This exploratory research seeks to gain insight into the visitors of Persian Fire Festival in Stockholm, their motivation, level of satisfaction and loyalty to the festival. The overall methodology is mixed methods consisting of participant observation and 280 completed online surveys including close-ended and open-ended questions. A Grounded theory analysis has been employed. The most important reason behind the participation has been to strive for the recognition of ethnic cultural identity; to keep the ancient culture alive; to maintain their ancestors legacy and transfer it to the next generation. Most of the visitors experienced positive feelings, showed satisfaction and loyalty, believed that the festival fulfilled their expectations and it should be celebrated officially every year. A minority showed dissatisfaction mostly due to the lack of accessibility to the event venue and might are not loyal to the festival. The first conclusion here is that these motivators are totally different than those mentioned by earlier research (e.g., escape, socialization, novelty, rest, prestige, excitement). Even though the desire to preserve the ancient culture and tradition is very strong, a lack of accessibility to the venue would constitute disloyalty and a barrier to re-attend in such a festival.

Den här presentationen bygger på en pilotstudie om medelålders kvinnor och idrott genomförd under våren 2013. Studien är utformad mot bakgrund av statistiska centralbyråns, SCBs material samlat inom ramen för ULF, undersökningar av levnadsförhållanden. Databasen ULF innehåller statistisk information om hur levnadsförhållanden i Sverige ser ut bland olika grupper. Områden som behandlas i är bland annat boende, ekonomi, hälsa, fritid, sociala relationer, sysselsättning och trygghet. Uppgifterna som publiceras i samlas in genom telefonintervjuer med ett urval av Sveriges befolkning över 16 år.

Avhandlingen tar avstamp i ett möte mellan å ena sidan Michail Bachtins begrepp skrattkultur och hans positiva och uppvärderande framställning av grotesk estetik, och å andra sidan feministisk och queer teoribildning. Avhandlingen utgör en tvärvetenskaplig kulturstudie av svensk samtida skrattkultur, Mer specifikt fokuseras framställningar av kön, kropp och sexualitet. Texten bygger på närläsning av tre empiriska sammanhang: Först analyseras de radiosketcher som skrevs och framfördes under 1990-talets andra hälft av komikerna Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson, som bildade duon ”Åsa och Gertrud”. Sketcherna sändes som ett inslag i de feministiska färgade radioprogrammet Radio Ellen och Freja! i public servicekanalen P1. Avhandlingen lyfter fram det sätt på vilket Åsa och Gertrud skapar komik genom att kombinera nyhetsstoff, feministisk vinkel och det närgångna förhållningssätt till kropp, kön, sexualitet och omvärld som är typiskt för skrattkulturens framställningar. Högtstående företeelser framställs genom det intima och närgånga perspektivet. Åsa och Gertruds komik är innovativ. Den kan, tack vare att det visuella är frånvarande i radions form, låta skrattkulturens groteska fantasi få ett förhållandevis fritt spelrum. Det leder till att stoffet som behandlas ofta framträder på ett helt nytt sätt. Därefter analyseras Prideparaden som sedan 1998 årligen äger rum i Stockholm. Paraden och dess hav av kroppar i tåget och i publiken läses utifrån en kombination av lust, komik och politik. Slutligen presenteras en läsning av den svenska situationskomedin Sally. Den sändes i TV under 1999 i båda public servicekanalerna. Huvudpersonen Sally, spelad och skapad av skådespelerskan Maria Lundqvist, är en skrattkulturell figur vars komik och groteskeri ställer en rad vanemässiga föreställningar om kön, kropp och sexualitet på ända. I dessa tre närläsningar av materialets komiska och groteska framställning av kön, kropp och sexualitet pekar avhandlingen på den potential som finns i mötet mellan å ena sidan komikens och skrattkulturens inslag av lust, självsvåldig meningskonstruktion och nonsens, och å andra sidan ett feministiskt och queert färgat perspektiv.

