Endre søk
Begrens søket
12345 151 - 200 of 237
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 151. Norberg, Johannnes
    et al.
    Nilsson, Tomas
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Hardcastle, Tim
    The costs of a bullet: inpatient costs of firearm injuries in South Africa2009Inngår i: SAMJ South African Medical Journal, ISSN 0256-9574, E-ISSN 2078-5135, Vol. 99, s. 442-445Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 152.
    Nord, Caroline
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    De olyckligt lottade: Vilka var Jack the Rippers offer?2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Året är 1888, det annars livliga London är sedan flera månader försatt i lamslagen skräck. Mitt framför näsan på Scotland Yard, världens då mest berömda poliskår, härjar en seriemördare som gång på gång, trots London polisens intensiva satsning, tämligen obehindrat mördar och skändar prostituerade kvinnor. Morden som skakade om det viktorianska samhället till den milda grad att det brittiska kungahuset började frukta en revolution. Fallet Jack the Ripper är ett av de mest omskrivna mysterierna i brittisk kriminalhistoria. Böcker har skrivits och skrivs om Jack the Ripper, seriemördaren som undkom rättvisan. Spekulationerna kring vem denne seriemördare var har varit många. Historien om de prostituerade i East End, ”The Unfortunates”[1], tycks precis som i det viktorianska samhället vara sekundär, endast förövarens illgärningar är världskända.

    [1]Översatt: de ”olyckligt lottade”.

  • 153.
    Nordbrandt, Lisa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Diagnosens baksida: Shaken baby syndrome2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Diagnosen shaken baby syndrome, skakvåld mot barn, är ofta svår att säkerställa och har länge varit föremål för diskussion inom den medicinska världen. I Sverige har det blåst nytt liv i diskussionen under de senaste åren då ett antal fall som rör diagnosen har beviljats resning i Högsta domstolen. Symptomen talar för att barnet utsatts för yttre våld i form av skakning men oeniga experter vittnar om att det kan finnas andra omständigheter eller naturliga förklaringar till skadornas uppkomst.[1] Problematiken med att fastställa diagnosen kan få ett långt efterspel och stora konsekvenser i de fall då den ligger till grund för brottsmisstankar om mord eller misshandel mot barn. När en kontroversiell diagnos fungerar som ett utslagsgivande bevis finns det en överhängande risk att rättsäkerheten naggas i kanten och oskyldiga människor riskerar att dömas för brott som de inte har begått. Hur bör domstolen förhålla sig till expertutlåtanden och medicinskt teknisk bevisning utan att rättssäkerheten äventyras?

  • 154.
    Nordström, Andreas
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Fastställande av faderskap: Rättsgenetik och rättsväsende i samarbete2012Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    En vanlig definition av begreppet rättsmedicin är ”läran om medicinens användning inom rättskipningen”. [1] Att använda den medicinska kunskapen inom rättskipningen är många gånger nödvändigt då medicinen kompletterar rättsvetenskapen. En sak som de båda vetenskaperna har gemensamt är att det yttersta målet är att försöka utröna sanningen i en specifik situation.

     

    Den rättsliga regleringen av föräldraskap har en lång historia. Under lång tid reglerades endast frågan om faderskapet då det ansågs alldeles uppenbart vem som är mor till barnet. Men genom landvinningar inom medicinen på senare tid har även frågan om moderskapets rättsliga reglering aktualiserats. Denna uppsats behandlar dock endast frågan om den rättsliga regleringen av faderskapet och den teknik som står till förfogande för att avgöra frågan om faderskapet i ett visst fall.

     

    Faderskapsundersökningar genomförs då tvivel föreligger om vem som är den biologiska fadern till ett barn. Tidigare gjordes dessa undersökningar med relativt primitiva medel såsom jämförelser av de yttre dragen. I och med den medicinska forskningens framsteg och den tekniska utvecklingen inom det rättsgenetiska området kan nu bättre och enormt mycket säkrare jämförelser genomföras. Detta har också inneburit en märkbar förbättring inom rättsväsendet då det numera är möjligt att nästintill helt säkert avgöra frågan om faderskap.

     

  • 155.
    Norlin, Stina
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Nilsson, Martina
    Heden, Per
    Allen, Marie
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Medicinsk genetik och genomik.
    Evaluation of the Impact of Different Visualization Techniques on DNA in Fingerprints2013Inngår i: Journal of Forensic Identification, ISSN 1556-4029, Vol. 63, nr 2, s. 189-204Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    More than 200 latent fingerprints were deposited on various surfaces under controlled conditions and then developed using nine different visualization techniques. DNA was extracted from the fingerprints and the samples were subsequently quantified for nuclear and mitochondrial DNA content, using real-time PCR. The results show that several of the evaluated visualization techniques (e.g., Wet Powder and black fingerprint powder) do not damage DNA and allow DNA analysis to a large extent. However, some of the visualization techniques (e.g., physical developer and silver nitrate) seem to eliminate DNA completely, highly degrade DNA, or introduce inhibitors, preventing subsequent analysis. Furthermore, the results demonstrate great variation in DNA amounts detected in samples developed with the same method.

  • 156.
    Näsström, Fredrik
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Rättsmedicin i polisutbildningen: en granskning av utbildningen utifrån ett ordningspolisiärt perspektiv2009Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [en]

    The police academy in Sweden is currently located in Umeå, Solna and Växjö and consists of two years of studies (120 ECTS points). Before being declared a police assistant the student have to complete six months of trainee service after the graduation. This paper presents a investigation of the forensic medicine education which the students receive in Umeå. The study was constituted by a thoroughly review of curriculums and complemented with interviews with teachers and the director of studies. In addition, several interviews were carried out with uniformed Swedish police officers who had graduated from Umeå during the last three years. The results indicate a positive approach towards the forensic medicine education. Accordingly, the officers though the education was vital when carrying out assignments related to the forensic medicine area. Though, several flaws were discovered during a comparison of the expected study results expressed in the curriculums and how the officers could fulfill these assignments independently after graduation. According to the result, some of the uniformed officers needed assistance carrying out assignments connected to forensic medicine. Assistance was mostly required when the officers were tasked with an investigation of unnatural death and the related inquiry. Insufficient amount of practical exercises was the mainly given reason to why the former students needed assistance. Some deficiencies were also found in the officer’s implementation of traumatologi in regular patrol duty. Therefore several changes are proposed, on the basis of the officers own proposals and of an analysis of the current result, to enhance the education. Changes, in the curriculums and the education, could result in increased capacity to work independently, a better implementation of traumatologi in patrol duty and increased legal security. Therefore it lies in everyone’s benefit that a change will emerge.

  • 157.
    Olsson, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Sexuella övergrepp mot barn: hur kan hjälpvetenskaper underlätta bevisningen?2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Undersökningar visar att 9-19 procent av vlikcor och 3-9 procent av alla pojkar under 18 år utsatts för sexuella övergrepp. De flesta övergreppen anmäls inte och mörekrtalet är därför stort. Vanligtvis är sexuella övergrepp mot barn svåra att utreda. Det saknas vittnen och barnets ord som brottsoffer ska ställas mot den vuxna gärningsmannens utsaga. Avgörande för hur många fall som leder till en fällande dom är hur stark bevisning som föreligger i början av processen, den tid och effektivitet som läggs ner på utredningen och de resurser som läggs ner när man satsar på bevissäkring samt om man använder sig av tvångsmedel eller inte och dessutom vilken åklagare som blir ansvarig för åtalet. Om inte dessa omständigheter är uppfyllda så är möjligheten att väcka åtal låg. Orsaker till nedlagda förundersökningar ocn negativa åtalsbeslut är bland annat bristande kompetens vad gäller förhörsteknik och avsaknad av specialkompetens hos domstolarna. Denna typ av ärenden kräver att alla delar av rättsväsendet måste göra sitt yttersta för att uppnå en hög utredningsstandard. Det är som Barnombudsmannen beskriver utredningen; - det svåraste som finns. Hur kan hjälpvetenskaperna rättsmedicin och vittnespsykologi hjälpa juridiken att uppnå bästa möjliga bevis?

  • 158.
    Olsson, Helen
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården: Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning2013Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet.

    Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan).

    Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III.

    I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning.

    Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer.

    Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades.

    Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö.

    [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text.

    [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

  • 159.
    Olsson, Helen
    et al.
    School of Education, Health and Social Studies, Dalarna University, Sweden .
    Kristiansen, Lisbeth Porskrog
    Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap, Medicin- och vårdvetenskap. Department of Nursing Sciences, Mid Sweden University, Sweden.
    Violence risk assessment in clinical practice: How forensic nurses experience violence risk assessment in daily work -A qualitative interview study2017Inngår i: Global Journal of Health Science, ISSN 1916-9736, E-ISSN 1916-9744, Vol. 9, nr 12, s. 56-63Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: The legislation of Swedish forensic psychiatric care states that the risk of further violence must be assessed before a patient is granted release from a forensic psychiatric hospital. The aim of the study was to describe the experiences of forensic nurses with in-patient risk assessment processes, and their implication for daily clinical forensic praxis.

    Method: Semi-structured interviews with staff who were involved in the patients risk assessment process. The interview texts were analyzed using qualitative latent content analysis.

    Discussion: The forensic nursing staff has to deal with many contradictory realities. The description was about being able to balance between supporting their work with an EBP approach of risk assessment while trying to establish interpersonal relationships and to allow for positive meetings with the patient. The study indicated that staff used a multiple sources of knowledge in order to make credible and accurate risk assessments.

    Conclusions: If the risk assessment process are to be used in a legally secure manner, the staff must receive regular support from team leadership that can provide both guidance and training. Based on a holistic approach, the link between the instinct of staff and their work with structured risk assessment must be founded on routines and solid platforms.

  • 160.
    Olsson, Helen
    et al.
    Mittuniversitetet.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet; Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet.
    Sjöling, Mats
    Mittuniversitetet, Avdelningen för omvårdnad.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet.
    Decreased risk for violence in patients admitted to forensic care, measured with the HCR-202013Inngår i: Archives of Psychiatric Nursing, ISSN 0883-9417, E-ISSN 1532-8228, Vol. 27, nr 4, s. 191-197Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aim: To explore if patients admitted to forensic psychiatric care decreased their assessed risk for violence over time, to identify patients who decreased their assessed risk for violence exceptionally well (30% or more) on the Clinical (C) and Risk management (R) scales in the (HCR-20), and to compare them in terms of demographic data.

    Methods: The HCR-20 risk assessment instrument was used to assess the risk for violence in 267 patients admitted to a Swedish forensic psychiatric clinic between 1997 and 2010. Their assessments at admission were compared with a second, and most recent, risk assessment.

    Results: The risk for violence decreased over time. Demographic criteria had no impact on differences on decreased risk. Only two factors, namely gender and psychopathy showed a difference. Risk factors associated with stress and lack of personal support were the items that turned out to be the most difficult to reduce.

    Conclusion: The results show that risk prevention in forensic care does work and it is important to continue to work with risk management. The study highlights the importance of a careful analysis of the patient's risk for violence in order to work with the patient's specific risk factors to reduce the risk.

  • 161.
    Olsson, Helen
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för samhällsvetenskap. Sundsvall Forensic Psychiatric Hospital, Sundsvall, Sweden.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Sjöling, Mats
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för omvårdnad.
    Decreased risk for violence in patients admitted to forensic care, measured with the HCR-202013Inngår i: Archives of Psychiatric Nursing, ISSN 0883-9417, E-ISSN 1532-8228, Vol. 27, nr 4, s. 191-197Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aim: To explore if patients admitted to forensic psychiatric care decreased their assessed risk for violence over time, to identify patients who decreased their assessed risk for violence exceptionally well (30% or more) on the Clinical (C) and Risk management (R) scales in the (HCR-20), and to compare them in terms of demographic data.

    Methods: The HCR-20 risk assessment instrument was used to assess the risk for violence in 267 patients admitted to a Swedish forensic psychiatric clinic between 1997 and 2010. Their assessments at admission were compared with a second, and most recent, risk assessment.

    Results: The risk for violence decreased over time. Demographic criteria had no impact on differences on decreased risk. Only two factors, namely gender and psychopathy showed a difference. Risk factors associated with stress and lack of personal support were the items that turned out to be the most difficult to reduce.

    Conclusion: The results show that risk prevention in forensic care does work and it is important to continue to work with risk management. The study highlights the importance of a careful analysis of the patient's risk for violence in order to work with the patient's specific risk factors to reduce the risk.

  • 162.
    Olsson, Helén
    Mittuniversitetet, Avdelningen för omvårdnad.
    Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården: Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning2013Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet.

    Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan).

    Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III.

    I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning.

    Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer.

    Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades.

    Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö.

    [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text.

    [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

  • 163.
    Olsson, Helén
    et al.
    Högskolan Dalarna.
    Strand, Susanne
    Mittuniversitetet; Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall.
    Asplund, Kenneth
    Mittuniversitetet.
    Kristiansen, Lisbeth
    Mittuniversitetet.
    Turning towards recovery in forensic psychiatric inpatients: A study based on staff experience.2014Inngår i: Nordisk sygeplejeforskning, ISSN 1892-2678, E-ISSN 1892-2686, Vol. 4, nr 3, s. 175-188Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Many individuals sentenced to forensic psychiatric care fail in the rehabilitation process, resulting in long-term inpatient hospital care. The concepts of turning points and treatment readiness in forensic settings should therefore be afforded more attention. Much can be learned from the features that characterize trajectories of recovery and processes related to turning points. The aim of this study was to explore forensic nursing staff’s experiences of forensic psychiatric patients’ turning towards recovery. A qualitative content analysis was used to analyse interviews with 13 forensic psychiatric nursing staff. Analysis of the data revealed two main themes with implications for clinical practice: promoting a turning point and recognizing a turning point. In the first of these, the emphasis was on actions and conditions that must exist to promote a turning. In the second, the main experiences related to recognizing a turning point were stories about visible and perceptible changes in the patient. The experiences that stood out most distinctly were those of being able to wait out the patient, and having patience when there was a lack of progression. The composition of staff and patients contributed to whether or not the environment was perceived as salutary.

  • 164.
    Olsson, Martin O.
    et al.
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Öjehagen, Agneta
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Brådvik, Louise
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    Kronstrand, Robert
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för läkemedelsforskning. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Department of Forensic Genetics and Forensic Toxicology, Swedish National Board of Forensic Medicine, Linköping, Sweden.
    Håkansson, Anders
    Psychiatry, Department of Clinical Sciences, Lund, Faculty of Medicine, Lund University, Sweden.
    High Rates of Tramadol Use among Treatment-Seeking Adolescents in Malmö, Sweden: A Study of Hair Analysis of Nonmedical Prescription Opioid Use2017Inngår i: Journal of addiction, ISSN 2090-7850, Vol. 2017, artikkel-id 6716929Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Nonmedical prescription opioid use (NMPOU) is a growing problem and tramadol has been suggested as an emerging problem in young treatment-seeking individuals. The aim of the present study was to investigate, through hair analysis, NMPOU in this group and, specifically, tramadol use.

  • 165.
    Palmcrantz, Johan
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten.
    Hardcastle, Timothy C
    Naidoo, Steven R
    Muckart, David J
    Ahlm, Kristin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Pelvic fractures at a new level 1 trauma centre: who dies from pelvic trauma?: The Inkosi Albert Luthuli Central Hospital Experience2012Inngår i: Orthopaedic surgery, ISSN 1757-7861, Vol. 4, nr 4, s. 216-221Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: To identify the incidence of pelvic trauma, causes of death and factors predicting death with pelvic fractures.

    Methods: All pelvic fractures were retrospectively identified from a registry spanning from March 2007 to August 2009. Data was captured on a proforma. Data for survivors, non-survivors and a subgroup with pelvic injury as the underlying cause of death were compared.

    Results: Pelvic fracture incidence was 16% of major trauma cases. Patient with pelvic fractures had 31% mortality and 9% pelvic fracture-induced mortality. Motor vehicle collisions were the commonest external cause of pelvic fractures (59%); however, the highest mortality was from falls >6 m. The Injury Severity Score (ISS) was 29 in survivors, 36 in non-survivors, and 54 in the pelvic death subgroup. Type C fracture was a predictor of mortality (P = 0.135). 53% of the cases required transfusion in the first 24 hours. The pelvic death subgroup received a mean of 10.7 units of blood, versus 4 units for survivors and 3.7 units for non-survivors (P = 0.259).

    Conclusion: The overall incidence of pelvic fracture and associated mortality were higher than previously reported. Fracture severity and falls from heights are associated with additional injuries (higher ISS) and mortality. More severe fractures cause deaths directly attributable to the pelvic injury. The requirement for major blood transfusions for pelvic fracture hemorrhage was related to mortality. Female patients appeared to fare worse than males.

  • 166.
    Parman, Rebecca
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Autoerotiska dödsfall: vikten av en korrekt klassificering2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som borde utgöra kriminellt beteende och vad som borde utgöra icke-kriminellt beteende. Många avvikande sexuella beteenden är inte kriminaliserade men fördöms ändå av samhället. Mycket som tidigare skulle ha chockerat allmänheten har blivit näst intill vardagsmat eller åtminstone accepterat i dagens samhälle. På samma sätt har många beteenden som tidigare ansetts acceptabla av de flesta kriminaliserats i enlighet med, vad som åtminstone påstås vara, det nutida samhällets värderingar och normer. På grund av den vidsträckta mångfalden av mänskligt beteende kommer man aldrig kunna förutse alla de situationer en människa kan komma att bli involverad i. Detta gäller självklart även inom människors sexliv. Vi kommer aldrig helt kunna förutse hur en människa kommer agera för att uppnå tillräcklig psykosexuell njutning men vi kan lära oss mer av de erfarenheter vi redan stött på. Man bör därför försöka utvidga sin kunskap så långt det går inom de områden som har blivit kända (Cowell, 2009, s. 1320). Ett område som är mindre utforskat är det område som berör accidentella dödsfall vållade av farlig autoerotik eller asfyxiofili. Detta kommer därför bli huvudämnet i min uppsats.

       Då en persons död kan leda till allvarliga konsekvenser både för enskilda och för rättsväsendet är det viktigt att dödssättet klassificeras på rätt sätt. Det är viktigt att man har den rätta informationen och de korrekta verktygen för att kunna skilja mord, självmord och accidentella dödsfall åt. I den här uppsatsen ska jag försöka peka ut åtminstone några av de kännetecken man kan leta efter vid en utredning gällande ett tvetydigt dödsfall för att mer entydigt kunna fastställa dödssättet. 

  • 167.
    Persson, Ida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Går det att manipulera en rättspsykiatrisk undersökning?2013Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Vid rapporter om grova brott kan allmänhetens uppfattning vara att den misstänkte eller tilltalade måste ha varit sjuk för att kunnat begå brottet. Ett sådant exempel var när Anders Behring Breivik ställdes inför rätta i Norge. Kunde han verkligen ha varit ”frisk” och ändå utfört morden på Utøya?

    Problemet är att man ofta vill dra en gräns att antingen är personen frisk eller sjuk men det finns grader och arter av psykisk sjukdom som får betydelse för bedömningen i juridisk mening, om personen ska dömas till fängelse eller vård. 

    Citatet som följer nedan av Lange tycker jag är talande och viktigt att komma ihåg i den mediala debatten som kan uppstå kring grova brott.

    Lange skriver ”Det är viktigt att understryka att även om brottslingen har utfört ytterst bisarra kriminella handlingar, är det inte liktydigt med att vederbörande är allvarligt psykiskt sjuk.”[1]

    I Sverige har vi en lagstiftning där det i 30 kap. 6 § BrB stadgas att om en person lider av en allvarlig psykisk störning så ska en annan påföljd än fängelse väljas.

    Som sagts så är det inte alltid uppenbart för omgivningen att man är ”sjuk”. Det kan vara en nackdel då det kan vara svårare att få vård om det inte ”syns utanpå” men om man drar det längre så kanske det också kan vara en fördel för vissa. Det är lättare att övertyga någon att man lider av en sjukdom med fysiska symptom såsom vattenkoppor än om man lider av en depression där symptomen inte alltid syns fysiskt. Men hur länge skulle man kunna få någon att tro att man lider av en psykisk sjukdom? Kan man lura ett undersökningsteam till att man är så psykiskt sjuk så att man överlämnas till vård istället för att dömas till fängelse? Eller är det möjligt att manipulera ett team till att man faktiskt är frisk?

     Detta är en viktig fråga för rättssäkerheten då en person som är sjuk ska få rätt vård och inte dömas till fängelse för något som denne inte förstått konsekvenserna av. Men det är också viktigt utifrån den aspekten att det inte blir ett kryphål för icke sjuka att slippa undan ett fängelsestraff.

     

  • 168.
    Persson, Josefine
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Åldersbedömning i migrationsrätt2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Hittills under 2014 har totalt 4121 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, dvs. personer under 18 år som kommer till Sverige utan en ansvarig vårdnads­havare. År 2012 var ca 75 % av de asylsökande ensamkommande barnen 15-17 år och ca 80 % av dem var pojkar. De asylsökande kommer i regel från Afghan­istan och Somalia, men kriget i Syrien har inneburit en ökning av asylsökande ensamkommande barn därifrån. [1]

    För att erhålla asyl, dvs. uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, krävs förenklat att den asylsökande kan göra sina skyddsskäl sannolika. Som ett led i det måste man kunna styrka sin identitet. I Sverige är åldern en del av identiteten och således ska ett asylsökande ensamkommande barn kunna styrka sin identitet dels för att visa att han/hon är minderårig, dels för att styrka att han/hon är den person man uppgett sig vara och har de skyddsskäl som uppgetts.

    Det går att styrka sin identitet med pass eller andra identitetshandlingar, men det är inte alltid sådana handlingar finns tillgängliga. Detta kan bero på att det inte finns en fungerande registrering av födslar i landet, som t.ex. i Afghanistan och Somalia där endast 3-6 % av födslarna i landet registreras. En annan an­ledning kan vara att Sverige inte godkänner de identitetshandlingar som finns. Ett tredje skäl kan vara att man vid flykten inte har fått med sig handlingarna eller blivit av med handlingarna under sin flykt. För att ansöka om asyl krävs att man ska befinna sig i Sverige och för att resa in i Sverige lagligt krävs i regel en visering, något som inte tilldelas den som uppger sig vilja resa till landet för att ansöka om asyl. Detta leder till att för ta sig in i Sverige krävs en illegal inresa och det finns dokumenterat att personer som anordnar sådana inresor fråntar de asylsökande deras identitetshandlingar, eller uppmanar dem att inte ta med sig några.[2]

    En asylsökande som är minderårig har mycket att vinna på att få sitt ärende handlagt och prövat som minderårig, eftersom hela processen genomsyras av att hänsyn till barnets bästa, och eftersom flera lättnader och rättigheter tillkommer en minderårig asylsökande jämfört med en vuxen sökande, t.ex. rätten till offentligt biträde i Dublinärenden och rätten till god man under handläggningstiden.

  • 169.
    Petersson, Anna
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Characteristics and Consequences of Use of Anabolic Androgenic Steroids in Poly Substance Abuse2008Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The use of anabolic androgenic steroids (AAS) has been associated with use of illegal or unprescribed prescription drugs, as well as different adverse psychiatric effects, such as ma-nia, psychosis and hostility. Further, there is an association between use of AAS and other different risk behaviours, including carrying guns and reckless driving. Taken together, these data suggest that there is a group of AAS users that are not elite athletes, but rather young men at risk for psychiatric illness and criminality, and who use AAS primarily for their aes-thetic effects and possibly for their psychoactive effects. The aim of this thesis is to investi-gate further the connection between use of AAS and use of other drugs, and to investigate whether the proposed side effects of AAS cause an increase in morbidity and mortality.

    The first study (Paper I) investigates morbidity and mortality in persons testing positive for AAS compared to persons testing negative for AAS at a doping laboratory. Paper II of this thesis studies the presence of psychoactive drugs in diseased men who tested positive for AAS upon autopsy and whether there is any difference between deceased users of AAS and deceased users of heroin or amphetamine (control group). The third article (Paper III) dis-cusses a surprising finding in paper I of increased seizures NOS in users of AAS. Paper IV and V are interview studies from an out-patient substance abuse clinic.

    The main findings in Paper I was that the majority of deceased users of AAS were also positive for other drugs and/or alcohol on autopsy, and that users of AAS more often than the control group had died from intentional death (suicide or homicide). The main finding of Paper II was that users of AAS were severely at risk for premature death compared to both the control group and the general population. Paper III concluded that the high prevalence of Convulsion NOS in users of AAS most likely was the result of concomitant substance abuse and withdrawal from such use. Paper IV concluded that twelve percent of the patients at the substance abuse clinic had used AAS for at least one cycle. Users of AAS had a higher risk of having been convicted of a violent offence, and users of AAS more often reported having been physically abused. In Paper V, long-terme users of AAS were found to have an increased risk for developing depression in connection with cessation of AAS use. AAS was also re-ported to be used in preparation for crime.

    In summary, this thesis concludes that there is a solid association between use of AAS and use of other psychotropic drugs in certain subpopulations, and that users of AAS are at risk for premature death due to unnatural causes that may be secondary to use of AAS.

  • 170.
    Peterzén, Anton
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Mord, dråp eller god palliativ vård?: En diskussion kring läkares yrkes- och straffrättsliga förpliktelser vid vård av patienter i livets slutskede2016Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Den 20:e mars 2008 avlider ett 4 månader gammalt barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus som en följd av en misstänkt felbehandling. En rättsprocess inleddes som skulle komma att leda hela vägen till åtal och domstolsprövning, och fallet fick en mycket stor medial uppmärksamhet. Frågan som skulle komma att prövas i rätten var dock delvis en annan än den fråga som kom att diskuteras i media. Medan tingsrätten hade att ta ställning till om det var styrkt att barnet injicerats med, och avlidit som en följd av, en stor mängd tiopental så handlande istället den efterföljande diskussionen till stor del om vilket skydd läkare bär mot att åtalas för olika allvarliga brott, såsom mord eller dråp, vid sin yrkesutövning när de handlat på ett medicinsk korrekt sett. Trots att fallet inte direkt berörde denna fråga, och trots att den åtalade läkaren friades, så ger fallet än idag upphov till häftiga diskussioner kring läkaryrkets förpliktelser, och straffrättens tillkortakommanden.[1]

    Den medicinska världen är ett, juridisk sett, mycket komplicerat område. Här sker regelmässigt straffria ingrepp som skulle uppfylla de formella kriterierna för alltifrån ofredande till grov misshandel. Men i vissa fall går vården även än längre än så, främst inom den s.k. palliativa vården, dvs. vård i livet slutskede. Denna vårdtyp kan generellt anses innefatta vård där det primära syftet inte längre är att påverka sjukdomsförloppet, utan istället att lindra symptom och förbättra den sjukes livskvalité. [2] Inom den palliativa vården är således det primära att lindra patientens lidanden, och ett flertal medicinska åtgärder får, och bör, vidtas av läkare i detta syfte, även om vissa av dessa åtgärder rent faktiskt kan komma att tidigarelägga patientens dödsögonblick.[3] Att avsiktligt förkorta en människas liv är dock enligt lag straffbart såsom mord eller dråp. Att inte behandla en patient i så stor utsträckning som krävs, oavsett om dödsögonblicket påverkas, kan dock ligga inom den vårdande läkarens yrkesplikt. Det finns inga uttryckliga lagbestämmelser som skyddar läkare från åtal vid denna yrkesutövning. Frågan uppstår således, hur långtgående skyldigheter har en läkare för att minska patienters lidande vid palliativ vård i de fall dessa vårdinsatser kan tänkas tidigarelägga patientens dödsögonblick, och hur förhåller sig de allmänna straffrättsliga regleringarna till dessa yrkesförpliktelser?

     

  • 171.
    Pettersson, Gisela
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    ABC om handläggning av dödsfall2014Inngår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 111, nr 48, s. 2164-2168Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 172.
    Pettersson, Gisela
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Forensic medicine in legal decision making2012Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 18, s. 110-110Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 173. Pettersson, Gisela
    et al.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Onaturliga dödsfall måste utredas bättre - risk att brott missas: granskning av polisens och sjukvårdens dödsfallshandläggning i tre län2014Inngår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 111, artikkel-id CZP7Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In 2008 only 55 % of all deaths not deemed to be natural in Sweden underwent a medicolegal autopsy. In the present study we describe and compare the characteristics of unnatural deaths in three counties through review of death certificates for unnatural deaths and, when applicable, corresponding police reports. The majority of unnatural deaths that were not reported to the police were among elderly decedents, with the deaths most often resulting from a fall-related fracture or head injury. One subgroup among these deaths that were not recognized as reportable by the involved physician, estimated by extrapolation to a total of approximately 300 annually, nationwide, was considered to be at elevated risk for a criminal death (homicide). The causes of death in this group were due to, for example, high energy or sharp force trauma, gunshot injury, asphyxia, and drug and/or alcohol intoxication. We conclude that additional training in the handling of unnatural deaths is indicated for Swedish physicians.

  • 174. Rammer, L
    et al.
    Gerdin, B
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Dilution of blood in fresh water drowning. Post-mortem determination of osmolarity and electrolytes in blood, cerebrospinal fluid and vitreous humor.1976Inngår i: Forensic science, ISSN 0300-9432, Vol. 8, nr 3Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    In an attempt to detect signs of dilution of blood 38 autopsy cases of drowning in fresh water and 35 cases with other causes of death were investigated. Osmolarity and sodium and potassium concentrations were determined in serum from the right and left sides of the heart, cerebrospinal fluiid and vitreous humor...

  • 175.
    Rasmussen, Julia
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Plötsligt ögonvittne - Är en opåverkad utsaga en omöjlighet?2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Plötsligt ögonvittne - Är en opåverkad utsaga en omöjlighet?

    Hanteringen av vittnen enligt Rättegångsbalken

    I svensk processrätt gäller obligatorisk vittnesplikt såvida vittnet ifråga inte är nära anhörig med den tilltalade eller vittnet har fått vetskap om information genom viss yrkesutövning, vilket följer av 36 kap 1 § rättegångsbalken(1942:740), nedan RB, 36 kap 3 § RB samt 36 kap 5 § RB.  Ett vittne kallas vid vite till rättegång, 36 kap 7 § RB. Under en rättegång får ett vittne inte närvara förrän vittnesmålet ska avges vilket framgår av 36 kap 9 § RB. Av förarbetet till bestämmelsen framgår att det även bedömdes vara olämpligt för ett vittne att kvarvara efter avgivet vittnesmål och att som allmän regel gäller därför att vittnet därefter bör lämna rättegången.[1] Ett sådant ställningstagande vägs mot offentlighetsprincipen och att domstolarnas processer ska vara öppna för demokratisk insyn för medborgarna. En domstolsförhandlings offentlighet får dock i enlighet med grundlagen inskränkas, 2 kap 20 § Regeringsformen (1974:152). Enligt 36 kap 11 § RB hörs vittnen under ed, såvida inte personen omfattas av undantagen i 36 kap 13 § RB (se nedan om avgränsningar) och domstolen har enligt 36 kap 10 § RB att söka klargöra om det föreligger omständigheter som ger skäl att ej sätta tilltro till vittnesmålet, exempelvis att vittnet står i förhållande till någon part.[2] Det framgår av 35 kap 1 § RB att i svensk processrätt används en fri bevisvärdering. Av förarbetena framgår att det innebär att en bevisvärdering ska vara objektivt grundad och ”sålunda stödjas på skäl som kan godtas av andra förståndiga personer”.[3] För att uppnå en sådan objektivt grundad bedömning bör tillgodogörande av relevant kunskap om det i målet aktuella beviset vara nödvändigt, även om sådan kunskap inte är strikt juridisk.

  • 176. Regoeczi, Wendy C.
    et al.
    Granath, Sven
    Issa, Rania
    Gilson, Thomas
    Sturup, Joakim
    Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Kriminologiska institutionen. National Board of Forensic Medicine, Sweden; Karolinska Institute, Sweden.
    Comparing Homicide-Suicides in the United States and Sweden2016Inngår i: Journal of Forensic Sciences, ISSN 0022-1198, E-ISSN 1556-4029, Vol. 61, nr 6, s. 1524-1530Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Research on homicides followed by suicides has largely relied on very localized samples and relatively short time spans of data. As a result, little is known about the extent to which patterns within cases of homicide-suicides are geographically specific. The current study seeks to help fill this gap by comparing twenty years of homicide- suicide data for Sweden and a large U.S. county. Although some of the underlying patterns in the two countries are similar (e.g., decreasing rates), a number of important differences emerge, particularly with respect to incidence, weapons used, perpetrator age, and relationship of the perpetrator to the victim.

  • 177.
    Riekkola, Susanne
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Läkarundersökning av barn vid misstanke om sexuella övergrepp: Vad görs och vad kan göras för att minska den sekundära viktimiseringen?2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    En 10 årig flicka som bor hos sin mamma blir utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa när hon hälsar på hos honom. Pappan har sagt till flickan att det är hennes fel om han hamnar i fängelse om hon berättar för någon om deras hemlighet. Flickan har ont i magen i flera dagar innan hon måste besöka sin pappa och till slut berättar hon hemligheten för mamman och karusellen drar igång. Bland annat måste flickan gå till läkaren, vilket hon tycker är konstigt eftersom hon inte varit sjuk. Det är inte heller samma läkare som hon brukar gå till. Den här läkaren vill undersöka flickans underliv och rumpa. Flickan måste ta av sig sina byxor och lägga sig på en brits. Flickan har ont i magen. Läkaren tar på sig plasthandskar och ber flickan att sära på benen. Flickan tänker att det förstår de väl att jag inte gillar, det är ju det pappa gör med mig, så flickan klämmer ihop benen. Läkaren säger att han bara ska känna och till sist ger hon upp för att få det överstökat, precis som hos pappa. För att läkaren ska kunna undersöka analöppningen ber han flickan att stå på knäna och luta sig på armbågaren och läkaren sticker upp ett finger i rumpan på henne. Flickan tycker att läkaren i övrigt är snäll och efteråt får hon en klubba. Det brukar pappan också ge henne efteråt.[1]

     

    I denna uppsats ska jag fokusera på det brottsdrabbade barnets möte med hälso- och sjukvården i och med att en läkarundersökning görs av barnet på initiativ av polis- eller åklagarmyndighet vid misstanke om sexuella övergrepp. Denna läkarundersökning ligger till grund för ett rättsintyg som används i den följande rättsprocessen. Det finns inget nationellt dokument inom hälso- och sjukvården för hur läkarundersökningen ska gå till utan det är upp till varje enskilt landsting att utarbeta egna riktlinjer. Av denna anledning ska jag undersöka riktlinjerna vid ett antal landsting och diskutera kring dessa och om det finns ett behov av en nationell föreskrift med tanke på risken för sekundär viktimisering.

     

    [1] Nielsen, 2001, s. 12-13

  • 178.
    Rietz, Anders
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Loose bodies in body cavities2015Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 21, nr 1, s. 85-85Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 179.
    Rietz, Anders
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Thelander, Gunilla
    Kronstrand, Robert
    Synthetic cannabinoids in fatal intoxications2015Inngår i: Scandinavian Journal of Forensic Science, ISSN 1503-9552, Vol. 21, nr 1, s. 84-84Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 180.
    Robbe, Michiel De Vries
    et al.
    Van der Hoeven Clin, Dept Res, NL-3500 AD Utrecht, Netherlands.
    de Vogel, Vivienne
    Van der Hoeven Clin, Dept Res, NL-3500 AD Utrecht, Netherlands.
    Douglas, Kevin S.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelningen för samhällsvetenskap. Simon Fraser Univ, Dept Psychol, Burnaby, BC V5A 1S6, Canada.
    Nijman, Henk L. I.
    Radboud Univ Nijmegen, Dept Psychol, Den Dolder, Netherlands.
    Changes in Dynamic Risk and Protective Factors for Violence During Inpatient Forensic Psychiatric Treatment: Predicting Reductions in Postdischarge Community Recidivism2015Inngår i: Law and human behavior, ISSN 0147-7307, E-ISSN 1573-661X, Vol. 39, nr 1, s. 53-61Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Empirical studies have rarely investigated the association between improvements on dynamic risk and protective factors for violence during forensic psychiatric treatment and reduced recidivism after discharge. The present study aimed to evaluate the effects of treatment progress in risk and protective factors on violent recidivism. For a sample of 108 discharged forensic psychiatric patients pre- and posttreatment assessments of risk (HCR-20) and protective factors (SAPROF) were compared. Changes were related to violent recidivism at different follow-up times after discharge. Improvements on risk and protective factors during treatment showed good predictive validity for abstention from violence for short-(1 year) as well as long-term (11 years) follow-up. This study demonstrates the sensitivity of the HCR-20 and the SAPROF to change and shows improvements on dynamic risk and protective factors are associated with lower violent recidivism long after treatment.

  • 181.
    Rodhe, Axel
    et al.
    Umeå universitet, Medicinsk fakultet, Samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinsk fakultet, Samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Sauna deaths in Sweden, 1992-2003.2008Inngår i: American Journal of Forensic Medicine and Pathology, ISSN 0195-7910, E-ISSN 1533-404X, Vol. 29, nr 1, s. 27-31Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Deaths from 1992 through 2003 related to sauna bathing in Sweden were collected from a national computer data base comprising all medicolegal autopsies, generating 77 cases included in this study. Of all deaths, 82% were men, most of them middle-aged. The geographic distribution seemed to be roughly related to the population density. Most bathers died on a weekend, and 84% were found dead in a sauna. In 69 cases, the blood alcohol concentration was determined; 49 (71%) of these tested positive, often with high concentrations. In 65 cases, a major disease/state that could explain death was identified; 34 (44%) of these deaths were related to alcohol and 18 (23%) cardiovascular. Other causes of death were drowning, CO poisoning, O2 deprivation, amphetamine intoxication, and burn injuries. In 13 cases, the cause of death remained undetermined. The results indicate that sauna habits in Sweden are similar to those in Finland but probably less common. The most important risk group is middle-aged men, especially those with heavy alcohol consumption. Among the cases found dead in a sauna, all but 2 were found alone. Obviously, bathing alone is a risk factor that can easily be avoided and should perhaps be emphasized more.

  • 182. Rognum, Torleiv O. L.
    et al.
    Thid, Micael
    Eriksson, A
    Death investigations systems, Nordic Countries2005Inngår i: Encyclopedia of forensic and legal medicine 1-4., Oxford, UK.: Elsevier Academic Press , 2005, s. 128-133Kapittel i bok, del av antologi (Annet vitenskapelig)
  • 183. Romelsjö, Anders
    et al.
    Engdahl, Barbro
    Stenbacka, Marlene
    Fugelstad, Anna
    Davstad, Ingrid
    Leifman, Anders
    Thiblin, Ingemar
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Rättsmedicin.
    Were the changes to Sweden's maintenance treatment policy 2000-06 related to changes in opiate-related mortality and morbidity?2010Inngår i: Addiction, ISSN 0965-2140, E-ISSN 1360-0443, Vol. 105, nr 9, s. 1625-1632Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Aims To analyse whether changes in maintenance treatment of opiate-dependent subjects in Sweden were related to changes in opiate-related mortality and inpatient care from 1998 to 2006. Design We collected data from surveys of methadone maintenance treatment units, of buprenorphine and methadone sales, and of mortality and inpatient care in Sweden. Setting Sweden. Participants Patients in maintenance treatment. Measurements Survey data of treatment policy to all units in 2003 and 2005. Trend tests and correlation analyses of data on sales, mortality, inpatient care and forensic investigations. Findings The surveys showed a marked change to a less restrictive policy, with increased use of 'take-away doses' and a reduction of discharges due to side misuse. The one-year retention rate stayed high. Sales of buprenorphine and methadone and the number of patients in treatment increased more than threefold from 2000 to 2006, with the greatest increase for buprenoprphine, introduced in year 2000. There was a significant 20-30% reduction in opiate-related mortality and inpatient care between 2000-2002 and 2004-2006 but not of other drug-related mortality and inpatient care. This decline was larger in Stockholm County, which had a less restricted treatment policy. However, a significant increase in buprenorphine- and methadone-related mortality occurred. For the study period 1998-2006, statistically significant declines occurred only in Stockholm County. Conclusions The liberalization of Sweden's drug policy correlated with an increase in maintenance treatment, a decrease in opiate-related mortality and inpatient care and an increase in deaths with methadone and buprenorphine in the tissues.

  • 184.
    Rosenberg, Filippa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    DNA och dess betydelse i rättsväsendet2010Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    DNA- analyser har använts som bevis i rättegångar sedan 1987. Det första åtalet i rättsväsendets historia gällde en man som hade erkänt ett mord och en våldtäkt av två flickor i England. Trots mannens erkännande kunde forskarna fastslå, genom DNA-analyser, att mannen var oskyldig. Detta framsteg möjliggjorde att England blev det första landet i världen med ett centralt DNA- register. Sverige fick den första avgörande domen där DNA utgjorde en betydande del i ett våldtäktsmål 1989[1].

     

    DNA används idag som bevis i svenska rättegångar, varpå rättsväsendet skall bedöma skuldfrågan och pröva bevisningen mot ett slutligt beviskrav. Bevisningen ska vara så omfattande och grundlig att ledamöterna i rätten kan anse att ”det kan hållas för visst” att den misstänkte har begått brottet och att det står ”ställt utom rimligt tvivel” att det inte finns någon alternativ hypotes till brottet.  Med detta menas att det skall finnas ett logiskt och konkret tvivel för att rätten skall ogilla åtalet. Därav prövar rätten olika hypoteser för att bedöma hållfastheten i åklagarens åtalsframställan. Detta innebär att polis och åklagare måste bedriva en uttömmande utredning så att alternativa hypoteser utreds innan rätten prövar ärendet. Skulle rätten finna att utredningen är alltför smal och enkelspårig kommer åtalet ogillas på grund av att underlaget är för tunt för att kunna bedöma skuldfrågan[2]. 

     

    Den brottsutredande verksamheten arbetar ständigt med att leta bevis för att domstolarna senare skall kunna bedöma skuldfrågan. Den allmänna uppfattningen om att DNA-bevis är lösningen på alla brottsgåtor ser många som en självklarhet. Media och tv är engagerade i frågan och tv-program såsom CSI har bidragit till denna allmänna uppfattning om DNA.  I serierna hittas biologiska spår på brottsplatser där spåren sedan snabbt analyseras och där polisen senare får en bild av gärningsmannen på en datorskärm.

     

    En händelse som inträffade i Arboga den 17 mars 2008 är ett exempel som visar att DNA inte alltid löser alla gåtor. Denna dag mördades två barn i Arboga vilket ledde till ett stort pressuppbåd och när rättegången inleddes ledde DNA-bevisningen till en stor antiklimax. DNA-bevis fanns, men efter analys från SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) visade det sig att varken hårtussen som mamman hade i sin hand eller katthåren som påträffades på den misstänkta kvinnans kläder, räckte som bevis för att döma den misstänka kvinnan. Trots avsaknaden av DNA-bevis fanns annan stödbevisning i ärendet som gjorde att kvinnan dömdes för brottet[3].

     

    Frågan är hur pass avgörande DNA blir i en rättegång. Ett forskarlag bestående av D.Frumkin, A. Davidson och A. Grafit. hävdar att de tekniker som finns idag för kloning eller manipulering av DNA, har medfört att DNA kan framställas artificiellt på en brottsplats. Metoden är väldigt enkel, vilket medför att en fördjupning i ämnet leder till att vem som helst kan använda denna nya metod. I studien lyckades forskarna påvisa syntetiskt framställt DNA på en glasyta samt i mänsklig vävnad. Forskarlaget kunde även påvisa att dagens vedertagna metoder för att analysera och framställa DNA inte klarar av att skilja på riktigt och framställt DNA[4].

     

    Med anledning av föreliggande forskningsresultat är det frågan om DNA som bevisning skall tillmätas den betydelse som utvecklats inom det svenska rättsväsendet. Kan man då använda dagens beviskrav ”ställt utom allt rimligt tvivel”? Denna rapport belyser hur DNA används som bevis i svenska domstolar. Rapporten ger inga givna svar, dock leder den förhoppningsvis till en ökad förståelse för ämnet.

    [1] Kupper T & Olsson J., (2008)

    [2] Bring T & Diesen C., (2009)

    [3] Smålandsposten (2008) & Uppsala Nya Tidning., (2009)

    [4] Frumkin D, A. Davidson & A. Grafit., (2010)

  • 185.
    Rost Strandberg, Cecilia
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Familjevåld: en kartläggning av och diskussion kring våldet och samhällets ansvar2009Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Familjevåld ses idag som ett samhällsproblem, och mest framträdande är mäns våld mot kvinnor. I Sverige dödas i genomsnitt 17 kvinnor per år av en man de varit eller är tillsammans med,[1] och kniv är det medel som vanligast används för att avsluta misshandeln.[2] Våld mot kvinnor är det yttersta fundamentet att jämställdhet inte råder,[3] och att ämnet numera finns på den offentliga debattens dagordning innebär att våldet uppmärksammats, men inte omintetgjorts. Barnens utsatthet tar sig form dels i närvaro av pappas våld mot mamma, men också en direkt utsatthet för våld och sexuella övergrepp. Varför barn misshandlas är svårt att säga, men i Sverige finns olika förklaringsmodeller som pekar på en kombination av stress, relationsproblem, ekonomiska problem och missbruk av olika slag.[4]Kvinnomisshandel har som nämnt en grund i männens överordning och kvinnors underordning, en samhällsstruktur som har sitt mest konkreta uttryck i en misshandelsrelation. Vi lär oss allt mer om ämnet och fler och fler åtgärder vidtas i kampen mot våld från ens närmsta, men hur långt har vi egentligen kommit i förståelsen av och arbetet med familjevåld?

    [1] BRÅ-rapport 2007:6, s. 6.

    [2] BRÅ-rapport 2001:11, s. 7.

    [3] Greenhill & Ulfsparre, s. 128.

    [4] BRÅ-rapport 2000:15, s. 19.

  • 186. Rubanzana, Wilson
    et al.
    Hedt-Gauthier, Bethany L.
    Ntaganira, Joseph
    Freeman, Michael D.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin. Oregon Health & Science University, School of Medicine, Portland, Oregon, USA; Faculty of Health Sciences, Department of Forensic Medicine, Aarhus University, Aarhus, Denmark.
    Exposure to genocide and risk of suicide in Rwanda: a population-based case-control study2015Inngår i: Journal of Epidemiology and Community Health, ISSN 0143-005X, E-ISSN 1470-2738, Vol. 69, nr 2, s. 117-122Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background In Rwanda, an estimated one million people were killed during the 1994 genocide, leaving the country shattered and social fabric destroyed. Large-scale traumatic events such as wars and genocides have been linked to endemic post-traumatic stress disorder, depression and suicidality. The study objective was to investigate whether the 1994 genocide exposure is associated with suicide in Rwanda. Methods We conducted a population-based case-control study. Suicide victims were matched to three living controls for sex, age and residential location. Exposure was defined as being a genocide survivor, having suffered physical/sexual abuse in the genocide, losing a first-degree relative in the genocide, having been convicted for genocide crimes or having a first-degree relative convicted for genocide. From May 2011 to May 2013, 162 cases and 486 controls were enrolled countrywide. Information was collected from the police, local village administrators and family members. Results After adjusting for potential confounders, having been convicted for genocide crimes was a significant predictor for suicide (OR=17.3, 95% CI 3.4 to 88.1). Being a survivor, having been physically or sexually abused during the genocide, and having lost a first-degree family member to genocide were not significantly associated with suicide. Conclusions These findings demonstrate that individuals convicted for genocide crimes are experiencing continued psychological disturbances that affect their social reintegration into the community even 20 years after the event. Given the large number of genocide perpetrators reintegrated after criminal courts and Gacaca traditional reconciling trials, suicide could become a serious public health burden if preventive remedial action is not identified.

  • 187. Rubanzana, Wilson
    et al.
    Hedt-Gauthier, Bethany L.
    Ntaganira, Joseph
    Freeman, Michael D.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin. Oregon Health & Science University, Portland, OR, USA; Aarhus University, Denmark.
    Exposure to Genocide as a Risk Factor for Homicide Perpetration in Rwanda: A Population-Based Case-Control Study2018Inngår i: Journal of Interpersonal Violence, ISSN 0886-2605, E-ISSN 1552-6518, Vol. 33, nr 12, s. 1855-1870Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    A population-based case-control study was conducted to assess the relationship between genocide exposure and homicide perpetration in Rwanda. A sample of 150 homicide perpetrators who were charged with and confessed to having committed homicide between 1 May 2011 and 31 May 2013 and 450 controls were enrolled. Cases were matched to controls by neighborhood, age and sex. Socio-demographic, background and genocide-related information was collected from study subjects' next of kin. Four characteristics of genocide exposure were: genocide survivor, genocide perpetrator, having lost a first-degree relative to genocide and having a first-degree relative convicted of genocide. We assessed the impact of each genocide-exposure variable using conditional logistic regression. Of the 150 cases, 124 (82.7%) were male and 26 (17.3%) were female. The mean age of the alleged homicide perpetrators was 33 years, with a peak in the age group 20-29 years (39.3%). After adjusting for socio-demographic characteristics and past common criminal records, having a first-degree relative who had been convicted of genocide crimes was a significant predictor for homicide perpetration (odds ratio [OR] = 14.4, 95% confidence interval [CI] = 1.6-129.4). Being a genocide perpetrator, a genocide survivor and having lost a first-degree family member to genocide were not identified as risk factors for homicide perpetration. In Rwanda, young people who experienced early exposure to trauma by witnessing their first-degree relatives' active participation in the genocide, are more likely to commit homicide. Socio-economic and psychotherapeutic programs targeting this population group are needed to rehabilitate these young people for violent behavior change.

  • 188. Rubanzana, Wilson
    et al.
    Ntaganira, Joseph
    Freeman, Michael D.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin. Oregon Health & Science University, School of Medicine, Portland, Oregon, USA ; Department of Forensic Medicine, Aarhus University, Faculty of Health Sciences, Aarhus, Denmark.
    Hedt-Gauthier, Bethany L.
    Risk factors for homicide victimization in post-genocide Rwanda: a population - based case- control study2015Inngår i: BMC Public Health, ISSN 1471-2458, E-ISSN 1471-2458, Vol. 15, artikkel-id 809Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Homicide is one of the leading causes of mortality in the World. Homicide risk factors vary significantly between countries and regions. In Rwanda, data on homicide victimization is unreliable because no standardized surveillance system exists. This study was undertaken to identify the risk factors for homicide victimization in Rwanda with particular attention on the latent effects of the 1994 genocide. Methods: A population-based matched case-control study was conducted, with subjects enrolled prospectively from May 2011 to May 2013. Cases of homicide victimization were identified via police reports, and crime details were provided by law enforcement agencies. Three controls were matched to each case by sex, 5-year age group and village of residence. Socioeconomic and personal background data, including genocide exposure, were provided via interview of a family member or through village administrators. Conditional logistic regression, stratified by gender status, was used to identify risk factors for homicide victimization. Results: During the study period, 156 homicide victims were enrolled, of which 57 % were male and 43 % were female. The most common mechanisms of death were wounds inflicted by sharp instruments (knives or machetes; 41 %) followed by blunt force injuries (36.5 %). Final models indicated that risk of homicide victimhood increased with victim alcohol drinking patterns. There was a dose response noted for alcohol use: for minimal drinking versus none, adjusted odds ratio (aOR) = 3.1, 95%CI: 1,3-7.9; for moderate drinking versus none, aOR = 10.1, 95%CI: 3.7-24.9; and for heavy drinking versus none, aOR = 11.5, 95%CI: 3.6-36.8. Additionally, having no surviving parent (aOR = 2.7, 95%CI: 1.1-6.1), previous physical and/or sexual abuse (aOR = 28.1, 95% CI: 5.1-28.3) and drinking illicit brew and/or drug use (aOR = 7.7, 95%CI: 2.4-18.6) were associated with a higher risk of being killed. The test of interaction revealed that the variables that were significantly associated with a higher risk of homicide victimhood, did not exhibit any difference according to sex of the victim. However, the effect of belonging to a religion differed between women and men, but was significantly protective for both (aOR = 0.002, 95%CI: 0.001-0.054 and aOR = 0.20, 95%CI: 0.052-0.509, respectively). Conclusion: Homicide victims in Rwanda are relatively young and the proportion of female victims is one of the highest globally. Contrary to the initial study considerations, genocide exposure (either as a survivor or perpetrator) was not a significant predictor of homicide victimization. Rather, risk factors were similar to those described in other countries, regardless of gender status. Sensitizing communities against alcohol heavy drinking, and illicit brew drinking and/or drug abuse and physical or sexual violence could reduce the homicide rate in Rwanda.

  • 189.
    Rönnblom, Rickard
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Etanasi: Rättsläget i Sverige2011Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Aktiv eutanasi, vilket innebär att en person medvetet och avsiktligt ger en annan person en dödlig substans som leder till dennes död, är inte tillåtet i Sverige. I en SIFO-undersökning från 2010 frågade man 1000 svenskar hur de ställde sig till aktiv eutanasi. 66 procent svarade att det bör vara tillåtet om ”personen är obotligt sjuk och inte har någon utsikt till förbättring och finner sitt lidande outhärdligt”, 21 procent svarade att det alltid ska vara tillåtet och att man ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv. 7 procent svarade att det aldrig ska vara tillåtet, och 6 procent hade ingen uppfattning i frågan.[1]

     

    En studie från Karolinska institutet från 2010 visar att 35 procent av 1200 tillfrågade läkare inom sex specialiteter skulle kunna tänka sig att förskriva en dödlig dos läkemedel till en terminalt sjuk patient så att denne skulle kunna ta sitt liv.[2] Ett sådant handlande är att betrakta som läkarassisterat självmord, vilket i sig inte är olagligt i Sverige idag, eftersom medhjälp till självmord i sig inte är något brott.  Läkaren skulle dock mest troligt förlora sin läkarlegitimation.[3] 

     

    Debatten kring eutanasi handlar oftast om hur man kan kontrollera det praktiska utförande inom de lagstiftade ramarna, men frågan är också genomsyrad av moraliska och etiska aspekter. Ämnet är ständigt aktuellt och det förs diskussioner på många nivåer i samhället, avseende dess definition, legalitet och moraliska rimlighet.

     

    [1] SIFO-undersökning, Aktiv dödshjälp, projektnr. 1519719 (2010-03-18)

    [2] Skröder, R., Eutanasi och läkarassisterat självmord som ersättning for god lindrande vård? Läkartidningen 2009;106, s. 129

    [3] Vårdfokus, Tema dödshjälp. Var går gränsen, https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/tidningen/2010/Nr-6-2010-6/Tema-Dodshjalp-Var-gar-gransen

  • 190.
    Sandström, Anna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Dödsorsaksutredning: en jämförelse mellan det svenska och det finska systemet för rättsmedicinsk dödsorsaksutredning2012Student paper other, 5 poäng / 7,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    År 2009 kom ett förslag till ändring i den finska lagen om utredande av dödsorsak. Målet med lagförslaget var att samordna den rättsmedicinska verksamheten för att utredande av dödsorsak ska bli bättre. I utredningen inför lagförslaget kom ett antal problem inom rättsmedicin i Finland att belysas som senare analyseras i Institutet för hälsa och välfärds utvecklingsplan för rättsmedicin. Även i Sverige pågår utvärdering av kvaliteten i det rättsmedicinska förfarandet.

  • 191. Sholts, Sabrina B.
    et al.
    Walker, Phillip L.
    Kuzminsky, Susan C.
    Miller, Kevin W. P.
    Wärmländer, Sebastian K. T. S.
    Stockholms universitet, Naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för biokemi och biofysik.
    Identification of Group Affinity from Cross-sectional Contours of the Human Midfacial Skeleton Using Digital Morphometrics and 3D Laser Scanning Technology2011Inngår i: Journal of Forensic Sciences, ISSN 0022-1198, E-ISSN 1556-4029, Vol. 56, nr 2, s. 333-338Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Identifying group affinity from human crania is a long-standing problem in forensic and physical anthropology. Many craniofacial differences used in forensic skeletal identification are difficult to quantify, although certain measurements of the midfacial skeleton have shown high predictive value for group classifications. This study presents a new method for analyzing midfacial shape variation between different geographic groups. Three-dimensional laser scan models of 90 crania from three populations were used to obtain cross-sectional midfacial contours defined by three standard craniometric landmarks. Elliptic Fourier transforms of the contours were used to extract Fourier coefficients for statistical analysis. After cross-validation, discriminant functions based on the Fourier coefficients provided an average of 86% correct classifications for crania from the three groups. The high rate of accuracy of this method indicates its usefulness for identifying group affinities among human skeletal remains and demonstrates the advantages of digital 3D model-based analysis in forensic research.

  • 192.
    Simona Chisalita, Ioana
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för Kirurgi, Ortopedi och Onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Hjärt- och Medicincentrum, Endokrinmedicinska kliniken.
    Chong, Lee Ti
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för Kirurgi, Ortopedi och Onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Wajda, Maciej
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Närsjukvården i centrala Östergötland, Akutkliniken.
    Adolfsson, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för Kirurgi, Ortopedi och Onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Centrum för kirurgi, ortopedi och cancervård, Ortopedkliniken i Linköping.
    Woisetschläger, Mischa
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för radiologiska vetenskaper. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Spångeus, Anna
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för kardiovaskulär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Hjärt- och Medicincentrum, Endokrinmedicinska kliniken.
    Association of Insulin-like Growth Factor-1, Bone Mass and Inflammation to Low-energy Distal Radius Fractures and Fracture Healing in Elderly Women Attending Emergency Care2017Inngår i: ORTHOPAEDIC SURGERY, ISSN 1757-7853, Vol. 9, nr 4, s. 380-385Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective

    Elderly patients suffer fractures through low-energy mechanisms. The distal radius is the most frequent fracture localization. Insulin-like growth factor-1 (IGF1) plays an important role in the maintenance of bone mass and its levels decline with advancing age and in states of malnutrition. Our aim was to investigate the association of IGF1 levels, bone mass, nutritional status, and inflammation to low-energy distal radius fractures and also study if fracture healing is influenced by IGF1, nutritional status, and inflammation.

    Methods

    Postmenopausal women, 55 years or older, with low-energy distal radius fractures occurring due to falling on slippery ground, indoors or outdoors, were recruited in the emergency department (ED) and followed 1 and 5 weeks after the initial trauma with biomarkers for nutritional status and inflammation. Fractures were diagnosed according to standard procedure by physical examination and X-ray. All patients were conservatively treated with plaster casts in the ED. Patients who needed interventions were excluded from our study. Fracture healing was evaluated from radiographs. Fracture healing assessment was made with a five-point scale where the radiological assessment included callus formation, fracture line, and stage of union. Blood samples were taken within 24 h after fracture and analyzed in the routine laboratory. Bone mineral density (BMD) was measured by dual-energy X-ray absorptiometry (DXA).

    Results

    Thirty-eight Caucasian women, aged 70.5 8.9 years (mean +/- SD) old, were recruited. Nutritional status, as evaluated by albumin (40.3 +/- 3.1 g/L), IGF1 (125.3 +/- 39.9 g/L), body mass index (26.9 +/- 3.6 kg/m(2)), arm diameter (28.9 +/- 8.9 cm), and arm skinfold (2.5 +/- 0.7 cm), was normal. A positive correlation was found between IGF1 at visit 1 and the lowest BMD for hip, spine, or radius (r = 0.39, P = 0.04). High sensitive C-reactive protein (hsCRP) and leukocytes were higher at the fracture event compared to 5 weeks later (P = 0.07 and P amp;lt; 0.001, respectively). Fracture healing parameters (i.e. callus formation, fracture line, and stage of union) were positively correlated with the initial leukocyte count and to difference in thrombocyte count between visit 1 and 3.

    Conclusions

    In elderly women with low-energy distal radius fractures, an association between IGF1 and lowest measures of BMD was found, indicating that low IGF1 could be an indirect risk factor for fractures. Fracture healing was associated with initial leukocytosis and a lower thrombocyte count, suggesting that inflammation and thrombocytes are important components in fracture healing.

  • 193.
    Sjödin, Andreas
    et al.
    Umeå universitet, Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Kemiska institutionen.
    Broman, Tina
    Melefors, Ojar
    Andersson, Gunnar
    Rasmusson, Birgitta
    Knutsson, Rickard
    Forsman, Mats
    FOI.
    The need for high-quality whole-genome sequence databases in microbial forensics2013Inngår i: Biosecurity and bioterrorism, ISSN 1538-7135, E-ISSN 1557-850X, Vol. 11, nr Supplement 1, s. S78-S86Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Microbial forensics is an important part of a strengthened capability to respond to biocrime and bioterrorism incidents to aid in the complex task of distinguishing between natural outbreaks and deliberate acts. The goal of a microbial forensic investigation is to identify and criminally prosecute those responsible for a biological attack, and it involves a detailed analysis of the weapon-that is, the pathogen. The recent development of next-generation sequencing (NGS) technologies has greatly increased the resolution that can be achieved in microbial forensic analyses. It is now possible to identify, quickly and in an unbiased manner, previously undetectable genome differences between closely related isolates. This development is particularly relevant for the most deadly bacterial diseases that are caused by bacterial lineages with extremely low levels of genetic diversity. Whole-genome analysis of pathogens is envisaged to be increasingly essential for this purpose. In a microbial forensic context, whole-genome sequence analysis is the ultimate method for strain comparisons as it is informative during identification, characterization, and attribution-all 3 major stages of the investigation-and at all levels of microbial strain identity resolution (ie, it resolves the full spectrum from family to isolate). Given these capabilities, one bottleneck in microbial forensics investigations is the availability of high-quality reference databases of bacterial whole-genome sequences. To be of high quality, databases need to be curated and accurate in terms of sequences, metadata, and genetic diversity coverage. The development of whole-genome sequence databases will be instrumental in successfully tracing pathogens in the future.

  • 194.
    Sjögren, Harmeet
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Kirurgi.
    Injuries among the elderly: study of fatal and non-fatal injury events1994Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    In view of the expected increase in the proportion of elderly in the population in most western countries, we studied injuries among the elderly (>60 years) by investigating hospital-treated injuries in inpatients and outpatients, and fatal injuries.

    One-year Hospital Injury Data - Even though the elderly made up only 15% of the injured in one year, they accounted for 42% of the total cost of trauma medical care, showing that injuries among the elderly place a disproportional burden on the health care system. The mean medical care cost increased significantly from the age of 60 years. Serious injuries (MAIS>3) in the elderly cost almost 2.5 times more than those in the younger group (<60 years).

    Study of 1,313 injury events in 1,268 elderly showed annual injury, fracture, and mortality rates per 1,000 elderly population of 57, 31, and 0.6, respectively. Almost half were injured in the home environment, and 23% in the traffic environment. Most of the severe and critical injuries (MAIS>4) occurred in the traffic environment. Injury rate, severity of injuries, fractures, and the duration of hospitalization increased with age. Almost half of the injuries were fractures; most common were wrist and hip fractures. Women had a higher injury rate, more severe injuries, and longer duration in hospitalization than men had.

    Study of 621 injury events in 600 elderly injured in the home environment, showed annual injury and fracture rates of 30 and 15 per 1,000 elderly home population, respectively. Injuries were grouped into fall injuries (76%) and non-fall injuries (24%). The fall injury incidence was higher in women than in men. Most falls occurred indoors. Environmental factors played a role in half of the fall injuries, and intrinsic factors in at least one fifth. Intrinsic factors in falls became increasingly important with advancing age. Non-fall injuries were mostly sustained in woodworking. Fall injuries were of a greater severity and accounted for 80% of the cost of medical care of elderly in the home environment.

    Study of 298 injury events in 297 elderly injured in the traffic environment, showed that pedestrian falls accounted for 52% of the injuries, and vehicle-related events for 44%. The main groups in the vehicle-related injury category were bicyclists (48%), car occupants (34%), and pedestrians (4%). Two thirds of the pedestrian falls involved slipping on ice/snow. Ice/snow-related injuries (all categories) accounted for 37% of the total cost of all injuries in the elderly in the traffic environment. Vehicle-related crashes resulted in the most severe and critical injuries and the most fatalities, and cost (total and mean) more than pedestrian falls.

    Fatal Injury Data from Northern Sweden - Study of 379 elderly injured in the traffic environment in a ten-year period, showed that the car occupants (43%) made up the largest category followed by pedestrians (28%), bicyclists (15%), and two-wheel-motor-vehicle riders (8%), but the risk of fatal injury per unit distance travelled was highest for pedestrians and bicyclists. Males had double the death rate as females. Most car occupants were killed in multivehicle crashes, mostly in the daylight, and at intersections. Ice/snow was the major (31%) precrash factor. One quarter of pedestrians were injured at pedestrian crossings, and half of them during darkness. One in six pedestrians was under the influence of alcohol. All pedestrians and bicyclists were injured in collisions with motor vehicles and most were injured at intersections. Pedestrians and bicyclists had more serious head injuries than chest injuries.

    Study of 514 car drivers (>18 years) injured in a 13-year-period, showed that fatalities per unit distance, and per licensed driver were highest for the >70-year-old and 18-19-year-old drivers. Elderly (>60 year old) and <25 year old drivers had similar fatality frequencies. The older drivers (>60 years) initiated the crash more often than younger (<60 years) ones. Fatal head injuries decreased whilst chest injuries increased with age. The older drivers were more likely to die from post-trauma complications than younger ones.

    In a study of role of disease in 480 fatally injured drivers (>18 years) who died within three days of the crash, a grading system was developed to assess the probability of contribution of medical intrinsic factors (MIF) to the crash. Almost one quarter of the drivers were found to have MIF. Drivers with MIF were more often at fault than those without. Medical intrinsic factors were probably an underlying cause in 1 of 17 fatal crashes in all ages, and 1 of 5 fatal crashes in the elderly; in 4% of the elderly the probability was strong.

    A "passive automatic" approach which does not require any action on the part of the elderly, is to be recommended when improving safety in the home and in the traffic environments. The elderly drivers can be regarded as the "miner's canary" to indicate which passive safety improvements are needed in the traffic environment. In view of the expected population trends, it is important that authorities and public health workers accept the challenge to continue and intensify the injury preventive work for the elderly.

  • 195.
    Sjökvist, Li
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Gärningsmannaprofilering: en vetenskaplig emtod eller en fantasifull fiktion?2014Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I detta uppsatsarbete inom rättsmedicin redovisar jag vissa av de teorier ochantaganden som ligger bakom gärningsmannaprofileringen. Syftet med arbetet harvarit att granska gärningsmannaprofilering ur en vetenskaplig synvinkel för att försökafinna om gärningsmannaprofilering kan anses utgöra en vetenskaplig metod som äranvändbar inom polisiärt arbete eller om det endast är en fantasifull fiktion som hörhemma i världen av deckarromaner och kriminalserier.Anknytningen till rättsmedicin utgörs av den koppling som explicit finns som enbeståndsdel inom gärningsmannaprofileringen och eftersom jag är juridikstuderandeoch saknar medicinska kunskaper har ingen fördjupad forskning gjorts inom denrättsmedicinska disciplinen. Uppsatsarbetet är gjort genom en deskriptiv metod där jaggenomfört en litteraturstudie om gärningsmannaprofilering. Därigenom har främstengelskspråkig litteratur påträffats.I arbetet så redovisas, utöver vetenskapliga metoder och teorier som ligger till grundför gärningsmannaprofilering, också hur gärningsmannaprofilering används i tre olikaländer. Det som kan konstateras är att gärningsmannaprofilering de facto används ipolisiära utredningsarbeten. Användingen är begränsad och att mäta resultatet avgärningsmannaprofilering har sina svårigheter.Seriositeten i arbetet med gärningsmannaprofiler löper parallellt med sensationsnyheteroch populärvetenskap, vilket försvårar granskningen. Källkritiken i uppsatsenär omfattande och frågan huruvida gärningsmannaprofilering kan anses utgöra envetenskap kan därför inte tillfullo besvaras. Med tiden är jag övertygad om attgärningsmannaprofilering kan vinna anseende och användas i brottsbekämpning, menför att nå dit behövs en distans till de fantasifulla fiktionerna kring gärningsmannaprofilering.

  • 196. Spigset, Olav
    et al.
    Öström, Mats
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Death resulting from asthma associated with sertraline2001Inngår i: The American journal of forensic medicine and pathology : official publication of the National Association of Medical Examiners, ISSN 0195-7910, Vol. 22, nr 4, s. 419-20Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 197.
    Stadig, Hanna
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Aktiv dödshjälp2016Student paper other, 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Rätten att bestämma över sitt liv är en grundläggande mänsklig rättighet. Var du vill leva, vad du vill arbeta med och så vidare. Rätten att bestämma över sin död är inte lika självklar. Vad gäller om någon vill avsluta sitt liv men inte har möjlighet att själv göra det?

     

    Debatten om rätten till sin död och aktiv dödshjälp, eller eutanasi, är ständigt aktuell. Det är en fråga som berör såväl religion, filosofi, etik som medicin och juridik. Ordet eutanasi kommer från grekiskans eu som betyder god eller skön och thanatos som betyder död. Människor har oftast en tydlig åsikt för eller emot aktiv dödshjälp och argument som talar för och emot kommer att beaktas i arbetet.[1]

     

    I Sverige är så kallad passiv eutanasi idag allmänt accepterat. I dagens läge finns det dock ingen möjlighet att i Sverige via sjukvårdens omsorg, för svårt sjuka individer, att få hjälp att avsluta sitt liv. Den möjlighet som finns är att vända sig till någon och få hjälp men denna riskerar då att dömas för gärningsmannaskap till dråp.[2] I detta arbete kommer tyngdpunkten fokusera på framför allt de juridiska aspekterna av aktiv dödshjälp men till viss del också de medicinska. Eftersom frågeställningen är kontroversiell ur en etisk synvinkel kommer även argument för och emot aktiv dödshjälp som inte är direkt juridiska eller medicinska att beaktas. Jag har i ett tidigare arbete behandlat frågan om aktiv dödshjälp och gränsdragningen mellan medhjälp till självmord och gärningsmannaskap till dråp, i ett annat arbete har jag berört frågan om rättssäkerhet och krav på att rättstillämpningen ska vara tydlig och förutsebar. Detta arbete kommer bli en utveckling och kombination av dessa arbeten.

  • 198. Stattin, E-L
    et al.
    Mörner, S
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Wisten, A
    Molecular genetic autopsy in sudden cardiac deaths2009Inngår i: Monogenetic Cardiovascular Disease, 2009, s. 28-29Konferansepaper (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
  • 199.
    Steinwall, David
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Befrits, Fabian
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Naidoo, Steve R
    Hardcastle, Timothy
    Eriksson, Anders
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
    Muckart, David J.J.
    Deaths at a level 1 trauma unit: a clinical finding and post-mortem correlation study2012Inngår i: Injury, ISSN 0020-1383, E-ISSN 1879-0267, Vol. 43, nr 1, s. 91-95Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    BACKGROUND: Missed injuries continue to cause deaths amongst trauma patients. Regardless of the definition of missed injuries, it is important to identify all injuries at any stage in the care of trauma patients in order to improve patient outcome. This study was performed to evaluate to what extent missed injuries contribute to a fatal outcome at a new Level 1 Trauma Unit.

    METHODS: The medical records and autopsy reports of all trauma patients who died at the IALCH trauma unit from March 2007 through August 2009 were reviewed. The mortality rate and incidence of missed injuries were determined. A missed injury was defined as one that was found at autopsy but was not mentioned in the medical records or in any ante mortem radiological report. This excluded minor injuries such as superficial contusions and minor lacerations, which are sometimes not included in the case notes during resuscitation. Deaths due to trauma are considered unnatural and legal provisions require that all unnatural deaths undergo medico-legal postmortem examination. The study was approved by the UKZN Biomedical Research Ethics Committee.

    RESULTS: Five hundred and forty-seven patients were admitted to the trauma unit of which 135 (24.7%) demised. Three patients were excluded, due to inability to retrieve their autopsy reports, leaving a study group of 132 patients in which there were 100 males and 32 females. The mean age was 33.2 years, mean ISS was 34.0. A total of 26 missed injuries were found in 14 patients, giving a total incidence of 10.6%. Three percent had missed injuries that were variously deemed to be possibly related, probably related, or related to the fatal outcome, whether the deaths were deemed preventable or not. Severe physiological derangement which precluded any imaging before death may have caused the injury to be overlooked. The thorax was the anatomical region where most injuries were missed.

    CONCLUSIONS: A number of injuries remain undetected in trauma care and are found only at autopsy, emphasizing that the autopsy remains an important tool in evaluating trauma care. However, in only a few patients did the missed injuries have a detrimental effect on outcome.

  • 200.
    Stening, Kent
    et al.
    Linnéuniversitetet, Fakultetsnämnden för hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, HV.
    Olsson, Jan
    Linnéuniversitetet, Polisutbildningen.
    Forensisk omvårdnad - ökad rättssäkerhet: Debattartikel , Västerbottens-kuriren 1207252012Annet (Annet (populærvitenskap, debatt, mm))
12345 151 - 200 of 237
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf