Hur berättar och reflekterar människor från olika generationer över den egna barn- och ungdomstiden i en given geografisk och kulturell kontext och vad kan vi utläsa ur dessa berättelser? Denna studie utgår från fem självbiografiska, levnadshistoriska intervjuer, genomförda med informanter av olika kön och ålder, men från en och samma kulturella och geografiska kontext. De levnadshistoriska intervjuernas berättartekniska verktyg identifieras och tolkas utifrån ett levnadshistoriskt perspektiv. Intervjuerna ligger därefter till grund för en diskursiv analys, i syfte att undersöka hur informanternas berättelser förhåller sig till den specifika kontextens kollektiva normer. Diskursiva normer gällande ålder, kön och klass identifieras och analyseras intersektionellt i syfte att tydliggöra hur de möjliggör eller begränsar informanternas möjlighet till subjektiv agens inom den specifika kontexten. Resultatet av analysen visar hur kontextens diskurs förändras över tid och att detta är något som informanternas berättelser förhåller sig till. Samtidigt återfinns en rad traditionella värden, strukturer och hierarkier som tenderar att leva kvar och på olika sätt påverka informanternas livslopp och sättet på vilket de tolkar detta i intervjuerna. Intersektionella maktstrukturer framträder tydligt i studiens alla levnadshistoriska berättelser men de tar sig olika uttryck beroende på ålder och kön.

Unemployment is constructed as a problem by institutions and individuals, at a structural as well as individual level. In the "black discourse" of unemployment, power is produced by talking and naming, by symbolic images, by dichotomisation and hierarchisation of categories based on the fundamental dichotomy of nature/reason, but also by feelings, actions and bodies. The well-being of the unemployed is constantly threatened by this discourse, yet they nevertheless reproduce it when necessary. But there is resistance to all this. First, there is a resistance against politicians and former employees in particular and elites in general. Then there is a reflexive resistance, characterised by a critique and de-legitimation of the myths of unemployment and thereby the modern work ethic. This depreciation of values and a relativistic standpoint is seen here as a sign of a representational crisis. In the practising of a life free from work, I also see a kind of resistance. The women seem to need what I call an "existential space", sometimes fulfilled in unemployment. The men living happily without work seem to need an ideological legitimation of this, rejecting the materialistic lifestyle in the contemporary western world. Finally, I see a kind of "practised resistance" (often unintended) in alternative outcome, such as the mutual help in a "moral economy", small-scale cultivating, fishing and hunting and economic strategies. Since the discourse of unemployment is motivated by the relation between the modern institutions of wage labour and capitalism, the activities based on other relations, such as reciprocity and non-consumption in this case, can be defined as a kind of resistance. It is a resistance readable in the effect, not the intention, of it.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken betydelse etniska föreningar i Norra Botkyrka har och vilka funktioner de bör fylla, enligt deras representanter.

Bakgrunden är att svenskt föreningsliv och folkrörelser är bland de starkaste i världen och dess nytta för demokratin ofta lyfts fram av offentliga sektorn. Att de ska kunna stärka demokratin bygger dock på att de kan agera självständigt och få utrymme att arbeta utifrån sina egna principer. Därför är det centralt att undersöka vad dessa civilsamhällesorganisationer själva vill och vad företrädare för dem uppfattar vara deras roll och funktion. Botkyrka och dess föreningsliv tjänar som exempel på detta.

För att undersöka denna betydelse har jag gått igenom ett antal tidigare forskningsrapporter kring dels etniska föreningar och dels det civila samhället i stort och beskrivit de kategoriseringar som använts i dessa rapporter. Jag har också genomfört ett 40-tal intervjuer med aktiva i etniska föreningar, tjänstemän och politiker.

Resultatet är att företrädarna anser att föreningarna har en väldigt central betydelse för både lokalsamhället och för de enskilda medlemmarna inom en rad områden. Som servicegivare; att guida och tolka åt sina medlemmar och att på andra sätt ge dem bättre möjligheter att åtnjuta sina rättigheter, för att stärka demokratin; som röstbärare, stärkare av ett politiskt självförtroende och att ge en positiv bild av den etniska gruppen generellt och slutligen som motvikt till det omgivande samhället; att erbjuda en alternativ identitet och alternativ till vissa samhälls- och familjestrukturer.

Mina slutsatser är att de kategorier som skapats specifikt för etniska föreningar har varit mindre användbara för att tolka min empiri än mer generella kategoriseringar för det civila samhället i stort. Filip Wijkströms grundläggande kategorisering i röst och service som jag använt mig av har fungerat väl, men har haft vissa brister. För det första har ingen förening passat in i den ena av dessa kategorier, istället har samtliga mina informanter menat att deras förening bör och har bägge dessa funktioner. Lisa Kings första tre kategorier bidra till social integration, ekonomisk betydelse och produktion av samhällsservice å ena sidan och fjärde kategori politisk eller demokratisk roll å andra sidan har varit värdefulla för att bryta ner Wijkströms kategorier och förklara dessa funktioner närmare. Kings femte kategori motvikt var så pass viktig för mina informanter och samtidigt skild från röst och service att den fick utgöra en egen i sorteringen av min empiri.

Även Roberto Scaramuzzinos beskrivning av den offentliga sektorns normativa syn på etniska föreningar som ideella konsulter och producenter av välfärd återfinns i mitt material, där mina informanter protesterar mot dessa förväntningar. Liksom Robert Putnam och Markku T Hyyppäs teorier om socialt kapital som funktion. Föreningsföreträdarna anser att deras föreningar står för detta sociala kapital och att det är en viktig mekanism för flera av de nyttor som företrädarna anser att föreningarna ger och bör ge till medlemmarna och samhället i stort. 

Syftet med denna studie är att undersöka hur en som "vit" kan förhålla sig till sin egen vihet i relation till  ett feministiskt och anti-rasistiskt arbete. Genom kvalitativa intervjuer med fyra vita anti-rasistiska och feministiska kvinnor har jag undersökt hur dessa förhandlar kring sin egen position och hur de menar att en som vit (kvinna) kan praktisera ett anti-rasistiskt feministiskt motstånd. Uppsatsen diskuterar jag bland annat hur den postkoloniala uppmaningen att som vit syna de egna privilegierna kan ha både positiva och negativa effekter. Medan ett synliggörande av vithet och vita privilegier kan förstås som positivt om det hjälper människor att bli uppmärksamma på vithetens hegemoniska eller normerande funktion i samhället så går det även att argumentera för att ett deklarerande av vitheten genom så kallade "vithetsförklaringar" istället reproducerar vithet. Jag diskuterar i uppsatsen hur olika mekanismer av vithet kan återinrätta det vita, "skamsna" subjektet på en överordnad position varför det går att argumentera för att anti-rasistiska strategier inte (i första hand) ska ha som mål att få vita människor att må bättre över sin vithet.

Vad finns i museets dolda vrår, på vindar och i magasin? Och vad avslöjar samlingarna om olika epokers insamlingspraxis och ideologier? Vilka normer och värderingar blottläggs? Sådana frågor diskuteras i denna antologi med genusperspektiv som en självklar utgångspunkt. Museiarbetets teori och praktik, kulturella produktion och institutionella ramverk granskas med könsmedveten blick. I fokus för diskussionen står museernas olika verksamheter: utställningar, förvärv, samlingar, organisation och museipedagogik. Här finns artiklar av mer teoretisk karaktär liksom texter som förmedlar en personlig erfarenhet av museivärlden.

Det bekönade museet är en introduktion till området museer och genus.

Dragkampen mellan konservatism och modernitet, ordning och revolution, är huvudspåret i denna bok. Den tar upp frågan om subjektets roll i den kulturella omvandlingen av Sverige under trettiotalet och utmanar den bild som vi vanligen möter där historieskrivningen handlar om system, kollektiv och massrörelser. I en ung kvinnas dagbok ser vi hur en annan berättelse växer fram. Den handlar om vardagsliv och rutiner, sorg och glädje, men också om en personlig envishet utöver det vanliga.

The purpose of this study is to examine the importance of the Christening Gift today, what gifts are appropriate and if the christening gift mirrors social relationships as well as how individuals perceive and how they reflect on the Christening Gift.

Through literature, participant observation and interviews, the survey of today's Christening Gift could be identified. The survey shows that a christening gift can be anything, a subject or something abstract that a sponsor has to offer. The value is not only economical but can also be the relationships that a christening gift give rise to. The Christening Gift can also select social relation, who is highest in rank, such as family. Gifts can serve to establish friendships and alliances to ensure future good relations. It is about gifts in change influenced by newer trends.

Den här uppsatsen handlar om unga vuxnas identitetsskapande i dagens västerländska samhälle. Via två uttryck - kläder och kulturkonsumtion - undersöker jag hur individen bygger upp sin identitet och kommunicerar den till omvärlden. Mitt syfte är att undersöka hur stil och smak (i kläder och kulturkonsumtion) utgör meningsbärande komponenter i det egna identitetsskapandet. Stil och smak utgör två viktiga element, eftersom det är genom dessa begrepp som individen avgränsar och definierar både sig själv och andra. I den avslutande diskussionen utgår jag vidare från Ziehes teorier och analyserar sambandet mellan de ungas jakt på identitet och dagens omvälvande samhällsförhållanden.