Artikel om Athena Student Forum, i AOIFE news, 1:2004

Flicktion. Perspektiv på flickan i fiktionen är ett resultat av ett tvärvetenskapligt samarbete mellan flickforskningsnätverken Tyttötutkimusverkosto i Finland och FlickForsk! Nordic Network for Girlhood Studies i Sverige. Antologin behandlar hur flickan gestaltas, tar plats inom litteraturen och konsten på skilda platser, i olika tider och inom ett flertal olika konstnärliga genrer. Den handlar om fiktioner som skapar friktion. Om ett flickskap som skaver. Och om vilka tolkningsstrategier flickforskningen kan föreslå och utveckla för att uttyda de mångfacetterade och föränderliga betydelser som flickskap har kommit att beteckna och representera. Antologibidragen belyser att hur flickor gör flickskap visar sig vara en fråga som handlar om blivande, transformation, revolt och besjungande.I antologin presenteras sjutton artiklar skrivna av forskare verksamma inom en rad humanistiska ämnen som etnologi, historia, genus vetenskap, konstvetenskap och litteraturvetenskap. Genomgående problematiseras vad som menas med begreppet flicka samt hur ett normativt flickgörande förhåller sig till olika historiska och kulturella kontexter

This article analyses the Stockholm Pride parade as an effective contemporary political stage, built on laughter and festivity. Taking its political point of departure in what is seen as being highly private and intimate, sexuality and the sexed body, the parade turns upside down one of the most central ideas of modernity: the dichotomy of public and private. Combining the theory of carnival laughter with queer theory, the article illustrates the way in which humour and politics work together in this contemporary blend of politics and popular culture.

In recent years, the concept post-feminism and its links to neoliberal economic structures and to the extreme reinforcement of individualization as raison detre of Western civilization have been discussed at length by numerous distinguished scholars in feminist cultural studies and feminist philosophy. This article takes its point of departure in this discussion. Drawing on Wendy Brown, Elizabeth Grosz, Angela McRobbie, Wendy Larner, and others, the text is examining the discourse of post-feminism and neoliberalism, and its effects on overarching political scenarios, as well as on everyday life: What happens to feminist politics when the collective, both as figuration and as virtual political platform, is deemed to be something situated in the discursive outskirts? By drawing on examples form the contemporary cultural imaginaries, from popular culture, economic structures, and public debate, and by pointing out the links between the micro-perspective of our everyday living and overarching political structures, this article aims at bringing to the fore and critically discuss these issues, and the ways in which they intersect with contemporary Western feminism. The article ends with a discussion of possible points of exit or paths to follow in order to find alternatives.

This article is based on an ethnographic participation study of the production of a play called All about the ADHD and A+ Children of Noisy Village (Ännu mer om alla vi ADHD- och MVG-barn i Bullerbyn) staged at one of Sweden’s most prom-inent playhouses for children’s and youth theatre: ung scen/öst. Within the familiar setting of the classroom, the play takes on the challenging task of questioning and scrutinizing the complex and tangled situation of contemporary neoliberal ideas and practices, their connections to capitalism and their impact on everyday school-life. This in front of an audience consisting mainly of individuals who were not even born at the time when the political map was radically re-drawn in Berlin in 1989, and who have grown up during a period when neoliberal governance has gained increasing influence in Swedish culture and society. The play mediates its dense, political content and its descriptions of teenagers’ everyday lives through a large portion of good old-fashioned entertainment, with music, singing and bi-zarre, laughter-provoking situations. The main research question to be answered in the article is: In what ways are the abstract contemporary economic-political manifestations of power and govern-ance expressed in this good-humored play for youth, and how can this be read from a feminist perspective? Hence, the article circles around three nodes that in-tersect in various ways: theatre, economic-political issues and feminist perspec-tives. The theoretical framework of the article is primarily based on a merger be-tween, on the one hand, feminist social science and, on the other, feminist cultural analysis.

