Endre søk
Begrens søket
1234567 151 - 200 of 2118
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 151.
    Baunsgaard, Carsten Bach
    et al.
    Univ Copenhagen, Denmark.
    Nissen, Ulla Vig
    Univ Copenhagen, Denmark.
    Brust, Anne Katrin
    SPC, Switzerland.
    Frotzler, Angela
    SPC, Switzerland.
    Ribeill, Cornelia
    Ulm Univ, Germany.
    Kalke, Yorck-Bernhard
    Ulm Univ, Germany.
    Leon, Natacha
    FLM, Spain.
    Gomez, Belen
    FLM, Spain.
    Samuelsson, Kersti
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Rehabiliteringsmedicinska kliniken.
    Antepohl, Wolfram
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Rehabiliteringsmedicinska kliniken.
    Holmstrom, Ulrika
    Uppsala Univ Hosp, Sweden.
    Marklund, Niklas
    Uppsala Univ Hosp, Sweden.
    Glott, Thomas
    Sunnaas Rehabil Hosp, Norway.
    Opheim, Arve
    Sunnaas Rehabil Hosp, Norway; Univ Gothenburg, Sweden.
    Benito, Jesus
    Neurorehabil Hosp, Spain.
    Murillo, Narda
    Neurorehabil Hosp, Spain.
    Nachtegaal, Janneke
    Heliomare Rehabil Ctr, Netherlands.
    Faber, Willemijn
    Heliomare Rehabil Ctr, Netherlands.
    Biering-Sorensen, Fin
    Univ Copenhagen, Denmark.
    Gait training after spinal cord injury: safety, feasibility and gait function following 8 weeks of training with the exoskeletons from Ekso Bionics2018Inngår i: Spinal Cord, ISSN 1362-4393, E-ISSN 1476-5624, Vol. 56, nr 2, s. 106-116Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Study design Prospective quasi-experimental study, pre-and post-design. Objectives Assess safety, feasibility, training characteristics and changes in gait function for persons with spinal cord injury (SCI) using the robotic exoskeletons from Ekso Bionics. Setting Nine European rehabilitation centres. Methods Robotic exoskeleton gait training, three times weekly over 8 weeks. Time upright, time walking and steps in the device (training characteristics) were recorded longitudinally. Gait and neurological function were measured by 10 Metre Walk Test (10 MWT), Timed Up and Go (TUG), Berg Balance Scale (BBS), Walking Index for Spinal Cord Injury (WISCI) II and Lower Extremity Motor Score (LEMS). Results Fifty-two participants completed the training protocol. Median age: 35.8 years (IQR 27.5-52.5), men/women: N = 36/16, neurological level of injury: C1-L2 and severity: AIS A-D (American Spinal Injury Association Impairment Scale). Time since injury (TSI) amp;lt; 1 year, N = 25; amp;gt; 1 year, N = 27. No serious adverse events occurred. Three participants dropped out following ankle swelling (overuse injury). Four participants sustained a Category II pressure ulcer at contact points with the device but completed the study and skin normalized. Training characteristics increased significantly for all subgroups. The number of participants with TSI amp;lt; 1 year and gait function increased from 20 to 56% (P=0.004) and 10MWT, TUG, BBS and LEMS results improved (P amp;lt; 0.05). The number of participants with TSI amp;gt; 1 year and gait function, increased from 41 to 44% and TUG and BBS results improved (P amp;lt; 0.05). Conclusions Exoskeleton training was generally safe and feasible in a heterogeneous sample of persons with SCI. Results indicate potential benefits on gait function and balance.

  • 152.
    Baunsgaard, Carsten Bach
    et al.
    Univ Copenhagen, Denmark.
    Nissen, Ulla Vig
    Univ Copenhagen, Denmark.
    Brust, Anne Katrin
    SPC, Switzerland.
    Frotzler, Angela
    SPC, Switzerland.
    Ribeill, Cornelia
    Ulm Univ, Germany.
    Kalke, Yorck-Bernhard
    Ulm Univ, Germany.
    Leon, Natacha
    FLM, Spain.
    Gomez, Belen
    FLM, Spain.
    Samuelsson, Kersti
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Rehabiliteringsmedicinska kliniken.
    Antepohl, Wolfram
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Rehabiliteringsmedicinska kliniken.
    Holmstrom, Ulrike
    Uppsala Univ Hosp, Sweden.
    Marklund, Niklas
    Uppsala Univ Hosp, Sweden.
    Glott, Thomas
    Sunnaas Rehabil Hosp, Norway.
    Opheim, Arve
    Sunnaas Rehabil Hosp, Norway; Univ Gothenburg, Sweden; Reg Vastra Gotaland, Sweden.
    Benito Penalva, Jesus
    Neurorehabil Hosp, Spain.
    Murillo, Narda
    Neurorehabil Hosp, Spain.
    Nachtegaal, Janneke
    Heliomare Rehabil Ctr, Netherlands.
    Faber, Willemijn
    Heliomare Rehabil Ctr, Netherlands.
    Biering-Sorensen, Fin
    Univ Copenhagen, Denmark.
    EXOSKELETON GAIT TRAINING AFTER SPINAL CORD INJURY: AN EXPLORATORY STUDY ON SECONDARY HEALTH CONDITIONS2018Inngår i: Journal of Rehabilitation Medicine, ISSN 1650-1977, E-ISSN 1651-2081, Vol. 50, nr 9, s. 806-813Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: To explore changes in pain, spasticity, range of motion, activities of daily living, bowel and lower urinary tract function and quality of life of individuals with spinal cord injury following robotic exoskeleton gait training. Design: Prospective, observational, open-label multicentre study. Methods: Three training sessions per week for 8 weeks using an Ekso GT robotic exoskeleton (Ekso Bionics). Included were individuals with recent (amp;lt;1 year) or chronic (amp;gt;1 year) injury, paraplegia and tetraplegia, complete and incomplete injury, men and women. Results: Fifty-two participants completed the training protocol. Pain was reported by 52% of participants during the week prior to training and 17% during training, but no change occurred longitudinally. Spasticity decreased after a training session compared with before the training session (pamp;lt; 0.001), but not longitudinally. Chronically injured participants increased Spinal Cord Independence Measure (SCIM III) from 73 to 74 (p= 0.008) and improved life satisfaction (p= 0.036) over 8 weeks of training. Recently injured participants increased SCIM III from 62 to 70 (pamp;lt;0.001), but no significant change occurred in life satisfaction. Range of motion, bowel and lower urinary function did not change over time. Conclusion: Training seemed not to provoke new pain. Spasticity decreased after a single training session. SCIM III and quality of life increased longitudinally for subsets of participants.

  • 153.
    Beischer, Susanne
    Linnéuniversitetet, Fakulteten för samhällsvetenskap (FSV), Institutionen för idrottsvetenskap (ID).
    Lower extremity injuries in young floorball players: A prospective study on overuse injuries2014Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [en]

    Background: To my knowledge, no previous studies have examined the appearance of injury in young floorball players. Aim: To investigate the occurrence of overuse injuries in lower extremity (LE) in floorball players aged 15 or younger, with respect to frequency, location, and consequence of injury. Method: Fifty-seven players participated (mean age 11±2 years). A modified version of Oslo Sports Trauma Research Center Overuse Injury Questionnaire was submitted every fourth week during four months in order to record the occurrence of overuse injuries in LE. Result: A total of 42 overuse injuries in 42% (24/57) of the cohort were found. The average monthly prevalence for all players, in any anatomical area, was 28% (95% confidence interval 18%-38%). The most common location of injuries was the knee (43%), followed by the foot (40%). A weak positive and significant correlation (rs = 0.276, p = 0.038 ) between overuse injuries and age was found. Conclusion: The present study shows, in accordance with other recent studies on children and adolescents, that overuse injuries seems to be a common problem for young floorball players.

  • 154.
    Bendelin, Nina
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Gerdle, Björn
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Smärt och rehabiliteringscentrum.
    Andersson, Gerhard
    Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Psykologi. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Karolinska Inst, Sweden.
    Internet-delivered aftercare following multimodal rehabilitation program for chronic pain: a qualitative feasibility study2018Inngår i: Journal of Pain Research, ISSN 1178-7090, E-ISSN 1178-7090, Vol. 11, s. 1715-1728Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Purpose: Methods for delivering aftercare to help chronic pain patients to continue practice self-management skills after rehabilitation are needed. Internet-delivered cognitive behavioral therapy (ICBT) has the potential to partly fill this gap given its accessibility and emphasis on self-care. Methods for engaging and motivating patients to persist throughout the full length of treatment are needed. The aim of this study was to describe how chronic pain patients work in an ICBT program, through their descriptions of what is important when they initiate behavior change in aftercare and their descriptions of what is important for ongoing practice of self-management skills in aftercare. Patients and methods: Following a multimodal rehabilitation program, 29 chronic pain patients participated in a 20-week-long Internet-delivered aftercare program (ACP) based on acceptance-based cognitive behavioral therapy. Latent content analysis was made on 138 chapters of diary-like texts written by participants in aftercare. Results: Attitudes regarding pain and body changed during ACP, as did attitudes toward self and the future for some participants. How participants practiced self-management skills was influenced by how they expressed motivation behind treatment goals. Whether they practiced acceptance strategies influenced their continuous self-management practice. Defusion techniques seemed to be helpful in the process of goal setting. Mindfulness strategies seemed to be helpful when setbacks occurred. Conclusion: Self-motivating goals are described as important both to initiate and in the ongoing practice of self-management skills. Experiencing a helpful effect of acceptance strategies seems to encourage participants to handle obstacles in new ways and to persist throughout treatment. Research on whether tailored therapist guidance might be helpful in stating self-motivating goals and contribute to ongoing practice of self-management skills is needed.

  • 155.
    Bendrik, Regina
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, centrumbildningar mm, Centrum för klinisk forskning, Gävleborg. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Allmänmedicin och preventivmedicin. Reg Gavleborg, Gavle, Sweden..
    Kallings, Lena
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Allmänmedicin och preventivmedicin. Swedish Sch Sport & Hlth Sci, Stockholm, Sweden..
    Broms, K.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Allmänmedicin och preventivmedicin. Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, centrumbildningar mm, Centrum för klinisk forskning, Gävleborg. Reg Gavleborg, Gavle, Sweden..
    Emtner, Morgan
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Maximal Step-Up Test A New Functional Test In Hip Or Knee Osteoarthritis2016Inngår i: Osteoarthritis and Cartilage, ISSN 1063-4584, E-ISSN 1522-9653, Vol. 24, s. S471-S471Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
  • 156. Bengtsson, Karin
    et al.
    Forsblad-d'Elia, Helena
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Reumatologi. Department of Rheumatology and Inflammation Research, Institute of Medicine, Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden .
    Lie, Elisabeth
    Klingberg, Eva
    Dehlin, Mats
    Exarchou, Sofia
    Lindstrom, Ulf
    Askling, Johan
    Jacobsson, Lennart T. H.
    Risk of cardiac rhythm disturbances and aortic regurgitation in different spondyloarthritis subtypes in comparison with general population: a register-based study from Sweden2018Inngår i: Annals of the Rheumatic Diseases, ISSN 0003-4967, E-ISSN 1468-2060, Vol. 77, nr 4, s. 541-548Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objectives: To describe the incidence of atrioventricular (AV) block II-III, atrial fibrillation (AF), pacemaker implantation (PM) and aortic regurgitation in patients with ankylosing spondylitis (AS), undifferentiated spondyloarthritis (uSpA) and psoriatic arthritis (PsA) compared with the general population (GP) and with each other. Methods: A prospective nationwide study with cohorts of patients with AS (n=6448), PsA (n=16063) and uSpA (n=5190) and a GP (n=266435) cohort, identified in 2001-2009 in the Swedish National Patient and Population registers. Follow-up began on 1 January 2006 and ended at event, death, emigration or 31 December 2012. Age-standardised and sex-standardised incidence rates and hazard ratios (HRs) were calculated. Results: The highest incidence rates were noted for AF (5.5-7.4 events per 1000 person-years), followed by PM (1.0-2.0 events per 1000 person-years). HRs for AV block, AF, PM and aortic regurgitation were significantly increased in AS (HRs 2.3, 1.3, 2.1 and 1.9), uSpA (HRs 2.9, 1.3, 1.9 and 2.0) and PsA (HRs 1.5, 1.5, 1.6 and 1.8) compared with the GP cohort. The highest HRs were seen for AV block in male uSpA (HR 4.2) and AS (HR 2.5) compared with GP. Compared with PsA, significantly increased HRs were noted for PM (HR 1.5) in AS and for AV block (HR 1.8) in uSpA. Conclusions: Patients with SpA are at increased risk of aortic regurgitation, cardiac rhythm disturbances and, as a probable consequence, also PM. Particularly for AF, the most common arrhythmia, increased caution is warranted, whereas AV block should be looked for especially in men with AS or uSpA.

