We show how the programming language GCLA can be used to naturally express both relational and functional programs in an integrated framework. We give a short introduction to GCLA, and to the theory of partial inductive definitions on which GCLA is based. GCLA is best regarded as a logic programming language, but instead of saying that the query follows from the program in some a priori given logic, we say that the program defines the logic in which the query is proved. We then demonstrate how to implement both relational and functional programs as well as a combination of them in GCLA.
A parser for a language called GDL (Graphical Description Language, a Basic-like language) is presented. GDL is a language used in the CAD system ArchiCAD, which is a CAD system used by architects for drawing buildings. GDL is the language used by ArchiCAD for plotting 3D views. The parser described here has been implemented in a project for planning the erection of buildings, where the GDL programs are used to get the coordinates and the different materials of different parts of the building. The report describes the general, basic plotting features of GDL and does not go into details about the more architectural features of GDL and ArchiCAD. The parser is presented in detail, and an interpreter that runs the parsed code is also presented. The report contains three appendix, which present GDL and the programs implementing the parser and the interpreter.
Följande rapport introducerar ett nytt kapacitetsmått för trafik på järnväg. Syftet med det föreslagna måttet är att det skall vara användbart vid förplanering av järnvägstrafik, innan järnvägsföretag och andra sökanden lämnar in sina ansökningar om trafik och kapacitetstilldelningen slutförs. Kapacitetsmåttet utgår från det gängse sättet att presentera en tågplan, den så kallade tidtabellsgrafen, eller i branschen refererad till som bara ”grafen”. För varje spårsträcka som tågläget belägger så utgör kapacitetskonsumtionen ytan som upptas i grafen. Denna yta är summan av varje individuell signalsträckas längd multiplicerat med tiden som tågläget belägger hela spårsträckan. Detta utgör kapacitetskonsumtionen för tågläget. Måttet blir intressant i de tidigare processtegen innan ansökan om kapacitet. Då ansökan ännu inte är genomförd så finns inga sökta avgångs- och ankomsttider, däremot en prognos vad som kommer sökas (t.ex. genom den i TTR angivna händelsen Capacity Needs Announcement). Genom att lägga på ett tidsfönster kan varje prognosticerat tågläge abstraheras att avgå/ankomma inom detta tidsfönster. Kapacitetskonsumtionen är dock konstant, och denna fördelas över tidsfönstret. Genom att för varje tidsögonblick ackumulera den fördelade kapacitetsåtgången fås en kapacitetsanvändningsplan. Denna är en abstraktion av det tänkta framtida schemat (tågplanen) och kräver således inte en konfliktfri tågplan som utgångspunkt. En kapacitetsanvändningsplan kan således realiseras av många olika scheman som realiserar den. Tanken är att kapacitetsanvändningsplanen, om prognosen för framtida trafik är rätt, på ett korrekt sätt lyckats abstraherat den framtida tågplanens konkreta schema. Hänsyn måste tas till de tidsmässiga kostnader som uppstår för att tåglägen har olika hastighet och på enkelspår går i olika riktning. Detta hanteras i analogi med andra industrisektorer med ställtid, vilket också är kapacitetskonsumtion och således ingår i kapacitetsanvändningsplanen. Utöver detta måste hänsyn i kapacitetsanvändnings-planen tas till tid som behövs för att reglera möten och förbigångar på omgivande driftplatser och ger upphov till ytor som inte längre kan nås i ett konkretiserat schema. Då denna kapacitetskonsumtion adderas till den övriga beskrivna kapacitets-konsumtionen har en kapacitetsbudget skapats vars syfte är att klargöra förutsättningarna för vilken trafik som kan bedrivas och som skall kunna realiseras i ett schema (tågplan) efter att ansökan om kapacitet skett. Det i denna rapport beskrivna måttet för kapacitetskonsumtion utgör en brygga mellan de tidigare processtegen i kapacitetstilldelningsprocessen och de senare.
GCLA is a new programming language, which increases expressiveness compared with traditional logic programming languages and functional programming languages. The basis for the language is a generalization of the concept inductive definitions, called partial inductive definitions. The program defines a logic, which is used to make inferences to prove if a query holds or not. This report first presents a short introduction to these ideas. Then, an abstract machine, called GAM, for GCLA is presented; the instructions as well as an introduction to the compiling schema is given together with some examples. The main idea is to extend the Warren Abstract Machine (WAM), which is an abstract machine for the language Prolog.
We present algorithms for computing A-sufficient substitutions and constraint sets together with the definiens operation. These operations are primitive operations in the language GCLA. The paper first defines those primitives, which together form a dual rule to SLD resolution, and then describes the different algorithms and some of their properties together with examples. One of the algorithms shows how a definition can be compiled into a representation holding all possible A-sufficient substitutions/constraint sets together with their corresponding definiens. This representation makes the computation at runtime of a definiens and an A-sufficient substitution/constraint set have the same complexity as the table lookup operation clause/2 in Prolog. The paper also describes the generalisation from unification (sets of equalities) to constraint sets and satisfiability of systems of equalities and inequalities.
The paper describes the basic implementation of GCLA II's control level. The basis of the implementation is a compiling scheme for transforming inference rules and strategies operating on the object level to an interpreter in Prolog, where the inference rules of the control level are coded inline. This is possible since the operational semantics of the control level is deterministic, i.e. the choice of inference rule to apply on a control level goal is determined solely by the parts of the goal. To handle dynamic clauses, a context list, accessible through some new C-functions linked together with the Prolog system. GCLA I and GCLA II are described shortly, followed by a discussion of a Horn clause representation of inference rules versus functions coding inference rules. Then the transformation of inference rules and strategies is described followed by some examples.
We will demonstrate various implementation techniques in the language GCLA. First an introduction to GCLA is given, followed by some examples of program developments, to demonstrate the development methodology. Other examples are also given to show various implementation techniques and properties of the system.
The paper describes a tool for generating plans for the construction of a building. The application is implemented in GCLA, together with a simple constraint solving system. The main idea is that experiences from other plans are stored in methods; which are a systematic way of grouping activities together as higher level activities that can solve more complex tasks. Activities are entities that perform some action on a model of the real world, called the global state. Activities have preconditions, i.e. starting conditions, some representation of time and resource consumption, and postconditions, i.e. how and what to change in the global state. Scheduling activities amounts to allocating resources and placing the activities in time. The goal of the planning process, i.e what we want the planning process to achieve, is represented by a geometric model of the changed global state, i.e. a design of the specified building that one wants to build. To create plans, the system is divided into two main phases; the choice-of-method phase and the scheduling phase. In the choice-of-method phase suitable methods are chosen based on experience from the past. Such methods already exists in the building industry, although not in an explicit formal representation. Then the scheduling phase allocates resources and places the activities in time by reasoning about the activities' change of the global state. The goal of the planning process is that the objects of the specified design should be produced and represented in the global state. The user can change most of the behaviour of the system by indicating what he wants it to do. He can change activities, their preconditions, calculations and postconditions, he can change methods, or add or remove activities to them, he can change resources etc. By this flexibility, the user can form his system to reflect his own preferences about how to plan and what to plan.
Utgångspunkten för tilldelningsprocessen är att den mest samhällsnyttiga trafiken, tolkat som den mest samhällsekonomiska, är den som skall genomföras varje dygn. De sökande av tåglägen för nästkommande år lämnar in sina ansökningar i april året före, vilket sedan sammanställs och planeras av infrastrukturhållaren. Såsom i all planering så är inte alla fakta kända i förväg då de sökande lämnar in sina ansökningar. Av det skälet har svensk järnvägslag ett moment om ”reservkapacitet”, kapacitet som avsätts för att möjliggöra även tilldelning av effektiva tåglägen under pågående genomförande av tågplanen. Målet för projektet Reservkapacitet i tågplanen, RIT, är att finna modeller, metoder och verktyg för hantering av reservkapacitet genom tilldelningsprocessen. Syftet är också att i allmänhet studera hur reservering av kapacitet kan göras då diskussioner förs internationellt om en utvecklad tilldelningsprocess där möjligheten till både långsiktigt stabil trafik och effektiva tåglägen med kort framförhållning skall kunna planeras och genomföras. Skillnad görs mellan tilldelad kapacitet, reserverad kapacitet och restkapacitet, där den senare enbart är sådan kapacitet som inte efterfrågades och således är ”över”. Rapporten presenterar resultaten från förstudien där olika aspekter av reserverad kapacitet belyses, en diskussion rörande hur stort behovet av reservkapacitet är samt innehåller en genomgång av vad som finns gjort inom området både nationellt och internationellt. En principiell ansats för hantering av reserverad kapacitet presenteras, där en bärande princip är att tåglägen måste ha jämförbara värden genom hela tilldelningsprocessen för att mängden och typen av reserverad kapacitet skall bli korrekt formulerad.
Kapacitet på järnvägens infrastruktur tilldelas en gång per år till olika aktörer på järnvägen som har behov av järnvägskapacitet. Detta inkluderar järnvägsbolag såsom kommersiella person- och godstågsoperatörer, regionala kollektivtrafikmyndigheter, större bolag med transportbehov samt underhållsentreprenörer. Dessa har alla olika behov och värdesätter olika egenskaper för sina transporter, vissa har behov av långsiktigt stabil kapacitetstilldelning, andra har behov av större dynamik. Svensk järnvägslag ställer krav (kommande ur EU:s direktiv på området) att det finns reservkapacitet reserverat i den årliga tågplanen, som beskriver hur infrastrukturen skall användas. Reservkapacitet är kapacitet som medvetet och på goda grunder undanhållits i den årliga kapacitetstilldelningsprocessen då det finns behov av attraktiv kapacitet under innevarande tågplan. Reservkapacitet är således inte att likställa med restkapacitet vilket är den kapacitet som blir över efter att tågplanen är fastställd. Det är dock i dagsläget oklart hur reservkapacitet skall representeras i tågplaneprocessen, storleksmässigt avgöras och tidsmässigt placeras och planeras. Projektet RIT, Reservkapacitet i tilldelningsprocessen, söker svar på dessa frågor. Projektet RIT är också involverat i det av RNE (Rail Net Europe) initierade projektet TTR, Redesign of the international timetabling project (tidigare Timetable review) då det förslag till ändrad tilldelning av kapacitet som tagits fram i TTR innehåller avsevärt större krav på reservering av kapacitet i termer av en Capacity Portfolio, Capacity bands med reservering av kapacitet för upp till 3 års rullande planering (Rolling Planning) samt begreppet Safeguarding dvs att kapaciteten är reserverad och utlovad till aktör men inte nödvändigtvis detaljerat schemalagd. Samtliga dessa begrepp kräver förmåga att värdera nyttan av att reservera samt praktiskt hur reserveringen av kapacitet kan göras och slutligen realiseras som tågläge och operativt genomföras som en tågtransport eller underhållsarbete. Föreliggande statusrapport i projektet RIT beskriver inte ett färdigt resultat utan fokuseras på i huvudsak behovsanalys, formalisering av problemet, angreppssätt och tänkt modell.
Denna rapport sammanfattar arbetet i projektet TUFF, TågplaneUtveckling För Framtiden, finansierat av Banverkets FoU-program. Projektet har pågått under åren 2004 och 2005, och syftet med projektet har varit att studera beräkningsmodeller och beräkningsaspekter för tågplanekonstruktion. Rapporten presenterar en beräkningsmodell för tågplanekonstruktion som skalar väl upp till storleken på konstruktionsområden som används idag och är således lämplig att basera ett stödsystem åt tidtabellkonstruktörer på. Rapporten beskriver den operationsalanytiska modellen samt sammanfattar de tester som utförts. Utöver detta presenteras en del förslag och ansatser till nyckeltal att mäta tågplaners egenskaper.
This report describes how a STRIPS planning system can be implemented in GCLA. A short introduction to the problem of the blocks world is given, as well as an introduction to STRIPS. Then the GCLA program implementing the planning system is presented, together with queries concerning planning and simulation problems.
GCLA is best regarded as a logic programming language, although it shares some features commonly found among functional languages. One of the main objective is to provide a powerful tool which supports the development of Knowledge Based Systems. For an introduction of how to program the GLCA system, the reader is recommended to consult "A survey of GLCA : A Definitional Approach to Logic Programming" [Aro91], "GLCAII, A Definitional Approach to Control " [Kre91], and "Programming methodology and techniques in GCLA" [Aro92]. This manual describes the system developed at SICS. The system consist of a library and a runtime system written in Prolog and GLCA and a Preprocessor/Compiler written in Prolog. This manual is based on the Industrial SICStus Prolog User's Manual by Mats Carlsson et.al. This manual is based where possible on SICStus Prolog User's Manual by Mats Carlsson and Johan Widén.
The basis for the language GCLA is a generalization of the concept inductive definitions, called partial inductive definitions. The program defines a logic, which is used to make inferences to prove if a query holds or not. This report first presents a short introduction to these ideas. Then, an abstract machine, called GAM, for GCLA is presented; the instructions as well as an introduction to the compiling schema is given together with some examples. The GAM instructions are also presented as transitions in an appendix.
På infrastrukturförvaltaren Trafikverket åligger det att skapa en kapacitetstilldelning som både leder till punktligt genomförande av trafik och samtidigt bibehållen anläggningsstatus. Detta skall genomföras på ett sådant sätt att anläggningen används på ett optimalt samhällsnyttigt sätt. Den årliga tågplanen beskriver kapacitetsfördelningen av infrastrukturen mellan tåg och underhållsåtgärder för ett år i taget, men är slutresultatet av flera års förberedelser. Cirka 8 månader innan tågplanen börjar gälla söker järnvägsföretagen och underhållentreprenörerna kapacitet för tåglägen och banarbeten, men processen börjar avsevärt tidigare. Denna rapport beskriver hur ett transportutbud och produktions-estimat kan formuleras, beräknas och värderas som ett verktyg och underlag för dels ansökan av banarbeten, dels som ett underlag för kapacitetsfördelningsstrategier. Huvudresultatet är en frikoppling av tågläget med dess precist formulerade väg genom järnvägsnätet till ett nytt begrepp, transportläget, som definierar de huvudegenskaper som utgör viktiga leveranskvaliteter och leveransegenskaper hus transporttjänsten. Basen för ett transportläge utgör utgångsstation, slutstation samt eventuellt andra stationer med kommersiella aktiviteter såsom av/påstigande eller av/påkoppling av godsvagnar. Transportlägen med samma egenskaper formar Transporttjänsteklasser. Genom att använda prioriteringsklasserna från de i järnvägsnätsbeskrivningen beskrivna prioriteringskriterierna kan en värdering kopplas till transportlägena och transporttjänsteklasserna. Denna värdering gör det möjligt att jämföra olika transportjänsteklasser och låta transportlägen byta klass om det vid samordning och beräkning av produktions-estimatet visar sig nödvändigt på grund av exempelvis trängsel på infrastrukturen. Värderingen är också nyckeln för att värdera den påverkan trafikpåverkande åtgärder såsom banarbeten får på produktions-estimatet, dels enskilda trafikpåverkande åtgärder men kanske framför allt kombinatoriska effekter av dessa åtgärder.
Denna rapport beskriver ett delresultat i forsknings- och innovationsprojektet ”Transporttillgänglighet – tillgänglighetsnyckeltal för järnvägsnät och banunderhåll”, TT-JOB, som är ett projekt i branschprogrammet KAJT, Kapacitet i järnvägstrafiken. Projektet studerar möjligheten att utveckla ett (eller flera) tillgänglighetsmått baserat på transporter snarare än kapacitetsmått för individuella spårlänkar. Måttet ska vara relevant för all berörd trafik, och ska även ta i beaktande de effekter på tillgänglighet som trafiksammansättningen (den s.k. trafikmixen) på en bana skapar. Vi definierar begreppet Transporttjänsteklasser för järnväg, vilka beskriver sammanfattande egenskaper för flera liknande tåglägen. Individer (tåglägen) ur transporttjänsteklasserna skall i ett senare skede kunna kombineras för att bygga upp trafiksystem som kan användas för utfästelser om kommande planeringsperioders trafik och som underlag för t.ex. kombinationeseffekter i samband med underhållsplanering. Denna rapport beskriver grundansatsen, definierar grundläggande begrepp och sätter transporttjänsteklasserna i perspektiv gentemot t.ex. de funktionella kraven och deras transportflöden som används på Trafikverket.
Valuation of train traffic in TTR's Advance planning Europe's infrastructure authorities organized in RNE, Rail Net Europe, and Europe's railway undertakers organized in FTE, Forum Train Europe, have for several years been running an international development programme called "Redesign of the International Timetabling Process" (originally "TimeTable Review", abbreviated TTR) aiming at trans-forming the capacity allocation process on railways. The results from TTR have in turn largely influenced the European Commission's proposal for a new regulation in the area. An important component, at least for Swedish conditions, is an increased degree of pre-planning which results in a supply/offer of pre-planned train paths. Capacity will also be reserved during the preparation of the annual timetable for later allocation which can be up to 3 years ahead. This places great demands on the infrastructure manager’s ability to be able to reserve capacity, value capacity (even under uncertainty) and safeguard the capacity characteristics that have been reserved, as well as having tools to support that. This report summarizes the work carried out within the project “Service and Transport capacity supply on rail”, TOT. The goal of TOT has been to investigate the possibilities of using the already defined Priority categories, used in the conflict phase of today’s process, for valuation and prioritization of train transports in the Advance planning phase of the TTR process, i.e., before railway undertakers formally apply for capacity. To summarize TOT’s results, the Swedish prioritization criteria can be used for valuation train traffic in TTR's Advance planning phase. Someone, preferably the infrastructure manager based on own experience, needs to decide which priority category different pre-planned transports should be classified as. The assessment should be made based on the society's utility that a particular transport is being performed. The Priority categories are not suited to e.g., decide in a competitive situation between equal actors which one that should be allocated a pre-planned train path. For this, a complementary method is needed to determine who should be allocated the capacity. Ideally, the Swedish Priority category also needs further development to, among other things, valuate traffic regularity as well as marginal effects when there are several similar paths planned during a limited time frame. There is a large need for a valuation function for the infrastructure manager during the preplanning phase, to be able to prioritize among different foreseen needs. The valuation model needs to value the socio-economic utility of the intended use of the infrastructure in the coming timetable where capacity shortages can be foreseen due to conflicting demands. For this purpose, the Swedish prioritization categories can work as a basis.
In this paper, we present a novel maintenance concept based on condition monitoring and dynamic maintenance packaging, by showing how to connect the information flow from low-level sensors to high-level operations and planning under uncertainty. Today, condition-based maintenance systems are focused on data collection and custom-made rule based systems for data analysis. In many cases, the focus is on measuring "everything" without considering how to use the measurements. In addition, the measurements are often noisy and the future is unpredictable which adds a lot of uncertainty. As a consequence, maintenance is often planned in advance and not replanned when new condition data is available. This often reduces the benefits of condition monitoring. The concept is based on the combination of robust, dynamically adapted maintenance optimization and statistical data analysis where the uncertainty is considered. This approach ties together low-level data acquisition and high-level planning and optimization. The concept has been illustrated in a context of rail vehicle maintenance, where measurements of brake pad and pantograph contact strip wear is used to predict the near future condition, and plan the maintenance activities.
This paper introduces two Mixed Integer Linear Programming (MILP) models for railway traffic planning using a cumulative scheduling constraint and associated pre-processing filters. We compare standard solver performance for these models on three sets of problems from the railway domain and for two of them, where tasks have unitary resource consumption, we also compare them with two more conventional models. In the experiments, the solver performance of one of the cumulative models is clearly the best and is also shown to scale very well for a large scale practical railway scheduling problem.
This paper introduces two MILP models for the cumulative scheduling constraint and associated pre-processing filters. We compare standard solver performance for these models on three sets of problems and for two of them, where tasks have unitary resource consumption, we also compare them with two models based on a geometric placement constraint. In the experiments, the solver performance of one of the cumulative models, is clearly the best and is also shown to scale very well for a large scale industrial transportation scheduling problem.
TUFF-PO rör personalplaneringsarbetet, specifikt planering för bemanning av tåg med lokförare, i tidiga faser då tidtabellen ännu inte är fastställd men då ett antal villkor och begränsningar på tågen och deras rörelser är kända. TUFF-PO genererar förslag och data som möjliggör effektiv personalplanering i senare skeden, genom att skapa begränsningar på tidtabelläggningen, begränsningar som tar bort dåliga och ineffektiva lösningar ur personalplaneringsperspektivet och bevarar de goda och effektiva lösningarna. Fokus för detta arbete är på tid och krav på tid, inte direkt på kostnader. Ansatsen i TUFF-PO är inte att försöka konstruera personalomlopp och inte heller personalslingor utan att titta på arbetsperioder för att utifrån dessa försöka finna gemensamma egenskaper som tycks gynna bra personalomlopp i senare planeringsskeden. Dessa egenskaper lägger grunden för de begränsningar som bildar krav på tidtabelläggningen. Preliminära resultat pekar på att det är möjligt att skapa kvalitativt bättre personalplaner. Vi tar upp och belyser både generella frågeställningar och den prototypimplementering som är gjord för att validera resultaten.
This project is concerned with how to improve the capacity allocation process. In particular the project aims at proposing an enhanced format for train path applications, study the technical limitations for timetabling support tools and in the longer term to implement support systems for the train path allocation process. This report describes the various factors that affect the application process, and report the opinions from several actors in the field. Since the deregulation of the Swedish railway, and with new EU directives, the foundations for the capacity allocation process is changing rapidly. There is a strong need for clear and predictable principles that are fair and operator neutral and implements the prioritisation given to different types of traffic and for improved methodologies and decision support tools in the capacity allocation process. This is crucial to support both the possibility for the traffic operators to state demands and the timetable designers in judging conflicting train paths. A conclusion is that almost all the requirements on the timetable presented in this report can in fact be stated as properties and relations of events in the timetable.
Denna rapport beskriver status hos den forskning som är relevant för tåglägestilldelning samt analyserar och kommenterar några av de reglerande dokument såsom lagar och förordningar samt instruktioner och information som Banverket och Tågtrafikledningen tagit fram. för att styra tåglägestilldelningsprocessen. Rapporten ger också en översikt av forskningsfronten vad gäller systemstöd för tåglägestilldelningen och ger en kortfattad en beskrivning av några av de tekniker som kan vara användbara i ett stödsystem för tåglägestilldelning samt lyfter fram deras respektive för och nackdelar.
We present a logic programming language, GCLA (Generalized horn Clause LAnguage), that is based on a generalization of Prolog. This generalization is unusual in that it takes a quite different view of the meaning of a logic program--a "definitional" view rather than the traditional logical view. GCLA has a number of noteworthy properties, for instance hypothetical and non-monotonic reasoning. This makes implementation of reasoning in knowledge-based systems more direct in GCLA than in Prolog. GCLA is also general enough to incorporate functional programming as a special case. GCLA and its syntax and semantics are described. The use of various language constructs are illustrated with several examples.
Successiv tilldelning (Successive Allocation) is a new approach for railway planning for Trafikverket (the Swedish Transport Administration) worked out by SICS. This document describes the steps proposed by SICS towards a full implementation of the new approach. Results from the SICS projects Tågplan 2015 and Marackasen are reported, as these support the reasoning behind the suggested implementation.
This paper summarizes the work to estimate the value of uncovered capacity when using Incremental Allocation, including how it was calculated. The estimation was performed as part of the commercial valuation of Incremental Allocation. This valuation was made within the PENG framework. The aim is to estimate the value of new traffic that can be served by the uncovered capacity. The calculations are based on the UIC406 standard, but instead of analysing the traffic executed on a typical day the planned train paths are analysed. More precisely, the input data is a snapshot from planning tool TrainPlan from 2011-04-08, including AdHoc train paths. The results show that a large portion of the available capacity is hidden from use by the current planning methods and scheduling rules.
I denna rapport estimeras den belastning som kan uppstå på Sveriges järnvägssystem år 2030 om tillväxten för godstransporter blir som prognoser förutspår. Hänsyn har tagits till de kända planerade utbyggnaderna av infrastrukturen. Resultaten visar att det på delar av nätet kommer att bli mycket hög belastning – högre belastning än vad som idag anses hanterbart. Det gäller speciellt Södra Stambanan. På Västra Stambanan och den enkelspåriga delen av Godsstråket genom Bergslagen nås också ett mycket högt belastningsläge. Passagerartrafiken har i denna studie antagits vara konstant, dvs passagerartrafiken 2030 antas ha samma omfattning som 2010. Detta gör att skattningen av belastningen kan betraktas som konservativ, eftersom även persontrafiken förutspås att öka fram till 2030. Rapporten är slutrapport från projekt ”KLIPS – Klimat på spåret”.
Denna rapport beskriver dels en metod att bedöma rangerbangårdens förmåga att hantera tågbildning och dels en pilotstudie som gjorts i Hallsberg i projektet PRAGGE2. Metoden, kallad PRAGGE-metoden, bygger på att en optimerande programvara utvecklad i tidigare projekt, kallad RanPlan, används för att undersöka det extra arbete som olika bangårdsutformningar ger upphov till. Extraarbete mäts som ett nyckeltal, ER (extra valldrag), som är en funktion av antalet vagnar som får hanteras flera gånger över rangervallen. Ju högre ER-värde desto arbetsammare är det för bangården att skapa de avgående tågen. Inom ramen för denna studie har riktningsgruppens antal spår samt längder undersökts, U-gruppens betydelse för Hallsbergs rangerbangård har belysts med speciellt fokus på den nuvarande situationen med det ibland förekommande tågkön in till infartsgruppen. Vidare har en enklare undersökning av ett ev. spårbehov för s.k. ”block-swaps” (byte av ett fåtal större vagnsgrupper mellan tåg) gjorts samt även ett försök att påbörja en kategorisering eller kapacitetsbeskrivning av en rangerbangård.
Följande rapport redovisar arbetet med en av två piloter i projektet PRAGGE2, undersökning av tre bangårdsalternativ för rustningen/ombyggnaden av Sävenäs rangerbangård i Göteborg. I detta arbete har en metod utvecklad under det första PRAGGE-projektet använts för att studera tre olika utvecklingsalternativ av rangerbangården i Sävenäs, framtagna av Sweco i separat projekt. PRAGGE-metoden bygger på att mäta det extra arbete i termer av att mäta det antal gånger en vagn rangeras extra på bangården på grund av trängsel, väsentligen för få spår att bygga avgående tåg på. Metoden utgår från den i utfallsdata definierade tidtabellen och bokningen och skapar en rangerplan med minimalt antal extra rangerade vagnar över vall. Green Cargo har för PRAGGE2 ställt data från 2014 års trafik till vårt förfogande. Resultatet från pilotstudien är att en av bangårdsutformningarna från Swecos tre framtagna alternativ inte bedöms ha tillräcklig kapacitet medan de två andra har utvärderats vidare. Den ena av dem bedömdes dock inte få plats på den yta som anses kunna ställas till förfogande varvid enbart ett alternativ återstår. Erfarenheten från piloten är att PRAGGE-metoden fungerar som en kvantitativ utvärderingsmetod för att bedöma kapaciteten på föreslagen grov utformning av rangerbangården och som kompletterar de kvalitativa utvärderingsmetoder som också används.
Projektet fokus har varit att undersöka möjliga metoder för att dimensionera en framtida rangerbangård givet långtidsprognos och dagens trafikering av bangården. Begreppet ”knytning” definieras som den ”bokning” som vagnen har från ankommande tåg till avgående tåg. Knytningen spelar stor roll för effektiviteten, produktiviteten och belastningen på bangården. Projektet har undersökt olika möjligheter att skapa en statistisk modell av knytningarna från historiskt material, ett års trafik, på bangården. Frågeställningen har varit att se om det statistiska materialet är tillräckligt signifikant för att kunna skapa en statistisk modell av knytningarna, samt hur denna modell skall vara utformad för att kunna anslutas till det prognosdata som lämnas från systemen Samgods och Bangods. Resultatet från projektet visar att det är viktigt att utgå från en nationell nivå även för en mer detaljerad analys av rangerbangårdars belastning, så att man då bygger vidare på det resultat som genereras från Samgods. Den nuvarande kopplingen mellan Samgods-Bangods är dock svag och bör stärkas eller ersättas med alternativ eller kompletterande metod för nationell analys av järnvägens godstransporter. I projektet provades en hypotes att man kunde direkt utgå från basårets tåg och tåginnehåll, för att skatta prognosårets tåginnehåll genom statistiska metoder. Emellertid blir den statistiska modellen för svag och framför allt riskerar detta angreppssätt att cementera fast brister i den nuvarande transportstrukturen. En statistisk metod bör därför användas som komplement till en övergripande nationell analys, snarare än att vara den nationella analysen. Det statiska metod som skissa på i projektet är mycket lämplig för att till prognoser lägga till det ”brus” i transportflödet som finns. Detta ”brus” är en mycket viktig komponent i bedömningen av en rangerbangårds belastning. Rapporten avslutas med att ge några förslag på förbättringar i befintliga processer och system samt redovisar även en del idéer på alternativa kapacitetsmodelleringar och behov av kompletterande data för att få en sammanhängande process mellan prognosarbete och kapacitetsberäkning. Projektet rekommenderar tre olika fortsättningsstudier: 1) Utveckling av alternativ metod för skattning av belastning på rangeringsbangården; 2) Undersöka om Nemo eller något alternativt verktyg kan vara lämpligt för att skapa en tågplan som är väl anpassad för prognosårets transportbehov; 3) Utveckling av prototyp för att ”skapa innehåll” till prognostiserade tåg, vilket behövs för bedömning av rangeringsbehov; 4) Vidare är det önskvärt att införa en tidsdimension till flöden och transportbehov i resultaten från Samgods. Ett flertal godstyper har krav på avsändningstid och/eller frammetid vilket utgör viktiga begränsningar på de faktiska dygnsvis transporterna och spelar stor roll för bangårdens beläggning. I närtid och för att vinna tid kan respektive varugrupp eventuellt schabloniseras med dylika krav på avsändningstid och frammetid.
Vi presenterar en studie som jämför två branscher där planeringsmetoder är en viktigt komponent för lyckad produktion. För en trafikutövare inom järnvägssektorn är resursplanering en mycket viktig komponent för effektiv produktion, och inom byggsektorn är produktionsplanering likaså en mycket viktig komponent för effektiva byggen. Studien är gjord med fokus på möjligheterna att överföra verktyg framtagna för järnvägsoperatörers re-sursplanering inom projektet TUFF på SICS till planeringssituationen som den ser ut på byggsidan. Resultatet av studien är att de två branscherna planerar på olika sätt, framför allt skiljer ut-gångspunkten för planering: för trafikoperatören är framför allt resurserna styrande för plane-ringen, medan för byggaren är produkten styrande för planeringen. Vidare är planerna för trafikoperatören oftast cykliska och återkommande medan för byggaren är de specifika för en viss produkt eller del av produkt. Mot bakgrund av detta kan vi konstatera att de specifika planeringsmodeller som tagits fram i TUFF inte har en omedelbar och rättfram användning inom byggprojektplaneringen. Detta arbete finansierades av NUTEK och VINNOVA genom programmet Komplexa system under 1999-2001.
Reserve capacity in Railway capacity allocation. Each year railway undertakings (RUs) apply for capacity to run trains on the railway infrastructure. The infrastructure manager (IM) should make a complete timetable for all applications together with capacity restrictions when maintenance etc must be performed. In this process, referred to as the capacity allocation process, the IM should also schedule some reserve capacity for later use during the execution of the plan. The reserve capacity then competes with the applied capacity of the RUs, since it is only motivated to introduce reserve capacity where there is a capacity scarcity. If there is plenty of rest capacity (capacity that no one applied for in the yearly process), then there is no need for reserve capacity. Since reserve capacity competes with all other capacity applied for in the yearly capacity allocation process, the amount, location and lines where reserve capacity is introduced must be founded in fair and sound principles in order for the RUs in the yearly process to accept the costs taken to make room for the reserve capacity. This report addresses such models and methods for the Swedish capacity allocation process. The report in part summarizes in condensed form the two earlier reports that have been published, as well as reports some new material regarding process descriptions, data analyses of previous years’ timetables and interviews with three different RUs. The report also gives some recommendations to the Swedish IM Trafikverket about tools for representing reserve capacity, design of the process and how to allocate paths based on reserve capacity once capacity has been reserved. One key recommendation is that a new timetabling object should be introduced, called Capacity reservation, CR. A CR is a named (has identity) timetabling object that can be used in a train path in the future. If an RU wants to use such a CR in a train path, the RU must apply for it and exceed a valuation criterion to be able to get it. This valuation criterion is a connection to the costs that other yearly applied traffic has to take in order to make room for the reserve capacity. CRs are managed (not “allocated”) by the IM and are not allocated to an RU or entrepreneur until they have applied for it. CRs are available for allocation after the timetable is finalized and the short-term process (ad hoc) is started, including the process step Late path requests. The report also relates the models and methods to the upcoming new capacity allocation process called Timetabling and capacity redesign, TTR. TTR introduces Advance planning, i.e. planning in advance of the RU allocations. For this to work, it is crucial to be able to reserve capacity in various forms, both segmentation and reserve over time (safeguarding).
Svensk järnvägslagstiftning ställer krav på infrastrukturförvaltaren att denne skall reservera kapacitet under den årliga kapacitetstilldelningsprocessen för tilldelning under tågplanens genomförande. Sådan så kallad reservkapacitet, till skillnad mot restkapacitet som är kapacitet som blir över vid årlig tilldelning, skall möjliggöra en följsamhet för tillkommande behov men även hantering av uppkommande förändringar så att effektiv användning av infrastrukturen säkerställs. Forsknings- och innovationsprojektet RIT, Reservkapacitet i Tilldelningsprocessen, studerar hur reservkapacitet kan åstadkommas med beaktande av krav på transparens, och rättvisa för aktörerna samt nytta för samhället. Vägledande för resultaten i RIT är att järnvägens aktörer skall kunna ställa sig bakom de principer som projektet RIT tar fram. Denna underlagsrapport två fokuserar på om och hur ett underlag för avsättning av reservkapacitet skall kunna tas fram. Två metoder har identifierats, dels att undersöka tidigare tågplaner och mängden sökta tåglägen under tågplanernas genomförande, dels möjligheterna att genom intervjuer och årligt återkommande marknadsundersökningar från aktörerna kunna identifiera behovet av reservkapacitet. Denna rapport omfattar huvudsakligen den första av de två möjliga sätten att identifiera reservkapacitet. En process som på ett grovt plan beskriver en möjlig framtida hantering av reservkapacitet ges också i rapporten. Denna process är sammanvävd med den nuvarande kapacitetstilldelningsprocessen. Ett huvudresultat i rapporten är att det är svårt att förutse nästa tågplans behov av reservkapacitet baserat på data som finns tillgänglig idag. Tidigare ansökningar visar endast det som den sökande tror sig kunna få (eller har fått reda på att denna troligen kan få sig tilldelat) vilket inte avspeglar det faktiska behovet som den sökande egentligen skulle vilja söka. Saknas gör dessutom alla de ansökningar som den sökande inte finner någon mening att söka (då t.ex. kapaciteten på nyckelsträckor är fullbelagd). Vidare söks kapacitet som skulle kunna sökas på reservkapacitet (om den funnits) idag spekulativt i den årliga tilldelningen, dvs den sökande söker det denne tror att denne behöver. Sammantaget gör detta, tillsammans med alla tåglägen som söks under tågplanens genomförande i revisionsplaneringen på grund av banarbeten, att dagens data om tillkommande trafik under tågplanen inte utgör en bra grund för att undersöka behovet av nästkommande tågplans behov.
We present a crew scheduling problem with time windows in the context of scheduling train personnel, which encompasses not only assignment of resources to tasks but also the introduction of extra tasks, passive journeys, depending on the problem instance. The representation of the problem is made as a constraint program, which relies heavily on some global constraints, notably a constraint for expressing non-overlap between rectangles on a surface. A search algorithm is described and we also point out some problems and deficiencies of the current model and its computational behaviour.
This paper presents a MIP model for a locomotive routing and scheduling problem from the domain of freight railways. Innovative features of the model include the use of binary variables to separate the integer and continuous parts of the problem to maintain the flow character of the integer part of the problem. The model has been developed with, and has found practical Green Cargo, the largest rail freight operator in Sweden.
This paper presents an IP model for a vehicle routing and scheduling problem from the domain of freight railways. The problem is non-capacitated but allows non-binary integer flows of vehicles between transports with departure times variable within fixed intervals. Innovative features of the model include the use of boolean variables to separate the integer and continuous parts of the problem and maintaining the flow character of the integer part of the problem. The model has been developed with and has found practical use at Green Cargo, the largest freight rail operator in Sweden
TUFF är ett verktyg för strategisk planering av tågrörelser och resursomlopp (f.n. lok). Det unika med TUFF är inte att kunna utföra dessa planeringar var för sig, utan att de kan samverka. Detta är möjligt dels genom att de ingående komponenterna kan hantera vagare data, t.ex. tidsintervall i stället för fasta tider vilket är det vanliga annars bland kommersiella lösningar, dels att det finns en samordningsfunktion, som vi kallar samordningsagent, som samordnar olika planer från olika planeringsfunktioner. Denna samordnare är programmerbar via ett speciellt språk, så att ett stort problem kan splittras upp i mindre delar, och resultat från olika planeringar av dessa delar kan sedan kombineras och nya resultat genereras. Tanken med denna integrering av olika planeringsfunktioner är att åstadkomma globalt bättre lösningar, jämfört med när varje problem löses var för sig, genom att ta hänsyn till varje planeringsproblems krav tidigt i planeringscykeln.
I denna rapport analyseras kapaciteten på riktningsgruppen vid Sävenäs rangerbangård. Analysmetoden bygger på att schemalägga rangeringsrörelserna som krävs för att skapa de avgående tågen givet en viss bangårdskonfiguration. Schemaläggningen görs med matematisk optimering varvid antalet extra rörelser minimeras och används som ett mått för att bedöma belastningen på bangården. Resultatet är att minst 29 spår krävs på riktningsgruppen för att genomföra 2014 års trafik på ett rimligt sätt. En viktig iakttagelse är att antalet hanterade vagnar per tidsenhet inte ensamt är ett bra mått på belastningen på bangården, utan vagnarnas ståtid, antal destinationer och antalet ankommande respektive avgående tåg är exempel på andra parametrar som spelar stor roll för belastningen.
Rapporten beskriver möjliga ansatser för att lösa det abstraherade tidtabellproblemet som bl.a. diskuteras i rapporten "Leveranstågplan: Specifikation och åtagande" (DDTP Arbetsdokument SICS-DDTP-002). Till grund för de olika ansatserna ligger en modell med avgångstider och hålltider (dvs. väntetider och i viss mån traverseringstider) som tillåts variera inom vissa tidsintervall. Huvudidén är att arbeta med förenklade kapacitetsvillkor på bana och bangård, för att på ett effektivt sätt kunna beräkna tidtabeller på en nivå som tillåter anpassning av tidtabellen till det gällande transportbehovet och den rådande trafiksituationen.