Banishment concludes the keyword discussion by arguing that we can understand the exclusionary practices of welfare states as a politics of destitution, which ultimately leads to the banishment of unwanted individuals. It argues that banishment can be helpful as a conceptual lens through which to understand the purposeful strategies that render individuals deportable, whether citizens or non-citizens.

Barn ska skyddas av barnkonventionens princip om barnets bästa ; men inga regler i världen kan skydda asylsökande barn om ansvariga handläggare inte har de kunskaper i utvecklingspsykologi som krävs för att tillämpa dem.

Detta arkiv innehåller en tematiserad sammanställning av forskningsdata som samlats in i intervjuer med personer som har egna erfarenheter av asylprocessen i Sverige, personer som har erfarenheter av asylkontexten genom sina yrken och personer ur civilsamhället som har engagerat sig på frivillig basis för att stödja människor i asylprocess. Materialet är hämtat från projektet Insamling av forskningsdata för granskning av lagstiftning, lagtillämpning och rättssäkerhet för människor som sökte asyl i Sverige under perioden 2015-2017. Det är ett 1-årigt så kallat akutprojekt finansierat av Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande). Akutprojekt av detta slag syftar till att samla in data och att sammanställa denna som underlag för senare vetenskaplig forskning.

Detta kapitel har för avsikt att inspirera till metoder för ett alternativt sätt att bedriva forskning och antirasistiskt socialt arbete. Med avstamp i Lena Dominellis analys av hur vi är fångade i en rasistisk och patriarkal världsordning och hur detta drabbar väldigt många människor och samhällen, diskuterar vi med Asylkommissionen som exempel våra erfarenheter av en forskningspraktik med antirasistiska ambitioner. Influerade av deltagande aktivistiska forskningsansatser och Miranda Frickers begrepp epistemisk orättvisa vill vi öppna för en angelägen diskussion om hur socialt arbete som forskningsfält och professionell praktik kan mötas i gemensamma problemformuleringar och kunskapsproduktion. Hur är en antirasistisk forskningspraktik möjlig? Och hur kan den bidra till förändring?

Denna antologi är ett arbete som varenda människa med något intresse för mänsklighet och samhällsfrågor måste läsa och reflektera över. De samlade berättelserna, undersökningarna och rapporterna som presenteras i antologin utgör en tvärvetenskaplig samtidsanalys över det svenska myndighetssystemet och dess inverkan på människoöden, kanske för generationer framåt.

Att människor som kommer till Sverige för att söka asyl ska få ett värdigt och rättssäkert mottagande, oberoende om de har tillräckligt starka skäl för att få uppehållstillstånd eller inte, är en grundbult för ett demokratiskt rättssamhälle. Vad innebär då en värdig och rättssäker asylprocess? Hur införlivas barns och kvinnors specifika rättigheter i asylmottagningen och introduktionen? Vad finns det för metoder, modeller och professionellt organiserade frivilligverksamheter att använda för att mottagandet skall bli så rättssäkert och värdigt som möjligt? Vilka skillnader finns det mellan hur asylprövningen och mottagandet är tänkt att vara och vad det faktiskt är eller hur det uppfattas? Detta var de frågor vi reste i introduktionen till denna skrift och som författarna sökt besvara i de olika kapitlen. Här summerar vi de centrala resultaten i fyra olika teman; asylsökande barn, asylsökande kvinnor, vuxna asylsökande med särskilda behov eller erfarenheter samt organiserad medmänsklighet. Till varje tema ställer vi några grundläggande frågor varav den sista alltid ska kunna besvaras med förslag på konkreta åtgärder. Vår ambition har varit att söka förena en kritisk analys med konstruktiva förslag på åtgärder.

