Ingress: I socialtjänstlagen finns höga ambitioner, men för att kunna leva upp till dem krävs åtgärder. Utbildningen till socionom behöver förstärkas och det krävs mer resurser till forskning inom området, skriver flera sakkunniga gemensamt.

Panelsamtal om socialtjänstens insatser för att hantera våld i nära relationer, särskilt de olika former av våld som berör barn. Samtalet kommer att kretsa kring frågan om hur ett mer samordnat och barncentrerat system av insatser mot våld kan åstadkommas, ett system där våldsutsatta barn både kan få det skydd och stöd de behöver, och vara delaktiga i alla processer som berör dem. Utgångspunkten är de olika medverkandes erfarenheter av problematiken kring våld, barn och samordning inom socialtjänsten och mellan socialtjänst och andra aktörer. Utifrån dessa erfarenheter reflekterar paneldeltagarna tillsammans reflektera över de utmaningar respektive utvecklingsmöjligheter när det gäller att utveckla mer samordnade interventioner kring våld i nära relationer.

Deltar i panelsamtalet gör: Isabel Asplund, projektledare Islandsprojektet Stockholm, Maria Eriksson, professor Marie Cederschiöld högskola, Anna Friberg, biträdande enhetschef i Enheten för stöd och skydd och chef över Barnahus Stockholm, Frida Malm, biträdande enhetschef, Relationsvåldscentrum RVC Innerstad, Liselotte Tronders, biträdande enhetschef Stockholm stads Socialjour

Panelsamtalet modereras av Martin Börjeson.

Bengt Börjeson (1932-2012) var under nära ett halvt sekel en av de tongivande aktörerna på det sociala området i Sverige. Han stod för en radikal samhälls- och människosyn och en progressiv socialvård, för människornas skull.

Den 8 november 2014 hölls ett seminarium i Stockholm med rubriken ”Att förstå socialt arbete. Ett seminarium om Bengt Börjeson som forskare, praktiker och debattör”. I seminariet medverkade en rad medarbetare till Bengt Börjeson, på olika sätt verksamma inom det sociala fältet, både tidigare och idag. Bidragen i den här rapporten bygger på ett urval av anförandena vid seminariet.

Förstå socialt arbete är en grundläggande bok i socialt arbete, som spänner över de viktigaste kunskapsområden och arbetsuppgifter som socialarbetaren stöter på ute i den praktiska verksamheten.

Boken ger inte bara en introduktion till det sociala arbetets olika delar och inriktningar, utan genom texten löper kontinuerligt en reflektion/diskussion kring det sociala arbetes villkor och förutsättningar. Det gör den intressant att återkomma till under hela utbildningen och ger dessutom ett bra stöd för socialarbetare ute på fältet.

Bokens 3:e upplaga har blivit grundligt uppdaterad, både vad gäller disposition och innehåll. Ett nytt kapitel om det sociala arbetets utmaningar har tillkommit.

Om man ska urskilja en enskild person som haft betydelse för det sociala arbetets utveckling under senare delen av 1900-talet är det Bengt Hedlén. Som socialchef i Finspång, Norrköping och Malmö arbetade han under nära 40 år för att förändra den gamla fattigvården till en modern socialtjänst. Och som ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer var han drivande i det arbete som resulterade i den nya socialtjänstlagstiftning som trädde i kraft 1982.

Drömmen om den moderna socialtjänsten är en biografi över Bengt Hedlén, och därmed också en historieskrivning över en viktig del av det sociala arbetets historia. Men det är också en diskussion om det sociala arbetets möjligheter och förutsättningar. Inte minst ställer den frågan vad vi, ställda inför de utmaningar vi står inför i dag, kan lära av erfarenheterna från tidigare års reformarbete.

I det här kapitlet ska jag diskutera ambitionen att utveckla en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, och framför allt; det faktum att det hittillsvarande arbetet med detta framför allt utgått från att man fokuserat den enskilde yrkesutövarens praktik. Frågorna om hur det sociala arbetet bör organiseras för att stödja ett evidensbaserat arbetssätt har ägnats långt mindre uppmärksamhet, och frågorna om den politiska styrningen av socialtjänsten har knappt uppmärksammats alls. Detta innebär påtagliga begränsningar – framför allt att frågan om en evidensbaserad praktik mer eller mindre reduceras till en fråga om den enskilde yrkesutövarens intresse och förmåga. Detta är självfallet inte oviktigt, men det är också viktigt att rikta intresset mot frågorna om det sociala arbetets organisation och mot hur den politiska styrningen av socialtjänsten fungerar. Min ambition är att – i första hand genom att se till forskning som utvecklats inom andra discipliner än socialt arbete – pröva några tankar om hur dessa begränsningar skulle kunna övervinnas.

I det här kapitlet ska jag diskutera ambitionen att utveckla en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, och framför allt; det faktum att det hittillsvarande arbetet med detta framför allt utgått från att man fokuserat den enskilde yrkesutövarens praktik. Frågorna om hur det sociala arbetet bör organiseras för att stödja ett evidensbaserat arbetssätt har ägnats långt mindre uppmärksamhet, och frågorna om den politiska styrningen av socialtjänsten har knappt uppmärksammats alls. Detta innebär påtagliga begränsningar – framför allt att frågan om en evidensbaserad praktik mer eller mindre reduceras till en fråga om den enskilde yrkesutövarens intresse och förmåga. Detta är självfallet inte oviktigt, men det är också viktigt att rikta intresset mot frågorna om det sociala arbetets organisation och mot hur den politiska styrningen av socialtjänsten fungerar. Min ambition är att – i första hand genom att se till forskning som utvecklats inom andra discipliner än socialt arbete – pröva några tankar om hur dessa begränsningar skulle kunna övervinnas.

Organisering av det sociala arbetet är en viktig del av vår välfärd. Samtidigt talas det om en socialtjänst i kris. Martin Börjeson reder ut vad som gick snett, och vad som borde ha skett.

När socialtjänstlagen infördes var det resultatet av en mångårig och intensiv debatt. Då var förhoppningarna stora på att den gamla fattigvården skulle förpassas till historien och ersättas av en modern socialtjänst. I dag är denna optimism bruten, och socialtjänsten har blivit en krisbransch. 2017 beslöt regeringen genomföra en översyn av socialtjänstlagen, och 2020 redovisades slutbetänkandet Hållbar socialtjänst. En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).

I Framtidens socialtjänst argumenterar författaren för att utredningen i det hela misslyckats med sitt uppdrag. Trots att man haft i uppdrag att se över socialtjänstens uppdrag och ansvar, valde man i utredningen att ”ducka” för de frågorna. Och trots att man i betänkandet gör en ordentlig omvärldsanalys drar man inga slutsatser av hur de minskade socialpolitiska ambitionerna ökar kraven på det sociala arbetet.

I boken diskuterar han ett antal teman när det gäller det sociala arbetets inriktning och utformning. Med detta blir boken inte bara en grundlig kritik av utredningen, utan också en grund för en framåtsiktande diskussion om det sociala arbetets uppdrag och förutsättningar.

Denna CKS-rapport utgör slutrapporten från projektet ”Servicetjänster inom socialtjänsten” som bedrivits vid Centrum för kommunstrategiska studier, 2014–2016. Projektet har varit ett uppdrag med finansiering från Linköpings kommun. Utifrån studier om Linköpings kommuns organisation för sociala insatser utvecklar Martin Börjeson genom denna rapport en utförlig diskussion om form och innehåll för detta viktiga kommunala verksamhetsområde. Vi hoppas att rapportens syntetiserande resonemang bidrar till en initierad diskussion om sociala insatser och att studiens resultat och slutsatser kan vara ett kunskapsstöd för kommuner som står inför strategiska vägval för detta kommunala ansvar.

Flera forskare har varit involverade i ”Servicetjänster inom socialtjänsten” och under projekttiden har resultat redovisats genom olika kanaler. Följande skrifter finns att tillgå via CKS eller författarna:

• Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – En bakgrundsbeskrivning”, CKS Arbetsnotat 2014-02-26.
• Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – Beskrivning av verksamheter”, CKS Arbetsnotat 2014-04-15.
• Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – En redogörelse för, och diskussion kring, utvärderingens uppläggning”, CKS Arbetsnotat 2015-03-20.
• Börjeson, Martin & Härnbro, Simon. ”Servicetjänster utan biståndsbedömning?”, Uppsats presenterad vid Nordiska FORSA och NOUSA symposiet På spaning efter det sociala arbetets kulturer i Malmö 8-10 oktober 2014.
• Börjeson, Martin & Härnbro, Simon. ”Vad betyder servicetjänster för brukarna och för det sociala arbetet”, i Ekström-Ulvenäs, Elisabeth m.fl. 2015. Socialtjänst utan biståndsbedömning – en rapport om öppna sociala tjänster. Solna: STQM Management.

Börjeson, Martin. ”Social services without needs assessment?”, Uppsats presenterad vid NOUSA/FORSA conference Decisions, Outcome & Change in Copenhagen 7-9 november 2016.

Martin Börjeson som är författare till denna CKS-rapport har presenterat resultat från projektet muntligt vid olika tillfällen. Detta har bland annat skett vid följande arrangemang:

• ”Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och ger goda livsvillkor för medborgarna i Linköping”, lunchseminarium i Almedalen, 1 juli 2013.
• ”Socialtjänst utan biståndsbedömning”, seminarium i Stockholm arrangerat av STQM Management, 24 april 2015.
• ”Hur bör kommunens sociala insatser organiseras och tillhandahållas? En studie av Linköpings kommuns arbete med servicetjänster inom socialtjänsten”, Socionomdagarna i Stockholm 16 november 2016.

Brita Hermelin

Vetenskaplig ledare, Centrum för kommunstrategiska studier.

Sedan ett antal år har man i Linköping bedrivit ett arbete med sikte på att utveckla en mer lättillgänglig socialtjänst. Målsättningen har varit att erbjuda socialt stöd i form av det man kallat servicetjänster, för att på detta sätt inte behöva genomföra en formaliserad biståndsbedömning och ett formellt beslut. Detta sätt att organisera de sociala insatserna har dock mött kritik från ansvariga tillsynsmyndigheter som hävdat att detta inte varit förenligt med gällande lagstiftning, och Förvaltningsrätten har förelagt kommunen att efterfölja den kritik som formulerats i tillsynsrapporterna.

I denna studie riktas emellertid inte intresset mot de juridiska frågorna, utan vilken betydelse detta sätt att organisera och tillhandahålla sociala insatser haft. Med utgångspunkt i en studie av sex verksamheter inom socialtjänsten i Linköpings kommun, undersöks vilken betydelse den ökade serviceinriktningen haft, dels för berörda brukare, dels för de anställda och det sociala arbetet. Studien är relevant inte bara för Linköpings kommun, utan också för frågan om hur sociala insatser bör organiseras och tillhandahållas för att bli så tillgängliga som möjligt.

Vid sekelskiftet 1900 förändrades Stockholm i snabb takt. Industrialiseringen tog fart på allvar och befolkningen ökade hastigt, samtidigt växte de ekonomiska och sociala klyftorna. Människor ställde krav på förändring. Socialborgarrådet Wictor Karlsson var en av dem som gick i täten för reformer för de fattiga och utsatta. Som nittonåring flyttade från Forsvik i Västergötland till Stockholm.

Fostrad i frikyrko- och nykterhetsrörelsen engagerade han sig i det växande arbetarpartiet. När socialdemokratin efter rösträttsreformerna 1920 erövrade makten i stadshuset blev han stadens första socialborgarråd. Det uppdraget skulle han behålla i tjugosex år. Wictor Karlsson spelade en nyckelroll för specialisttandvård vid Eastmaninstitutet och Södersjukhusets byggande.

Denna arbetsrapport utgörs av en sammanställning av Bengt Börjesons omfattande vetenskapliga publikationer, tidnings- och tidskriftsartiklar samt ett par skönlitterarära verk under åren 1958 – 2012. Underlaget till bibliografin utgörs av sökningar i ett antal databaser samt efterforskningar vid institutioner där Bengt Börjeson var verksam. Via tematiken i publikationerna går det att spåra Bengt Börjesons verksamhet inom olika områden. Inledningsvis rör frågorna samhällets svar på ungdomsbrottsligheten för att sedan handla om tvång eller frivillighet i vården, familjebehandlingsarbete, pedagogik och skola samt under de sista åren det sociala arbetets villkor och utmaningar.

Today, it is becoming obvious that the preconditions for social work – and even social work itself – in Sweden is under renegotiation. While the Social Services Act of 1982 stated that the social services should deploy an overall view in working with clients, a focus upon preventive measures and take active part in the planning of society, the development in recent years has rather been characterized be tendencies towards specialization and by an increased focus upon individualized measures. And today, there are a number of proposals that taken together (if decided) would result in an abandonment of the idea of a cohesive organization for social services within the local municipality.

However, the debate on these changes has so far been limited. This project takes its departure in that it is important to conduct a thorough discussion on how social work and social services of tomorrow should be organized. The aim is to, by developing a theoretical perspective on social services in late modernity, contribute to the foundations for such a debate.

Studying social work practice in late modernity must aknowledge that social work itself developed as a central part of modern society, but also; that the preconditions for social work has changed as modernity itself has been radicalized. For example, alongside the development of social work, there has been strong efforts to strengthen the knowledge base in relation to practice. In recent years, these efforts also questions the foundations for practice. Another example is the increased individualization of social services – which can be seen as a way to adapt social work to a more heterogenous society. Describing the development in the context of late modernity offers a possibility to avoid the dichotomy of modernity vs postmodernity. Instead, the development is viewed more as an open-ended process.

Keywords: new regimes of governance, late modernity, social work in transition.

Today, it is becoming obvious that the preconditions for social work – and even social work itself – in Sweden is under renegotiation. While the Social Services Act of 1982 stated that the social services should deploy an overall view in working with clients, a focus upon preventive measures and take active part in the planning of society, the development in recent years has rather been characterized be tendencies towards specialization and by an increased focus upon individualized measures. And today, there are a number of proposals that taken together (if decided) would result in an abandonment of the idea of a cohesive organization for social services within the local municipality. However, the debate on these changes has so far been limited. This project takes its departure in that it is important to conduct a thorough discussion on how social work and social services of tomorrow should be organized. The aim is to, by developing a theoretical perspective on social services in late modernity, contribute to the foundations for such a debate. Studying social work practice in late modernity must aknowledge that social work itself developed as a central part of modern society, but also; that the preconditions for social work has changed as modernity itself has been radicalized. For example, alongside the development of social work, there has been strong efforts to strengthen the knowledge base in relation to practice. In recent years, these efforts also questions the foundations for practice. Another example is the increased individualization of social services – which can be seen as a way to adapt social work to a more heterogenous society. Describing the development in the context of late modernity offers a possibility to avoid the dichotomy of modernity vs postmodernity. Instead, the development is viewed more as an open-ended process.

Socialtjänsten svarar för mer än en tredjedel av kommunernas kostnader och är betydelsefull för ett stort antal människor. Men kunskapsutvecklingen inom området är eftersatt och regeringen tar inte sitt samlade ansvar.

Socialtjänsten svarar för mer än en tredjedel av kommunernas kostnader och är betydelsefull för ett stort antal människor. Men kunskapsutvecklingen inom området är eftersatt och regeringen tar inte sitt samlade ansvar.

Det sociala arbetet utgör en viktig del i det svenska välfärdsbygget. Ändå tror jag det är viktigt att ställa frågan om vad vi ska ha socialtjänsten till. Det skriver Martin Börjeson, docent i socialt arbete.

This dissertation examines the relationship between knowledge, practice and policy within a specific area of social work, namely, social intervention to ameliorate the problem of homelessness. In the thesis, the ambition shown in recent years to lay the ground for an evidence-based practice in social work is discussed as an expression of late modern attempts to deal with the contradictory character of scientific knowledge.

The work is composed of four separate studies along with an introduction. The first study considers the present state of knowledge concerning those groups readily described as “the most vulnerable” in that they often have a diffi¬cult complex of problems. The social conditions of these groups can only be examined to a limited extent with the help of traditional methods, however, so that our knowledge of their situation is poor. The group of the homeless seems largely to have remained unchanged during the most recent decade; but results of various studies suggest that the vul¬nerability of the group has increased, which is to say that even if the group has not increased in size, their social situa¬tion has definitely become worse.

In the second study, a more in-depth discussion is advanced of methods and definitions concerning the charting of groups with a weak position in the housing market. Starting from a review of the various research methods presently in use, a model is sketched for future investigations that might more adequately provide the evidence-based information for making informed decisions.

The third and fourth studies deal above all with the effectiveness of social interventions being made to come to grips with homelessness; how these strategies have evolved and the role of knowledge in them. The goal of the third study has therefore been to describe how knowledge and social work practice have developed respectively, and above all, to shed some light on their relationship. A review of social work journals dated 1965-2000 shows that only a very few of the relatively small number of articles dealing with homelessness could in any way directly form a basis for the planning and implementation of social interventions. In Stockholm Municipality, also during this period, several special programs were instigated to boost the development of knowledge in the field; but the connections between this accu¬mulation of knowledge and any implementation in actual social interventions remains unclear.

The fourth study uses interview material to describe the social work being carried out to combat homelessness in four Swedish local government districts and to discuss any differences between them, where a clear difference did emerge between the larger and the smaller districts. The larger local governments had created special organisations for work with homelessness issues, which had even brought with it the allocation of special resources for the build-up of knowledge; but not even here is it possible to state that any cumulative build-up of knowledge has taken place. An in-depth case study of the discussion carried out in Stockholm Municipality concerning a proposal to create a special knowledge centre suggests that these questions are also deeply influenced by the local political context in which it would be used.

In the introductory section of the dissertation, the aim is to relate the four studies to a broader discussion. The vari¬ous strategies being developed for increasing the evidence basis for social work with the homeless are discussed, taking a point of departure in Ulrich Beck’s contention that in spite of contrary intentions, more knowledge tends to involve the risk of added uncertainty. Also treated in this context is how an earlier dominant tradition of knowledge – inspired by social medicine – has come to diminish in importance, while another – more directed towards the results and effects of social interventions – has grown.

Förstå socialt arbete är en grundläggande bok i socialt arbete, som spänner över de viktigaste kunskapsområden och arbetsuppgifter som socialarbetaren stöter på ute i den praktiska verksamheten.

Boken ger inte bara en introduktion till det sociala arbetets olika delar och inriktningar, utan genom texten löper kontinuerligt en reflektion/diskussion kring det sociala arbetes villkor och förutsättningar. Det gör den intressant att återkomma till under hela utbildningen och ger dessutom ett bra stöd för socialarbetare ute på fältet.

Bokens 3:e upplaga har blivit grundligt uppdaterad, både vad gäller disposition och innehåll. Ett nytt kapitel om det sociala arbetets utmaningar har tillkommit.

I den här rapporten presenteras Folkbildningsrådets första folkhögskoledeltagarundersökning. Den är samtidigt en av de nationella utvärderingar av folkbildningen som Folkbildningsrådet utför på uppdrag av regering och riksdag. Utvärderingen har genomförts för att visa vilka folkhögskolans deltagare är i demografiskt avseende, och för att spegla deras omedelbara och mer långsiktiga erfarenheter av sina folkhögskolestudier.

Undersökningen omfattar folkhögskolans deltagare i långa kurser under vårterminerna 2006–2010. Det empiriska underlaget har samlats in med hjälp av två enkätundersökningar som genomförts i samarbete med Statistiska Centralbyrån, samt en kompletterande intervjustudie. Även Folkbildningsrådets nationella deltagarstatistik har använts.

I rapporten visas att tiden vid folkhögskolan har förbättrat många deltagares möjligheter på arbetsmarknaden. Men framför allt har folkhögskolestudierna inneburit personlig utveckling. Deltagarna vittnar om stärkt självförtroende, ökat samhällsengagemang och bredare fritidsintressen. De engagerade lärarna och samarbetet i de heterogena studerandegrupperna framhålls som särskilt betydelsefulla.

Antalet och andelen deltagare med funktionsnedsättning och deltagare med utländsk bakgrund har ökat under senare år, framför allt inom de allmänna kurserna. Dessa deltagares erfarenheter är också övervägande positiva, även om de kommer till folkhögskolan med delvis andra behov och förutsättningar än övriga.