How can human rights for children born outside their national jurisdiction with parents deemed as terrorists be safeguarded? In what ways do children risk being discriminated in their welfare rights in Sweden when treated as invisible part of a family? How can we do research on children’s rights in not just ethically sensitive ways but also with respect for children as rights subjects? And what could be a theory on social justice for children? These are questions discussed in studies from different disciplines concerning children’s international human rights, with a special focus on the realization of the CRC in Sweden.

This paper, which is the summary of my thesis, is about democratic education and ‘life competence learning’, which includes varied efforts to develop students’ social and emotional competencies. In one of the studies included in my thesis, I have followed lessons wherein teachers’ intentions are directed to strengthen the young children’s self-confidence as well as conflict solving capacities. By using different educational materials teachers want to reduce bullying and create a democratic order in class. In the lessons each student is supposed to let their voice be heard, and the issues discussed are about preventing and revealing peer conflicts. It is clear that children see these exercises from a different point of departure than adults: children have difficulties to define what problems are relevant to discuss in this ‘public’ classroom. To choose acceptable and not too private matters is the challenging task, not the conflict solving in itself. The ‘friend application’ where each child is supposed to formulate what is making them a good peer, is not only means to better self-confidence. This can also be stigmatizing: when some appear not enough ‘social competent’ to deliver statements about their own qualities, they are being ‘helped’ by the others. Unfortunately adults disregard how children see these matters. By using theories about intersubjectivity, I have tried to shred light upon the possibilities to get to know another’s perspective on the common issues. This study concludes that the children’s experiences about what is at stake are not considered. This can explain why children also are trying to turn the lessons to something they apprehend and find challenging. When this is tolerated by the adult and the children find a topic to share insights and wonderings about, more of them are participating in a mutual exploratory speech. But often the possibility to know the other is shaded by the expectation on the predefined right answer.

The CRC is said to be read as a whole, but each article might be scrutinized separately to see in what ways it generates important matters for fulfilling children’s rights. In this chapter I suggest that the interpretation of Article 31 – the child’s right to rest and leisure, to engage in play and recreational activities, and to participate freely in cultural life and the arts – can go further than the CRC Committee (2013), which stresses the importance of the article by referring to the child’s development, socialization and learning for the future. Using the concepts of epistemic justice and encounters, the right to arts and cultural life is here discussed as rights that cannot fully be defined by only the duty-bearers. To accomplish the imperatives of Article 31, it is crucial to involve children’s own thoughts of what is meaningful and important: what is challenging, or enchanting, has to be understood from the perspective of the experiencing person. If the child is seen as an agent, co-constructing the social world, the right to cultural life and to arts opens up for accentuating the similarities between children and adults, both sharing curiosity and moments of “wonder-at-the-world” (Bennett, 2001).

I artikeln kommer ett enskilt, överraskande trassligt, fokusgruppssamtal med fyra elever att omtolkas med utgångspunkt i Charles Sanders Peirce’s begrepp ab-duktion. Materialet är hämtat ur ett treårigt forskningsprojekt kring elevers erfarenheter av konstnärlig undervisning som bedrevs av professionella konst-närer. Istället för att, vilket jag inledningsvis gjorde, konstatera att samtalet med några av skolans allra yngsta elever inte gav värdefull kunskap om barnens erfarenheter ifrån skolprojektet omprövas tolkningen. Då framträder inte barnen längre som busfrön. Med en abduktiv ansats synliggörs istället ett kreativt barnsamspel som utmanar och skapar förskjutningar i både relationen mellan den vuxna och barnen och av skolans normer, och därigenom även barns konven-tionella in- och underordning. Barns aktörskap kan ha olika uttryckssätt och för att erkänna dessa varianter krävs en öppenhet, och ett analytiskt arbete kring det oväntade. Via en abduktiv strategi (Paavola, 2014) används i analysen nya begrepp för tolkning, här estetisk negation (aesthetic sublation, Ylönen, 2021) genom vilket materialet rekontextualiseras. Detta synliggör i sin tur dimensioner av barns agens och deras omskapande motstånd till den vuxnas intention. I en avslutande diskussion relateras pragmatism till vad abduktion och sådan rekon-textualisering kan bibringa, i termer av nya möjliga tolkningar av menings-skapandets praktiska konsekvenser.

In two studies efforts to enhance children’s possibilities to participate and to improve the school as a social meeting place are followed. The first focuses on a three year project, aimed to work out new forms for pupils (grades 6-9) to participate in the school organization. The second study follows younger children (grades 1-5) in specific lessons where social dilemmas are discussed and solved, which can be characterized as social and emotional learning.

Both studies concern the school’s option to handle the child fostering to individual actors, their independence and  ability to take part through ’self-expression’, and at the same time instill the society’s ‘common value system’. By following pedagogical interventions by participant observations and interviews, it appears that there is little interest to let the children get involved out of their own questions and problem definitions. In the participation project it appears that children often are rather strictly directed by adults, and they are not so often let to use their critical and reflective thinking. In the second study each exercise is scrutinized for what it affords the children. Also these results show that the underlying intentions are not to create pedagogical conditions that support communication that involves the children’s own perspectives and interests, in an ‘exploratory’ speech in learning about one’s self, about the other and the world. The children’s resistance to perform properly can be seen as a way to recapture some of their autonomy to break the ‘ritualized' communication. In both studies children’s use of a field of free action is restricted.

The interventions are analyzed through the concept of intersubjectivity and of child perspective. I conclude that the basis for why and how these efforts are done can be seen in a cultural childhood narrative: they are in certain aspects seen as ‘not yets’ despite the late modern emphasis on competence and  responsibility.

This article concerns how teaching artists, associated with the Swedish Royal Opera, provided aesthetic opportunities to students during a three-year school project. One intervention is scrutinized in which the storybook of Red Riding Hood was used as a starting point for further aesthetic learning, culminating in a shadow theatre performance. With an ethnographic approach, the study identifies how a folk story can act as a multi-literacy tool for learning. The children’s working processes and performance are interpreted under the inspiration of the Performance Cycle (Landay & Wootton, 2012) focusing on the reflective process.

Via a pragmatic discourse analysis, interview data from focus groups with children show that the interventions offer varied learning opportunities. Three themes emerge from the analysis of the children’s perspectives on the arts project, as learning opportunities linked to; (i) the material and the construction assignment; (ii) embodiment and emotionality; and (iii) social aspects and the importance of social interaction and friendship.

Hur kan skolans demokratiska idéer och dess värdegrund förverkligas och bli en självklar del av förskolan och skolan, samt av barns och elevers lärande och utveckling? Att ha bestämda mål för undervisningen – mål som kan uppnås och där uppnåendegraden kan mätas – är en given del av skolans utbildning. Men utbildning kan även omfatta andra dimensioner, där kreativiteten inte alltid söker givna eller ens befintliga svar, utbildning som rymmer undran och till och med förundran över världen.

I den här boken medverkar ett antal forskare och lärare som har ett engagemang i barns rättigheter och estetik. Texterna i boken är av olika slag: några är längre och teoretiskt förankrade, andra är korta beskrivningar av eller reflektioner över pågående arbete i skolan.

Det som förenar bokens olika kapitel är vissheten om att estetiken har stor betydelse för både kunskaps- och identitetsutveckling samt för ett förverkligande av mänskliga rättigheter, solidaritet och gemenskap. De medverkande författarna delar alla en övertygelse om att estetik och estetiska uttryck kan vara vägen till självinsikt hos både lärare och elever, och öppna diskussioner om rättigheter och gemensamma värden.

Antologin bygger på föreläsningar, presentationer och samtal under Centrum för barnkulturforsknings barnkultursymposium våren 2023. 

Den här artikeln kommer, genom att redogöra för forskning och studier, att belysa olika innebörder av begreppen inflytande och delaktighet samt diskutera elevers möjligheter och vilja att utöva inflytande i skolan och över sitt lärande. Den kommer också att behandla inflytande och delaktighet som en del i skolans demokratiska uppdrag och hur detta kan knytas till ett öppet och undersökande undervisningsbegrepp.

Den här rapporten handlar om hur unga använder sig av, och upplever sin användning av, nätet för att söka information och stöd i, vad de uppfattar, som känsliga frågor. Specifikt handlar det om att förstå den samverkan som uppstår mellan unga som sökare av information eller stöd från vuxna och vuxenvärlden som bärare av kunskap och stöd i dessa frågor, och internet som en arena för kommunikation utifrån olika nivåer av socialt samspel. Studien har en kvalitativ ansats, vilket innebär att fokus ligger på att få en fördjupad förståelse för ett fenomen snarare än att kunna generalisera allmänt till unga i Sverige idag. Studien söker alltså en fördjupad kunskap om hur unga användare av tre specifika sajter tar nätet i anspråk för att söka information och stöd i frågor som de själva upplever som känsliga.

Den teoretiska ansats som ligger till grund för studien utgår från ”New social studies of childhood. Ungas världar, så som de själva ser dem, är det centrala kunskapsanspråket som utvecklas i studien.

Det empiriska materialet består av online intervjuer med unga användare av sajterna UMO.se och Tjejzonen.se, digitala frågeformulär som besvarats av användare av de tre sajterna, chatt och mejlkommunikation mellan unga och vuxna på Tjejzonen.se och Killfrågor.se Teman som framträder som centrala och som behandlas i rapporten är: Vikten av integritet och anonymitet, en förändrad kontakyta för kommunikation med vuxenvärlden, en utökad möjlighet för unga personer att kontrollera situationer där de befinner sig i en utsatt position och vuxnas styrning eller möjlighet till dialog i kommunikation med unga online

Sammanfattningsvis visar rapporten att unga användare av sajterna i den här studien tar dessa sajter i anspråk för att ta reda på, eller uttrycka, vad de upplever som intima, känsliga eller svåra frågor i sin vardag. De uttrycker en lättnad i att använda nätet för dessa fenomen och de understryker den relativa anonymiteten som en möjlighet att undvika andra människors (ofta vuxnas) inblandning i deras liv samtidigt som de kan åtnjuta vuxnas hjälp och stöd. I det här sammanhanget tycks inte sökandet efter integritet innebära – vilket det kan göra i sammanhang i det fysiska rummet – ett distanshållande. Unga ser vuxenvärlden som en källa till information och kunskap om dessa teman. I ungas föreställningar om hur det är att möta vuxna ansikte mot ansikte upplevs mötet ibland som något som kan leda till förlorad integritet eller en situation där vuxne kommer att ”ta över” situationen och agera bortom den ungas kontroll. Utifrån vad de unga förmedlat kring sina erfarenheter kring användandet av sajterna framgår att de unga erhåller ett slags bemyndigande och ett eget handlingsutrymme i hanterandet av den egna situationen, i mötet med information eller stöd ifrån vuxna online. Denna upplevelse kan dock äventyras om den unga hänvisas tillbaka till att söka stöd i det fysiska rummet innan detta beslut integrerats i den egna tankevärlden. Icke desto mindre tycks det finnas större möjligheter för de unga att här åsidosätta de vuxnas styrande intentioner än i andra sammanhang där vuxna avser ge information och stöd. Information/stöd/kunskap som unga hämtar in via sajterna kan också bli ett kunskapsraster som kan användas för att utjämna de maktstrukturer de upplever att de inordnas i med vuxna/vårdgivare i det fysiska rummet.

Unga kan idag välja att samverka i olika relationella system online med vuxna. Det kan handla om en mängd olika saker, allt från vardagsprat till konkreta frågor, till ett dryftande av sina egna problem. Dessa olika alternativ kan ses som ett utökat handlingsutrymme och en förstärkning av ungas individuella möjligheter att välja hur de vill ha kontakt med vuxenvärlden. Här finns möjligheter att samverka med unga utifrån villkor som kan bidra till samspel där den unga människan upplever sig få det stöd den behöver utan att känna sig ”utlämnad” till vuxnas bedömningar och kontroll. De maktstrukturer som unga i den här studien uppfattar som gällande i sina samspel med vuxna om känsliga frågor kan jämnas ut. Detta kan dock enbart göras gällande om vuxna, i sina samspel med unga online, själva på olika sätt bidrar till att utveckla en jämlik nivå i samspelet. Sett ur det här perspektivet kan information och stöd online till unga ses som ett komplement till information och stöd i det fysiska rummet. Det kan också ses som en möjlighet för unga att utveckla tilltro till sig själva och till vuxenvärlden utifrån den möjlighet till empowerment som dessa relationella system kan bidra med.

This article explores Swedish students’ perspectives on being new to teacher education and what challenges they meet. Nineteen students were interviewed in three focus groups. The analytical framework draws on the theory of situated learning and the concept of enculturation, and the empirical data have been categorized through a thematic content analysis, which revealed two qualitatively different categories of challenges: as academic student, and as trainee teacher. Conclusively, the study shows how the education can support or obstruct the enculturation into the educational practices. Conceiving such hinders can facilitate the students’ understanding of both the studies and their future profession.