Uppsatsen syftar till att utifrån forskningslitteraturen belysa vilka effekter kooperativt lärande har på elevernas kunskapsutveckling i matematik. Texten lyfter upp bland annat forskningslitteraturens definitioner av kooperativ lärande samt en teoretisk bakgrund av kooperativt lärande. Texten tar även upp de grundläggande kriterier för kooperativt lärande. Forskningen som texten grundar sig på är framtagen genom ett antal sökningar i olika databaser, framför allt Libsearch och Google Scholar. I sökprocessen var vi noga med att använda oss av sökningar som var relevanta utifrån våra frågeställningar samt använda avgränsningar som omfattade bland annat årtal och peer-reviewed för att få granskade artiklar för att säkerställa kvalitet. Vi använde oss främst av engelska som språk då forskningen inte täckte eller var tillräckligt relevant på svenska. Vi var därför noga med att de engelska ord vi sökte efter och dess synonymer hade liknande betydelse. I resultatdelen finner man att kooperativt lärande bygger på ett socialt samarbete och interaktion mellan eleverna vilket ska resultera i en utveckling av deras kunskaper och sociala förmågor. I resultatdelen redogörs för teorin av det sociokulturella perspektivet som är grunden för kooperativt lärande. I texten redogörs även för effekterna av kooperativt lärande. Resultatet visar att fördelarna med att använda sig av metoder inom kooperativt lärande gynnar elevernas kunskapsutveckling i matematik. Bland annat lär sig eleverna att kunna argumentera och utveckla sin relationella förståelse i matematik. Det motiverar eleverna till att delta i undervisningen. Eleverna får möjligheter att diskutera och resonera i grupper vilket utvecklar deras kommunikationsförmåga. Genom att arbeta i grupper får eleven syn på olika lösningsstrategier. Nackdelar som tas upp i litteraturen handlar om att kooperativt lärande kan upplevas som en tidskrävande process. Läraren behöver ha goda kunskaper inom kooperativt lärande för att underlätta förberedelsen och ha väl fungerande grupper samt vara väl införstådd i de metoder man ska använda sig av inom kooperativt lärande.

Kooperativt lärande (KL) som en undervisningsmetod har blivit allt vanligare både på nationell och internationell nivå. KL beskrivs som en undervisningsmetod för att strukturera samarbetet mellan elever i små grupper och på så sätt kan de dra nytta av varandra för att uppnå gemensamma mål (Umans & Lidén, 2018).  Metoden KL introducerades för oss i samband med de teoretiska och verksamhetsförlagda kurserna. KL lyftes upp som en idealisk metod av många lärare. Gillies (2003) menar att KL är en metod som använts länge då flera skolor kunde se fördelar med att låta eleverna arbeta kooperativt i mindre grupper.

KL som en inlärningsmetod har i flera internationella studier visat sig gynna elevernas kunskapsutveckling och uppmuntrar till lärande i matematikämnet och andra ämnen (Vega et al., 2015 och Johnson et al., 2014). KL benämns som samarbetsinlärning och grundar sig i den sociokulturella kunskapssyn på lärande som kan kopplas till Vygotskij (Wiktorson, 2008). KL som en undervisningsmetod ställs oftast mot den traditionella undervisningen som innebär envägskommunikation (Slavin, 2015). Läroplanen för matematik lyfter upp fem matematiska förmågor som undervisningen ska utveckla: förmågorna är problemlösningsförmåga, begreppsförmåga, metodförmåga, kommunikationsförmåga och resonemangsförmåga (Skolverket, 2018). Det finns tecken på att resonemangsförmågan är den som lärare upplever som mest problematisk att förhålla sig till (Balan & Jönsson, 2021). Idag finns många lärare som jobbar med resonemang, men som inte riktigt kan definiera resonemang på korrekt sätt eller använda rätt metoder för att utveckla resonemang (Lithner, 2008).  Detta förstärks av Herman (2018) som menar att det finns flera studier som visar en låg nivå på resonemangsförmåga bland elever i grundskolor. Resonemang involveras i princip i alla matematiska aktiviteter (Herman, 2018). Lithner (2008) delar upp resonemang i två delar, imitativa och kreativa resonemang. Imitativa är memorerande strategier som inte leder till en djupare förståelse. Kreativa resonemang anses grunda sig i djupare förståelse och gynnar elevers utveckling i längden. När det gäller kreativa resonemang så finns få studier som undersöker vilka undervisningsformer som behövs för att arbeta med den typen av resonemang. KL skulle kunna vara den undervisningsform som behövs för att arbeta med kreativa resonemang, därmed har vi valt att undersöka det (Karmarski & Mevarech, 2003).