Denna uppsats, Läraren och den praktiska verkligheten, handlar om hur lärare gör för
att omforma sina ämneskunskaper till ämnesdidaktiska, vilka metoder de använder i
undervisningen för att medvetandegöra elevernas inlärning, samt hur lärarna gör för att
utmana och inspirera elevernas lärande och kunskapsutveckling. Teorierna som använts
i studien är läranderum, proximala utvecklingszonen, autonomous learning, learning to
learn och pedagogical content knowledge, vilka även ligger till grund för den
analyserande delen.
Resultaten i studien visar att en fungerande gruppdynamik är avgörande för en god
arbetsmiljö, en ständig dialog utifrån elevens perspektiv bör föras för att skapa
medvetenhet hos eleven gällande lärprocessen. Utveckling av självständigt lärande sker
genom tydlig kommunikation mellan lärare och elever, det vill säga att läraren är tydlig
med anledningen till arbetsområdet, informationen kring anvisningarna, samt finns som
en tydlig vägledare för att guida eleven genom ämnet. Vidare handlar omformning av
ämneskunskaper för lärare i praktiken om att reflektera, utvärdera och utveckla
planeringen och den genomförda undervisningen.