  • 157.
    Bengtsson, Patrik
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Postoperativ knäsvullnad efter främre korsbandsrekonstruktion: - en jämförelse mellan standard- och accelererad rehabilitering.2013Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Nu för tiden är det vanligt att använda sig av så kallad accelererad rehabilitering efter främre korsbandsrekonstruktion. Den accelererade rehabiliterings påverkan på uttöjning av det nya korsbandsgraftet och lårmuskelstyrka är väl kända. Däremot är kunskapen om hur accelererad rehabilitering påverkar svullnad i knäleden mer begränsad.

    Syfte: Att undersöka om det finns någon skillnad avseende knäledssvullnad efter främre korsbandsrekonstruktion vid ett standard- och ett accelererat rehabiliteringsprogram.

    Studiedesign: Sekundäranalys av randomiserad kontrollerad studie.

    Material och metod: Etthundra sextioen främre korsbandsrekonstruerade patienter med patellar- eller hamstringssena randomiserades till standard- och ett accelererat rehabiliteringsprogram. Nittio patienter, standard rehabilitering (n=29) och accelererad rehabilitering (n=61) inkluderades för beräkning av svullnad, vid baseline, 1 vecka postoperativt. Svullnad definierades som skillnad i omkrets mätt med måttband av icke opererat knä jämfört med opererat knä. Svullnad beräknades vid vecka 1 och månad 1, 2, 3 och 4 postoperativt.

    Resultat: Det var ingen signifikant skillnad avseende knäsvullnad vid jämförelse  mellan standard- och ett accelererat rehabiliteringsprogram vid något av uppföljningstillfällena.

    Slutsats: Denna studie visar att träning enligt ett accelererat rehabiliteringsprogram efter främre korsbandrekonstruktion inte ökar knäsvullnad signifikant jämfört med ett standard rehabiliteringsprogram. Gruppen som tränat enligt ett accelererat rehabiliteringsprogram uppvisade dock en något större knäsvullnad suprapatellärt.

  • 158.
    Bengtsson, Victor
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    The three-dimensional movement patterns in the thoracolumbar and lumbopelvic spine during the deadlift exercise2016Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Marklyft är en vanlig styrketräningsövning. Det saknas emellertid studier av ryggradens rörelsemönster under utförandet av marklyft. Syftet med den här studien var att kvantifiera ryggradens tredimensionella rörelsemönster under utförandet av marklyft och vid vanehållning i de thorakolumbala och lumbosakrala regionerna samt studera inverkan av kön.

    Tjugofyra tävlande lyftare, 14 män och 10 kvinnor med 1 repetition maximum (1RM) i marklyft på 162.5 ± 55.5 kg, utförde tre repetitioner av tunga marklyft. Ryggens tredimensionella rörelsemönster, rörelseomfång (ROM) och kurvatur i thorakolumbala (T11-L2) och lumbosakrala (L2-S2) regionerna mättes med rörelsesensorer.

    Resultatet visade att rörelser sker i sagittal-, frontal- och horizontalplanet i thorakolumbala (ROM = 11.8 ± 7.6, 4.3 ± 2.8, and 3.4 ± 1.6 degrees) och lumbosakrala regionerna (ROM = 21.7 ± 6.5, 2.8 ± 1.7, och 2.8 ± 1.4 grader) under marklyftsutförandet. I jämförelse med vanehållningen ändrades ryggens kurvatur i start- och stoppläget mot ett mer flekterat läge. Signifikanta skillnader hittades mellan könen avseende vanehållning, startläge och ROM.

    Sammanfattningsvis ändras ryggens kurvatur under utförandet av tunga marklyft i sagittalplanet samt att vanehållningen och rörelsemönster skiljer sig mellan män och kvinnor.

  • 159.
    Bengtsson, Victor
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Berglund, Lars
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå Centrum för idrottsvetenskap.
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå Centrum för idrottsvetenskap. Medfit, Primary Care Rehabilitation and Fitness Centre, Stockholm, Sweden.
    Narrative review of injuries in powerlifting with special reference to their association to the squat, bench press and deadlift2018Inngår i: BMJ Open Sport and Exercise Medicine, E-ISSN 2055-7647, Vol. 4, nr 1Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Pain and injuries are considered a common problem among elite athletes and recreational lifters performing the squat, bench press and deadlift. Since all three lifts engage multiple joints and expose the lifters' bodies to high physical demands often several times a week, it has been suggested that their injuries might be related to the excessively heavy loads, the large range of motion during the exercises, insufficient resting times between training sessions and/or faulty lifting technique. However, no previous article has summarised what is known about specific injuries and the injury aetiology associated with the three lifts. Thus, the aim of this narrative review was to summarise what is known about the relationships between the powerlifting exercises and the specific injuries or movement impairments that are common among lifters and recreationally active individuals.

  • 160.
    Benitez, Marcus
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik.
    Frantzén, Love
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Sjukgymnastik.
    Förväntat resultat (outcome expectations) av regelbunden fysisk aktivitet hos äldre.2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 15 poäng / 22,5 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med studien var att undersöka det förväntade resultatet (outcome expectations) vad gäller fysiska, själv-värderande och sociala förväntningar av regelbunden träning hos äldre fysiskt aktiva respektive fysiskt inaktiva och även jämföra de båda grupperna och se om skillnad förelåg.

    Metod: 32 stycken deltagare inkluderades i studien genom bekvämlighetsurval för att representera populationen äldre (>65 år) friska individer. Deltagarna fick fylla i en enkät gällande motionsvanor senaste 12 månaderna och delades sedan in i grupperna regelbundet fysiskt aktiva respektive inaktiva beroende på vad de svarat i enkäten. Deltagarnas förväntningar på resultatet av regelbunden fysisk aktivitet mättes sedan med en enkät kallad Multidimensional Outcome Expectations for Exercise Scale (MOEES) som undersöker fysiska, själv-värderande och sociala förväntningar.

    Resultat: De regelbundet fysiskt aktiva hade högre resultatförväntningar på regelbunden fysisk aktivitet gällande fysiska förväntningar. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde ses gällande själv-värderande och sociala förväntningar.

    Konklusion: Äldre som regelbundet är fysiskt aktiva har högre fysiska förväntningar på fysisk aktivitet än äldre inaktiva. Fler studier som undersöker och jämför det förväntade resultatet gällande fysiska, själv-värderande och sociala förväntningar av fysiskt aktivitet mellan äldre aktiva och inaktiva behövs för att styrka sambanden mellan att vara fysiskt aktiv och vad äldre förväntar sig att få ut av det.

  • 161.
    Bentzer, Linda
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Hedlund, Linnea
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Functional movement screen, skadeförekomst och träningsmängd hos kvinnliga innebandyspelare2012Oppgave
  • 162.
    Berg, Ida Linnea
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
    Att implementera nya arbetssätt i hemrehabiliteringspraxis: Multipel fallstudie2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 80 poäng / 120 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Titel: Att implementera nya arbetssätt i hemrehabiliteringspraxis - Multipel fallstudie. Syftet med studien var att utvärdera och beskriva implementeringsprocessen av en intervention i hemrehabiliteringen inom Korsholms kommun. Den nya interventionen inom hemrehabiliteringen grundade sig på klientcentrering, multiprofessionellt samarbete samt att jobba aktiverande utgående från gemensamma mål för att stärka klienters självständighet och kvarboende. Metoden som valdes var multipel fallstudie. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in och analyserades. Åtta klienter inkluderades i studien och genomförde en hemrehabiliteringsperiod på fyra veckor. Intervjuer gjordes med dessa klienter och deras vårdpersonal och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Utfallsmått som mättes före och efter interventionen var SPPB, FRAT, Barthel index och måluppfyllelsegrad med GAS. Också följsamhet och bortfall och antalet hemservicebesök registrerades. Som modell för implementering användes PDSA- cykeln. Angående resultatet kan det ssammanfattas med att hemrehabiliteringen upplevdes som positivt av klienterna och av personalen och att klienterna uppnådde goda resultat gällande självständighet, funktionsförmåga och måluppfyllelse samt att det framkom brister i aktiverande arbetssätt och klienternas delaktighet. Personalen upplevde att tidsbrist och klienternas bristande motivation var hinder för hemrehabiliteringen och att kommunikationen och samarbetet mellan hemrehabiliteringspersonal och hemservicepersonal borde utvecklas, eftersom de såg nyttan av interventionen i de fall där det fungerade. I det fortsatta multiprofessionella arbetet inom hemrehabiliteringen och implementeringen av den kommer mer fokus att läggas på dessa faktorer. Detta arbete kan också fungera som ett hjälpmedel för andra som vill implementera nya arbetssätt i praktiken. Vikten av att använda sig av modeller för utvecklingsarbete och studera implementeringen ur ett brett perspektiv lyfts fram med denna studie. Sökord: Hemrehabilitering, Implementering, Multipel Fallstudie, PDSA- cykeln 

  • 163.
    Berggren, Alvin
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap. Luleå tekniska universitet.
    Pettersson, Kristoffer
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap. Luleå tekniska universitet.
    Hur valid är mätning av postural kontroll med Wii Balance Board i jämförelse med en Kistler Force Plate?: How valid is it to measure postural control with  Wii Balance Board in comparison to a Kistler Force Plate?2017Independent thesis Basic level (professional degree), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Det finns funktionella tester med varierande svårighetsgrad för att utvärdera patienters balans i kliniken. Dessa tester kan dock endast visa på balansförmåga i grova drag, exempelvis om man kan ställa sig upp från en stol eller klarar att stå på ett ben utan att falla. För mer exakta metoder går det att använda sig utav en kraftplatta. Det har det tidigare undersökts huruvida en Wii Balance Board kan fungera som ett valitt substitut för en standardiserad kraftplatta då denna är lättare och mindre kostsam. Det har dock aldrig undersökts med ett testprotokoll där proprioceptionen hos deltagaren försökt påverkas. Syfte: Öka kunskapen om validiteten för Wii Balance Board i jämförelse med Kistler Force Plate vad gäller mätning av postural kontroll i stillastående med och utan nackrotation via bål och underkropp. Metod: Experimentell metod med 15 deltagare som genomförde tre olika test i stillastående, dels med nacken i neutralposition och dels roterad 45 grader genom att rotera bål och underkropp. Posturala svajet mättes med Wii Balance Board och kraftplatta samtidigt. Skillnader i resultaten uträknades och analyserades sedan med Bland-Altman plots metod och presenterades i grafer. Resultat: Generellt framkom mycket god samstämmighet mellan utrustningarna, dock påvisades anmärkningsvärt större avvikelser för tre av deltagarna. Diskussion: Tekniska problem som har påverkat experimentet har upptäckts under studiens gång och har tagits med för framtida kunskap. Även att standardisera de tester som genomfördes med mer detaljerade och strikta instruktioner för deltagaren att stå stilla är viktigt för att inte få onödigt posturalt svaj. Konklusion: Validiteten för Wii Balance Board bedömer vi som god då resultatet mellan plattorna stämde överens i hög grad. Det är dock viktigt att ta hänsyn till upptäckta avvikelser som går att undvika vid framtida upprepade försök tack vare kunskapen från denna studie.

