsson, Gunnel
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Kugelberg, Fredrik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Ahlner, Johan
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Kronstrand, Robert
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Validation of an LC-MS/MS method for the determination of zopiclone, N-desmethylzopiclone and 2-amino-5-chloropyridine in whole blood and its application to estimate the original zopiclone concentration in stored specimens2015Inngår i: International journal of legal medicine (Print), ISSN 0937-9827, E-ISSN 1437-1596, Vol. 129, nr 2, s. 269-277Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    2-amino-5-chloropyridine (ACP) is a degradation product of zopiclone (ZOP) and may be formed when blood specimens are stored. ZOP instability in blood makes interpretation of concentrations difficult especially in cases of prolonged sample storage. This study investigated how ACP could be used to estimate the original concentration of ZOP in authentic samples. For that purpose, an analytical LC-MS/MS method for the quantitation of ACP, ZOP and the metabolite Ndesmethylzopiclone (NDZOP) in blood was validated. The method was then applied to investigate ACP formation, ZOP and NDZOP degradation in stored ZOP post-dosed authentic whole blood and two mathematical models were used to calculate the original concentration of ZOP. During storage, ACP was formed in amounts equimolar to the ZOP and NDZOP degradation. Results from samples in which ACP had been formed were used to test two models to estimate the original ZOP concentration. The correlation tests of the models showed strong correlations to the original ZOP concentration (r=0.960 and r=0.955) with p<0.01. This study showed that the equimolar degradation of ZOP and NDZOP to ACP could be used to estimate the original concentration of the unstable ZOP.

  • 162.
    Nilsson, Martina
    et al.
    Swedish Police Author, Div Invest, Forens Sect, S-10675 Stockholm, Sweden..
    Grånemo, Joakim
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Bus, Magdalena M.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Havsjö, Mikael
    AlphaHelix Technol AB, Penarp 1150, S-26491 Klippan, Sweden..
    Allen, Marie
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Comparison of DNA polymerases for improved forensic analysis of challenging samples2016Inngår i: Forensic Science International: Genetics, ISSN 1872-4973, E-ISSN 1878-0326, Vol. 24, s. 55-59Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Inhibitors of polymerase chain reaction (PCR) amplification often present a challenge in forensic investigations of e.g., terrorism, missing persons, sexual assaults and other criminal cases. Such inhibitors may be counteracted by dilution of the DNA extract, using different additives, and selecting an inhibitory resistant DNA polymerase. Additionally, DNA in forensic samples is often present in limited amounts and degraded, requiring special analyses of short nuclear targets or mitochondrial DNA. The present study evaluated the enzymes AmpliTaq Gold, HotStarTaq Plus, KAPA3G Plant, and KAPA2G Robust, with regard to their ability to overcome inhibitory effects. Our data showed that diluting the extracts and adding bovine serum albumin may increase the yield of the PCR product. However, the largest impact was observed when alternative enzymes were utilized, instead of the commonly used AmpliTaq Gold. KAPA2G Robust presented the highest amplification efficiency in the presence of the inhibitor ammonium nitrate. Moreover, the KAPA3G Plant enzyme had the highest efficiency in amplifying degraded DNA from old buried bone material. KAPA3G Plant and KAPA2G Robust may thus be useful for counteracting inhibitors and improving the analysis of challenging samples.

  • 163.
    Nilsson, Martina
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Possnert, Göran
    Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Tekniska sektionen, Institutionen för teknikvetenskaper, Jonfysik.
    Edlund, Hanna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Budowle, Bruce
    Kjellström, Anna
    Allen, Marie
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Analysis of the putative remains of a European patron saint--St. Birgitta2010Inngår i: PLoS ONE, ISSN 1932-6203, Vol. 5, nr 2, s. e8986-Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Saint Birgitta (Saint Bridget of Sweden) lived between 1303 and 1373 and was designated one of Europe's six patron saints by the Pope in 1999. According to legend, the skulls of St. Birgitta and her daughter Katarina are maintained in a relic shrine in Vadstena abbey, mid Sweden. The origin of the two skulls was assessed first by analysis of mitochondrial DNA (mtDNA) to confirm a maternal relationship. The results of this analysis displayed several differences between the two individuals, thus supporting an interpretation of the two skulls not being individuals that are maternally related. Because the efficiency of PCR amplification and quantity of DNA suggested a different amount of degradation and possibly a very different age for each of the skulls, an orthogonal procedure, radiocarbon dating, was performed. The radiocarbon dating results suggest an age difference of at least 200 years and neither of the dating results coincides with the period St. Birgitta or her daughter Katarina lived. The relic, thought to originate from St. Birgitta, has an age corresponding to the 13(th) century (1215-1270 cal AD, 2sigma confidence), which is older than expected. Thus, the two different analyses are consistent in questioning the authenticity of either of the human skulls maintained in the Vadstena relic shrine being that of St. Birgitta. Of course there are limitations when interpreting the data of any ancient biological materials and these must be considered for a final decision on the authenticity of the remains.

  • 164.
    Nilsson, Olof
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Sharp force suicide to the upper extremity, an epidemiological study2017Independent thesis Basic level (professional degree), 20 poäng / 30 hpOppgave
  • 165.
    Nilsson, Thomas
    et al.
    Department of Forensic Psychiatry, Institute of Neuroscience and Physiology, University of Gothenburg, Centre for Ethics, Law and Mental Health, University of Gothenburg.
    Falk, Örjan
    Department of Forensic Psychiatry, Institute of Neuroscience and Physiology, University of Gothenburg, Centre for Ethics, Law and Mental Health, University of Gothenburg.
    Billstedt, Eva
    Gillberg Neuropsychiatry Centre, Institute of Neuroscience and Physiology, University of Gothenburg.
    Kerekes, Nora
    Högskolan Väst, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen for hälsopromotion och vårdvetenskap.
    Anckarsäter, Henrik
    Centre for Ethics, Law and Mental Health (CELAM), University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden, Forensic psychiatry, Institute of Neuroscience and Physiology, University of Gothenburg, Ragarden, House 1, SU – East Hospital, SE-416 85 Gothenburg, Sweden, Department of Forensic Psychiatry, Institute of Neuroscience and Physiology, University of Gothenburg.
    Wallinius, Märta
    Child and Adolescent Psychiatry, Faculty of Medicine, Department of Clinical Sciences, Lund, Lund University, Lund, Sweden, Research and Development Unit, Regional Forensic Psychiatric Clinic, Växjö, Sweden.
    Hofvander, Björn
    Child and Adolescent Psychiatry, Faculty of Medicine, Department of Clinical Sciences, Lund, Lund University.
    Aggressive Antisocial Behaviors Are Related to Character Maturity in Young Swedish Violent Offenders Independent of ADHD2016Inngår i: Frontiers in Psychiatry, ISSN 1664-0640, E-ISSN 1664-0640, Vol. 7, nr NOV, s. 1-12, artikkel-id 185Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Antisocial personality and psychopathic traits have constantly been found to accompany criminal and aggressive behaviors, but little attention has been given to aspects of character maturity and its relation to such behaviors. The present study investigated (1) whether level of character maturity (low, medium, and high) is associated with amount of aggressive antisocial behaviors (AABs) and psychopathic traits in young men imprisoned for violent criminality, and (2) whether such an association is independent of coexisting attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD). Methods: Swedish males (N =  270, aged 18–25) sentenced to prison for violent and/or sexual criminality in the western region of the Swedish Prison and Probation Service underwent a thorough clinical examination during their in carceration. Data on character maturity, as measured by the character dimensions Self-Directedness and Cooperativeness of the Temperament and Character Inventory, were available for n = 148 subjects and were used to divide these offenders into three groups with low, medium, and high character maturity. These groups were then compared for variables reflecting criminal history, a DSM-IV diagnosis of ADHD, conduct disorder (CD) and substance use disorders (SUD), aggressive behaviors, and psychopathic traits. Results: Character maturity was consistently associated with less AABs and psychopathic personality traits; the group with the highest character maturity showed: (i) a later age at on set of criminality, (ii) a smaller number of prior violent criminal acts, (iii) lower prevalence of ADHD, CD, and SUD, (iv) less self-rated and expert-rated aggressive behaviors, and (v) less psychopathic traits. The association between character maturity and aggressive behaviors/psychopathic personality traits remained even when ADHD was controlled for. The only exception was sexual criminality, where the group with the highest character maturity contained the largest amount of sexual offenders. Conclusion: Higher character maturity appeared to be a protective factor among young male violent offenders, associated with less AABs, suggesting that character maturity isa promising target for treatment interventions for this group of individuals.

