Bil- och containerbränder, stenkastning mot bussar, brand i en skola och en nedbrunnen restaurang. Så var läget i Botkyrka och Huddinge under några dagar i maj 2013. Det talades om kaos, ungdomsgäng, och attacker av högerextrema grupper. Det gjordes jämförelser med händelserna i Husby som startat två dagar tidigare. Civilsamhället reagerade snabbt och nattvandringar med föräldrar och andra vuxna organiserades. Myndigheternas krisberedskap var inte utvecklad och det hela uppfattades ibland som ”en blixt från klar himmel”. Poliskårens dubbla uppgift i form av närpolisens välvilliga kontakt och kravallstyrkornas repression väckte starka reaktioner som personal på ungdomsgårdarna fick hantera, och sedan uppmanades att inte tala om.
Vilka lärdomar kan vi dra av dessa händelser? Hur kan begreppet ”förort” ge kunskap om civilsamhället i bred bemärkelse?
I detta vittnesseminarium Brinner ”förorten”? berättar aktörer som var direkt inblandade vad de såg och hur de uppfattade händelserna på lokal nivå.
”Jag letade efter en mordängel och jag hittade en prislista.” Orden är journalisten Marciej Zarembas, en av deltagarna på det vittnesseminarium om vårdens marknadisering som hölls i Almedalen sommaren 2013 och som återges i denna skrift.
Marciej Zaremba, som hittat närmare 2 500 virtuella avtal och en modell av företagsliknande styrformer inom den offentliga vården, är övertygad om att prislistor, beting och vårdgarantier styckar upp vården i moment och diagnoser utan hänsyn till faktisk tid och resursåtgång, hänsyn till patentens behov eller vårdens kvalitet och utgång.
En annan av seminariedeltagarna, Klas Eklund, professor i nationalekonomi, menade istället att problemen handlade om patienters bristande valfrihet, statens ekonomiska problem och dåliga styrsystem i vården. De skulle lösas genom att vården drevs som ett företag med interndebitering och prislistor. Där skulle personalens initiativ kunna tas till vara och den solidariska sjukvårdsmodellen försvaras.