Texten tar sin utgångspunkt i det faktum att invandringen till Sverige har ökat markant under senare decennier. Även om det idag från politiskt håll finns en ambition att göra migration till en strategi för ekonomisk utveckling och arbetskraftsförsörjning så befinner sig en del migranter i Sverige, exempelvis asylsökande, under en övergångsperiod i en utsatt och sårbar situation. Därmed är de frågor som lyfts i skriften högst relevanta för vår samtid: Vad är ett rättssäkert mottagande? Hur införlivas barns rättigheter i asylmottagningen och introduktionen? Vad innebär en genuskänslig asylprövning? Vilka skillnader finns det mellan hur asylmottagningen är tänkt att vara och vad det faktiskt är eller hur det uppfattas? Vilka rättigheter har förvarstagna? I detta inledande avsnitt berörs vidare globaliseringens konsekvenser för migrationsströmmar, nationalstatens intresse av att kontrollera migration samt det demokratiska underskott som präglar flyktingpolitiken genom att de människor som berörs av politiken inte har möjlighet att påverka densamma. En kort introduktion till det rättighetsperspektiv som är genomgående i skriften följer därefter. Avslutningsvis lyfts fram det antagande som omgärdar skriften som helhet: Det bemötande människor från andra länder får från samhällets sida är ett slags temperaturmätare på hur samhället är rustat för att möta människor som befinner i utsatta och sårbara situationer.

Utgångspunkten för detta kapitel är att det finns ett behov av forskning som utöver föresatsen att förstå och förklara samhällets ojämlika strukturer och relationer också drivs av en ambition att aktivt bidra till att förändra dem. Även om många vetenskapliga studier inom socialt arbete tar sin utgångspunkt i kritiska perspektiv och drivs av en vilja att förändra rådande maktstrukturer menar vi att forskningen ofta stannar vid att forska om människor i utsatta situationer. Därmed finns det också en risk för att forskning i socialt arbete inte alltid gagnar de människor som befinner sig i social utsatthet.

Utgångspunkten för detta kapitel är att det finns ett behov av forskning som utöver föresatsen att förstå och förklara samhällets ojämlika strukturer och relationer också drivs av en ambition att aktivt bidra till att förändra dem. Även om många vetenskapliga studier inom socialt arbete tar sin utgångspunkt i kritiska perspektiv och drivs av en vilja att förändra rådande maktstrukturer menar vi att forskningen ofta stannar vid att forska om människor i utsatta situationer. Därmed finns det också en risk för att forskning i socialt arbete inte alltid gagnar de människor som befinner sig i social utsatthet.

Firewalls are clear divisions between border policing and the provision of basic social rights. They have a dual character: to ensure that no information collected with the purpose of safeguarding basic social rights should be shared for immigration control purposes; and that migrants should not be subject to immigration control when being present at, or in the vicinity, of religious, private and public institutions upholding and providing social rights. This article suggests a normative argument for firewalls in the context of social work and develops the concept theoretically as a principle practised and negotiated at different scales.

Firewalls are clear divisions between border policing and the provision of basic social rights. They have a dual character: to ensure that no information collected with the purpose of safeguarding basic social rights should be shared for immigration control purposes; and that migrants should not be subject to immigration control when being present at, or in the vicinity, of religious, private and public institutions upholding and providing social rights. This article suggests a normative argument for firewalls in the context of social work and develops the concept theoretically as a principle practised and negotiated at different scales.

Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att motvilligt stoppa utvisningarna tillfälligt, bara för att sedan låta människor svälta i hemlöshet eller tvingas in i exploatering för att överleva i Sverige, skriver fem personer som arbetar med frågor som rör välfärd och migration.

This thesis analyses police officers' work with internal control of foreigners through a discussion of, among other things, the nation-state, rule of law ideals as well as the police profession and the conditions surrounding that profession. Internal control of foreigners, practised by police officers has two main aims: to control migration and to fight crime amongst people unauthorised to reside in the country. There has been a demand for increased efficiency in the internal control of foreigners, since Sweden joined the Schengen agreement. Police officers are now expected to be observant in all their work carried out, of the possibility that people they encounter are in the country without permission.

The authors have accompanied police officers in Malmö and Stockholm in their work. They have also studied cases in the legal system and of the special board that handles cases of offences made by police officers. The authors discuss the importance of different factors to the police work on internal control of foreigners. Certain factors are more important than others and there is an interplay and reinforcement of some of these: the political and historical context, the discretion of the police, grey areas in the rules, the work tools of the police as well as inspection possibilities.