  • 166. Norberg, Johannnes
    et al.
    Nilsson, Tomas
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Hardcastle, Tim
    The costs of a bullet: inpatient costs of firearm injuries in South Africa2009Inngår i: SAMJ South African Medical Journal, ISSN 0256-9574, E-ISSN 2078-5135, Vol. 99, s. 442-445Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 167.
    Nord, Caroline
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    De olyckligt lottade: Vilka var Jack the Rippers offer?2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Året är 1888, det annars livliga London är sedan flera månader försatt i lamslagen skräck. Mitt framför näsan på Scotland Yard, världens då mest berömda poliskår, härjar en seriemördare som gång på gång, trots London polisens intensiva satsning, tämligen obehindrat mördar och skändar prostituerade kvinnor. Morden som skakade om det viktorianska samhället till den milda grad att det brittiska kungahuset började frukta en revolution. Fallet Jack the Ripper är ett av de mest omskrivna mysterierna i brittisk kriminalhistoria. Böcker har skrivits och skrivs om Jack the Ripper, seriemördaren som undkom rättvisan. Spekulationerna kring vem denne seriemördare var har varit många. Historien om de prostituerade i East End, ”The Unfortunates”[1], tycks precis som i det viktorianska samhället vara sekundär, endast förövarens illgärningar är världskända.

    [1]Översatt: de ”olyckligt lottade”.

  • 168.
    Nordbrandt, Lisa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Diagnosens baksida: Shaken baby syndrome2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Diagnosen shaken baby syndrome, skakvåld mot barn, är ofta svår att säkerställa och har länge varit föremål för diskussion inom den medicinska världen. I Sverige har det blåst nytt liv i diskussionen under de senaste åren då ett antal fall som rör diagnosen har beviljats resning i Högsta domstolen. Symptomen talar för att barnet utsatts för yttre våld i form av skakning men oeniga experter vittnar om att det kan finnas andra omständigheter eller naturliga förklaringar till skadornas uppkomst.[1] Problematiken med att fastställa diagnosen kan få ett långt efterspel och stora konsekvenser i de fall då den ligger till grund för brottsmisstankar om mord eller misshandel mot barn. När en kontroversiell diagnos fungerar som ett utslagsgivande bevis finns det en överhängande risk att rättsäkerheten naggas i kanten och oskyldiga människor riskerar att dömas för brott som de inte har begått. Hur bör domstolen förhålla sig till expertutlåtanden och medicinskt teknisk bevisning utan att rättssäkerheten äventyras?

  • 169.
    Nordström, Andreas
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Fastställande av faderskap: Rättsgenetik och rättsväsende i samarbete2012Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    En vanlig definition av begreppet rättsmedicin är ”läran om medicinens användning inom rättskipningen”. [1] Att använda den medicinska kunskapen inom rättskipningen är många gånger nödvändigt då medicinen kompletterar rättsvetenskapen. En sak som de båda vetenskaperna har gemensamt är att det yttersta målet är att försöka utröna sanningen i en specifik situation.

     

    Den rättsliga regleringen av föräldraskap har en lång historia. Under lång tid reglerades endast frågan om faderskapet då det ansågs alldeles uppenbart vem som är mor till barnet. Men genom landvinningar inom medicinen på senare tid har även frågan om moderskapets rättsliga reglering aktualiserats. Denna uppsats behandlar dock endast frågan om den rättsliga regleringen av faderskapet och den teknik som står till förfogande för att avgöra frågan om faderskapet i ett visst fall.

     

    Faderskapsundersökningar genomförs då tvivel föreligger om vem som är den biologiska fadern till ett barn. Tidigare gjordes dessa undersökningar med relativt primitiva medel såsom jämförelser av de yttre dragen. I och med den medicinska forskningens framsteg och den tekniska utvecklingen inom det rättsgenetiska området kan nu bättre och enormt mycket säkrare jämförelser genomföras. Detta har också inneburit en märkbar förbättring inom rättsväsendet då det numera är möjligt att nästintill helt säkert avgöra frågan om faderskap.

     

  • 170.
    Norlin, Stina
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Nilsson, Martina
    Heden, Per
    Allen, Marie
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Evaluation of the Impact of Different Visualization Techniques on DNA in Fingerprints2013Inngår i: Journal of Forensic Identification, ISSN 1556-4029, Vol. 63, nr 2, s. 189-204Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    More than 200 latent fingerprints were deposited on various surfaces under controlled conditions and then developed using nine different visualization techniques. DNA was extracted from the fingerprints and the samples were subsequently quantified for nuclear and mitochondrial DNA content, using real-time PCR. The results show that several of the evaluated visualization techniques (e.g., Wet Powder and black fingerprint powder) do not damage DNA and allow DNA analysis to a large extent. However, some of the visualization techniques (e.g., physical developer and silver nitrate) seem to eliminate DNA completely, highly degrade DNA, or introduce inhibitors, preventing subsequent analysis. Furthermore, the results demonstrate great variation in DNA amounts detected in samples developed with the same method.