  • 164.
    Berggren, Emelie
    et al.
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    Larsson, Maria
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    Individuellt anpassat träningsprogram och/ eller gångträning i Syfte att utveckla gångförmågan hos äldre2016Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Befolkningen blir allt äldre och ökad ålder medför funktionsnedsättningar som minskad muskelmassa och balans. Det påverkar gången negativt, men genom att träna funktionellt eller träna upp muskelstyrkan och balansen kan äldres gångförmåga förbättras.

    Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur äldres gångförmåga, self-efficacy och eventuell oro inför att gå påverkas av två olika åttaveckors interventioner med träning inom kommunal verksamhet, samt hur följsamhet till träning påverkas av self-efficacy och eventuell oro.

    Metod: Studiedesignen är en experimentell design i form av pretest-posttest control group som är en form av RCT. Nitton deltagare ≥65 år rekryterades via konsekutivt urval. Testresultat från TUG, självvald gånghastighet och skattningar på oro och self-efficacy inför att gå samlades in.

    Resultat: Ingen signifikant skillnad (p>0,05) förekom mellan eller inom grupperna med avseende på testvariablerna. Korrelationsanalyserna visade på ingen, låga och moderata korrelationer, både positiva och negativa men inga signifikanta korrelationer observerades.

    Slutsats: Resultatet i studien kan inte generaliseras till en större population, men kan vara till grund för ytterligare studier med ett större stickprov som randomiseras utifrån populationen. Ytterligare studier krävs med syfte att undersöka om enbart gångträning är effektivt för att utveckla gångförmågan.

  • 165.
    Berggård, Glenn
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, Arkitektur och vatten.
    Rosander, Peter
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, Arkitektur och vatten.
    Larsson, Agneta
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Gard, Gunvor
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Konsumenttester av vinterskor och halkskydd2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sjukvårdsbaserad skadestatistik från Sverige visar att singelolyckor med fotgängare på is och snö, orsakar höga skadetal. I Sverige beräknas ca 10000 män och 15000 kvinnor uppsöka sjukvård på grund av skada vid fall på snö och is. Personer skadade i fallolyckor på snö och is har svårare skador och längre konvalescenstid jämfört med fotgängare som faller på barmark. Det är därför viktigt att identifiera preventiva metoder och hjälpmedel för fallolyckor vintertid.Syftet med detta arbete har varit att genomföra konsumenttester av vinterskor och halkskydd på olika underlag med avseende på hur väl de fungerar som skydd mot att halka samt hur användarvänliga de upplevs av brukaren. I arbetet har det också varit viktigt att försöka identifiera kriterier som kan anses vara betydelsefulla för att bedöma vinterväglagsegenskaperna. Dessutom fanns ett behov av att ta fram underlag och förslag på en standardiserad metod för halkskydds-/vinterskortester och en märkning som ger konsumenterna möjlighet att bedöma och jämföra halkskyddens respektive vinterskornas egenskaper innan köp.Testmetoden som tagits fram för att undersöka halkskyddens och skornas egenskaper bygger på tidigare erfarenheter från tester av halkskydd. Metoden bygger på att försökspersoner genomför gångtester med halkskydd och skor på olika underlag samtidigt som olika mätmetoder, både objektiva och subjektiva, används för att kategorisera gång. Tester har genomförts av 9 försökspersoner, över 45 år, 4 män och 5 kvinnor, som testat 19 halkskydd och 20 olika skor. Fyra olika underlag har använts för att kategorisera egenskaperna på de undersökta halkskydden och skorna: is, is täckt med snö, packad snö, torr betong.Testmetoden har kompletterats med laboratoriemätningar av halkskyddens och skosulornas friktion på is samt hårdheten hos skornas sulor. Multipel hierarkisk multipel regressionsanalys användes för att identifiera vilka kriterier som kan ha betydelse för fotgängarnas skattade helhetsupplevelse av de testade halkskydden på olika underlag.Resultatet av förmätningarna visar att testgruppen (fem kvinnor och fyra män med medålder 47 år) motsvarar en normalpopulation, avseende variationer i de uppmätta bakgrundsparametrarna.FIOH:s friktionsmätningar på is av samtliga skor och halkskydd visar att halkskydden har genomgående högre friktionsvärden än skorna, dvs. de har bättre fäste på is än de skor som testats men resultaten visar på små skillnader mellan de sämsta halkskydden och de bästa skorna.Resultat från friktionsmätningen, som den utförs idag i fixerat utförande, ger inte överensstämmelse med försökspersonernas upplevelser av gångsäkerhet eller fallrisk. Försökspersonernas gångcykel med hälisättning, överrullning och fotavveckling bygger upp den samlade uppfattningen om egenskaperna och fångas enbart i de subjektiva mätmetoderna.Sex kriterier som bedömts viktiga att ta hänsyn till när det gäller halkfri gång med en vintersko har kunnat identifieras via analys av försökspersonernas fritextsvar avseende fördelar, nackdelar och övrig funktionalitet: gångsäkerhet, möjliggör ett naturligt gångmönster, stabilitet, förutsägbarhet, flexibilitet och passform/komfort. Gångsäkerhet är viktigast och omfattar fäste/grepp, detta är viktigast på is, is/snö vid gång samt vid start och stopp.Sju subjektiva kriterier för halkskydd har också identifierats; gångsäkerhet, tillåter naturligt gångmönster, stabilitet, förutsägbarhet, flexibilitet, passform/komfort, och ljud. Gångsäkerhet är viktigast.Den självskattade hälisättningen på underlagen ren is samt på snö på is framkom som det viktigaste kriteriet för testpersonernas helhetsupplevelse av skyddet. Även skattad fotavveckling på alla underlag med främst på främst på snö på is var av betydelse. Upplevd balans och fallrisk var mest utslagsgivande för helhetsupplevelsen av de halkskydd som inte valdes för eget bruk. Det tyder på att en lägre grad av skattad kontroll av kroppshållning och balans under gång med skyddet är en relevant indikator för att identifiera skydd med bristande funktioner.Variablerna subjektivt skattad fallrisk, balans, hälisättning och fotavveckling kan samtliga relateras till ett skydds halkegenskaper och funktion. Upplevd fallrisk samvarierar med såväl balans, hälisättning och fotavveckling vilket innebär att kriteriet upplevd fallrisk kan antas omfatta de övriga och kan väljas som en enskild variabel i fortsatta analyser.Kvalitetsnivåer i bedömningsskalor kan antas gå att knyta till de subjektiva kriterierna.En standardiserat testmetod för klassindelning av egenskaper för vinterskor respektive halkskydd bör bygga på mätmetoder med försökspersoner enligt ovan.Fortsatta studier med fler testpersoner behövs för att verifiera de resultat som indikeras ovan.

  • 166. Berglind, Daniel
    et al.
    Nyberg, Gisela
    Willmer, Mikaela
    Persson, Margareta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Wells, Michael
    Forsell, Yvonne
    An eHealth program versus a standard care supervised health program and associated health outcomes in individuals with mobility disability: study protocol for a randomized controlled trial2018Inngår i: Trials, ISSN 1745-6215, E-ISSN 1745-6215, Vol. 19, artikkel-id 258Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Young adults with mobility disability (MD) are less likely to engage in regular physical activity (PA) compared with their able-bodied peers and inactive adults with a MD are more likely to report one or more chronic diseases compared to those who are physically active. Despite the vast amount of research published in the field of PA interventions over the past decades, little attention has been focused on interventions aiming to increase PA among individuals with MD. Thus, we propose to compare the effects of an eHealth program compared to a usual care supervised health program on levels of PA and other health behaviors. 

    Methods: The current intervention will use a randomized controlled trial (RCT) design with two treatment groups (an eHealth program and a usual care supervised health program) in young adults with newly acquired MD. In total, 110 young adults (aged 18-40 years) with a MD, acquired within the past 3 years, will be recruited to participate in a 12-week intervention. The primary study outcome is accelerometer-measured time spent in moderate to vigorous PA. Secondary outcomes includes health-related quality of life, depression, stress, fitness, body composition, diet, musculoskeletal pain, motivation to exercise and work ability.

    Discussion: There is a lack of RCTs investigating effective ways to increase levels of PA in young adults with MD. Increased levels of PA among this physically inactive population have the potential to substantially improve health-related outcomes, possibly more so than in the general population. The trial will put strong emphasis on optimizing exercise adherence and investigating feasibility in the two treatment programs. The Ethical Review Board (EPN) at Karolinska Institutet has approved the study (2017/1206-31/1).

  • 167.
    Berglund, Annika
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering. Vårdhögskolan i Boden.
    Holmstedt-Svenningsson, Karin
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering. Vårdhögskolan i Boden.
    Myhr, Ulla
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering. Vårdhögskolan i Boden.
    Knästroppar för barn med cerebral pares: tryckmätning1999Inngår i: Nordisk fysioterapi, ISSN 1402-3024, Vol. 3, nr 2, s. 65-71Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Kneeblocks are used to create a symmetric sitting position for individuals with different physical disabilities. The aim of this paper was to examine the impact of kneeblocks in children with cerebral palsy. Six children aged 4-13 years (mean 9 years) participated in the study. Pressure applied to the children's legs was measured with a computer aided system with waterfilled plastic bags and a pressure transducer with 2 Hz registration continuously during 3 minutes. The registrations were made in four difference sitting positions - horizontal sea and 5 degrees forward inclined, seat with and without a hipbelt, while the children performed different standardised tasks at a table. This was documented by videofile and photographs. The results were presented for the different sitting positions and tasks. The means pressure varied from 0.5 kPa in the sitting position with horizontal seat with a hipbelt to 5.2kPa in the position with 5 degrees forward inclined without a hipbelt. Occasionally pressure up to 24.5 kPa was measured. The kneeblocks did constantly exert pressure on the children's legs, but the pressure varied. If kneeblocks are used it should be in combination with a hipbelt, to minmise the pressure applied to the children's legs.

  • 168.
    Berglund, Jon
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Inter-rater reliabilityfor visual assessment of six movement qualities during supervised musicexercise performance2013Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Visuella bedömningar är vanligt förekommande i det dagliga arbetet bland sjukgymnaster, personliga tränare och gym instruktörer. Med målet att optimera rörelser och minimera risken för skada läggs förtroende till den visuella bedömning som grund för korrigering av rörelser. Det saknas dock vetenskapligt underlag för den visuella bedömningen av rörelsekvalitéer genom att titta på videoinspelningar av deltagares utförande under ledd träning till musik.

     Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka inter-bedömar reliabiliteten för visuell bedömning av rörelsekvalitéerna timing, kvickhet, likhet, initiering, kraft och generell koordination genom att titta på videoinspelningar av deltagares utförande av dem under ledd träning till musik.

     Metod: För att undersöka inter-bedömar reliabiliteten så fick fyra bedömare visuellt bedöma videoinspelningar av 85 deltagare avseende deras utförande av ledd träning till musik genom skattning av sex olika rörelsekvalitéer. För varje deltagare fanns tre videosekvenser att bedöma.

     Resultat: Analyser med linjärt viktad kappa (k) utfördes för att bedöma likheten mellan bedömarna vilket gav medianvärdet för k = 0,206.

     Slutsats: På grund av brister i metoden kan inga säkra slutsatser dras avseende inter-bedömar reliabilteten för visuell bedömning av sex rörelsekvalitéer genom att titta på videoinspelningar av deltagares utförande av dem under ledd träning till musik.

  • 169.
    Berglund, Lars
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Deadlift training for patients with mechanical low back pain: a comparison of the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises2016Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Disability due to low back pain is common. While evidence exist that exercise is effective in reducing pain and disability, it is still largely undetermined which kind of exercises that are most effective. The overall aim of this thesis was to evaluate and compare the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises for patients with nociceptive mechanical low back pain. A secondary aim was to evaluate which patients benefit from training with a high-load lifting exercise.

    All four papers in this thesis were based on a randomized controlled trial including 70 participants with nociceptive mechanical low back pain as their dominating pain pattern. Participants were randomized into training with either a high-load lifting exercise (HLL), the deadlift, (n=35) or individualized low-load motor control exercises (LMC) (n=35). Both interventions included aspects of pain education. All participants were offered twelve sessions during an eight week period. The effects of the interventions were evaluated directly after and twelve months after the end of the intervention period. Outcome measures were pain intensity, activity, disability, physical performance, lumbo-pelvic alignment and lumbar multifidus muscle thickness.

    There was a significant between-group effect in favour of the LMC intervention regarding improvements in activity, movement control tests and some tests of trunk muscle endurance. For pain intensity there were no significant differences between groups. A majority of participants in both intervention groups showed clinically meaningful improvements from baseline to two and twelve month follow-up regarding pain intensity and activity. There were no significant differences between HLL and LMC regarding the effect on lumbo-pelvic alignment or lumbar multifidus thickness. The participants who benefit the most from the HLL intervention were those with a low pain intensity and high performance in the Biering-Sørensen test at baseline.

    The results of this thesis showed that the HLL intervention was not more effective than the LMC intervention. The LMC was in fact more effective in improving activity, performance in movement control tests and some tests of trunk muscle endurance, compared to the HLL intervention.

    The results imply that the deadlift, when combined with education, could be considered as an exercise to produce clinically relevant improvements on pain intensity in patients who prefer a high-load exercise. However, before considering deadlift training, the results suggest that pain intensity and performance in the Biering-Sørensen test should be evaluated.

  • 170.
    Berglund, Lars
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Which patients with persistent mechanical low back pain will respond to highload motor control training?2010Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [en]

    Abstract

    Introduction

    A previous pilot study has shown that high load motor control training with the conventional deadlift exercise can reduce pain intensity and activity limitation in patients with persistent low back pain. However, it is still unknown which variables characterize the ideal patient for this exercise.

    Aim

    The aim of this study was to explore variables influencing success or failure of eight weeks of high loadmotor control training with the conventional deadlift exercise for patients with persistent mechanical low back pain.

    Method

    The study design was a prospective cohort study of patients with persistent mechanical low back pain(n=35). The intervention consisted of eight weeks of training with the conventional deadlift exercise. Possible predictive variables were collected at baseline. To discriminate patients with a successful or failed outcome of treatment, change in the patient-specific functional scale was used and a cut-off at 50 %improvement was set. Of the 35 patients, 15 were categorized as treatment success (≥50 % improvement) and 20 patients as treatment failure (<50 % improvement).

    Results

    No variables at baseline were recognized as possible predictors of successful or failed treatment.

    Conclusion

    From the results of this study it appears that none of the variables in this study could influence success or failure of high load motor control training with the conventional deadlift exercise. However, the conventional deadlift could be considered a potent exercise when administered by a PT well experienced in resistance training and analyzing movement patterns.

  • 171.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi.
    Styrketräning som behandling vid långvariga ländryggsbesvär2017Inngår i: Fysioterapi, ISSN 1653-5804, nr 4, s. 8s. 28-33Artikkel, forskningsoversikt (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fysisk träning är viktigt för en god hälsa och fungerar även som behandlingsform vid många sjukdomar, så även ländryggsbesvär. Styrketräning har visat sig vara en mer effektiv träningsform än till exempel aerob träning vid behandling av långvariga ländryggsbesvär. I dagsläget finns det ingen konsensus kring vilket det mest effektiva styrketräningsupplägget kan vara. Den vanligaste designen av styrketräningsprogram vid ländryggsbesvär tycks vara ett upplägg med syftet att förbättra styrkan/uthålligheten av ryggsträckarmuskulaturen och därigenom uppnå smärtlindring och funktionsförbättring. I en studie från Umeå universitet och Luleå tekniska universitet har träning av marklyft för patienter med långvariga ländryggsbesvär utvärderats. Marklyftsträningen förväntades öka deltagarnas bålstyrka samtidigt som den fokuserade på förbättring av rörelsekontroll kring såväl höft som ländrygg. När den åtta veckor långa träningsperioden var slut, visade det sig att gruppen som tränat marklyft hade ökat sin bålstyrka, minskat smärta, ökat funktionsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet i samma omfattning som gruppen som tränade individanpassad träning av rörelsekontroll. Men de hade inte förbättrats lika mycket gällande rörelsekontroll eller vardagsfunktion. Vidare forskning pågår vid Umeå universitet om skador i samband med tung styrketräning samt lyftteknikens betydelse för skador och besvär vid tung styrketräning.

  • 172.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Hellqvist, Jonas
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi .
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Which patients with low back pain benefit from deadlift training?2015Inngår i: Journal of Strength and Conditioning Research, ISSN 1064-8011, E-ISSN 1533-4287, Vol. 29, nr 7, s. 1803-1811Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Recent studies have indicated that the deadlift exercise may be effective in decreasing pain intensity and increasing activity for most, but not all, patients with a dominating mechanical low back pain pattern. This study aimed to evaluate which individual factors measured at baseline could predict activity, disability, and pain intensity in patients with mechanical low back pain after an 8-week training period involving the deadlift as a rehabilitative exercise. Thirty-five participants performed deadlift training under the supervision of a physical therapist with powerlifting experience. Measures of pain-related fear of movement, hip and trunk muscle endurance and lumbopelvic movement control were collected at baseline. Measures of activity, disability and pain intensity were collected at baseline and at follow-up. Linear regression analyses were used to create models to predict activity, disability and pain intensity at follow-up. Results showed that participants with less disability, less pain intensity and higher performance on the Biering-Sørensen test, which tests the endurance of hip and back extensor muscles, at baseline benefit from deadlift training. The Biering-Sørensen test was the strongest predictor since it was included in all predictive models. Pain intensity was the next best predictor as it was included in two predictive models. Thus, for strength and conditioning professionals who use the deadlift as a rehabilitative exercise for individuals with mechanical low back pain, it is important to ensure that clients have sufficient back extensor strength and endurance and a sufficiently low pain intensity level to benefit from training involving the deadlift exercise.

  • 173.
    Berglund, Lars
    et al.
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy, Umeå University.
    Aasa, Björn
    Norrlandsklinikens hälsocentral, Umeå.
    Hellqvist, Jonas
    Michaelson, Peter
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Aasa, Ulrika
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Umeå University.
    Which patients with low back pain benefit from deadlift training?2015Inngår i: Journal of Strength and Conditioning Research, ISSN 1064-8011, E-ISSN 1533-4287, Vol. 29, nr 7, s. 1803-1811Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Recent studies have indicated that the deadlift exercise may be effective in decreasing pain intensity and increasing activity for most, but not all, patients with a dominating mechanical low back pain pattern. This study aimed to evaluate which individual factors measured at baseline could predict activity, disability, and pain intensity in patients with mechanical low back pain after an 8-week training period involving the deadlift as a rehabilitative exercise. Thirty-five participants performed deadlift training under the supervision of a physical therapist with powerlifting experience. Measures of pain-related fear of movement, hip and trunk muscle endurance and lumbopelvic movement control were collected at baseline. Measures of activity, disability and pain intensity were collected at baseline and at follow-up. Linear regression analyses were used to create models to predict activity, disability and pain intensity at follow-up. Results showed that participants with less disability, less pain intensity and higher performance on the Biering-Sørensen test, which tests the endurance of hip and back extensor muscles, at baseline benefit from deadlift training. The Biering-Sørensen test was the strongest predictor since it was included in all predictive models. Pain intensity was the next best predictor as it was included in two predictive models. Thus, for strength and conditioning professionals who use the deadlift as a rehabilitative exercise for individuals with mechanical low back pain, it is important to ensure that clients have sufficient back extensor strength and endurance and a sufficiently low pain intensity level to benefit from training involving the deadlift exercise.

  • 174.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi. Norrlandskliniken Hlth Care Ctr, Umea, Sweden.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi .
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Idrottsmedicin.
    Effects of Low-Load Motor Control Exercises and a High-Load Lifting Exercise on Lumbar Multifidus Thickness: A Randomized Controlled Trial2017Inngår i: Spine, ISSN 0362-2436, E-ISSN 1528-1159, Vol. 42, nr 15, s. E876-E882Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Study Design. Randomized controlled trial.Objective. The aim of this study was to compare the effects of low-load motor control (LMC) exercises and a high-load lifting (HLL) exercise, on lumbar multifidus (LM) thickness on either side of the spine and whether the effects were affected by pain intensity or change in pain intensity. Summary of Background Data. There is evidence that patients with low back pain (LBP) may have a decreased size of the LM muscles with an asymmetry between sides in the lower back. It has also been shown that LMC training can affect this asymmetry. It is, however, not known whether a high-load exercise has the same effect. Methods. Sixty-five participants diagnosed with nociceptive mechanical LBP were included and randomized into LMC exercises or a HLL exercise, the deadlift. The LM thickness was measured using rehabilitative ultrasound imaging (RUSI), at baseline and after a 2-month training period. Results. There were no differences between interventions regarding effect on LM muscle thickness. However, the analysis showed a significant effect for asymmetry. The thickness of the LM muscle on the small side increased significantly compared with the large side in both intervention groups, without influence of pain at baseline, or change in pain intensity.Conclusion. At baseline, there was a difference in thickness of the LM muscles between sides. It seems that exercises focusing on spinal alignment may increase the thickness of the LM muscles on the small side, irrespective of exercise load. The increase in LM thickness does not appear to be mediated by either current pain intensity or the magnitude of change in pain intensity.

  • 175.
    Berglund, Lars
    et al.
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy, Umeå University.
    Aasa, Björn
    Norrlandsklinikens hälsocentral, Umeå.
    Michaelson, Peter
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Aasa, Ulrika
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Umeå University.
    Effects of low-load motor control exercises and a high-load lifting exercise on lumbar multifidus thickness: a randomized controlled trial2017Inngår i: Spine, ISSN 0362-2436, E-ISSN 1528-1159, Vol. 42, nr 15, s. E876-E882Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    STUDY DESIGN:Randomized controlled trial.

    OBJECTIVE:

    The aim of this study was to compare the effects of low-load motor control (LMC) exercises and a high-load lifting (HLL) exercise, on lumbar multifidus (LM) thickness on either side of the spine and whether the effects were affected by pain intensity or change in pain intensity.

    SUMMARY OF BACKGROUND DATA:

    There is evidence that patients with low back pain (LBP) may have a decreased size of the LM muscles with an asymmetry between sides in the lower back. It has also been shown that LMC training can affect this asymmetry. It is, however, not known whether a high-load exercise has the same effect.

    METHODS:

    Sixty-five participants diagnosed with nociceptive mechanical LBP were included and randomized into LMC exercises or a HLL exercise, the deadlift. The LM thickness was measured using rehabilitative ultrasound imaging (RUSI), at baseline and after a 2-month training period.

    RESULTS:

    There were no differences between interventions regarding effect on LM muscle thickness. However, the analysis showed a significant effect for asymmetry. The thickness of the LM muscle on the small side increased significantly compared with the large side in both intervention groups, without influence of pain at baseline, or change in pain intensity.

    CONCLUSION:

    At baseline, there was a difference in thickness of the LM muscles between sides. It seems that exercises focusing on spinal alignment may increase the thickness of the LM muscles on the small side, irrespective of exercise load. The increase in LM thickness does not appear to be mediated by either current pain intensity or the magnitude of change in pain intensity.

  • 176.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå Centrum för idrottsvetenskap.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi. Norrlandskliniken Health Care Centre, Umeå, Sweden.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi .
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå Centrum för idrottsvetenskap.
    Sagittal lumbopelvic alignment in patients with low back pain and the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises: a randomized controlled trial2018Inngår i: The spine journal, ISSN 1529-9430, E-ISSN 1878-1632, Vol. 18, nr 3, s. 399-406Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background Context Assessment of posture and lumbopelvic alignment is often the main focus in the classification and treatment of patients with low back pain (LBP). However, little is known regarding the effects of motor control interventions on objective measures of lumbopelvic alignment.

    Purpose The primary aim of this study was to describe the variation of sagittal lumbopelvic alignment in patients with nociceptive mechanical LBP. The secondary aim was to compare the effects of a high-load lifting exercise (HLL) and low-load motor control exercises (LMC) on the change in lumbopelvic alignment with a special emphasis on patients with high and low degrees of lumbar lordosis (lu) and sacral angle (sa).

    Study Design This study is a secondary analysis of a randomized controlled trial evaluating the effects of HLL and LMC.

    Patient Sample Patients from the primary study, that is, patients categorized with nociceptive mechanical LBP, who agreed to participate in the radiographic examination were included (n=66).

    Outcome Measures Lateral plain radiographic images were used to evaluate lumbopelvic alignment regarding the lumbar lordosis and the sacral angle as outcomes, with posterior bend as an explanatory variable.

    Materials and Methods The participants were recruited to the study from two occupational health-care facilities. They were randomized to either the HLL or the LMC intervention group and offered 12 supervised exercise sessions. Outcome measures were collected at baseline and following the end of intervention period 2 months after baseline. Between- and within-group analyses of intervention groups and subgroups based on the distribution of the baseline values for the lumbar lordosis and the sacral angle, respectively (LOW, MID, and HIGH), were performed using both parametric and non-parametric statistics.

    Results The ranges of values for the present sample were 26.9–91.6° (M=59.0°, standard deviation [SD]=11.5°) for the lumbar lordosis and 18.2–72.1° (M=42.0°, SD=9.6°) for the sacral angle. There were no significant differences between the intervention groups in the percent change of eitheroutcome measure. Neither did any outcome change significantly over time within the intervention groups. In the subgroups, based on the distribution of respective baseline values, LOWlu showed a significantly increased lumbar lordosis, whereas HIGHsa showed a significantly decreased sacral angle following intervention.

    Conclusions This study describes the wide distribution of values for lumbopelvic alignment for patients with nociceptive mechanical LBP. Further research is needed to investigate subgroups of other types of LBP and contrast findings to those presented in this study. Our results also suggest that retraining of the lumbopelvic alignment could be possible for patients with LBP.

  • 177.
    Berglund, Lars
    et al.
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy, Umeå University.
    Aasa, Björn
    Norrlandsklinikens hälsocentral, Umeå.
    Michaelson, Peter
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Aasa, Ulrika
    Department of Community Medicine and Rehabilitation, Umeå University.
    Sagittal lumbo-pelvic alignment in patients with low back pain and the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises: a randomized controlled trial2018Inngår i: The spine journal, ISSN 1529-9430, E-ISSN 1878-1632, Vol. 18, nr 3, s. 399-406Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background Context

    Assessment of posture and lumbo-pelvic alignment is often a main focus in the classification and treatment of patients with low back pain. However, little is known regarding the effects of motor control interventions on objective measures of lumbo-pelvic alignment.

    Purpose

    The primary aim of this study was to describe the variation of sagittal lumbo-pelvic alignment in patients with nociceptive mechanical low back pain. The secondary aim was to compare the effects of a high-load lifting exercise (HLL) and low-load motor control exercises (LMC) on change in lumbo-pelvic alignment with a special emphasis on patients with high and low degrees of lumbar lordosis (lu) and sacral angle (sa).

    Study Design

    This study is a secondary analysis of a randomized controlled trial evaluating the effects of HLL and LMC.

    Patient Sample

    Patients from the primary study, i.e. patients categorized with nociceptive mechanical low back pain, who agreed to participate in the radiographic examination were included (n=66).

    Outcome measures

    Lateral plain radiographic images were used to evaluate lumbo-pelvic alignment regarding lumbar lordosis and sacral angle as outcomes with posterior bend as an explanatory variable.

    Methods

    The participants were recruited to the study from two occupational health care facilities. They were randomized to either the HLL or LMC intervention group and offered 12 supervised exercise sessions. Outcome measures were collected at baseline and at the end of intervention period 2 months after baseline.

    Between and within group analyses of intervention groups and sub-groups based on the distribution of the baseline values for lumbar lordosis and sacral angle respectively, (LOW, MID, HIGH), were performed using both parametric and non-parametric statistics.

    This study was supported by two grants from Visare Norr (12000 US dollars) and Norrbotten County Council (13000 US dollars). The supporting organizations were not involved in the collection of data, analysis, interpretation or drafting of the manuscript.

    Results

    The ranges of values for the present sample for lumbar lordosis were 26.9-91.6° (M=59.0°, SD=11.5°) and for sacral angle were 18.2-72.1° (M=42.0°, SD=9.6°). There were no significant differences between the intervention groups in the percent change of either outcome measure. Neither did any outcome change significantly over time within the intervention groups. In the sub-groups, based on the distribution of respective baseline values, LOWlu showed significantly increased lumbar lordosis, whereas HIGHsa, showed significantly decreased sacral angle following intervention.

    Conclusions

    This study describes the wide distribution of values for lumbo-pelvic alignment for patients with nociceptive mechanical low back pain. Further research is needed to investigate sub-groups of other types of low back pain and contrast findings to those presented in this study. Our results also suggest that re-training of lumbo-pelvic alignment could be possible for patients with low back pain.

  • 178.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi .
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    The effects of low-load motor control exercises and a high-load lifting exercise on lumbar multifidus thickness – a randomized controlled trialManuskript (preprint) (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Study Design

    Randomized controlled trial

    Objective

    The aim of this study was to compare the effects of low-load motor control exercises and a high-load lifting exercise on lumbar multifidus thickness among patients with nociceptive mechanical low back pain.

    Summary of Background Data

    There is evidence that patients with low back pain may have a decreased size of the lumbar multifidus muscles with an asymmetry between left/right sides in the lower back. It has also been shown that low-load motor control training can affect this asymmetry; essentially, it is effective in equalizing side differences in lumbar multifidus muscle size. It is, however, not known whether a high-load exercise has the same effect.

    Methods

    Sixty-five participants diagnosed with nociceptive mechanical low back pain were included and randomized into low-load motor control exercises or a high-load lifting exercise, the deadlift. The lumbar multifidus thickness at the fifth lumbar vertebra was measured, using rehabilitative ultrasound imaging, at baseline and after a 2-month training period.

    Results

    There were no differences between interventions regarding effect on lumbar multifidus muscle thickness. However, the linear mixed model analysis showed a significant effect for asymmetry. The thickness of the lumbar multifidus muscle on the small side increased significantly compared to the large side in both intervention groups.

    Conclusions

    There was a difference in thickness of the lumbar multifidus muscles between sides. It seems that exercises focusing on spinal alignment may increase the thickness of the lumbar multifidus muscles on the small side, irrespective of exercise load.

  • 179.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Falk, Jimmy
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Eliasson, Kim
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    What is the best squat and deadlift technique?2015Konferansepaper (Fagfellevurdert)
  • 180.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Hellqvist, Jonas
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Aasa, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi.
    Holmberg, David
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi.
    Michaelson, Peter
    Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, Fysioterapi.
    Aasa, Ulrika
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Which patients with persistent mechanical low back pain will respond to high load motor control training?2011Konferansepaper (Fagfellevurdert)
  • 181.
    Berglund, Lars
    et al.
    Umeå University, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy.
    Hellqvist, Jonas
    Umeå University, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy.
    Aasa, Björn
    Norrlandsklinikens hälsocentral, Umeå.
    Michaelson, Peter
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering. peter.michaelson@ltu.se .
    Holmberg, David
    Cederkliniken Primary Health Care Centre.
    Aasa, Ulrika
    Umeå University, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Physiotherapy.
    Which patients with persistent mechanical low back pain will respond to high load motor control training?2011Inngår i: Physiotherapy, ISSN 0031-9406, E-ISSN 1873-1465, Vol. 97, nr Suppl. 1Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Purpose: The aim of this study was to explore variables influencing success or failure of eight weeks of high load motor control training with the conventional deadlift exercise.Relevance: Researching viable exercises for rehabilitation of specific sub-groups of persistent low back pain is relevant for physical therapists in order to develop tailored treatment regimes for patients with persistent low back pain. This study contributes to this research by exploring which variables characterize the ideal patient for the conventional deadlift exercise.Participants: Thirty-five patients with persistent mechanical low back pain were recruited consecutively from two occupational health care services in Umeå, Sweden . Inclusion and exclusion criteria were designed to include patients with persistent mechanical low back pain.Methods: The study design was a prospective cohort study. The intervention consisted of eight weeks of training with the conventional deadlift exercise. To discriminate between patients with a successful or failed outcome of treatment, change in the patient-specific functional scale was used and a cut-off at 50 % improvement was set. Possible predictive variables collected at baseline included physical activity level, pain intensity (Visual Analogue Scale), activity limitation (the Roland and Morris Disability Questionnaire and the Patient-Specific Functional Scale), kinesiophobia (Tampa Scale of Kinesiophobia), specific anamnestic questions regarding patients' history and symptoms of low back pain, test of active movement control of the low back, trunk muscle endurance(Prone bridge test, Side-bridge test, Biering-Sörensen test) and lift strength (static two-hand lift test), two-point discrimination of the low back and ultrasound imaging of the mm. multifidi.Analysis: Student´s T-test for normally distributed continuous data, Mann Whitney for non-normally distributed continuous data and chi-square tests or Fisher´s Exact tests for categorical variables were used for analyses of differences between the success and the failure group.Results: No significant differences between groups were found in background, anamnestic or physical performance variables. After eight weeks of training, 15 patients (43 %) were categorized as treatment success and 20 patients (57 %) were categorized as treatment failure according to the cut-off set for the PSFS. The patients reported difficulty in performing a wide variation of activities, ranging from not being able to sit for longer than 15 minutes, to stand upright and watch their children play football games, and to not being able to run long distances, play football or perform different lifting tasks.Conclusions: We conclude that the conventional deadlift exercise may be considered a possible exercise to improve patients' activity limitations, if administered by a therapist experienced in resistance training and analyzing movement patterns. However, further research is needed to explore which variables can define patients in the successful and in the failure group, respectively.Implications: The results of this study imply that the conventional deadlift exercise can be used in treatment of patients with mechanical low back pain in order to increase activity limitation. However, it is still unclear on what grounds treatment with the conventional deadlift exercise is indicated to achieve these results.

  • 182.
    Bergman, Birgitta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
    Being a physiotherapist: professional role, utilization of time an d vocational strategies1989Doktoravhandling, monografi (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    In a research series carried out between 1984 and 1988 in the county of Västerbotten in northern Sweden, various aspects of the professional role and work of physiotherapists were studied. A variety of research methods were used: questionnaires (n = 163), a time budget study (n = 149), and a qualitative interview (n = 24). Physiotherapy was considered varied and creative, but not well defined or very specific in its objectives. Physiotherapy is still a predominantly female profession, though the proportion of male physiotherapists was increasing. The proportion entering full-time employment in physiotherapy increased due both to the greater number of male graduates and the increasing number of women working full-time. A partial internal division of work between the sexes has arisen. More women than men are employed in in-patient care, while proportionately more men worked outside institutions. Most respondents were firmly in control of their treatment methods, but were somewhat restricted in their freedom to decide whom to treat, and when to terminate treatment. Few had carried out any research concerning treatment and results. The time budget study showed that the treatment of patients took up on average 33% of the physiotherapists’ gross working hours and was the largest single task. Continuing education accounted for 5%, development work for 1% and the remaining occupational tasks for 38%. Occupational area was the most important factor in explaining the distribution of working hours, when other factors were kept constant. Neither sex nor gender markedly affects the carrying out of tasks other than treatment. Nor does professional post particularly affect time utilization other than for administrative tasks. This profession has a double objective: care and service more generally and to provide physiotherapy in particular—both equally important. In order to improve the quality of physiotherapy, and at the same time to extend their own specific, theoretical body of knowledge, a number of physiotherapists have reappraised and extended their concept of the profession to include management and research in their everyday work.

    Conclusion: The fact that occupational area exercises such a profound influence on the work of physiotherapists, taken together with the slight influence that professional post has, reveals that the individual physiotherapist must be prepared to play a broadly defined professional role. There seems to be a wealth of skill and expertise available within the profession, which could, however, be more efficiently used if the management and organization of physiotherapy service were better adapted to serve its objectives, and if these were better delineated and communicated.

  • 183.
    Bergman, Frida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Medicin. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Active workstations: a NEAT way to prevent and treat overweight and obesity?2018Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Background: Modern society is triggering sedentary behaviours in different domains. Different strategies can be used to reduce the time spent sitting and increase physical activity in the office environment, which is one domain where sedentary time is often high. One such strategy could be to install treadmill workstations. With these, the office workers can walk on a treadmill while performing their usual work tasks at the computer. However, the long-term effects of these workstations are not known. 

    Aim: The overall aim of this thesis was to investigate the long-term effects on sedentary behaviour, physical activity and associated health factors of installing treadmill workstations in offices compared to regular office work.

    Method: In this randomized controlled trial, 80 sedentary, middle-aged, healthy office workers with overweight or obesity were individually randomized into either an intervention or a control group. Those in the intervention group had a treadmill workstation installed at their sit-stand desk, to use for at least one hour per day for 13 months. They further received boosting e-mails at four time-points during the study. Participants in the control group continued to work as normal at their sit-stand office desk. All participants also received a health consultation at the beginning of the study, where they got to discuss physical activity and diet recommendations. Measurements reported include physical activity and sedentary behaviour, anthropometric measurements, body composition, metabolic outcomes, stress, depression and anxiety, cognitive function, structural brain images and interview data. Linear mixed models were used for the main statistical analyses of the quantitative data. An exploratory approach was also undertaken, using orthogonal partial least squares regression on the baseline data. Finally, interview data from participants in the intervention group were analysed using a modified Grounded Theory approach.

    Results: The intervention group increased their daily walking time and their number of steps at all follow-ups compared to the control group. Concomitantly, a decrease in moderate-to-vigorous intensity physical activity (MVPA) was observed within both groups, mainly during weekends. No intervention effects were observed on any of the body, cognitive or brain volume measurements. Our exploratory analyses revealed a significant association between smaller hippocampal volume and percentage sitting time among participants over 51 years of age. From the interview data, we discovered a core category, “The Capacity to Benefit”. The categories were described as the ideal types the Convinced, the Competitive, the Responsible and the Vacillating, based on the principal characteristics of the participants representing their different motivational status and strategies to reach the goal of benefitting from the intervention.  

    Conclusion: It is possible to increase daily physical activity in office environments by introducing treadmill workstations. Future interventions should adapt strategies for the individuals based on their motivational level, but should also workwith the social and physical environment and with factors within the organization to gain the best effects of these interventions.

    Fulltekst tilgjengelig fra 2019-11-16 00:00
  • 184.
    Bergman, Frida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Enbenssidohopp 23 år efter främre korsbandsskada: en funktionell och kinematiskjämförelse mellan effekten av kirurgi och skräddarsydd sjukgymnastik mot friska kontroller2013Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 poäng / 30 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion: Långtidseffekten av olika behandlingar efter skada på det främre korsbandet (ACL) på knäfunktion och rörelsemönster är fortfarande oklart.

     Syfte: Att undersöka hoppkapacitet och kinematik hos de skadade och icke-skadade benen under enbenssidohopp hos ACL-skadade personer som antingen behandlats med rekonstruktion (ACLR) eller med ett skräddarsytt sjukgymnastikprogram (ACLTPP) i jämförelse med friska kontroller.

     Metod: Trettiotre personer i ACLR-gruppen, trettiosju i ACLTPp-gruppen och trettiotre i kontrollgruppen utförde enbenssidohopp under 30 sekunder, vilket registrerades i ett 30-rörelseanalyssystem. Antal sidohopp, kvot mellan godkänt och totalt antal hopp, bensymmetri, tid mellan hopp samt vinklar i höft, knä och fotled analyserades.

     Resultat: ACLTPP utförde minst antal sidohopp av alla grupper, samt hade längre tid mellan hoppen, mer knäabduktion  och mindre knäflexion, höftflexion, höftabduktion och fotledsflexion än ACLR. De skiljde sig också från kontrollerna  i de flesta av knävinklarna. Inga kinematiska skillnader fanns mellan ACLR och kontroller.  Få kinematiska  skillnader fanns mellan  benen  inom grupperna.

     Konklusion: ACI.mP uppvisar  en reducerad  knäfunktion  och ett avvikande  rörelsemönster jämfört  med kontrollerna  och ACLR, vilka mer liknar de knäfriska kontrollerna. Få skillnader mellan benen  indikerar bilaterala anpassningar inom ACLTPP·

  • 185.
    Bergman, Oskar
    et al.
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    Vinsander, Erik
    Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd.
    Hållningens betydelse för muskelaktiviteten i övre trapezius med armarna i tre olika positioner2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (p<0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.

  • 186. Bergman, Patrick
    Barn och fysisk aktivitet2007Inngår i: Sjukgymnastdagarna, Stockholm, 2007Konferansepaper (Annet vitenskapelig)
  • 187.
    Bergman, Stefan
    et al.
    Lund University, Lund, Sweden & University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden & RandD centre Spenshult, Halmstad, Sweden.
    Haglund, Emma
    Högskolan i Halmstad, Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap, Rydberglaboratoriet för tillämpad naturvetenskap (RLAS). RandD centre Spenshult, Halmstad, Sweden.
    Aili, Katarina
    RandD centre Spenshult, Halmstad, Sweden & Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.
    Olsson, Cecilia
    University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Bremander, Ann
    Högskolan i Halmstad, Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap, Rydberglaboratoriet för tillämpad naturvetenskap (RLAS). Lund University, Lund, Sweden & RandD centre Spenshult, Halmstad, Sweden.
    Chronic widespread pain, sleep problems and pressure pain thresholds in a population sample2018Inngår i: Annals of the Rheumatic Diseases, ISSN 0003-4967, E-ISSN 1468-2060, Vol. 7, nr 2, s. 1645-1646Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
  • 188.
    Bergström, Aileen L.
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Rehabiliteringsmedicin.
    von Koch, Lena
    Andersson, Magnus
    Tham, Kerstin
    Eriksson, Gunilla
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Rehabiliteringsmedicin.
    Participation in everyday life and life satisfaction in persons with stroke and their caregivers 3–6 months after onset2015Inngår i: Journal of Rehabilitation Medicine, ISSN 1650-1977, E-ISSN 1651-2081, Vol. 47, nr 6, s. 508-515Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: To explore and describe persons with stroke and their caregivers' restrictions in participation in everyday occupations, i.e. occupational gaps, 3-6 months post-stroke, in relation to life satisfaction, combined life satisfaction, caregiver burden, perceived impact of stroke, and activities of daily living. Design: Cross-sectional study. Subjects: Persons with stroke and their caregivers (105 dyads). Methods: The Occupational Gaps Questionnaire, Life Satisfaction Checklist, Caregiver Burden Scale, Stroke Impact Scale and Barthel Index were used. Correlations were analysed with Spearman's rank, and regression analyses used life satisfaction as the dependent variable. Results: At least one person in 86% of the dyads perceived restrictions in participation, with the most common gap in travelling for pleasure. Correlations were low between the numbers of occupational gaps and life satisfaction (R=-0.33, R=-0.31); however, life satisfaction accounted for occupational gaps both for persons with stroke and for caregivers. A greater number of occupational gaps were perceived in the dyads with combined low levels of life satisfaction compared with those with combined high levels of life satisfaction. Conclusion: Participation in everyday occupations is related to life satisfaction even for caregivers of persons with stroke. The results of this study add to our knowledge about the stroke-caregiver dyad and will help to inform family-centred approaches within stroke rehabilitation.

  • 189.
    Bergström, Aileen L.
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Rehabiliteringsmedicin.
    von Koch, Lena
    Andersson, Magnus
    Tham, Kerstin
    Eriksson, Gunilla
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Rehabiliteringsmedicin.
    Participation in everyday life and life satisfaction in persons with stroke and their caregivers 3–6 months after onset2015Inngår i: Journal of Rehabilitation Medicine, ISSN 1650-1977, E-ISSN 1651-2081, Vol. 47, nr 6, s. 508-515Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: To explore and describe persons with stroke and their caregivers' restrictions in participation in everyday occupations, i.e. occupational gaps, 3-6 months post-stroke, in relation to life satisfaction, combined life satisfaction, caregiver burden, perceived impact of stroke, and activities of daily living. Design: Cross-sectional study. Subjects: Persons with stroke and their caregivers (105 dyads). Methods: The Occupational Gaps Questionnaire, Life Satisfaction Checklist, Caregiver Burden Scale, Stroke Impact Scale and Barthel Index were used. Correlations were analysed with Spearman's rank, and regression analyses used life satisfaction as the dependent variable. Results: At least one person in 86% of the dyads perceived restrictions in participation, with the most common gap in travelling for pleasure. Correlations were low between the numbers of occupational gaps and life satisfaction (R=-0.33, R=-0.31); however, life satisfaction accounted for occupational gaps both for persons with stroke and for caregivers. A greater number of occupational gaps were perceived in the dyads with combined low levels of life satisfaction compared with those with combined high levels of life satisfaction. Conclusion: Participation in everyday occupations is related to life satisfaction even for caregivers of persons with stroke. The results of this study add to our knowledge about the stroke-caregiver dyad and will help to inform family-centred approaches within stroke rehabilitation.

  • 190.
    Bergström, Christoffer
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Eliasson, Martin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Sjukgymnastik.
    Äldre personers inställning till fallpreventiv träning: - en enkätstudie2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    BAKGRUND: Fallolyckor är vanliga bland äldre och medför lidande och kostnader för individ och samhälle. Trots att tidigare studier visat att träning i fallpreventivt syfte har goda effekter är det få äldre som påbörjar eller fullföljer ett sådant träningsprogram.

    SYFTE: Huvudsyftet med studien var att undersöka och jämföra äldre kvinnors och mäns inställning till träningsprogram i fallpreventivt syfte samt vad de uppfattade vara motiverande faktorer i ett sådant träningsprogram.

    METOD: En enkät med frågor om inställning till fallpreventiv träning, baserat på Theory of Planned Behavior, samt frågor om motiverande faktorer vid en sådan träning delades ut till två grupper av äldre. I studien inkluderades 58 personer över 65 år.

    RESULTAT: Resultaten visade att det inte fanns någon större skillnad i hur männen och kvinnorna ville träna i fallpreventivt syfte, däremot ansåg sig kvinnorna mer än männen vara den typ av person som borde göra övningar i fallpreventivt syfte (p=0,047). Kvinnorna var mer positivt inställda till fallpreventiv träning (p=0,030).

    KONKLUSION: Resultaten kan vara till hjälp för att lättare skapa fallpreventiva träningsprogram som kvinnor och män vill delta i och på så vis öka deltagandet. Vid skapandet av fallpreventivt träningsprogram behöver ingen eller liten hänsyn tas till vilket kön personen har.

  • 191.
    Bergström, Johan
    et al.
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Linnér, Marcus
    Uppsala universitet, Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet, Medicinska fakulteten, Institutionen för neurovetenskap, Fysioterapi.
    Kan en målad trappa förändra beteenden?: En interventionsstudie om människors beteende när miljön de interagerar med förändras.2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Infrastruktur och hur vi väljer att bygga våra städer styr befolkningens aktivitetsmönster. Infrastrukturen och tekniken har utvecklats i samhället och gett alternativa tillvägagångssätt att ta sig upp och ner mellan olika våningsplan. Fler människor väljer rulltrapporna och hissen före trapporna och går miste om de positiva effekterna som är kopplade till vardaglig trappgång.

    Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det gick att påverka människors beteende att ta trappan istället för rulltrappan, genom att förändra miljön med en trappmålning.

    Metod: Studien var en prospektiv, kvasiexperimentell, deskriptiv interventionsstudie med ett konsekutivt urval. De personer som passerade trapporna/rulltrapporna under en förutbestämd tidsperiod studerades. Mätningarna gjordes med hjälp av ett system för trafikmätningar(OTUS3D) och pågick under tre veckor. Först mättes en baseline under vecka ett, målning av trappan under vecka två samt mätning för interventionen vecka tre.

    Resultatsammanfattning: Denna studie visade ingen förbättring gällande beteendeförändring hos fotgängare. Den statistiska signifikanta minskningen av fotgängare i trappan kan ha sin förklaring i de stora antalet deltagare i studien.

    Slutsats: Det finns många olösta frågor om vad som påverkar människors beteende i deras dagliga liv. Antalet faktorer är större än den här studien har testat. Andra interventioner i form av annat motiv eller arkitekturell utformning kan ge andra resultat.

  • 192.
    Bergström, Malin
    Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap.
    Skulderstabiliserande träningsövningar registrerade med EMG: en jämförelse mellan slyngbaserade övningar och övningar på stabilt underlag2014Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Syfte och frågeställningar

    Studiens syfte var att undersöka muskelaktiveringen i tre muskler (övre trapezius (ÖT), serratur anterior (SA) och nedre trapezius (NT)) under sex olika skulderstabiliserande övningar samt undersöka eventuella sidoskillnader. Syftet var även att undersöka om specifika skulderstabiliserande övningar i slyngor kunde öka aktiveringen i främst SA samtidigt som aktiveringen i ÖT minskar, hos friska individer, jämfört med nuvarande rekommenderade övningar på stabilit underlag. Aktiveras SA och NT mer vid slyngbaserade övningar än vid övningar på stabilt underlag? Visar studiens slyngövningar mindre aktivering i ÖT än övningar på fast underlag? Ses någon sidoskillnad mellan höger och vänster kroppshalva under utförandet av samtliga skulderstabiliserande övningar?

    Metod

    Tio friska kvinnor (medelålder 36år) deltog i studien. Aktiviteten i tre muskler (ÖT, SA, NT) registerades billateralt under sex olika skulderstabiliserande övningar med elektromyografi (EMG). Tre av övningarna genomfördes i redcord slyngor och tre övningar på fast underlag, dvs på golv eller mot en vägg. Två övningar gjordes i stående, två övningar i fyrfotaposition och en i ryggliggande. För att jämföra aktiveringsgraden i muskulaturen under de olika övningarna normaliserades EMG-data till % av maximal viljemässig kontraktion (MVC) för respektive muskel.

    Resultat

    Slyngövningarna UF och UA visade signifikant lägre aktiveringsgrad i SA jämfört med de övningarna PuP (p<0.001 och p<0.001) och WS (p<0.001 och p<0.001) som utfördes på fast underlag. Slyngövningen PuPR visade ingen signifikant skillnad i SA aktiveringsgrad jämfört med PuP (p=0.30). ÖT aktiviteten var signifikant lägre under slyngövningen utfall med abduktion (UA) jämfört med ryggliggande protraktion (PRO) (p<0.001) och push up plus (PuP) (p<0.001). Av de utvärderade övningarna var ÖT som minst aktiverad vid UF (0.3 % av MVC) och mest aktiverad vid PuPR (4.0 % av MVC). SA var som minst aktiverad vid UF (3.7%) och mest vid PuP (43.9%). NT var minst aktiverad vid Pup (-1.5%) och mest vid UF (9.7%). Ingen sidoskillnad sågs.

    Slutsats

    Utifrån resultaten från denna studie rekommenderas att friska personer som specifikt vill träna SA, utför skulderstabiliserande övningarna PuP, WS eller PuPR. Om personen dessutom vill genomföra en övning med låg aktivitet i ÖT samtidigt som aktiveringsgraden i SA är hög kan övningen PuP rekommenderas.

  • 193.
    Bergström, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Avdelningen för arbetsterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Ahlstrand, Inger
    Jönköping University, Sweden.
    Thyberg, Ingrid
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för neuro- och inflammationsvetenskap. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Hjärt- och Medicincentrum, Reumatologiska kliniken i Östergötland.
    Falkmer, Torbjörn
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Smärt och rehabiliteringscentrum. Jonköping University, Sweden; Curtin University, Australia.
    Börsbo, Björn
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Björk, Mathilda
    Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Avdelningen för arbetsterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Hjärt- och Medicincentrum, Reumatologiska kliniken i Östergötland.
    Like the worst toothache you've had - How people with rheumatoid arthritis describe and manage pain2017Inngår i: Scandinavian Journal of Occupational Therapy, ISSN 1103-8128, E-ISSN 1651-2014, Vol. 24, nr 6, s. 468-476Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Rheumatoid arthritis (RA) is a chronic inflammatory disease often associated with disability. Despite new treatments, pain and activity limitations are still present. Objectives: To describe how persons with RA experience and manage pain in their daily life. Methods: Seven semi-structured focus groups (FGs) were conducted and analyzed using content analysis. Results: The analysis revealed four categories: 1) Pain expresses itself in different ways referred to pain as overwhelming, aching or as a feeling of stiffness. 2) Mitigating pain referred to the use of heat, cold, medications and activities as distractions from the pain. 3) Adapting to pain referred to strategies employed as coping mechanisms for the pain, e.g. planning and adjustment of daily activities, and use of assistive devices. 4) Pain in a social context referred to the participants social environment as being both supportive and uncomprehending, the latter causing patients to hide their pain. Conclusions: Pain in RA is experienced in different ways. This emphasizes the multi-professional team to address this spectrum of experiences and to find pain management directed to the individual experience that also include the persons social environment.

  • 194.
    Bergström, Matilda
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Larsson, Helena
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Konditionsträning i intervallform som behandling vid hjärntrötthet efter stroke: en single-subject-studie2017Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Introduktion: Hjärntrötthet efter stroke är ett vanligt men ofta förbisett tillstånd. Det upplevs i många fall som det värsta symtomet efter stroke och kan vara en stor begränsning i vardagen. Orsak såväl som behandling är för närvarande okänt. En tänkbar orsak är att försämrad fysisk kapacitet leder till en negativ spiral där vardagliga aktiviteter kräver mer ansträngning vilket förvärrar hjärntröttheten och bidrar till en mer inaktiv livsstil. Konditionsträning i intervallform kan därför vara en möjlig behandlingsform då intervallträning har visat sig vara effektivt i syfte att uppnå konditionsförbättring i olika patientgrupper, inklusive stroke.

    Syfte: Undersöka om konditionsträning i intervallform på cykel påverkar hjärntrötthet efter stroke.

    Metod: Två män, 77 och 83 år, deltog i denna upprepade single-subject-studie. Interventionsfasen bestod av ett fyra veckor långt intervallträningsprogram. Träningspassen utfördes under övervakning tre gånger i veckan på cykel i testpersonernas hem. Genomförbarhet av interventionen registrerades. Hjärntrötthet mättes två gånger i veckan under baslinjefas och interventionsfas med Swedish fatigue assessment scale (S-FAS). Konditionstester genomfördes före och efter interventionen.

    Resultat: Samtliga träningspass genomfördes utan farliga händelser. En minskning av hjärntrötthet gick att observera, dock kunde en sann skillnad ej fastställas. Kondition förbättrades med 7 % respektive 17 % på sex minuters gångtest (6MWT) samt med 7 % respektive 35 % på Åstrands cykelergometertest.

    Konklusion: Resultaten antyder att hjärntrötthet kan minska samt att kondition kan förbättras efter intervallträning på cykel hos personer som drabbats av stroke. Längre interventionstid krävs för att påvisa en eventuell sann skillnad i hjärntrötthet.

  • 195.
    Bergström, Sara
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Patienters syn på personcentrerad vård: - En kvalitativ studie med personer som genomgått reumatisk rehabilitering2017Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpOppgave
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Personcentrerad vård är en vårdmodell där patienten ses som   expert på sig själv och sin situation. I en personcentrerad vård anpassas   vården efter varje individ och patienten är aktiv i sin egen vård.

    Syfte:   Syftet med uppsatsen var att undersöka erfarenheter av och synen   på personcentrerad vård hos personer som genomgått reumatisk rehabilitering.

    Metod:   Kvalitativ metod användes och uppsatsen baserades på fem   semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Inklusionskriterierna var att ha genomgått rehabilitering på reumatologens   dagvård någon gång under senaste halvåret.

    Resultat: Analysen utmynnade i tre kategorier som var Patientens   självkännedom, Vårdpersonalens kunskap och Interaktion mellan patient,   vårdpersonal och grupp. Kategorierna bildade temat Personcentrerad vård- när   patient och vård möts genom förmågor och gemensamt engagemang. Intervjupersonerna   beskrev att de hade betydelsefull självkännedom och att vårdpersonalen hade   betydelsefull kunskap för rehabiliteringen. För att självkännedomen/kunskapen   skulle kunna nyttjas i rehabiliteringen krävdes, enligt intervjupersonerna,   ett gott samarbete mellan patient och vårdpersonal där båda parter var   engagerade. Intervjupersonernas acceptans av sin funktionsnedsättning samt   förväntningar på en personcentrerad vård både från patient och vårdpersonal   gynnade, enligt intervjupersonerna, en personcentrerad vård.

    Slutsats: Resultatet visade att både patient och vårdpersonal hade en aktiv roll i att uppnå en personcentrerad vård vilket skulle kunna betyda att vården blir personcentrerad i olika utsträckning beroende på patienten. Mer forskning krävs för att undersöka patientens påverkan på att uppnå en personcentrerad vård och för att undersöka ämnet utifrån vårdpersonalens perspektiv.

  • 196.
    Bergvall-Kåreborn, Birgitta
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Innovation och Design.
    Howcroft, Debra
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Innovation och Design.
    Ståhlbröst, Anna
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Innovation och Design.
    Melander-Wikman, Anita
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Participation in living lab: designing systems with users2010Inngår i: Human Benefit through the Diffusion of Information Systems Design Science Research: IFIP WG 8.2/8.6 International Working Conference, Perth, Australia, March 30 - April 1, 2010, Proceedings / [ed] Jan Pries-Heje; John J. Veneble; Deborah Bunker; Nancy L. Russo; Janice I. DeGross, Encyclopedia of Global Archaeology/Springer Verlag, 2010, s. 317-326Konferansepaper (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Drawing on a case study of a living lab, this paper considers the process of participation during the design stages of a health care project for the elderly in Sweden. While participation has an established history, more recently it has been described as an "old, tired concept" that is in need of revitalization in order to cater for changing IS practices. In this paper, we reflect on how participation materializes in a context that is quite dissimilar from more traditional development settings and report on the kinds of practices that may be used to assist design with users

  • 197.
    Bergvall-Kåreborn, Birgitta
    et al.
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för system- och rymdteknik, Datavetenskap.
    Melander-Wikman, Anita
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Hälsa och rehabilitering.
    Eriksson, Carina Ihlström
    Halmstad University.
    Ståhlbröst, Anna
    Luleå tekniska universitet, Institutionen för system- och rymdteknik, Datavetenskap.
    A Model for Reflective Participatory Design: The Role of Participation, Voice and Space2015Inngår i: 21st Americas Conference on Information Systems: AMCIS 2015, Puerto Rico, 13 - 15 August 2015, Americas Conference on Information Systems , 2015Konferansepaper (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    This paper aims to contribute to the participatory tradition in health informatics by presenting a model for reflective participatory design emerging from qualitative fieldwork in a participatory project aimed to improve the health and wellbeing of older people in the northern periphery regions of Europe, through new mobile services. The model brings together two established processes in novel ways: systems development and user participation. Within each process three concepts are presented to facilitate discussion and reflection at the concept level, the process level and the integrated process level.

  • 198.
    Bernhardsson, Susanne
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Advancing evidence-based practice in primary care physiotherapy: Guideline implementation, clinical practice, and patient preferences2015Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Research on physiotherapy treatment interventions has increased dramatically in the past 25 years and it is a challenge to transfer research findings into clinical practice, so that patients benefit from effective treatment. Development of clinical practice guidelines is a potentially useful strategy to implement research evidence into practice. However, the impact of guideline implementation in Swedish primary care physiotherapy is unknown. To achieve evidence-based practice (EBP), research evidence should be integrated with clinical expertise and patient preferences, but knowledge is limited about these factors in Swedish primary care physiotherapy.

    The overall aim of this thesis was to increase understanding of factors of importance for the implementation of EBP in Swedish primary care physiotherapy. Specific aims were: to translate and adapt a questionnaire for the measurement of EBP and guidelines; to investigate physiotherapists’ attitudes, knowledge and behaviour related to EBP and guidelines; to examine clinical practice patterns; to evaluate the effects of a tailored guideline implementation strategy; and to explore patients’ preferences for physiotherapy.

    The thesis comprises four studies (A-D), reported in five papers. In Study A, a questionnaire for the measurement of EBP and guidelines was translated, cross-culturally adapted, and tested for validity (n=10) and reliability (n=42). Study B was a cross-sectional study in which this questionnaire was used to survey primary care physiotherapists in the county council Region Västra Götaland (n=271). In Study C, a strategy for the implementation of guidelines was developed and evaluated, using the same questionnaire (n=271 at baseline, n=256 at follow-up), in a prospective controlled trial. The strategy was based on an implementation model, was tailored to address the determinants of guideline use identified in Study B, and comprised several components including an educational seminar. Study D was an exploratory qualitative study of patients with musculoskeletal disorders (n=20), using qualitative content analysis.

    The validity and reliability of the questionnaire was found to be satisfactory. Most physiotherapists have a positive regard for EBP and guidelines, although these attitudes are not fully reflected in the reported use of guidelines. The most important determinants of  guideline use were considering guidelines important to facilitate practice and knowing how to integrate patient preferences with guidelines. The tailored, multi-component guideline implementation significantly affected awareness of, knowledge of, and access to guidelines. Use of guidelines was significantly affected among those who attended an implementation seminar. Clinical practice for common musculoskeletal conditions included interventions supported by evidence of various strengths as well as interventions with insufficient research evidence. The most frequently reported interventions were advice and exercise therapy. The interviewed patients expressed trust and confidence in the professionalism of physiotherapists and in the therapists’ ability to choose appropriate treatment, rendering treatment preferences subordinate. This trust seemed to foster active engagement in their physiotherapy.

    In conclusion: The adapted questionnaire can be used to reliably measure EBP in physiotherapy. The positive attitudes found do not necessarily translate to guideline use, due to several perceived barriers. The tailored guideline implementation strategy used can be effective to reduce barriers and contribute to increased use of guidelines. The clinical practice patterns identified suggest that physiotherapists rely both on research evidence and their clinical expertise when choosing treatment methods. Patients’ trust in their physiotherapist’s competence and preference for active engagement in their therapy need to be embraced by the clinician and, together with the therapist’s clinical expertise, integrated with guideline use in the clinical decision making. Further research is needed on how the EBP components and different knowledge sources can be integrated in physiotherapy practice, as well as on implementation effects on patient outcomes.

  • 199.
    Bernhardsson, Susanne
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Larsson, Maria E. H.
    Research and Development Primary Health Care, Region Västra Götaland, Gothenburg, Sweden / The Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Johansson, Kajsa
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Öberg, Birgitta
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för fysioterapi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    “In the physio we trust”: A qualitative study on patients’ preferences for physiotherapy2017Inngår i: Physiotherapy Theory and Practice, ISSN 0959-3985, E-ISSN 1532-5040, Vol. 33, nr 7, s. 535-549Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: Patient preferences are suggested to be incorporated in clinical decision making, but little is known about preferences for physiotherapy treatment of patients with musculoskeletal pain. This study aimed to explore preferences regarding physiotherapy treatment and participation in decision making, of patients who seek primary care physiotherapy for pain in the back, neck or shoulder.

    Methods: A qualitative study set in an urban physiotherapy clinic in Sweden. Individual, semi-structured interviews were conducted with a purposeful sample of 20 individuals who sought physiotherapy for back, neck or shoulder pain. The interviews were digitally recorded, transcribed verbatim and analysed with qualitative content analysis.

    Results: An overarching theme, embracing six categories, was conceptualised: Trust in the physiotherapist fosters active engagement in therapy. Most informants preferred active treatment strategies such as exercise and advice for self-management, allowing them to actively engage in their therapy. Some preferred passive treatments, primarily acupuncture (because they had heard that it works well) or massage therapy (because “it feels good”). Preferences were consistent across the three musculoskeletal conditions. Key influencers on treatment preferences were previous experiences and media. All informants wanted to be involved in the clinical decision making, but to varying extents. Some expressed a preference for an active role and wanting to share decisions while others were content with a passive role. Expectations for a professional management were reflected in trust and confidence in physiotherapists’ skills and competence, expectations for good outcomes, and believing that treatment methods should be evidence-based.

    Conclusions: Trust in the physiotherapist’s ability to choose appropriate treatment and confidence in the professional skills and competence of physiotherapists, as well as a desire to participate in clinical decision making, fostered active engagement in physiotherapy. Preferences for particular interventions were subordinate, although a preference for active treatments dominated. Preferences for active engagement need to be embraced by the physiotherapist. Awareness of these preferences can facilitate clinical decision making and contribute to increased quality of care for patients with musculoskeletal pain.

  • 200.
    Bernhardsson, Susanne
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för sjukgymnastik. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Region Västra Götaland.
    Larsson, Maria
    Region Västra Götaland, Göteborgs universitet.
    Eggertsen, Robert
    Region Västra Götaland, Göteborgs universitet.
    Fagevik Olsén, Monika
    Göteborgs universitet.
    Johansson, Kajsa
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för sjukgymnastik. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Nilsen, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Nordeman, Lena
    Region Västra Götaland.
    van Tulder, Maurits
    VU University, Amsterdam, The Netherlands.
    Öberg, Birgitta
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för sjukgymnastik. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Evaluation of a tailored, multi-component intervention for implementation of evidence-based clinical practice guidelines in primary care physical therapy: a non-randomized controlled trial.2014Inngår i: BMC Health Services Research, ISSN 1472-6963, E-ISSN 1472-6963, Vol. 14, nr 1, s. 105-Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    BACKGROUND:

    Clinical practice guidelines are important for transmitting research findings into practice and facilitating the application of evidence-based practice (EBP). There is a paucity of knowledge about the impact of guideline implementation strategies in primary care physical therapy. The aim of this study was to evaluate the effect of a guideline implementation intervention in primary care physical therapy in western Sweden.

    METHODS:

    An implementation strategy based on theory and current evidence was developed. A tailored, multi-component implementation intervention, addressing earlier identified determinants, was carried out in three areas comprising 28 physical therapy practices including 277 physical therapists (PTs) (intervention group). In two adjacent areas, 171 PTs at 32 practices received no intervention (control group). The core component of the intervention was an implementation seminar with group discussions. Among other components were a website and email reminders. Data were collected at baseline and follow-up with a web-based questionnaire. Primary outcomes were the self-reported awareness of, knowledge of, access to, and use of guidelines. Secondary outcomes were self-reported attitudes toward EBP and guidelines. Analyses were performed using Pearson's χ2 test and approximative z-test.

    RESULTS:

    168 PTs (60.6%) in the intervention group and 88 PTs (51.5%) in the control group responded to the follow-up questionnaire. 186/277 PTs (67.1%) participated in the implementation seminars, of which 97 (52.2%) responded. The proportions of PTs reporting awareness of (absolute difference in change 20.6%, p = 0.023), knowledge where to find (20.4%, p = 0.007), access to (21.7%, p < 0.001), and frequent use of (9.5%, NS) guidelines increased more in the intervention group than in the control group. The proportion of PTs reporting frequent guideline use after participation in the implementation seminar was 15.2% (p = 0.043) higher than the proportion in the control group. A higher proportion considered EBP helpful in decision making (p = 0.018). There were no other significant differences in secondary outcomes.

    CONCLUSIONS:

    A tailored, theory- and evidence-informed, multi-component intervention for the implementation of clinical practice guidelines had a modest, positive effect on awareness of, knowledge of, access to, and use of guidelines, among PTs in primary care in western Sweden. In general, attitudes to EBP and guidelines were not affected.

1234567 151 - 200 of 2118
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf