Det övergripande syftet var att undersöka föräldrars vanor och inställning till transporter i samband med skolresor, årskurs 1–6. Studiens resultat baserades på en enkät och fokus i enkäten låg på det aktiva resandet men också resor med bil.
Resultaten visade att majoriteten av barnen hade en resa på högst 2 km till skolan och det vanligaste färdsättet var gång eller cykel. Majoriteten av föräldrar som skjutsade sina barn med bil till skolan hade ett avstånd till skolan som översteg 5 km. Den sociala normen var starkt kopplat till föräldrarnas val av transporter Detta gällde framför allt de som lät barnet gå eller cykla till skolan men även de som skjutsade barnen.
Resultaten visade också att föräldrar som skjutsade sina barn då avståndet var 5 eller 2 km till skolan skiljde sig från de som promenerade eller cyklade med avseende på attityden till resandet.
Föräldrarna som skjutsade barnen till skolan hade en mera negativ attityd till att resa aktivt jämfört med de som redan reste på detta sätt. De instämde i högre grad än andra med att en resa med gång eller cykel skulle innebära omständliga förberedelser. De skjutsande föräldrarna tyckte också att det skulle vara svårare att låta barnen gå eller cykla. Däremot fanns det en medvetenhet om att barn som reser aktivt får en bättre hälsa samt att det hjälper dem att koncentrera sig i skolan. Detta var något som gällde oavsett hur de själva lät barnet resa till skolan.
Resultaten visade även att det fanns en koppling mellan val av färdmedel och vana, vilka vanligtvis är svåra att ändra på. Trots detta svarade föräldrar som alltid skjutsade barnet till skolan att deras närstående skulle kunna få dem att ändra sina vanor.
Oron för att barnen skulle utsättas för en försämrad luftkvalitet i skolans närhet, i samband med att föräldrar lämnade och hämtade barnen med bil, var inte särskilt utbredd. De flesta undvek att lämna motorn på tomgång, men en mindre andel av föräldrarna, ca 15 procent, lät bilen gå på tomgång i samband med lämning/hämtning. Lite under hälften av föräldrarna parkerade en bit bort, men detta verkade inte bero på en oro för exponering av luftföroreningar, snarare att det var svårt att finna en lämplig plats att stanna på.
Flera konkreta förslag på förbättringar av infrastrukturen i skolans närhet delgavs i kommentarer i enkätens slut. Där lyftes även problematiken med miljön i skolans närområde, med stressade bilister och en farlig trafikmiljö, och man efterlyste olika lösningar för att göra denna miljö mer trygg och säker.
För att möjliggöra att så många elever som möjligt ska kunna gå eller cykla till skolan, krävs en ökad medvetenhet om behovet av fysisk aktivitet och på vilket sätt barnen påverkas av luftföroreningar. Därutöver kan föräldrar behöva hjälp med att övervinna eventuella hinder. Det behövs även ökat fokus på säkrare och tryggare vägar till skolan.
Resultaten visar en potential att påverka gruppen som alltid skjutsar barnen att låta dem ta sig på skolan på något annat sätt. Samtidigt kommer det att finnas kvar situationer då föräldrar behöver skjutsa barnen till skolan, varför utrymmena vid skolan eller i närheten bör vara utformade så att trängsel och mindre trafiksäkra situationer undviks.