  • 171.
    Näsström, Fredrik
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Rättsmedicin i polisutbildningen: en granskning av utbildningen utifrån ett ordningspolisiärt perspektiv2009Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [en]

    The police academy in Sweden is currently located in Umeå, Solna and Växjö and consists of two years of studies (120 ECTS points). Before being declared a police assistant the student have to complete six months of trainee service after the graduation. This paper presents a investigation of the forensic medicine education which the students receive in Umeå. The study was constituted by a thoroughly review of curriculums and complemented with interviews with teachers and the director of studies. In addition, several interviews were carried out with uniformed Swedish police officers who had graduated from Umeå during the last three years. The results indicate a positive approach towards the forensic medicine education. Accordingly, the officers though the education was vital when carrying out assignments related to the forensic medicine area. Though, several flaws were discovered during a comparison of the expected study results expressed in the curriculums and how the officers could fulfill these assignments independently after graduation. According to the result, some of the uniformed officers needed assistance carrying out assignments connected to forensic medicine. Assistance was mostly required when the officers were tasked with an investigation of unnatural death and the related inquiry. Insufficient amount of practical exercises was the mainly given reason to why the former students needed assistance. Some deficiencies were also found in the officer’s implementation of traumatologi in regular patrol duty. Therefore several changes are proposed, on the basis of the officers own proposals and of an analysis of the current result, to enhance the education. Changes, in the curriculums and the education, could result in increased capacity to work independently, a better implementation of traumatologi in patrol duty and increased legal security. Therefore it lies in everyone’s benefit that a change will emerge.

  • 172.
    Olsson, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Sexuella övergrepp mot barn: hur kan hjälpvetenskaper underlätta bevisningen?2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Undersökningar visar att 9-19 procent av vlikcor och 3-9 procent av alla pojkar under 18 år utsatts för sexuella övergrepp. De flesta övergreppen anmäls inte och mörekrtalet är därför stort. Vanligtvis är sexuella övergrepp mot barn svåra att utreda. Det saknas vittnen och barnets ord som brottsoffer ska ställas mot den vuxna gärningsmannens utsaga. Avgörande för hur många fall som leder till en fällande dom är hur stark bevisning som föreligger i början av processen, den tid och effektivitet som läggs ner på utredningen och de resurser som läggs ner när man satsar på bevissäkring samt om man använder sig av tvångsmedel eller inte och dessutom vilken åklagare som blir ansvarig för åtalet. Om inte dessa omständigheter är uppfyllda så är möjligheten att väcka åtal låg. Orsaker till nedlagda förundersökningar ocn negativa åtalsbeslut är bland annat bristande kompetens vad gäller förhörsteknik och avsaknad av specialkompetens hos domstolarna. Denna typ av ärenden kräver att alla delar av rättsväsendet måste göra sitt yttersta för att uppnå en hög utredningsstandard. Det är som Barnombudsmannen beskriver utredningen; - det svåraste som finns. Hur kan hjälpvetenskaperna rättsmedicin och vittnespsykologi hjälpa juridiken att uppnå bästa möjliga bevis?

  • 173.
    Olsson, Helen
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården: Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning2013Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet.

    Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan).

    Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III.

    I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning.

    Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer.

    Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades.

    Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö.

    [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text.

    [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

  • 174.
    Olsson, Helen
    et al.
    School of Education, Health and Social Studies, Dalarna University, Sweden .
    Kristiansen, Lisbeth Porskrog
    Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap, Medicin- och vårdvetenskap. Department of Nursing Sciences, Mid Sweden University, Sweden.
    Violence risk assessment in clinical practice: How forensic nurses experience violence risk assessment in daily work -A qualitative interview study2017Inngår i: Global Journal of Health Science, ISSN 1916-9736, E-ISSN 1916-9744, Vol. 9, nr 12, s. 56-63Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: The legislation of Swedish forensic psychiatric care states that the risk of further violence must be assessed before a patient is granted release from a forensic psychiatric hospital. The aim of the study was to describe the experiences of forensic nurses with in-patient risk assessment processes, and their implication for daily clinical forensic praxis.

    Method: Semi-structured interviews with staff who were involved in the patients risk assessment process. The interview texts were analyzed using qualitative latent content analysis.

    Discussion: The forensic nursing staff has to deal with many contradictory realities. The description was about being able to balance between supporting their work with an EBP approach of risk assessment while trying to establish interpersonal relationships and to allow for positive meetings with the patient. The study indicated that staff used a multiple sources of knowledge in order to make credible and accurate risk assessments.

    Conclusions: If the risk assessment process are to be used in a legally secure manner, the staff must receive regular support from team leadership that can provide both guidance and training. Based on a holistic approach, the link between the instinct of staff and their work with structured risk assessment must be founded on routines and solid platforms.

  • 175.
    Olsson, Helen
    et al.
    Mittuniversitetet.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet; Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet.
    Sjöling, Mats
    Mittuniversitetet, Avdelningen för omvårdnad.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet.
    Decreased risk for violence in patients admitted to forensic care, measured with the HCR-202013Inngår i: Archives of Psychiatric Nursing, ISSN 0883-9417, E-ISSN 1532-8228, Vol. 27, nr 4, s. 191-197Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aim: To explore if patients admitted to forensic psychiatric care decreased their assessed risk for violence over time, to identify patients who decreased their assessed risk for violence exceptionally well (30% or more) on the Clinical (C) and Risk management (R) scales in the (HCR-20), and to compare them in terms of demographic data.

    Methods: The HCR-20 risk assessment instrument was used to assess the risk for violence in 267 patients admitted to a Swedish forensic psychiatric clinic between 1997 and 2010. Their assessments at admission were compared with a second, and most recent, risk assessment.

    Results: The risk for violence decreased over time. Demographic criteria had no impact on differences on decreased risk. Only two factors, namely gender and psychopathy showed a difference. Risk factors associated with stress and lack of personal support were the items that turned out to be the most difficult to reduce.

    Conclusion: The results show that risk prevention in forensic care does work and it is important to continue to work with risk management. The study highlights the importance of a careful analysis of the patient's risk for violence in order to work with the patient's specific risk factors to reduce the risk.

  • 176.
    Olsson, Helen
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för samhällsvetenskap. Sundsvall Forensic Psychiatric Hospital, Sundsvall, Sweden.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Sjöling, Mats
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Decreased risk for violence in patients admitted to forensic care, measured with the HCR-202013Inngår i: Archives of Psychiatric Nursing, ISSN 0883-9417, E-ISSN 1532-8228, Vol. 27, nr 4, s. 191-197Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aim: To explore if patients admitted to forensic psychiatric care decreased their assessed risk for violence over time, to identify patients who decreased their assessed risk for violence exceptionally well (30% or more) on the Clinical (C) and Risk management (R) scales in the (HCR-20), and to compare them in terms of demographic data.

    Methods: The HCR-20 risk assessment instrument was used to assess the risk for violence in 267 patients admitted to a Swedish forensic psychiatric clinic between 1997 and 2010. Their assessments at admission were compared with a second, and most recent, risk assessment.

    Results: The risk for violence decreased over time. Demographic criteria had no impact on differences on decreased risk. Only two factors, namely gender and psychopathy showed a difference. Risk factors associated with stress and lack of personal support were the items that turned out to be the most difficult to reduce.

    Conclusion: The results show that risk prevention in forensic care does work and it is important to continue to work with risk management. The study highlights the importance of a careful analysis of the patient's risk for violence in order to work with the patient's specific risk factors to reduce the risk.

  • 177.
    Olsson, Helen
    et al.
    Avdelningen för omvårdnad, Mittuniversitetet, Sundsvall.
    Strand, Susanne
    Avdelningen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet, Sundsvall; Sundsvall Forensic Psychiatric Hospital, Sweden.
    Kristiansen, Lisbeth
    Avdelningen för omvårdnad, Mittuniversitetet, Sundsvall.
    Sjöling, Mats
    Avdelningen för omvårdnad, Mittuniversitetet, Sundsvall.
    Asplund, Kenneth
    Avdelningen för omvårdnad, Mittuniversitetet, Sundsvall.
    Decreased risk for violence in patients admitted to forensic care, measured with the HCR-202013Inngår i: Archives of Psychiatric Nursing, ISSN 0883-9417, E-ISSN 1532-8228, Vol. 27, nr 4, s. 191-197Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aim: To explore if patients admitted to forensic psychiatric care decreased their assessed risk for violence over time, to identify patients who decreased their assessed risk for violence exceptionally well (30% or more) on the Clinical (C) and Risk management (R) scales in the (HCR-20), and to compare them in terms of demographic data.

    Methods: The HCR-20 risk assessment instrument was used to assess the risk for violence in 267 patients admitted to a Swedish forensic psychiatric clinic between 1997 and 2010. Their assessments at admission were compared with a second, and most recent, risk assessment.

    Results: The risk for violence decreased over time. Demographic criteria had no impact on differences on decreased risk. Only two factors, namely gender and psychopathy showed a difference. Risk factors associated with stress and lack of personal support were the items that turned out to be the most difficult to reduce.

    Conclusion: The results show that risk prevention in forensic care does work and it is important to continue to work with risk management. The study highlights the importance of a careful analysis of the patient's risk for violence in order to work with the patient's specific risk factors to reduce the risk.

  • 178.
    Olsson, Helén
    Mittuniversitetet, Avdelningen för omvårdnad.
    Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården: Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning2013Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet.

    Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan).

    Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III.

    I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning.

    Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer.

    Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades.

    Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö.

    [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text.

    [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

  • 179.
    Olsson, Helén
    et al.
    Högskolan Dalarna.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet; Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet.
    Turning towards recovery in forensic psychiatric inpatients: A study based on staff experience.2014Inngår i: Nordisk sygeplejeforskning, ISSN 1892-2678, E-ISSN 1892-2686, Vol. 4, nr 3, s. 175-188Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Many individuals sentenced to forensic psychiatric care fail in the rehabilitation process, resulting in long-term inpatient hospital care. The concepts of turning points and treatment readiness in forensic settings should therefore be afforded more attention. Much can be learned from the features that characterize trajectories of recovery and processes related to turning points. The aim of this study was to explore forensic nursing staff’s experiences of forensic psychiatric patients’ turning towards recovery. A qualitative content analysis was used to analyse interviews with 13 forensic psychiatric nursing staff. Analysis of the data revealed two main themes with implications for clinical practice: promoting a turning point and recognizing a turning point. In the first of these, the emphasis was on actions and conditions that must exist to promote a turning. In the second, the main experiences related to recognizing a turning point were stories about visible and perceptible changes in the patient. The experiences that stood out most distinctly were those of being able to wait out the patient, and having patience when there was a lack of progression. The composition of staff and patients contributed to whether or not the environment was perceived as salutary.

  • 180.
    Olsson, Martin O.
    et al.
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Öjehagen, Agneta
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Brådvik, Louise
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Kronstrand, Robert
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, Swedish National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Håkansson, Anders
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    High Rates of Tramadol Use among Treatment-Seeking Adolescents in Malmö, Sweden: A Study of Hair Analysis of Nonmedical Prescription Opioid Use2017Inngår i: Journal of addiction, ISSN 2090-7850, Vol. 2017, artikkel-id 6716929Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Nonmedical prescription opioid use (NMPOU) is a growing problem and tramadol has been suggested as an emerging problem in young treatment-seeking individuals. The aim of the present study was to investigate, through hair analysis, NMPOU in this group and, specifically, tramadol use.

  • 181.
    Palmcrantz, Johan
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten.
    Hardcastle, Timothy C
    Naidoo, Steven R
    Muckart, David J
    Ahlm, Kristin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Pelvic fractures at a new level 1 trauma centre: who dies from pelvic trauma?: The Inkosi Albert Luthuli Central Hospital Experience2012Inngår i: Orthopaedic surgery, ISSN 1757-7861, Vol. 4, nr 4, s. 216-221Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: To identify the incidence of pelvic trauma, causes of death and factors predicting death with pelvic fractures.

    Methods: All pelvic fractures were retrospectively identified from a registry spanning from March 2007 to August 2009. Data was captured on a proforma. Data for survivors, non-survivors and a subgroup with pelvic injury as the underlying cause of death were compared.

    Results: Pelvic fracture incidence was 16% of major trauma cases. Patient with pelvic fractures had 31% mortality and 9% pelvic fracture-induced mortality. Motor vehicle collisions were the commonest external cause of pelvic fractures (59%); however, the highest mortality was from falls >6 m. The Injury Severity Score (ISS) was 29 in survivors, 36 in non-survivors, and 54 in the pelvic death subgroup. Type C fracture was a predictor of mortality (P = 0.135). 53% of the cases required transfusion in the first 24 hours. The pelvic death subgroup received a mean of 10.7 units of blood, versus 4 units for survivors and 3.7 units for non-survivors (P = 0.259).

    Conclusion: The overall incidence of pelvic fracture and associated mortality were higher than previously reported. Fracture severity and falls from heights are associated with additional injuries (higher ISS) and mortality. More severe fractures cause deaths directly attributable to the pelvic injury. The requirement for major blood transfusions for pelvic fracture hemorrhage was related to mortality. Female patients appeared to fare worse than males.

  • 182.
    Parman, Rebecca
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Autoerotiska dödsfall: vikten av en korrekt klassificering2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som borde utgöra kriminellt beteende och vad som borde utgöra icke-kriminellt beteende. Många avvikande sexuella beteenden är inte kriminaliserade men fördöms ändå av samhället. Mycket som tidigare skulle ha chockerat allmänheten har blivit näst intill vardagsmat eller åtminstone accepterat i dagens samhälle. På samma sätt har många beteenden som tidigare ansetts acceptabla av de flesta kriminaliserats i enlighet med, vad som åtminstone påstås vara, det nutida samhällets värderingar och normer. På grund av den vidsträckta mångfalden av mänskligt beteende kommer man aldrig kunna förutse alla de situationer en människa kan komma att bli involverad i. Detta gäller självklart även inom människors sexliv. Vi kommer aldrig helt kunna förutse hur en människa kommer agera för att uppnå tillräcklig psykosexuell njutning men vi kan lära oss mer av de erfarenheter vi redan stött på. Man bör därför försöka utvidga sin kunskap så långt det går inom de områden som har blivit kända (Cowell, 2009, s. 1320). Ett område som är mindre utforskat är det område som berör accidentella dödsfall vållade av farlig autoerotik eller asfyxiofili. Detta kommer därför bli huvudämnet i min uppsats.

       Då en persons död kan leda till allvarliga konsekvenser både för enskilda och för rättsväsendet är det viktigt att dödssättet klassificeras på rätt sätt. Det är viktigt att man har den rätta informationen och de korrekta verktygen för att kunna skilja mord, självmord och accidentella dödsfall åt. I den här uppsatsen ska jag försöka peka ut åtminstone några av de kännetecken man kan leta efter vid en utredning gällande ett tvetydigt dödsfall för att mer entydigt kunna fastställa dödssättet. 

  • 183.
    Persson, Ida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Går det att manipulera en rättspsykiatrisk undersökning?2013Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Vid rapporter om grova brott kan allmänhetens uppfattning vara att den misstänkte eller tilltalade måste ha varit sjuk för att kunnat begå brottet. Ett sådant exempel var när Anders Behring Breivik ställdes inför rätta i Norge. Kunde han verkligen ha varit ”frisk” och ändå utfört morden på Utøya?

    Problemet är att man ofta vill dra en gräns att antingen är personen frisk eller sjuk men det finns grader och arter av psykisk sjukdom som får betydelse för bedömningen i juridisk mening, om personen ska dömas till fängelse eller vård. 

    Citatet som följer nedan av Lange tycker jag är talande och viktigt att komma ihåg i den mediala debatten som kan uppstå kring grova brott.

    Lange skriver ”Det är viktigt att understryka att även om brottslingen har utfört ytterst bisarra kriminella handlingar, är det inte liktydigt med att vederbörande är allvarligt psykiskt sjuk.”[1]

    I Sverige har vi en lagstiftning där det i 30 kap. 6 § BrB stadgas att om en person lider av en allvarlig psykisk störning så ska en annan påföljd än fängelse väljas.

    Som sagts så är det inte alltid uppenbart för omgivningen att man är ”sjuk”. Det kan vara en nackdel då det kan vara svårare att få vård om det inte ”syns utanpå” men om man drar det längre så kanske det också kan vara en fördel för vissa. Det är lättare att övertyga någon att man lider av en sjukdom med fysiska symptom såsom vattenkoppor än om man lider av en depression där symptomen inte alltid syns fysiskt. Men hur länge skulle man kunna få någon att tro att man lider av en psykisk sjukdom? Kan man lura ett undersökningsteam till att man är så psykiskt sjuk så att man överlämnas till vård istället för att dömas till fängelse? Eller är det möjligt att manipulera ett team till att man faktiskt är frisk?

     Detta är en viktig fråga för rättssäkerheten då en person som är sjuk ska få rätt vård och inte dömas till fängelse för något som denne inte förstått konsekvenserna av. Men det är också viktigt utifrån den aspekten att det inte blir ett kryphål för icke sjuka att slippa undan ett fängelsestraff.

     

  • 184.
    Persson, Josefine
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Åldersbedömning i migrationsrätt2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Hittills under 2014 har totalt 4121 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, dvs. personer under 18 år som kommer till Sverige utan en ansvarig vårdnads­havare. År 2012 var ca 75 % av de asylsökande ensamkommande barnen 15-17 år och ca 80 % av dem var pojkar. De asylsökande kommer i regel från Afghan­istan och Somalia, men kriget i Syrien har inneburit en ökning av asylsökande ensamkommande barn därifrån. [1]

    För att erhålla asyl, dvs. uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, krävs förenklat att den asylsökande kan göra sina skyddsskäl sannolika. Som ett led i det måste man kunna styrka sin identitet. I Sverige är åldern en del av identiteten och således ska ett asylsökande ensamkommande barn kunna styrka sin identitet dels för att visa att han/hon är minderårig, dels för att styrka att han/hon är den person man uppgett sig vara och har de skyddsskäl som uppgetts.

    Det går att styrka sin identitet med pass eller andra identitetshandlingar, men det är inte alltid sådana handlingar finns tillgängliga. Detta kan bero på att det inte finns en fungerande registrering av födslar i landet, som t.ex. i Afghanistan och Somalia där endast 3-6 % av födslarna i landet registreras. En annan an­ledning kan vara att Sverige inte godkänner de identitetshandlingar som finns. Ett tredje skäl kan vara att man vid flykten inte har fått med sig handlingarna eller blivit av med handlingarna under sin flykt. För att ansöka om asyl krävs att man ska befinna sig i Sverige och för att resa in i Sverige lagligt krävs i regel en visering, något som inte tilldelas den som uppger sig vilja resa till landet för att ansöka om asyl. Detta leder till att för ta sig in i Sverige krävs en illegal inresa och det finns dokumenterat att personer som anordnar sådana inresor fråntar de asylsökande deras identitetshandlingar, eller uppmanar dem att inte ta med sig några.[2]

    En asylsökande som är minderårig har mycket att vinna på att få sitt ärende handlagt och prövat som minderårig, eftersom hela processen genomsyras av att hänsyn till barnets bästa, och eftersom flera lättnader och rättigheter tillkommer en minderårig asylsökande jämfört med en vuxen sökande, t.ex. rätten till offentligt biträde i Dublinärenden och rätten till god man under handläggningstiden.

  • 185.
    Petersson, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Characteristics and Consequences of Use of Anabolic Androgenic Steroids in Poly Substance Abuse2008Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The use of anabolic androgenic steroids (AAS) has been associated with use of illegal or unprescribed prescription drugs, as well as different adverse psychiatric effects, such as ma-nia, psychosis and hostility. Further, there is an association between use of AAS and other different risk behaviours, including carrying guns and reckless driving. Taken together, these data suggest that there is a group of AAS users that are not elite athletes, but rather young men at risk for psychiatric illness and criminality, and who use AAS primarily for their aes-thetic effects and possibly for their psychoactive effects. The aim of this thesis is to investi-gate further the connection between use of AAS and use of other drugs, and to investigate whether the proposed side effects of AAS cause an increase in morbidity and mortality.

    The first study (Paper I) investigates morbidity and mortality in persons testing positive for AAS compared to persons testing negative for AAS at a doping laboratory. Paper II of this thesis studies the presence of psychoactive drugs in diseased men who tested positive for AAS upon autopsy and whether there is any difference between deceased users of AAS and deceased users of heroin or amphetamine (control group). The third article (Paper III) dis-cusses a surprising finding in paper I of increased seizures NOS in users of AAS. Paper IV and V are interview studies from an out-patient substance abuse clinic.

