Syftet med denna studie är att analysera den rättsliga utvecklingen kring den offentliga förvaltningens roll att tillgängliggöra offentliga data i svensk rätt, utifrån offentlighetsprincipen och den så kallade PSI-lagstiftningen samt förhållandet dem emellan. Vidare ska trender analyseras, vissa framåtblickar göras och förslag lämnas de lege ferenda.
Den offentliga förvaltningen med sina stora datamängder har i någon mening alltid varit datadriven. Likväl har utvecklingen inom big data under de senaste decennierna, d.v.s. möjligheterna att kunna lagra och behandla betydande och varierande mängder data i allt högre hastigheter, inneburit att offentliga datamängder blivit en alltmer värdefull resurs för olika aktörer. Ur detta har en informationsmarknad växt fram som bygger på offentlig information. Offentliga datamängder tillgängliggörs och vidareutnyttjas antingen villkorat eller fritt för alla och envar, mot avgift eller kostnadsfritt i form av t.ex. Public Sector Information (PSI) eller s.k. öppna data. Data från flera myndigheter kan kombineras med varandra och med andra datakällor som kontinuerligt skapar nya tillämpningsområden. Inom EU har den s.k. dataekonomin etablerats.
Den offentliga förvaltningen har härigenom fått en alltmer aktiv roll som tillgängliggörare och katalysator för dataekonomin, vilket drivs på av rättslig reglering såsom lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, vilken utgör en implementering av det s.k. öppna data-direktivet.Icke desto mindre innebär denna utveckling också stora risker för såväl individen som staten. Det föreligger risker för massövervakning, diskriminering och desinformation. Demokratiprincipen, rättsstatliga värden och grundläggande rättigheter på vilka vår rättsordning vilar kan stå på spel, beroende på hur vi väljer att använda oss av den gemensamma resurs som offentliga data kan sägas utgöra. Likaså finns betydande risker för såväl informationssäkerheten som den nationella säkerheten, i synnerhet som det kan vara svårt att kontrollera hur stora offentliga datamängder används eller återanvänds av okända aktörer.
Samtidigt som det finns risk för missbruk och överutnyttjande av offentliga data, kan det också vara viktigt att beakta att ett underutnyttjande av en sådan tillgång kan leda till att förutsättningarna för ökad innovation, tillväxt, välfärd m.m. försämras.
Den aktuella utvecklingen rörande vidareutnyttjande av offentlig information i vad som numera kallas dataekonomin är komplex och mångfacetterad.Det ökar behovet av ett integrerat regelverk. För närvarande föreligger parallella regelverk; 1) det nationella som tar sin utgångspunkt i offentlighetsprincipen som har sitt ursprung i lång tradition av främjandet av demokrati och yttrandefrihet samt motverkande av korruption och 2) den unionsrättsliga PSI-lagstiftningen med dess marknadsorienterade inriktning. Detta kräver en övergripande strategi från lagstiftarens sida om hur regelverken skulle kunna integreras på så sätt att de berikar varandra utan att grundläggande värden sätts ur spel.
En annan problematik ligger i de komplicerade intresseavvägningar som aktualiseras vid beslut om vilka datamängder som ska vara tillgängliga för allmänheten. Det kan involvera såväl avvägningar mellan mänskliga rättigheter, t.ex. skyddet för den personliga integriteten och informationsfriheten, som avvägningar mellan principen om öppenhet å ena sidan och rikets säkerhet och informationssäkerhet å den andra. För sådana beslut föreslås i studien att en central beslutsinstans införs med erforderlig kompetens för att göra sådana avvägningar. Det komplexa beslutsfattandet som den aktuella lagstiftningen kräver, möter även utmaningar på begreppsnivån. Olika begrepp används inom de olika regelverken, nämligen ”handling” och ”offentliga data”, vilket inte framstår som en väl avvägd ordning. Vidare identifieras en diskrepans mellan begreppet data inom data- och systemvetenskapen och de juridiska begrepp som används, till vilket det saknas en uttrycklig förklaring och som kan inverka menligt på såväl rättssäkerhet som effektivitet.
En annan fråga rör den trend som föreligger att tillgängliggöra offentliga data till låg kostnad eller gratis. Detta antas bidra till ökad ekonomisk välfärd i form av ökad sysselsättning, skatteintäkter samt innovation, vilket starkt påminner om den ekonomiska föreställningen om dynamiska effekter. Dessa antaganden bör bli föremål för ytterligare utvärdering, inte minst för att säkerställa att andra intressen som föreligger, såväl enskilda som nationella, kan upprätthållas. I viss mening framstår också kostnadsfria offentliga data som en ekonomisk subvention för vidareutnyttjarna som även kan ifrågasättas från ett likabehandlingsperspektiv.
Studien visar på angelägenheten i att söka upprätthålla och konkretisera grundläggande värden och rättigheter som vår rättsordning vilar på i den nya big data-samhället. Det gäller särskilt hur den svenska offentlighetsprincipen ska upprätthållas i EU:s nya dataekonomi.