Teaterföreställningar byggda på interaktivitet mellan skådespelare och publik har under de senaste åren blivit något av en växande trend inom svensk scenkonst för barn och ungdomar i Sverige. Det konstnärliga greppet gör att traditionell uppdelning mellan scen och salong sätts i rörelse, liksom den skapande processen och ensemblens förhållningssätt till såväl grupp som enskilda teaterbesökare. Andra förutsättningar, möjligheter, krav och utmaningar blir därmed aktuella. ung scen/öst med säte i Linköping är en av de scener som arbetat mest genomgripande med interaktivitet i mötet med en ung publik. Vad innebär det i termer av estetik, politik och kunskap?

Presentationen baseras på ett nyss avslutat fältarbete på barn- och ungdomsteatern ung scen/öst. I en tvåårig interaktiv forskningsprocess har jag som genusforskare tagit del i arbetet med två produktioner: Vad ska vi göra? som spelades under hösten 2012, och Den magiska cirkeln, som spelades under våren 2013. Delar av det metodologiska arbetet kommer att beskrivas, och tentativa frågor om den interaktiva scenkonstens estetik och politik i relation till unga människor kommer att presenteras och diskuteras. Såväl metodpresentation som frågor och resonemang utgår från feministiska och kulturteoretiska perspektiv på makt, estetik, kultur och kunskap.

Barnperspektiv och delaktighet är begrepp som – i svallvågorna efter FN:s konvention om barnets rättigheter – under senare år starkt inspirerat barnkulturen i både forskning och praktik. Perspektiven i texterna är många och skiftande. En författare beskriver förskolebarns lek som förhandlingsarena, en annan om hur vuxna lyssnar (eller inte) till barns röster i skolans värdepedagogiska arbete. Vad vill barn veta när de själva får fråga i filosofiska samtal? Läsaren får ta del av vad barn berättar om i Kamratpostens insändare. Några författare tar upp hur barndomsideal iscensätts och vad barn säger, känner och gör i nöjesparker och i Science Center samt hur barn involveras som medforskare inom olika forskningsfält.

Föreliggande rapport sammanfattar reflektioner och tentativa slutsatser från ett samarbetsprojekt mellan ung scen/öst och tema Barn, Linköpings universitet under år 2011. Målet med verksamheten var tredelat och syftade till 1) att utveckla samarbete mellan forskning och konstnärlig verksamhet genom en modell byggd på metoden aktionsforskning, 2) att forskarna skulle återkoppla sina iakttagelser under repetitionsarbetet med betoning på att det skulle ske innan premiären, 3) att dramatikerna också önskade sig en kritisk analys av pjäsen som text. Forskarna har utforskat iscensättningsprocessen,reflekterat och analyserat återkopplingsprocesser mellan forskare och dramatiker, samt genomfört en genusteoretisk textläsning av pjäsen. Rapporten speglar dessa tre aspekter av samarbetet.

In 2012 and 2013, the Swedish Secretariat for Gender Research publishes a five-part series on Swedish gender studies, in which Gender Studies Education and Pedagogy is the first part. The aim is to highlight and spread knowledge about gender studies to wider circles, both within and outside universities and other higher education institutions. The publication of this series is being led by editors Anna Lundberg (Linköping University) and Ann Werner (Södertörn University), and includes a reference group of representatives from gender studies disciplines in Sweden as well as the authors who have contributed to the publications.

The themes for the four following publications are: What the future holds for students of gender studies – a national alumni survey; Gender studies, politics and social responsibility; Academic challenges in writing and thought; Theoretical/methodological contributions from gender studies. It is not yet decided whether the remaining parts will be translated to English.

The publications have been selected based on consultations between the series editors, the Swedish Secretariat for Gender Research, the reference group and the authors. The reference group consists of: Ulrika Jansson (Karlstad University), Jenny Björklund (Uppsala University), Stina Backman (Linköping University), Hanna Hallgren (Södertörn University), Fanny Ambjörnsson (Stockholm University), Irina Schmitt (Lund University), Erika Alm (University of Gothenburg), Gunnel Karlsson (Örebro University), Kristin Järvstad (Malmö University) and Mia Liinason (Genusforskarförbundet).

Det är inte i första hand för att få jobb som studenter bestämmer sig för att läsa genusvetenskap. De som söker sig till ämnet gör det för att de redan har ett stort intresse för feminism och för genusfrågor. I fokusgruppintervjuerna, som tillsammans med en enkätundersökning ligger till grund för denna alumniundersökning, uppger flera också att de burit med sig en känsla av att något är fel i samhället. De beskriver egna erfarenheter av ett ojämställt och ojämlikt samhälle.

Å andra sidan förefaller inte studier i genusvetenskap göra studenterna oanställningsbara. Tvärtom! Det är bara tre procent av dem som svarat på enkäten som uppger att de är arbetslösa. Däremot finns ingen tydlig arbetsmarknad för genusvetare; variationen är bred när det gäller vilka yrken de tidigare studenterna i genusvetenskap har.

Ord som nytta och anställningsbarhet hörs allt oftare när man talar om forskning och högre utbildning. Att högre utbildning leder till bättre möjligheter på arbetsmarknaden är i och för sig inget nytt. Inte heller att samhället liksom den enskilde på andra sätt har nytta av högre studier. Men högre studier ska också bidra till bildning och vara ett sätt att lära sig förstå och analysera den värld vi lever i.

För genusstudenterna verkar detta gå hand i hand. När de ska beskriva sin utbildning är det förmågan till analys och självreflektion utifrån ett maktperspektiv som lyfts fram. De upplever sig ha fått verktyg för kritiskt tänkande som ger dem möjlighet att möta samhället och omvärlden på nya sätt. Många beskriver studierna som omvälvande, inte minst för dem själva som personer. De ser världen på ett nytt sätt, med nya glasögonsom de har nytta av både på sina arbetsplatser och som   samhällsmedborgare.

Även om de före detta studenterna talar om sin utbildning i positiva ordalag framkommer också tydliga förbättringsområden för de institutioner som ger genusvetenskaplig utbildning. Ett sådant rör studenternas bakgrund. Samtidigt som intersektionalitet – där maktordningar som klass och etnicitet vävs samman med kön – berikar forskningen, fylls föreläsningssalarna av en heterogen grupp studenter. Framförallt är det en vit medelklass där föräldrarna har väsentligt högre utbildning än befolkningen i övrigt som utgör rekryteringsbasen för ämnet. Det är en utmaning som utbildningsanordnarna måste tasig an.

Den här skriften handlar om genusvetenskapens pedagogiska och didaktiska verksamhet. Den handlar om vad som händer i det genusvetenskapliga klassrummet, hur lärandeprocesserna och utmaningarna ser ut och vad som betraktas som viktiga pedagogiska ställningstaganden. Den handlar om hur lärare i genusvetenskap på olika sätt arbetar för att skapa goda villkor för lärande, för alla, och den handlar om vad som är svårt i maktkritiska lärandeprocesser och vad som är den genusvetenskapliga pedagogikens styrkor.

Det akademiska språket beskrivs ofta som svårt och ogenomträngligt för den oinvigde. För studenter är det akademiska skrivandet bland det första de måste lära sig. Ett sätt att anpassas till givna ramar och normer för vad som uppfattas som vetenskapligt och stringent. Formerna för vad som uppfattas som akademiskt skiljer sig förvisso åt mellan vetenskapsområden, ämnen och teoretiska ramverk. För ett tvär(post)disciplinärt ämne som genusvetenskap blir därmed skrivandet, formen, något som inte omedelbart kan övertas utan måste utmanas och prövas på samma sätt som metodologiska och teoretiska frågor måste.

Som för alla normerande ordningar innefattar också den skrivna formen maktordningar som innesluter visst och vissa och utesluter annat och andra. I den vetenskapskritiska tradition som genusvetenskapen utvecklats inom, blir därmed också formen för det vetenskapliga skrivandet högst väsentligt att undersöka. Att utveckla det egen vetenskapliga skrivandet så att det blir begripligt inom ramen för det akademiska men som också tillåter att gränser överträds och utmanas har varit en viktig del av genusvetenskapens framväxt. En del av ämnets utveckling som är nära förknippad med oviljan att låta sig disciplineras, att förbli i det tvära och gränsöverskridande.

På en nivå handlar det om att låta det skrivande subjektet som sådant få ta plats i texten för ett ge läsaren en möjlighet att ta del av och förstå från vilken position som texten och dess skrivare tar sin utgångspunkt. Detta som motpol till det strängt reglerade skrivande, där skrivaren ofta själv ”försvinner” ur texten. Ett sätt att skriva som inte bara tenderar att skapa en förmen objektivitet, utan dessutom riskerar att sätta gränser för textens, och därmed forskningens, kritiska potential. Vilken kritik som blir möjlig att formulera bestäms åtminstone i delar av de former för skrivande som uppfattas som  accepterade och givna.

Hur kreativt skrivande och kritiskt tänkande hänger samman och har bidragit till dagens genusvetenskap diskuteras i denna fjärde del av En skriftserie om genusvetenskap. Vare sig det handlar om utbildning eller forskning är de frågor som diskuteras i skriften brännande aktuella för såväl studenter som forskare och lärare inom ämnet. Vi hoppas att skriften ska kunna fungera både som översikt över vad som diskuteras inom dessa områden och som underlag för fortsatt diskussion.

Kerstin Alnebratt

Föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning

Based on a national Swedish survey among former gender studies students followed by focus group interviews, this article investigates the students’ perspectives on gender studies and work. We ask how they understand their education in between generic critical knowledge and the labor market. How can the students’ backgrounds and talk about gender studies and work be understood intersectionally? What does it mean for the future of gender studies? The analysis is based on intersectional subject positions as developed by Dorthe Staunæss (2003) and compares the results with other critical feminist studies of higher education (Ahmed 2012; Berggren 2006; Mählck 2013; Orupabo 2014). The analytical method uses the concepts “gap” (Åse 2000), ”in sync” (Staunæss 2010) and “comfortable” (Ahmed 2010) in order to understand the contradicting results of the survey and talk in the focus groups. In our analysis we discuss the gaps the students identify between their studies and their experiences of finding work on the labor market as both significant for the humanities and social sciences in general and as specific for gender studies. The gender studies students are however employed and find their education useful on the labor market, a success that they also ascribe (partly) to their privileged background in terms of class and ethnicity. Among the participants persons with academically educated parents and parents born in Sweden were over-represented. The article also discusses what thisskewed participation in gender studies education may mean for the discipline and the labor market for gender studies students. Finally it proposes four directions for the future development of gender studies.

This specific text deals with the education methods of gender studies. It discusses what happens in a gender studies classroom, what the processes of learning and challenges are like and what are considered to be the important pedagogical aspects. It also discusses how instructors of gender studies work in various ways to create good conditions for learning, for all students, and it brings out difficult issues in learning processes involving critiques of power, as well as the strengths of gender studies education methods.

The Making of European Women’s Studies, Volume VI. This is the sixthvolume of the joint annual publication of the ATHENA network on the making of European Women's Studies. Like the two previous issues, it is to be taken as a work in progress report on the major activities of this Europena thematic Network, namely curiiculum development and related issues in gender education and research. Under the sign of conitnuity with innovation , expansion with growth, this issue puersues three well-establisehd areas of co-operation: firstly the dossier on the uses and abuses of the sex/gender disctinction. More case studies fro European languages are offered from the Finnish concept of 'sukupuli' (gender), Hungarian and Bulgarian. The second concerns the report of on-going activities of the different ATHENA panels. Reports on the job-maker perspectives of Women's Studies grraduates are presented (ATHENA panel 1a); on the uses of ICTs in Teaching and Learning Women's Studies (ATHENA panels 2a and 2b); on new pilot courses on the development of Open and Distance Learning through the use of ICTs in Women's Studies; on the pedagogical dimensio of Women and Gender Studies (ATHENA panel 1b) and onthe European textbook on Women's Studies (ATHENA panel 1c). The third area of continuity relates to the historical dossier on the making of European Women's Studies: this issue is devoted to the United Kingdom and it covers the full range of existing reports et European level.