    The main findings in Paper I was that the majority of deceased users of AAS were also positive for other drugs and/or alcohol on autopsy, and that users of AAS more often than the control group had died from intentional death (suicide or homicide). The main finding of Paper II was that users of AAS were severely at risk for premature death compared to both the control group and the general population. Paper III concluded that the high prevalence of Convulsion NOS in users of AAS most likely was the result of concomitant substance abuse and withdrawal from such use. Paper IV concluded that twelve percent of the patients at the substance abuse clinic had used AAS for at least one cycle. Users of AAS had a higher risk of having been convicted of a violent offence, and users of AAS more often reported having been physically abused. In Paper V, long-terme users of AAS were found to have an increased risk for developing depression in connection with cessation of AAS use. AAS was also re-ported to be used in preparation for crime.

    In summary, this thesis concludes that there is a solid association between use of AAS and use of other psychotropic drugs in certain subpopulations, and that users of AAS are at risk for premature death due to unnatural causes that may be secondary to use of AAS.

  • 186.
    Peterzén, Anton
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Mord, dråp eller god palliativ vård?: En diskussion kring läkares yrkes- och straffrättsliga förpliktelser vid vård av patienter i livets slutskede2016Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Den 20:e mars 2008 avlider ett 4 månader gammalt barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus som en följd av en misstänkt felbehandling. En rättsprocess inleddes som skulle komma att leda hela vägen till åtal och domstolsprövning, och fallet fick en mycket stor medial uppmärksamhet. Frågan som skulle komma att prövas i rätten var dock delvis en annan än den fråga som kom att diskuteras i media. Medan tingsrätten hade att ta ställning till om det var styrkt att barnet injicerats med, och avlidit som en följd av, en stor mängd tiopental så handlande istället den efterföljande diskussionen till stor del om vilket skydd läkare bär mot att åtalas för olika allvarliga brott, såsom mord eller dråp, vid sin yrkesutövning när de handlat på ett medicinsk korrekt sett. Trots att fallet inte direkt berörde denna fråga, och trots att den åtalade läkaren friades, så ger fallet än idag upphov till häftiga diskussioner kring läkaryrkets förpliktelser, och straffrättens tillkortakommanden.[1]

    Den medicinska världen är ett, juridisk sett, mycket komplicerat område. Här sker regelmässigt straffria ingrepp som skulle uppfylla de formella kriterierna för alltifrån ofredande till grov misshandel. Men i vissa fall går vården även än längre än så, främst inom den s.k. palliativa vården, dvs. vård i livet slutskede. Denna vårdtyp kan generellt anses innefatta vård där det primära syftet inte längre är att påverka sjukdomsförloppet, utan istället att lindra symptom och förbättra den sjukes livskvalité. [2] Inom den palliativa vården är således det primära att lindra patientens lidanden, och ett flertal medicinska åtgärder får, och bör, vidtas av läkare i detta syfte, även om vissa av dessa åtgärder rent faktiskt kan komma att tidigarelägga patientens dödsögonblick.[3] Att avsiktligt förkorta en människas liv är dock enligt lag straffbart såsom mord eller dråp. Att inte behandla en patient i så stor utsträckning som krävs, oavsett om dödsögonblicket påverkas, kan dock ligga inom den vårdande läkarens yrkesplikt. Det finns inga uttryckliga lagbestämmelser som skyddar läkare från åtal vid denna yrkesutövning. Frågan uppstår således, hur långtgående skyldigheter har en läkare för att minska patienters lidande vid palliativ vård i de fall dessa vårdinsatser kan tänkas tidigarelägga patientens dödsögonblick, och hur förhåller sig de allmänna straffrättsliga regleringarna till dessa yrkesförpliktelser?

     

  • 187.
    Pettersson, Gisela
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    ABC om handläggning av dödsfall2014Inngår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 111, nr 48, s. 2164-2168Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 188.
    Pettersson, Gisela
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Forensic medicine in legal decision making2012Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 18, s. 110-110Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 189. Pettersson, Gisela
    et al.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Onaturliga dödsfall måste utredas bättre - risk att brott missas: granskning av polisens och sjukvårdens dödsfallshandläggning i tre län2014Inngår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 111, artikkel-id CZP7Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In 2008 only 55 % of all deaths not deemed to be natural in Sweden underwent a medicolegal autopsy. In the present study we describe and compare the characteristics of unnatural deaths in three counties through review of death certificates for unnatural deaths and, when applicable, corresponding police reports. The majority of unnatural deaths that were not reported to the police were among elderly decedents, with the deaths most often resulting from a fall-related fracture or head injury. One subgroup among these deaths that were not recognized as reportable by the involved physician, estimated by extrapolation to a total of approximately 300 annually, nationwide, was considered to be at elevated risk for a criminal death (homicide). The causes of death in this group were due to, for example, high energy or sharp force trauma, gunshot injury, asphyxia, and drug and/or alcohol intoxication. We conclude that additional training in the handling of unnatural deaths is indicated for Swedish physicians.

  • 190. Rammer, L
    et al.
    Gerdin, B
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Dilution of blood in fresh water drowning. Post-mortem determination of osmolarity and electrolytes in blood, cerebrospinal fluid and vitreous humor.1976Inngår i: Forensic science, ISSN 0300-9432, Vol. 8, nr 3Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In an attempt to detect signs of dilution of blood 38 autopsy cases of drowning in fresh water and 35 cases with other causes of death were investigated. Osmolarity and sodium and potassium concentrations were determined in serum from the right and left sides of the heart, cerebrospinal fluiid and vitreous humor...

  • 191.
    Rasmussen, Julia
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Plötsligt ögonvittne - Är en opåverkad utsaga en omöjlighet?2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Plötsligt ögonvittne - Är en opåverkad utsaga en omöjlighet?

    Hanteringen av vittnen enligt Rättegångsbalken

    I svensk processrätt gäller obligatorisk vittnesplikt såvida vittnet ifråga inte är nära anhörig med den tilltalade eller vittnet har fått vetskap om information genom viss yrkesutövning, vilket följer av 36 kap 1 § rättegångsbalken(1942:740), nedan RB, 36 kap 3 § RB samt 36 kap 5 § RB.  Ett vittne kallas vid vite till rättegång, 36 kap 7 § RB. Under en rättegång får ett vittne inte närvara förrän vittnesmålet ska avges vilket framgår av 36 kap 9 § RB. Av förarbetet till bestämmelsen framgår att det även bedömdes vara olämpligt för ett vittne att kvarvara efter avgivet vittnesmål och att som allmän regel gäller därför att vittnet därefter bör lämna rättegången.[1] Ett sådant ställningstagande vägs mot offentlighetsprincipen och att domstolarnas processer ska vara öppna för demokratisk insyn för medborgarna. En domstolsförhandlings offentlighet får dock i enlighet med grundlagen inskränkas, 2 kap 20 § Regeringsformen (1974:152). Enligt 36 kap 11 § RB hörs vittnen under ed, såvida inte personen omfattas av undantagen i 36 kap 13 § RB (se nedan om avgränsningar) och domstolen har enligt 36 kap 10 § RB att söka klargöra om det föreligger omständigheter som ger skäl att ej sätta tilltro till vittnesmålet, exempelvis att vittnet står i förhållande till någon part.[2] Det framgår av 35 kap 1 § RB att i svensk processrätt används en fri bevisvärdering. Av förarbetena framgår att det innebär att en bevisvärdering ska vara objektivt grundad och ”sålunda stödjas på skäl som kan godtas av andra förståndiga personer”.[3] För att uppnå en sådan objektivt grundad bedömning bör tillgodogörande av relevant kunskap om det i målet aktuella beviset vara nödvändigt, även om sådan kunskap inte är strikt juridisk.

