I denna uppsats har jag undersökt förändringen hos brevskrivande svenskamerikaners levnadsberättelser under perioden 1927-1938. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vad som händer med svenskamerikanernas levnadsberättelser under åren 1927-1938. För att konkretisera studerandet av levnadsberättelserna har jag utgått från att det i dem inrymmes bedömningar om dåtiden/samtiden och framtiden samt bedömningar om förhållandet till hemlandet och det nya landet liksom att de går att finna i brevväxlingen med hemlandet. För att studera levnadsberättelsen har jag sett dessa som indikatorer på den, utifrån vilket följande frågeställningar formulerats:
*Vad var den dominerande informationen som fanns i de Svenskamerikanska tidningarna under de olika perioderna?
*Vilka tillbakablickar, och vilka nutids och framtidsbedömningar gjorde svenskamerikanerna i breven och levnadsskildringarna?
*Hur förhåller sig skribenterna till det svenska respektive det amerikanska i breven respektive
levnadsskildringarna?
Forskning rörande svenskamerikaners situation under åren 1937-1938 är det sparsmakat med. Har svenskamerikanernas situation studerats har det som regel varit i en större undersökning och de har då enbart figurerat som parenteser. Forskningsläget gällande emigrationen och The Great Depression är omfattande som skilda fenomen. Förenas de två, studeras svenskamerikanerna under depressionsåren står öppna forskningsfrågor att finna. Teoretiskt har min diskussion behandlat begrepp såsom identitet, kultur och narrativa moment. Metoden har varit hermeneutisk. Det som studerats i uppsatsen är såtillvida inte de faktiska historiska händelserna under depressionen utan på vad sätt svenskamerikanernas levnadsberättelser förändrades på under tiden. I undersökningen har jag kommit fram till att Amerika blev en stor besvikelse för dem som kort inpå depressionen anlänt. De som for över på 20-talet upplevde ett par år av goda tider men hamnade plötsligt i depressionen, vilket återspeglas i breven. Undantag utgörs av de oetablerade förvärvsarbetande kvinnorna som upplevde att de fått det bättre. Av materialet att döma viktade annars dessa personer det svenska samhället högre än det amerikanska. Ofta kände de sig lurade, bedragna och svikna. Samtidigt som de hamnade i krisens Amerika lämnade de ett begynnande folkhemsbygge i Sverige. En del återvände till Sverige men många hade inte råd att göra det. De om drabbats hårdast av krisen och därmed haft störst anledning att längta tillbaka till tryggheten i Sverige blev ofta fast i Amerika till dess krisen ebbat ut och de kunnat arbeta ihop pengar till en överfartsbiljett. Utan att fullt ut kunnat bekräfta det verkar det som att den växande tryggheten i det nya socialdemokratiska samhället i Sverige blev alltmera attraktivt för dem som rest över nära inpå depressionen samt för dem som drabbats hårdast.
De svenskamerikaner som hade varit en längre tid i Amerika hade ofta en mera hoppfull inställning, de hade känt av dåliga tider i Amerika tidigare. De svenskamerikaner som hade det bättre ställt hade också ofta en mera hoppfull inställning. Svenskamerikaner som sysslade med jordbruk synes i högre grad ha väntat ut de svåra tiderna i Amerika istället för att återvända till Sverige. De hade ett mera individuellt synsätt och hade i många fall rest till Amerika som en följd av jordhunger. Deras framtidsperspektiv såg på så vis annorlunda ut än vad många av de förvärvsarbetandes framtidsperspektiv gjorde. De förvärvsarbetandes framtidsperspektiv var ofta kortare och därmed hade de inte heller samma långsiktiga strategier och därmed inte heller samma behov av att bekräfta den amerikanska drömmen för sin omgivning. Deras synsätt var också mera kollektivistiskt och de var därmed mera lockade av den politiska riktning Sverige tagit än vad de lantbrukande svenskamerikanerna var. Under uppsatsens gång har jag sett hur ett övervägande hoppfullt och reflekterande synsätt (1927-1930) om sin närvaro i historien, samtiden och framtiden förskjuts till ifrågasättande (1931-1934) och därefter till handling (1935-1938) i breven hem till Sverige. Under 1927-1930 presenterar de flesta svenskamerikaner reflekterande levnadsberättelser. De tror perioden ut på det amerikanska samhället och ser alltjämt en framtid där, trots att The Great Depression börjar utvecklas. 1931-1934 överväger ett ifrågasättande förhållningssätt i levnadsberättelserna. Allt flera av svenskamerikanerna formulerade att landet de befann sig i inte levde upp till deras drömmar och att deras levnadsberättelse inte innefattade den amerikanska drömmen. 1935-1938 är det inte ifrågasättandet som präglar brevskrivandet utan det är målmedvetenhet och öppenhet. Skyddsbarriären till hemlandet är borta och brevskrivarna erkänner i större utsträckning den nöd de upplevt. Till Sverige skrivs det hem i ordalag om att de har bestämt sig för att antingen stanna kvar i Amerika, att de nu genomlevt det värsta och att allt bara kan bli bättre eller så skriver de hem om sitt nederlag och förtäljer att de ämnar återvända till Sverige så snart de har möjlighet. Förhållandet till det amerikanska samhället gentemot det svenska följer i mycket detta. Under den första perioden närmar sig de flesta svenskamerikanska brevskrivarna sig det amerikanska samhället. Följden blir att de också distanserar sig ifrån det svenska samhället. Under period två distanserar sig en övervägande del av svenskamerikanerna sig ifrån det amerikanska samhället liksom de i samma stund ger uttryck för närmanden mot det svenska samhället. Under period tre då målmedvetenheten stärkts hos de svenskamerikanska brevskrivarna och samhällets konjunkturcykel åter vänt uppåt var det en tredjedel av brevskrivarna som tydligt distanserade sig ifrån det amerikanska samhället. En del av dessa återvände till Sverige, andra hade inte möjlighet att göra det fastän det var deras önskan.
Nackdelen med breven som källmaterial har varit att de allra fattigaste svenskamerikanerna inte synts dels tillföljd utav att de inte hade pengar till porto och brev dels kan det ha berott på att de inte var skrivkunniga. Vidare är nackdelen med materialet att de svenskamerikaner som inte hade ett aktivt förhållningssätt till sin svenska bakgrund inte åskådliggörs. Detta är nackdelar tillföljd utav att det kan ge en snedvridning av källmaterialet. Det sista problemet har delvis mildrats genom att källmaterialet kompletterats med levnadsskildringar som är upptecknade i efterhand. Trots allt har det gått att finna levnadsberättelser i breven men under den djupaste krisen förvrids breven till att i hög grad tillskriva identiteter hos andra svenskamerikaner. Särskilt tydligt är detta hos de brevskrivare som har en kort förväntningshorisont, alltså yrkesarbetarna. En tid efter krisen skildrar breven åter igen de egna levnadsberättelserna.