A state of tension can be identified between the ideals of the nation-state and rule of law ideals. Several factors interplay to create a potential for and an apparent risk of ethnic discrimination in the police work on the internal control of foreigners. This study shows that the prerequisites necessary to perform the control efficiently, unerringly and with proper discretion are lacking. Police officers are put to the almost impossible task of determining who is in the country without permission.

Utgångspunkten i studien är den inre utlänningskontrollen och förutsättningarna härför. Inre utlänningskontroll syftar till att kontrollera att personer inte uppehåller sig i landet utan tillstånd respektive söka efter personer som ska lämna landet efter beslut om avvisning eller utvisning. Det kan också handla om att söka kriminella eller potentiellt kriminella personer som inte får uppehålla sig inom Schengensamarbetets område. Polisen ansvarar för verksamheten och den ska bli mera effektiv sedan Sverige gick med i det så kallade Schengensamarbetet. Avhandlingen är flervetenskaplig till sin natur och fokuserar på polisens arbete utifrån ett juridiskt och sociologiskt perspektiv inom ramen för ett IMER-relevant område. Etnicitetsaspekten finns med som en röd tråd genom framställningen. Allmänna förutsättningar för polisarbete generellt samt rättsstatliga ideal i relation till konkret polisarbete diskuteras. Vidare görs en beskrivning av regelverket och vad som därtill hör i form av förarbeten och praxis. Genom ett migrationsteoretiskt perspektiv sätts kontrollen i en större kontext. Ett resultat av de fältarbeten som genomförts är att inre utlänningskontroll utmynnar i ett dilemma som alltid måste hanteras. Dilemmat består i en dragkamp mellan att respektera mänskliga rättigheter och att arbeta så effektivt som möjligt. Här föreligger det en risk för etnisk diskriminering. Som lagstiftningen är utformad är risken stor att polisens maktutövning blir godtycklig och att poliser tänjer på, eller försöker kringgå, lagen för att leva upp till kraven på så många kontroller som möjligt. Studien visar också att det är stor skillnad mellan hur olika poliser resonerar när de utför inre utlänningskontroll.

I den här rapporten analyseras ett urval av de totalt 100 projekt som ingått i Arvsfondens Nyanländasatsning vilken hade till syfte att stärka nyanlända barns och ungas etablering och delaktighet i samhället. Rapporten bygger på tre delstudier. En dokumentstudie bestående av ansökningshandlingar, årsrapporter och i förekommande fall slutrapporter från projekten, en enkät omfattande 89 av satsningens projekt (med svarsfrekvens 63 procent) och slutligen en fallstudie där tre projekt analyseras på djupet. Materialet till fallstudien består, utöver ovannämnda dokument och enkätsvar, av intervjuer och deltagande observationer. Analysen genomförs utifrån två perspektiv: organisation och samhälle. Organisationsperspektivet handlar om projektens erfarenheter och lärdomar och samhällsperspektivet om projektens arbete i ljuset av den samtidskontext projekten verkar inom. Genom de olika perspektiven besvaras följande frågor:

Projektens erfarenheter ur ett organisationsperspektiv

• Hur arbetar projekten för att främja etablering och delaktighet i sam-hället och vilka aktiviteter och metoder menar de kan främja etablering och delaktighet för satsningens målgrupper?

• Hur hanteras en eventuell spänning mellan etablering och delaktighet och den ovisshet om framtiden som finns hos vissa inom målgrupperna, till exempel de som fått tillfälliga uppehållstillstånd eller som befinner sig i en asylprocess eller papperslöshet?

• Vilka framgångsfaktorer respektive hinder upplever projektledarna vid samverkan med olika aktörer och i synnerhet samverkan med den offentliga sektorn?

• Hur nås målgruppen?

Projektens erfarenheter ur ett samhällsperspektiv

• Vilken betydelse har projektens arbete i ljuset av den samtidskontext projekten verkar inom?

Då det varit i princip omöjligt att beskriva projektens erfarenheter, lär-domar och spår utan att väga in den samtidskontext som projekten verkar inom sätter vi de begrepp som är centrala för Nyanländasatsningens syfte, nämligen delaktighet och etablering, i en samtidspolitisk belysning. Vi beskriver i detta sammanhang också de migrations- och socialrättsliga förändringar som skett sedan Nyanländasatsningens start och som påverkar projektens förutsättningar för att arbeta med nyanländas etablering och delaktighet samt om civilsamhällets roll i förhållande till offentlig sektor, med fokus på förskjutningar av välfärdsansvar som skett till följd av de beskrivna lagändringarna.  

"Jag har arbetat med barn i utsatta situationer i 30 år och har aldrig tidigare sett en svårare situation." Så beskrev en representant från civilsamhället situationen för barn och familjer?som nyligen sökt asyl i Sverige, på en konferens i december 2019, som samlade ett?stort antal frivilligorganisationer och offentliga aktörer. Organisationerna som?fanns representerade på konferensen hade sökt och fått finansiering från Allmänna?arvsfonden inom ramen för en satsning som avsåg att främja föreningslivets?bidrag ”till att stärka, stödja och öka förutsättningar för nyanlända barns och?ungas etablering i samhället” (Socialdepartementet 2014: 45). Bakgrunden var?regeringens uppdrag åt Arvsfonden att prioritera ”det sociala stöd som krävs för?barns och ungas goda start i Sverige […] exempelvis [genom] nätverksskapande?eller språkinlärning” (Socialdepartementet 2014: 52). Mot denna bakgrund hade?många civilsamhällesorganisationer planerat nya verksamheter i början av 2015,?när man ännu inte visste hur många människor som skulle söka skydd i Sverige?under det året. Totalt fick ett hundratal projekt finansiering från Arvsfonden för?verksamheter som pågick mellan 2016 och 2019.?Det inledande citatet illustrerar väl den utveckling som sedan skulle?komma att påverka, och som drabbade, de barn, ungdomar och vuxna som?projekten riktade sig till samt projektens verksamheter och medarbetare.?Förändringarna var allvarliga och genomgripande, vilket flera andra bidrag i?den här antologin också bekräftar

Socialt arbete sker inte sällan i samhällets marginaler med människor som lever i en osäker, utsatt situation. Samhället hjälp och stöd distribueras allt som oftast av socialarbetare med stöd av lag, som inte alltid är given och entydig. Att djupare förstå relevant lagstiftning och andra rättskällor, samt deras individuella och samhälleliga effekter, är därför en viktig del i socialarbetares utbildning. Rättskartografisk metod kan vara ett sätt att undersöka rättens funktion och konsekvenser för socialt arbete och för dem som berörs av detta arbete. Enkelt uttryckt innebär metoden att rätten betraktas som en karta.

This is a cartographic vertical analysis of a verdict by the Swedish Supreme Administrative Court, regarding the right to support from the Social Services (HFD 2017 ref. 33). The case concerned three children and their mother whom lacked formal residency. They applied for assistance under the Social Services Act and the municipality’s health and welfare committee rejected the application. Following an appeal to the administrative court, it was decided that since undocumented persons in Sweden are not entitled to assistance according to the Act on the reception of asylum seekers, they are entitled to such assistance under the Social Services Act. However, the Swedish Supreme Administrative Court stated that the Social Services do not have discretionary power to provide assistance under Chapter 4, Section 1 of the Social Services Act, to someone whose asylum application had been rejected and who lives clandestinely to avoid expulsion. The judgement also applies to emergency assistance. We analyse the decision as an expression of interlegality (de Sousa Santos 1987), a notion that provides an understanding of processes that allow different legal systems, with different raison d’être, focus and scope, to interact. Three mechanisms enable distortions, or specific representations, of reality: scaling, projections and symbols. By studying the legally manifested right to an “adequate standard of living” and the court’s reasoning, as a cartography, we identify constructions through law and point to their implications for boundaries in the welfare state.

This is a cartographic vertical analysis of a verdict by the Swedish Supreme Administrative Court, regarding the right to support from the Social Services (HFD 2017 ref. 33). The case concerned three children and their motherwhom lacked formal residency. They applied for assistance under the Social Services Act and the municipality’s health and welfare committee rejected the application. Following an appeal to the administrative court, it was decided that since undocumented persons in Sweden are not entitled to assistance according to the Act on the reception of asylum seekers, they are entitled to such assistance under the Social Services Act. However, the Swedish Supreme Administrative Court stated that the Social Services do not have discretionary power to provide assistance under Chapter 4, Section 1 of the Social Services Act, to someone whose asylum application had been rejected and who lives clandestinely to avoid expulsion. The judgement also applies to emergency assistance. We analyse the decision as an expression of interlegality (de Sousa Santos 1987), a notion that provides an understanding of processes that allow different legal systems, with different raison d’être, focus and scope, to interact. Three mechanisms enable distortions, or specific representations, of reality: scaling, projections and symbols. By studying the legally manifested right to an “adequate standard of living” and the court’s reasoning, as a cartography, we identify constructions through law and point to their implications for bounda- ries in the welfare state.

Regeringen föreslår nio åtgärder för att hitta och utvisa papperslösa. Det kommer att slå hårt och främst gå ut över redan svaga och jagade människor. Vi uppmanar därför regeringen att ta tillbaka åtgärderna, skriver 43 forskare.

Regeringen föreslår nio åtgärder för att hitta och utvisa papperslösa. Det kommer att slå hårt och främst gå ut över redan svaga och jagade människor. Vi uppmanar därför regeringen att ta tillbaka åtgärderna, skriver 43 forskare.

Syftet med denna studie är att analysera asylbyråkratins tidssyn, tidsanvändning och tidsstyrning samt peka på konsekvenserna av detta för skyddssökande familjer och rätten till asyl:

• Hur används tid och vilka perspektiv på tid tonar fram i asylprövningen på Migrationsverket, den myndighet som genomför svensk asylpolitik?
• Hur fördelas makten över tiden, mellan myndigheter och domstolar som fattar beslut i asylärenden, å ena sidan, och de skyddssökande familjerna vars framtid står på spel, å den andra?
• Vilka rättigheter följer med tiden?
• Vilken betydelse får tiden som barnen och deras föräldrar fått vänta för utfallet i ärendena?
• Hur samspelar tidsanvändningen och dess konsekvenser med barns rättigheter, nu när FN:s barnkonvention blivit svensk lag?

Tensions between migration enforcement and migrants’ health and rights have gained renewed urgency during the COVID-19 pandemic. This article critically analyses how the pandemic has affected detained and deportable people in Sweden. Building on an activist methodological approach and collaboration, based on a survey conducted inside Swedish detention centres during the pandemic and the authors’ research and activist engagement with migrants who are detained or legally stranded in Sweden, we argue that migration authorities’ inadequate measures to protect detained and deportable people during the pandemic is a case of governance through ignorance enabled by structural racism. The article traces how this ignorance operates on a structural, institutional and micro-level, enabling public disregard and political irresponsibility for the harmful effects of migration enforcement. A broader aim of the article is to challenge the structural, societal and epistemic ignorance of the conditions for detained and deportable persons and to contribute to political change. 

Syftet med denna presentation är att diskutera studier av förskjutningar i rätten över tid liksom dess implikationer för sociala rättigheter, med särskilt fokus på levnadsvillkoren för icke-medborgare som vänder sig till socialtjänstlagen för att de är i behov av ekonomiskt bistånd. Med begreppet avancerade rättsliga praktiker avser vi incidenter då avsteg görs från gällande rätt och detta innebär en förskjutning i rätten. Sådana praktiker kan framträda på olika nivå och i skilda sammanhang, exempelvis genom att en beslutsfattare/domare bortser från vissa sakomständigheter, eller låter olika rättsliga skalnivåereller rättsområden växelverka på nya sätt (så kallat interlegalitet). Ett exempel är Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2017 ref 33 som, genom en nytolkning av relationen mellan socialtjänstlagen och lag om mottagande av asylsökande m. fl., undanröjde kommunernas yttersta ansvar för papperslösa med behov av akut nödbistånd. Oavsett bakomliggande motiv får avancerade rättsliga praktiker konsekvenser, för både enskilda och för gränsdragningar i välfärdsstaten generellt. Det är därför viktigt med en förståelse för hur sådana praktiker uppkommer och varför. 

Kapitlet behandlar principen om barns rätt att komma till tals i Migrationsverkets handläggning av asylärenden. Syftet är att i ett första steg beskriva vad rättigheten att komma till tals har för innebörd enligt svensk lagstiftning och andra policydokument. I ett andra steg sätts sedan dessa beskrivningar i relation till tjänstemännens berättelser om barns rätt och möjlighet att komma till tals. Texten belyser diskrepanser mellan policy och praktik när barns rätt att komma till tals omsätts i asylhandläggningen. För det första hörs barn inte i den utsträckning som kan förväntas utifrån riktlinjer i policydokument. För det andra berörs sällan barnets asylskäl i intervjun med barnet. För det tredje tillmäts barnets berättelse liten betydelse i asylprövningen. Förklaringen till de diskrepanser som identifieras kan sökas på flera olika nivåer. På individnivån kan skillnaderna förklaras med psykologiska faktorer såsom handläggares rädsla för att re-traumatisera barn, vilken ställs mot barnets möjlighet att berätta om upplevelser som kan ligga till grund för ett bifallsbeslut. Vidare framkommer en frustration över att barnets bästa är en vag princip som ska genomsyra verksamheten, samtidigt som det ställs höga krav på en snabb handläggning. På en organisatorisk nivå kan skillnaden förklaras med att Migrationsverkets målsättning att korta handläggningstiderna ställs mot föresatsen att principen om barnets bästa ska genomsyra verksamheten, bland annat genom att personalen har ändamålsenlig kompetens. På en samhällsnivå kan skillnaderna förklaras med att motstridiga bilder av barn förenas i en gemensam kontext: Bilder av att barn i allmänhet är sårbara och asylsökande barn särskilt utsatta ställs mot samhällsintresset att upprätthålla en reglerad invandring.

En aktuell fråga är vilken betydelse det skulle ha för barns rättigheter om barnkonventionen gjordes till svensk lag. Norge, som inkorporerade barnkonventionen i nationell lagstiftning 2003, lyfts ofta fram som ett föregångsland av frivilligorganisationer, men effekten av en inkorporering har inte undersökts närmare i någon vetenskaplig studie. Föreliggande artikel behandlar principen om barnets bästa i den norska och svenska utlänningsförvaltningen. Den bygger på en studie av asylbeslut rörande 197 barn och unga som sökte asyl i Norge eller Sverige 2008. Frågan som står i fokus är vilken innebörd idén om barnets bästa har, på papper och i praktik, inom ett område som präglas av en spänning mellan synen på flyktingbarn, barn som sårbara, å ena sidan och av intresset att begränsa invandringen å den andra.

En del av de personer som fått avslag på sin ansökan om asyl kan inte återvända. Med hårdare regler som nu föreslås, riskerar Sverige och Europa få en grupp papperslösa som hamnar i en helt utblottad situation utan några möjligheter till en framtid. Det skriver professor Anna Lundberg, tidigare särskild utredare för regeringen.

Denna artikel behandlar några av de förändringar som genomfördes i svensk migrationslagstiftning under 2016 för att minska antalet asylsökande, öka incitamenten för självmant återvändande och tydligt signalera till omvärlden att andra länder i Europa måste träda fram och dela ansvaret för flyktingmottagandet. Syftet med artikeln är att reflektera över hur de dramatiska kursändringar som ägde rum gällande synen på betydelsen av att bereda människor på flykt en fristad var möjliga. Den svenske statsministern Stefan Löfven höll i september 2015 ett tal vid en demonstration i Stockholm där han deklarerade att vi aldrig ska bygga murar för att «skilja människor från människor. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar» (Bolling 2015). Två månader senare talade samme Löfven tillsammans med vice statsminister Åsa Romson på vad som har beskrivits som en historisk presskonferens. De båda ministrarna presenterade då en helomvändning i politiken mot bakgrund av ett akut behov av så kallat «andrum», och eftersom de ansåg att den uppkomna situationen var ett «allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet» (Regeringen 2015). Vid detta tillfälle hade inre gränskontroller mellan Danmark och Sverige redan införts (Krisinformation 2015) och några veckor senare införde Danmark passkontroll mot Tyskland. Diskussioner om en gemensam nordisk gränskontroll fördes också under en period, men avstannade bl.a. eftersom Finland menade att EU:s yttre gränskontroll i stället borde prioriteras (Larsson 2016).