  • 192. Regoeczi, Wendy C.
    et al.
    Granath, Sven
    Issa, Rania
    Gilson, Thomas
    Sturup, Joakim
    Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Kriminologiska institutionen. National Board of Forensic Medicine, Sweden; Karolinska Institute, Sweden.
    Comparing Homicide-Suicides in the United States and Sweden2016Inngår i: Journal of Forensic Sciences, ISSN 0022-1198, E-ISSN 1556-4029, Vol. 61, nr 6, s. 1524-1530Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Research on homicides followed by suicides has largely relied on very localized samples and relatively short time spans of data. As a result, little is known about the extent to which patterns within cases of homicide-suicides are geographically specific. The current study seeks to help fill this gap by comparing twenty years of homicide- suicide data for Sweden and a large U.S. county. Although some of the underlying patterns in the two countries are similar (e.g., decreasing rates), a number of important differences emerge, particularly with respect to incidence, weapons used, perpetrator age, and relationship of the perpetrator to the victim.

  • 193.
    Riekkola, Susanne
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Läkarundersökning av barn vid misstanke om sexuella övergrepp: Vad görs och vad kan göras för att minska den sekundära viktimiseringen?2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    En 10 årig flicka som bor hos sin mamma blir utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa när hon hälsar på hos honom. Pappan har sagt till flickan att det är hennes fel om han hamnar i fängelse om hon berättar för någon om deras hemlighet. Flickan har ont i magen i flera dagar innan hon måste besöka sin pappa och till slut berättar hon hemligheten för mamman och karusellen drar igång. Bland annat måste flickan gå till läkaren, vilket hon tycker är konstigt eftersom hon inte varit sjuk. Det är inte heller samma läkare som hon brukar gå till. Den här läkaren vill undersöka flickans underliv och rumpa. Flickan måste ta av sig sina byxor och lägga sig på en brits. Flickan har ont i magen. Läkaren tar på sig plasthandskar och ber flickan att sära på benen. Flickan tänker att det förstår de väl att jag inte gillar, det är ju det pappa gör med mig, så flickan klämmer ihop benen. Läkaren säger att han bara ska känna och till sist ger hon upp för att få det överstökat, precis som hos pappa. För att läkaren ska kunna undersöka analöppningen ber han flickan att stå på knäna och luta sig på armbågaren och läkaren sticker upp ett finger i rumpan på henne. Flickan tycker att läkaren i övrigt är snäll och efteråt får hon en klubba. Det brukar pappan också ge henne efteråt.[1]

     

    I denna uppsats ska jag fokusera på det brottsdrabbade barnets möte med hälso- och sjukvården i och med att en läkarundersökning görs av barnet på initiativ av polis- eller åklagarmyndighet vid misstanke om sexuella övergrepp. Denna läkarundersökning ligger till grund för ett rättsintyg som används i den följande rättsprocessen. Det finns inget nationellt dokument inom hälso- och sjukvården för hur läkarundersökningen ska gå till utan det är upp till varje enskilt landsting att utarbeta egna riktlinjer. Av denna anledning ska jag undersöka riktlinjerna vid ett antal landsting och diskutera kring dessa och om det finns ett behov av en nationell föreskrift med tanke på risken för sekundär viktimisering.

     

    [1] Nielsen, 2001, s. 12-13

  • 194.
    Rietz, Anders
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Loose bodies in body cavities2015Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 21, nr 1, s. 85-85Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 195.
    Rietz, Anders
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Thelander, Gunilla
    Kronstrand, Robert
    Synthetic cannabinoids in fatal intoxications2015Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 21, nr 1, s. 84-84Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 196.
    Robbe, Michiel De Vries
    et al.
    Van der Hoeven Clin, Dept Res, NL-3500 AD Utrecht, Netherlands.
    de Vogel, Vivienne
    Van der Hoeven Clin, Dept Res, NL-3500 AD Utrecht, Netherlands.
    Douglas, Kevin S.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för samhällsvetenskap. Simon Fraser Univ, Dept Psychol, Burnaby, BC V5A 1S6, Canada.
    Nijman, Henk L. I.
    Radboud Univ Nijmegen, Dept Psychol, Den Dolder, Netherlands.
    Changes in Dynamic Risk and Protective Factors for Violence During Inpatient Forensic Psychiatric Treatment: Predicting Reductions in Postdischarge Community Recidivism2015Inngår i: Law and human behavior, ISSN 0147-7307, E-ISSN 1573-661X, Vol. 39, nr 1, s. 53-61Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Empirical studies have rarely investigated the association between improvements on dynamic risk and protective factors for violence during forensic psychiatric treatment and reduced recidivism after discharge. The present study aimed to evaluate the effects of treatment progress in risk and protective factors on violent recidivism. For a sample of 108 discharged forensic psychiatric patients pre- and posttreatment assessments of risk (HCR-20) and protective factors (SAPROF) were compared. Changes were related to violent recidivism at different follow-up times after discharge. Improvements on risk and protective factors during treatment showed good predictive validity for abstention from violence for short-(1 year) as well as long-term (11 years) follow-up. This study demonstrates the sensitivity of the HCR-20 and the SAPROF to change and shows improvements on dynamic risk and protective factors are associated with lower violent recidivism long after treatment.

  • 197.
    Rodhe, Axel
    et al.
    Umeå universitet, Medicinsk fakultet, Samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinsk fakultet, Samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Sauna deaths in Sweden, 1992-2003.2008Inngår i: American Journal of Forensic Medicine and Pathology, ISSN 0195-7910, E-ISSN 1533-404X, Vol. 29, nr 1, s. 27-31Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Deaths from 1992 through 2003 related to sauna bathing in Sweden were collected from a national computer data base comprising all medicolegal autopsies, generating 77 cases included in this study. Of all deaths, 82% were men, most of them middle-aged. The geographic distribution seemed to be roughly related to the population density. Most bathers died on a weekend, and 84% were found dead in a sauna. In 69 cases, the blood alcohol concentration was determined; 49 (71%) of these tested positive, often with high concentrations. In 65 cases, a major disease/state that could explain death was identified; 34 (44%) of these deaths were related to alcohol and 18 (23%) cardiovascular. Other causes of death were drowning, CO poisoning, O2 deprivation, amphetamine intoxication, and burn injuries. In 13 cases, the cause of death remained undetermined. The results indicate that sauna habits in Sweden are similar to those in Finland but probably less common. The most important risk group is middle-aged men, especially those with heavy alcohol consumption. Among the cases found dead in a sauna, all but 2 were found alone. Obviously, bathing alone is a risk factor that can easily be avoided and should perhaps be emphasized more.

  • 198. Rognum, Torleiv O. L.
    et al.
    Thid, Micael
    Eriksson, A
    Death investigations systems, Nordic Countries2005Inngår i: Encyclopedia of forensic and legal medicine 1-4., Oxford, UK.: Elsevier Academic Press , 2005, s. 128-133Kapittel i bok, del av antologi (Annet vitenskapelig)
  • 199. Romelsjö, Anders
    et al.
    Engdahl, Barbro
    Stenbacka, Marlene
    Fugelstad, Anna
    Davstad, Ingrid
    Leifman, Anders
    Thiblin, Ingemar
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Were the changes to Sweden's maintenance treatment policy 2000-06 related to changes in opiate-related mortality and morbidity?2010Inngår i: Addiction, ISSN 0965-2140, E-ISSN 1360-0443, Vol. 105, nr 9, s. 1625-1632Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aims To analyse whether changes in maintenance treatment of opiate-dependent subjects in Sweden were related to changes in opiate-related mortality and inpatient care from 1998 to 2006. Design We collected data from surveys of methadone maintenance treatment units, of buprenorphine and methadone sales, and of mortality and inpatient care in Sweden. Setting Sweden. Participants Patients in maintenance treatment. Measurements Survey data of treatment policy to all units in 2003 and 2005. Trend tests and correlation analyses of data on sales, mortality, inpatient care and forensic investigations. Findings The surveys showed a marked change to a less restrictive policy, with increased use of 'take-away doses' and a reduction of discharges due to side misuse. The one-year retention rate stayed high. Sales of buprenorphine and methadone and the number of patients in treatment increased more than threefold from 2000 to 2006, with the greatest increase for buprenoprphine, introduced in year 2000. There was a significant 20-30% reduction in opiate-related mortality and inpatient care between 2000-2002 and 2004-2006 but not of other drug-related mortality and inpatient care. This decline was larger in Stockholm County, which had a less restricted treatment policy. However, a significant increase in buprenorphine- and methadone-related mortality occurred. For the study period 1998-2006, statistically significant declines occurred only in Stockholm County. Conclusions The liberalization of Sweden's drug policy correlated with an increase in maintenance treatment, a decrease in opiate-related mortality and inpatient care and an increase in deaths with methadone and buprenorphine in the tissues.

  • 200.
    Rosenberg, Filippa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    DNA och dess betydelse i rättsväsendet2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    DNA- analyser har använts som bevis i rättegångar sedan 1987. Det första åtalet i rättsväsendets historia gällde en man som hade erkänt ett mord och en våldtäkt av två flickor i England. Trots mannens erkännande kunde forskarna fastslå, genom DNA-analyser, att mannen var oskyldig. Detta framsteg möjliggjorde att England blev det första landet i världen med ett centralt DNA- register. Sverige fick den första avgörande domen där DNA utgjorde en betydande del i ett våldtäktsmål 1989[1].

     

    DNA används idag som bevis i svenska rättegångar, varpå rättsväsendet skall bedöma skuldfrågan och pröva bevisningen mot ett slutligt beviskrav. Bevisningen ska vara så omfattande och grundlig att ledamöterna i rätten kan anse att ”det kan hållas för visst” att den misstänkte har begått brottet och att det står ”ställt utom rimligt tvivel” att det inte finns någon alternativ hypotes till brottet.  Med detta menas att det skall finnas ett logiskt och konkret tvivel för att rätten skall ogilla åtalet. Därav prövar rätten olika hypoteser för att bedöma hållfastheten i åklagarens åtalsframställan. Detta innebär att polis och åklagare måste bedriva en uttömmande utredning så att alternativa hypoteser utreds innan rätten prövar ärendet. Skulle rätten finna att utredningen är alltför smal och enkelspårig kommer åtalet ogillas på grund av att underlaget är för tunt för att kunna bedöma skuldfrågan[2]. 

     

    Den brottsutredande verksamheten arbetar ständigt med att leta bevis för att domstolarna senare skall kunna bedöma skuldfrågan. Den allmänna uppfattningen om att DNA-bevis är lösningen på alla brottsgåtor ser många som en självklarhet. Media och tv är engagerade i frågan och tv-program såsom CSI har bidragit till denna allmänna uppfattning om DNA.  I serierna hittas biologiska spår på brottsplatser där spåren sedan snabbt analyseras och där polisen senare får en bild av gärningsmannen på en datorskärm.

     

    En händelse som inträffade i Arboga den 17 mars 2008 är ett exempel som visar att DNA inte alltid löser alla gåtor. Denna dag mördades två barn i Arboga vilket ledde till ett stort pressuppbåd och när rättegången inleddes ledde DNA-bevisningen till en stor antiklimax. DNA-bevis fanns, men efter analys från SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) visade det sig att varken hårtussen som mamman hade i sin hand eller katthåren som påträffades på den misstänkta kvinnans kläder, räckte som bevis för att döma den misstänka kvinnan. Trots avsaknaden av DNA-bevis fanns annan stödbevisning i ärendet som gjorde att kvinnan dömdes för brottet[3].

     

    Frågan är hur pass avgörande DNA blir i en rättegång. Ett forskarlag bestående av D.Frumkin, A. Davidson och A. Grafit. hävdar att de tekniker som finns idag för kloning eller manipulering av DNA, har medfört att DNA kan framställas artificiellt på en brottsplats. Metoden är väldigt enkel, vilket medför att en fördjupning i ämnet leder till att vem som helst kan använda denna nya metod. I studien lyckades forskarna påvisa syntetiskt framställt DNA på en glasyta samt i mänsklig vävnad. Forskarlaget kunde även påvisa att dagens vedertagna metoder för att analysera och framställa DNA inte klarar av att skilja på riktigt och framställt DNA[4].

     

    Med anledning av föreliggande forskningsresultat är det frågan om DNA som bevisning skall tillmätas den betydelse som utvecklats inom det svenska rättsväsendet. Kan man då använda dagens beviskrav ”ställt utom allt rimligt tvivel”? Denna rapport belyser hur DNA används som bevis i svenska domstolar. Rapporten ger inga givna svar, dock leder den förhoppningsvis till en ökad förståelse för ämnet.

    [1] Kupper T & Olsson J., (2008)

    [2] Bring T & Diesen C., (2009)

    [3] Smålandsposten (2008) & Uppsala Nya Tidning., (2009)

    [4] Frumkin D, A. Davidson & A. Grafit., (2010)

123456 151 - 200 of 257
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf