Vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet har nätutbildningen expanderat kraftigt under de senaste två och ett halvt åren, då institutionen började ge fristående helfartskurser i pedagogik via Internet. Vårterminen 2008 läste cirka 60 studenter och inför varje termin har sedan studenttillströmningen ökat, för att under våren 2010 uppgå till 240 studenter. Hösten 2008 infördes, med stöd av interna utvecklingsmedel, examinerande portfoliouppgifter på samtliga nätbaserade kurser med målsättningen att möta de utmaningar som både formen (nätundervisning) och den utökade och heterogena studentgruppen innebar. Syftet var att stärka studenternas förmåga att synliggöra sitt eget lärande, samt att minska anonymiteten mellan lärare och student. Uppgifterna var av självreflekterande karaktär där studenterna uppmanades att relatera det egna lärandet till kursinnehållet och att exempelvis identifiera framtida tillämpningsområden inom studier och arbetsliv. Studenterna fick under terminen individuell återkoppling av en och samma lärare. Intentionen med återkopplingen var bland annat att guida och uppmuntra studenterna till att inta ett personligt förhållningssätt till kursinnehållet. I artikeln argumenteras det för att portfoliometodik i flera avseenden kan sägas harmoniera väl med ett rådande synsätt på examination där ett sociokulturellt synsätt på lärande dominerar och livslångt lärande och självständighet framhålls som eftersträvansvärt. Detta medför att, det både utifrån ett student- och ett lärarperspektiv, kan kännas naturlig och relevant att använda portfolio som examinationsform inom nätutbildning. Samtidigt är det viktigt att problematisera och kritiskt reflektera över portfoliometodik som examinationsform och de förhållningssätt och ideal som skapas, vilket görs i artikeln med hjälp av en Foucaultinspirerad tolkningsram. I artikeln presenteras alltså både ett kritiskt perspektiv, men även de många ”halleluja moments” som arbetet med portfoliouppgifter inneburit för medverkande lärare och institutionen i stort. Erfarenheterna visar att arbetet med portfolio som examinationsform är dubbelbottnat: Å ena sidan kan det exempelvis bidra till en stärkt språklig kompetens och personlig utveckling hos studenterna. Å andra sidan kan portfoliometodik sägas leda till en ökad kontroll och självdisciplinering som sträcker sig bortom själva examinationstillfället.

This article explores how a heterogenous group of first year university students perceive writing in general, academic writing in specific, as well as their own writing proficiency. A questionnaire (n 93) was created basing on theories on academic literacy and writing psychology. The results show varying attitudes among the students which highlight questions of the dimensions of writing, identity and group affiliations. Gender was of little importance, whereas age and self-stated writing skills correlated to some extent with the results. The small scale of the study does not permit far-reaching conclusions, but the results indicate attitudes that could have importance for the development of academic literacy. The study can be used as a start of departure for interventions that facilitate for groups with different backgrounds to participate in higher education. ©2020 Emilia Sturm Aldrin, Monica Eklund och Heike Peter.

Syftet med denna artikel är dels att undersöka hur den existerande professionsetiken ser ut för universitetslärare idag, 2016, dels att pröva utforma en ny, frågebaserad professionsetik, som istället för riktlinjer utgår ifrån de didaktiska frågorna hur, vad, varför och vem? Som en grund för artikeln står dels SULF:s etiska riktlinjer från 2005 för universitetslärare, dels den problematik som breddad rekrytering innebär vad gäller studenters prestationer och förutsättningar till studier. Stora brister identifieras i SULF:s etiska riktlinjer, framför allt vad gäller synen på svaga studenter och lärarens roll att hjälpa studenterna att nå godkända betyg i sin universitetsutbildning. För att ge universitetslärare den etiska assistans som SULF:s riktlinjer talar om, behövs en ny ansats till professionsetiken i högre utbildning. En konsekvens av denna slutsats är därför artikelns konceptuella modell för en ny professionsetik för universitetslärare som benämns som frågebaserad etik där universitetsläraren inte bara grundar sin reflektion om undervisning i etiska ställningstaganden utan även låter denna reflektion mynna ut i pedagogisk handling med hjälp av de didaktiska frågorna ”Vad utgör undervisningens innehåll?”, ”Hur väljs undervisningens metod ut?”, ”Varför bedrivs undervisningen?”, samt ”Vem deltar i undervisningen”. Svaren på dessa frågor är, enligt modellen, universitetslärarens egna, och är alla beroende av etisk reflektion för att kunna formuleras och realiseras.

Denna artikel är en reflektion över högskolepedagogikens historia, nutid och framtid. I den identifieras två strategier som kan ses som syftet med en högskolepedagogisk utbildning för universitetslärare: motstånd mot negativa konsekvenser av den oerhörda förändring som skett av universiteten de senaste decennierna, samt anpassning till en överlevnad och sökandet efter styrka i dessa förändringar. Artikeln för även fram en framtidsvision om en starkare skrågemenskap inom universitetslärarkåren med fokus på lärarskap genom empatisk dialog snarare än negativt ifrågasättande. På så sätt skulle de olika vetenskapsdisciplinerna tillsammans utgöra kärnan i reflektionen och agerandet för en fortsatt högskolepedagogisk utbildning för universitetslärare. Disciplinerna kan liknas vid dialekter inom ett språk – hög-skolepedagogik. På samma sätt som ingen enskild dialekt kan definiera hela språket, är det i den disciplinära mångfalden som högskolepedagogiken skapas och där den hämtar styrka för motstånd och anpassning.

Denna artikel är en reflektion över högskolepedagogikens historia, nutid och framtid. I den identifieras två strategier som kan ses som syftet med en högskolepedagogisk utbildning för universitetslärare: motstånd mot negativa konsekvenser av den oerhörda förändring som skett av universiteten de senaste decennierna, samt anpassning till en överlevnad och sökandet efter styrka i dessa förändringar. Artikeln för även fram en framtidsvision om en starkare skrågemenskap inom universitetslärarkåren med fokus på lärarskap genom empatisk dialog snarare än negativt ifrågasättande. På så sätt skulle de olika vetenskapsdisciplinerna tillsammans utgöra kärnan i reflektionen och agerandet för en fortsatt högskolepedagogisk utbildning för universitetslärare. Disciplinerna kan liknas vid dialekter inom ett språk – hög-skolepedagogik. På samma sätt som ingen enskild dialekt kan definiera hela språket, är det i den disciplinära mångfalden som högskolepedagogiken skapas och där den hämtar styrka för motstånd och anpassning.

Kursguider är en text som finns mellan kursplanens målformuleringar och själva genomförandet av en kurs. Den skrivs om för varje kurstillfälle för att anpassas till datum och specifika examinationsformer. Som undersökningsmaterial är kursguider därmed mycket praktiknära och ger mycket god insyn i hur undervisning är tänkt att ske. Trots detta har ingen tidigare forskning gjorts i Sverige kring detta material, och internationell forskning finns endast i begränsad omfattning kring denna typ av praktiknära material. Denna artikel är en del i ett större projekt, Bättre kursguider, på Enheten för Pedagogisk utveckling och interaktivt lärande (PIL) vid Göteborgs universitet som bedrivits 2011–2012.

Kursguider är en text som finns mellan kursplanens målformuleringar och själva genomförandet av en kurs. Den skrivs om för varje kurstillfälle för att anpassas till datum och specifika examinationsformer. Som undersökningsmaterial är kursguider därmed mycket praktiknära och ger mycket god insyn i hur undervisning är tänkt att ske. Trots detta har ingen tidigare forskning gjorts i Sverige kring detta material, och internationell forskning finns endast i begränsad omfattning kring denna typ av praktiknära material. Denna artikel är en del i ett större projekt, Bättre kursguider, på Enheten för Pedagogisk utveckling och interaktivt lärande (PIL) vid Göteborgs universitet som bedrivits 2011–2012.

This reflective text explores the importance of providing opportunities for students to develop a professional judgement and reflect on the theme of a course. Drawing on a teaching example from teacher education, the text discusses how using value- based exercises can become a tool to reflect on a theme and as an introduction to the literature in a course. These value-based exercises can also serve to develop a professional judgement.While the reflection is based on a specific teaching context, the final section of the text suggests that this exercise easily can be adapted for a use in a variety of other professional programs.

Frågor kring breddad rekrytering och breddat deltagande utgör en del av den sociala dimensionen av högre utbildning och är ett prioriterat område för det europeiska samarbetet. 2017 års förslag om att ändra i högskolelagen och vidga lärosätenas uppdrag till att aktivt främja ett brett deltagande gav upphov till en debatt bland såväl politiker som företrädare för lärosäten, vilken synliggjorde flera utmaningar, förhoppningar och farhågor. Föreliggande reflektion tar avstamp i denna debatt och fördjupar sig i frågor kring breddat deltagande för studenter med funktionsnedsättning. Syftet med reflektionen är att diskutera och reflektera kring vad breddat deltagande för denna målgrupp innebär och vilka krav det ställer på resurser, tillgänglighet, bemötande och attityder samt på högskolepedagogisk kompetensutveckling, kunskap om funktionsnedsättning och funktionshinder samt inkluderande pedagogik. Utgångspunkten för reflektionen är svensk forskning och pågående utvecklingsarbete om breddat deltagande för studenter med funktionsnedsättning samt författarnas erfarenhetsbaserade kunskaper om högskolepedagogisk undervisning och kompetensutveckling.

The study illuminates, from a work environment perspective, changes in teacher students’ and university teachers’ work practices during emergency remote teaching. The study’s thematic analysis of qualitative surveys is theoretically grounded in Karasek and Theorell’s (1990) three-dimensional model consisting of the components demands, control, and social support. The study reveals that the transition has led to a lack of control due to new routines and reduced access to collegial support. However, the participants also recognize certain educational and efficiency benefits with the use of new technologies and emphasize that time is saved through the absence of travel and breaks on campus, which appears to reduce demands and increase the control over work. Balancing these benefits and losses is difficult, as positive experiences of increased flexibility are contrasted with experiences of reduced support and increased demands in the form of extra work, greater responsibility, and increased cognitive workload. The study also focuses distractions within the home environment and how the absence of informal meetings affects study motivation and degrades the work environment. However, the study also illustrates the transition as a process where some students have developed strategies resulting in increased control.

Students’ ”real” or actual competence can be the basis for credits and exemptions in higher education, but is also important in relation to the educational process. Here, real/actual competence as a resource is discussed in both these aspects. The concepts real/actual competence and learning are discussed, as well as the relation between experiences, learning and recognition of competence based on prior learning. Recognition could take place through formal ”validation” where credits are assigned, but also when it is taken account of and makes the learning process in a course/programme easier.

Samtidigt som antidemokratiska krafter växer i Europa har frågan om breddad rekrytering och mångfald återigen aktualiserats. I sin utvärdering av lärosätenas arbete med breddad rekrytering från 2022 konstaterar Universitetskanslersämbetet att den sociala snedrekryteringen består. Snedrekryteringen har negativa effekter på såväl demokratisk samhällsutveckling som social rättvisa. Dryga 20 år efter att uppdraget att främja breddad rekrytering skrevs in i högskolelagen finns det alltså skäl att fundera över varför så lite har hänt. Essän argumenterar för att blicken bör vändas från underrepresenterade grupper mot exkluderande normer och sociala strukturer inom universiteten. Syftet är att diskutera hur universitetslärare kan motverka de mekanismer som gör att vissa studenter känner sig hemma i föreläsningssalar och seminarierum medan andra inte gör det. Essän har ett intersektionellt perspektiv, men fokus läggs särskilt på de normer och strukturer som tar utgångspunkt i föreställningen om den normala kroppen, vad som benämns ableism. Essän diskuterar metoder för att synliggöra lärarnas och studenternas situering, pedagogiska verktyg för att låta olika erfarenheter komma till tals, betydelsen av val av perspektiv och kurslitteratur liksom tillgänglig undervisning. När skillnader synliggörs utan att ordnas hierarkiskt blir de skilda erfarenheterna en resurs för ett ömsesidigt lärande om varandra och det kritiska tänkandet främjas.

According to our experience from education in health and welfare, there are increased expectations in academia for students to publish their work as scientific international articles. Reasons and motivation for transforming the thesis to a scientific article vary; however, it is essential to understand that the work includes substantial revision to meet the requirements of a scientific article. We have long experience of teaching in higher education and have supported students from various educational programs in health and welfare to publish their theses as articles in scientific journals. This demands time, engagement and competence from both supervisors and students, demands that to our knowledge rarely are acknowledged in higher education organisations. A coherent guide on how to support students aiming for publication would have been helpful, and this article is anchored in our experiences and reflections on this matter. This article highlights eight preparatory reflective questions and presents a guide for supervisors in supporting actions for the transformation of a thesis to an article.

In the recommended general learning outcomes for higher education teacher training issued by the Association of Swedish Higher Education Institutions (SUHF), one objective states that participants should demonstrate the ability to ”independently, and jointly with others, plan, implement and evaluate teaching and assessment in higher education with a scientific, scholarly or artistic basis and within their own area of knowledge”. This article analyzes interpretations made by academic developers of SUHF’s wording jointly with others. It also discusses what foundations higher education teaching courses offer participants for developing knowledge, skills, and abilities to collaborate with others in their pedagogical work.

Three aspects of educational collaboration emerged from semi-structured interviews with twelve academic developers at nine Swedish universities: developing a language for learning; developing a critical approach; and developing a professional capacity to act. It also became evident during the interviews that the academic developers interpret jointly as working together with colleagues, rather than just side by side, and that they hope that their course participants are acquiring the knowledge, skills, and abilities to enable them to engage in a shared pedagogical practice. However, the academic developers also find it problematic that they rarely come into contact with teaching teams through their courses, making it difficult to assess participants’ ability to collaborate with colleagues within their own areas of knowledge. In other words, it is uncertain whether it is possible to achieve SUHF’s objective in the higher education teacher training courses as they are organized at the nine universities studied.

With distance from the distance – how can we interpret the changes that were so hastily imposed during the pandemic and what lessons have we learned? In this extended editorial, we highlight eight published contributions that are part of this journal’s special theme regarding higher education and the corona pandemic. We also give our own reflections on how the transition to remote teaching affected higher education in Sweden, based on our roles as educational developers and researchers. The publications in this journal show the diversity of experiences during the pandemic, and the complexity of drawing general conclusions about (distance) teaching and learning. Many teachers faced new challenges such as a significantly higher workload, and demands to implement quick solutions, while the changed conditions also gave opportunities for pedagogical development. Many students had difficulties in maintaining motivation and creating viable study routines, while some appreciated the flexibility of distance learning. The current editorial includes both retrospectives and outlooks on the consequences of the pandemic for higher education, as well as, suggestions for a few ‘questions’ that we think should be part of future research.

With distance from the distance – how can we interpret the changes that were so hastily imposed during the pandemic and what lessons have we learned? In this extended editorial, we highlight eight published contributions that are part of this journal’s special theme regarding higher education and the corona pandemic. We also give our own reflections on how the transition to remote teaching affected higher education in Sweden, based on our roles as educational developers and researchers. The publications in this journal show the diversity of experiences during the pandemic, and the complexity of drawing general conclusions about (distance) teaching and learning. Many teachers faced new challenges such as a significantly higher workload, and demands to implement quick solutions, while the changed conditions also gave opportunities for pedagogical development. Many students had difficulties in maintaining motivation and creating viable study routines, while some appreciated the flexibility of distance learning. The current editorial includes both retrospectives and outlooks on the consequences of the pandemic for higher education, as well as, suggestions for a few ‘questions’ that we think should be part of future research.

Vården står idag inför en rad utmaningar inte minst ekonomiskt och en allt större del av befolkningen är 80 år eller äldre. Behovet av hälso- och sjukvårdspersonal kommer därmed att vara fortsatt högt och samverkan mellan olika professioner och organisationer behöver stärkas. Det betyder att det är nödvändigt att implementera pedagogiska modeller som främjar samarbete och personcentrerad vård redan tidigt i utbildningarna. I sjuksköterskeprogrammet vid Malmö Högskola är flera modeller för studentaktivt lärande implementerade i den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Den första modellen, peer learning, är en handledningsmodell som bygger på strategier där studenterna lär från och av varandra. Den andra modellen är patientfokuserad handledning vilken ger studenten möjlighet att följa patienters väg genom vården. Syftet med de pedagogiska modellerna är att studenterna ska kunna skapa djupare vårdrelationer och förberedas inför den kommande yrkesrollen genom att träna reflektion, kritiskt tänkande och samarbete. Vi planerar just nu ett större forskningsprojekt för att mer genomgripande utvärdera såväl peer learning som patientfokuserad handledning där även patienters upplevelse av att vårdas i en studentaktiv modell ska inkluderas.

Previous research indicates students’ difficulties in acquiring academic reading and writing literacies. Achieving language proficiency expected in higher education often requires hard work from students. An important task but also a challenge for university teachers is to support students in developing the reading, writing and critical thinking required in higher education. This article is based on a qualitative study of students' text-based conversations on a scientific article included in their course. Their task was to examine critically the qualities of the article based on a number of typical features in scientific texts. The conversations were recorded in four student groups with four to five students in each group. Our aim is to discuss the potentials that the content of the conversations gave for developing students understanding of the article and its context. We identified three themes relevant to the students’ comprehension: students’ views of the text's usability, their views of its reliability, and their attitudes towards the text. The results highlight the teacher’s role in supporting students' reading and writing. Furthermore, the study indicates that students need to develop their discourse awareness as well as their knowledge about the scientific process and the process of writing- and publishing, to understand and be able to critically examine a scientific text.

Previous research indicates students’ difficulties in acquiring academic reading and writing literacies. Achieving language proficiency expected in higher education often requires hard work from students. An important task but also a challenge for university teachers is to support students in developing the reading, writing and critical thinking required in higher education. This article is based on a qualitative study of students' text-based conversations on a scientific article included in their course. Their task was to examine critically the qualities of the article based on a number of typical features in scientific texts. The conversations were recorded in four student groups with four to five students in each group. Our aim is to discuss the potentials that the content of the conversations gave for developing students understanding of the article and its context. We identified three themes relevant to the students’ comprehension: students’ views of the text's usability, their views of its reliability, and their attitudes towards the text. The results highlight the teacher’s role in supporting students' reading and writing. Furthermore, the study indicates that students need to develop their discourse awareness as well as their knowledge about the scientific process and the process of writing- and publishing, to understand and be able to critically examine a scientific text.

I artikeln diskuteras studentdelaktighet och inflytande i högre utbildning genom samskapande av undervisningens innehåll och genomförande, för att öka studenters engagemang. Ett samskapande av undervisning bygger på en teoretisk grund som framhåller demokratiska värden och en mångdimensionell syn på lärande, vilket också är den teoretiska utgångspunkten förstudien. Forskningsfrågor är: Hur kan samskapande av undervisningens innehåll och genomförande bidra till ökat studentengagemang i svensk lärarutbildning? Vilka möjligheter kan uppstå och hur kan dessa möjligheter tas till vara? Vilka utmaningar kan uppstå och hur kan dessa hanteras? Hur kan högskolepedagogiska utvecklare stödja universitetslärare som strävarefter att främja studenternas engagemang? Empiriska metoder är skriftliga studentreflektioner och lärarintervju. De viktigaste resultaten av studien är att samskapande av undervisningens innehåll och genomförande kan upplevas som en mångtydig process med oförutsägbara, tankeväckande, motiverande, kollaborativa och förändrande aspekter. Slutsatsen pekar på vikten av att utmana traditionella student- och lärarroller samt organisationsstrukturer där högskolepedagogiska utvecklare har en viktig roll för att stödja universitetslärare i arbetet att öka studenters engagemang genom delaktighet och inflytande i utbildningen.

Handledning är av central betydelse för en doktorands arbete och genomströmning. I föreliggande studie granskas kriterier för att handledningen ska uppnå hög kvalitet. Frågorna som står i fokus är: Vad karaktäriserar bra handledning, och hur kan handledningens kvalitet värderas och stärkas? Diskussionen baserar på tidigare forskning, styrdokument och intervjuer med några erfarna handledare. Resultaten tyder på att strukturellt och formaliserat stöd i forskningsmiljön såväl som vid handledningsträffarna gynnar handledningens kvalitet och doktorandens möjligheter att vid disputation nå examensmålen. Handledaren behöver vara flexibel och reflexiv i sitt förhållningssätt, eftersom doktoranders behov och förutsättningar skiljer sig och också förändras under utbildningens gång. Samtidigt behöver handledaren förhålla sig till olika krav, vilka kan skapa dilemman och leda till en svår balansgång i handledningen. Viktigt är att handledaren tar ansvar för att handledningen och relationen fungerar väl för samtliga inblandade parter, och uppmuntrar till samtal om problem och svårigheter när de uppstår. Samtidens krav på effektivitet och genomströmning fordrar arbetsplatsens och kollegiets stöd i handledningen, med ett kollektivt ansvar för doktorandens utbildning och utveckling.

Handledning är av central betydelse för en doktorands arbete och genomströmning. I föreliggande studie granskas kriterier för att handledningen ska uppnå hög kvalitet. Frågorna som står i fokus är: Vad karaktäriserar bra handledning, och hur kan handledningens kvalitet värderas och stärkas? Diskussionen baserar på tidigare forskning, styrdokument och intervjuer med några erfarna handledare. Resultaten tyder på att strukturellt och formaliserat stöd i forskningsmiljön såväl som vid handledningsträffarna gynnar handledningens kvalitet och doktorandens möjligheter att vid disputation nå examensmålen. Handledaren behöver vara flexibel och reflexiv i sitt förhållningssätt, eftersom doktoranders behov och förutsättningar skiljer sig och också förändras under utbildningens gång. Samtidigt behöver handledaren förhålla sig till olika krav, vilka kan skapa dilemman och leda till en svår balansgång i handledningen. Viktigt är att handledaren tar ansvar för att handledningen och relationen fungerar väl för samtliga inblandade parter, och uppmuntrar till samtal om problem och svårigheter när de uppstår. Samtidens krav på effektivitet och genomströmning fordrar arbetsplatsens och kollegiets stöd i handledningen, med ett kollektivt ansvar för doktorandens utbildning och utveckling.

Forskning om breddat deltagande i högre utbildning tenderar att ta ett studentperspektiv snarare än ett lärarperspektiv. I den här artikeln presenteras en intervjustudie med lärare i fokus och hur de uppfattar konsekvenserna av det politiska målet om breddad rekrytering till högre utbildning i sitt undervisningsuppdrag. I studien görs en tematisering (Braun & Clarke, 2006) av informanternas beskrivningar av de konsekvenser som det breddade deltagandet, vilket följer på breddad rekrytering, får i undervisningspraktiken. Tre avskilda teman framträder i informanternas uppfattningar: professionell utveckling, socialisation av studenter och anpassningar av arbets- och examinationsformer. Dessa tre teman ramas in av förändrade ramvillkor. De förändrade ramvillkoren resulterar huvudsakligen i att lärare i stor utsträckning saknar tid för de förändringar som de behöver göra i sitt undervisningsuppdrag. Resultaten visar också på en uppfinningsrikedom i undervisningsplanering samt förändringar i lärares omsorgsarbete riktat mot studenterna. Informanterna uttrycker värdet av mångfald inom högre utbildning, samtidigt som de uppfattaratt den ökade mångfalden tillsammans med ett ökat omsorgsarbete skapar en komplex och krävandearbetssituation för lärare.

Pedagogisk skicklighet ska enligt högskoleförordningen ägnas lika stor omsorg som vetenskaplig skicklighet i anställningsförfaranden vid svenska högskolor och universitet. Vilka förutsättningar som finns att visa omsorg om pedagogisk skicklighet och ägna den uppmärksamhet ter sig dock tämligen olika vid lärosätena. I denna fallstudie undersöks skillnader i de sätt på vilket pedagogisk skicklighet kommer till uttryck i utlåtanden från särskilt tillsatta pedagogiskt sakkunniga och vetenskapligt sakkunniga i anställnings- och befordringsärenden vid en fakultet vid ett svenskt lärosäte. Studien visar på flera skillnaderi utlåtandena där de pedagogiskt sakkunniga gör mer omfattande, mer kvalitativa och mer systematiska utlåtanden än de vetenskapligt sakkunniga redovisar. Dessutom diskuteras några återkommande utmaningar som formuleras i sakkunnigutlåtandena, och hur dessa utmaningar hanteras.

In this article, the design of the Pedagogical Ambassadorship Programme at Stockholm University is examined. The aim of the programme is to assist departments in developing their educational culture by appointing a colleague as a pedagogical ambassador for one year. The programme was evaluated in a web survey to all ambassadors between 2015–2018.

Assessment of teaching and scientific competence should be done with equal care at appointments. Despite the fact that this has been legislated in Sweden since the 1960s, research shows that there are challenges associated with reviewing teaching portfolios. The difficulty in making qualified judgments does not only apply to hiring and promotion. As systems for awarding pedagogical competence at Swedish higher education institutions have increased, an accentuated need for competent assessors have followed. The need has been met, among other things, through a national training in peer review of pedagogical competence conducted as a collaboration between several Swedish higher education institutions. During three cohorts of the course, between 2017 and 2020, participants were asked to answer questions about perceived challenges when reviewing teaching portfolios. The responses were analyzed using thematic content analysis which resulted in five themes focusing on: organizational legitimacy, reliability, validity, constructivity and professionalism. The results provide a basis for the development of the higher education institutions’ review processes, and can provide support to experts and people who have to make decisions about employment, promotion or educational qualification and also for those who work on compiling a teaching portfolio.

Denna artikel är en studie som undersöker och kritiskt diskuterar den kunskapssyn som tar sig uttryck i Universitetskanslersämbetets system för kvalitetsutvärdering, med exempel hämtade från granskningen av retorikämnet. Studien är indelad i två tematiska diskussioner: granskningsprocessens metoder och materialurval samt granskningens tillämpningar av målformuleringar. I första delen drar jag slutsatsen att metoden och urvalet för granskningsförfarandet har gjorts utifrån en snäv vetenskaps- och kunskapssyn som premierar en specifik genre (vetenskapliga uppsatser) och som exkluderar inte bara yrkeskunnande och bredare praktiskt kunnande, utan även progression inom utbildningarna och ämnenas helhet och särart. Därefter analyseras effekterna av att granskningens utformning i hög grad förutsätter en stark ämnesanknytning i förhållande till examensmålen. Studien visar att flera av de individuella granskarna av retorikämnet utgått från en snäv ämnessyn i tolkningen av målformuleringarna och att granskningspraktiken genomgående har påverkats av detta. Artikeln diskuterar att denna normerande praktik är ett resultat av hur granskningsförfarandet genomfördes och visar hur denna praktik i förlängningen riskerar att missgynna både tvärvetenskap, forskningsanknytning och bredare ämnesförståelser. Granskningssystemets effekter kommer naturligtvis att variera för de olika ämnena inom högre utbildning, men denna artikel visar på några illustrativa problem som kan komma att uppstå när kunskap mäts utifrån ett snävt urval och snäva målformuleringar. Studien pekar därmed dels på betydande luckor i UK-ämbetets granskningspraktik och dels på att den företräder en kunskapssyn som missgynnar både akademiskt lärande och bredare lärande.

Kursen Lärande för hållbar utveckling som vi presenterar i denna artikel är en fortbildningskurs som vänder sig till högskole- och universitetslärare som vill integrera hållbar utveckling i sin undervisning. Målet med kursen är att stärka kompetenser för att undervisa om/i hållbar utveckling utan att vända sig till en specifik disciplin eller ämne. Istället ligger fokus på möten och samtal kring de globala hållbarhetsutmaningarna som i sig själva skär tvärs över ämnesgränser.

Genom åren har kursen fått uppmärksamhet från olika håll och sedan den första kursomgången 2014 har ett flertal liknande kurser startats vid olika lärosäten i landet, inte sällan på initiativ av tidigare kursdeltagare. Totalt har mer än 50 deltagare genomgått kursen. Bland dem finns alla ämnen representerade och projektarbetena som genomförts på kursen visat på de omfattande och komplexa utmaningar vi står inför och vilka mångfacetterade insatser som behövs. Men det vi har upplevt som det viktigaste med kursen är att den ges till lärare inom alla ämnen och därmed möjliggör möten, kunskaps- och erfarenhetsutbyten över disciplingränserna, något som oftast är väldigt begränsat.

Studien undersöker vilken betydelse goda gymnasiala förkunskaper i matematik har för studieresultatet på en kurs i grundläggande statistik på högskolenivå. Särskilt fokus är på betydelsen av studenternas gymnasiala förkunskaper 1) i sådan matematik som ingår i behörig-hetskraven och 2) i form av extra kurser matematik som lästs utöver behörighetskraven. Data erhålls genom att på individnivå länka samman tentamensresultat på en statistikkurs med uppgifter kring studenternas gymnasiala meriter i ämnet matematik. Något förvånande – och i kontrast till tidigare studier – är det inget i resultaten som indikerar att extra kurser i matematik utöver behörighetskraven har betydelse för studieresultatet på statistikkursen. Istället tycks det vara vilket betyg studenterna har på de mer elementära matematikkurserna som ingår i behörighetskraven som är viktigt. En tolkning av resultaten är att en grundläggande högskolekurs i statistik inte kräver särskilt mycket matematiskt kunnande, utan att det är allmänna kognitiva förmågor som intuition, logiskt tänkande och problemlösningsförmåga som är viktiga och att betygen på de mest elementära matematikkurserna på gymnasiet speglar sådana förmågor

During the spring 2019, the prerequisites for conducting education were changed due to the pandemic. For higher education in Sweden almost all education switches on to digital education. Nursing education has focus on both theoretical and practical courses, which is a challenge for digital or distance education. Furthermore, the nursing programme at the studied university used problem-based learning (PBL), with base-groups at campus. Instead of physical meetings at campus, the base-groups took part with digital tools. The impact of base-groupsmeeting with digital tools are important to reflect on, especially since the education and learning of future probably will be more hybrid. © 2022 Christel Borg, Johanna Tell, Terese Lindberg, Lina Nilsson, Anki Olsson, Malin Forsbrand & Lisa Skär.

The ChatGPT computer program is a bot that performs automatic tasks. This chatbot made headlines during the fall due to its ability to use Artificial Intelligence (AI) to create answers to targeted questions and texts based on a described purpose. At the end of December 2022, 16 questions from a home exam in palliative care at the nursing program were put into the AI bot to get them answered and test its ability to answer the questions correctly but also an assessment of whether the answers could be detected. An evaluation of the bot’s answers showed it had passed the examination. Some answers were excellent and reasoned, some gave reduced points due to lack of content, and some were incorrect. One answer stood out as it was in English. The answers sometimes had minor grammatical errors but were significantly more prolonged and better structured than the students’ answers. The possibility of detecting attempts at deception in the examination had been difficult. There is a difference in discourse in the answers, with the answers from the bot having a more American style.

In this paper the authors use the theory of communicative action (Habermas, 1984-6) to analyse problematic relationships that can occur between supervisors and PhD students, between co-supervisors and between the students themselves. In a situation where power is distributed unequally, instrumental and strategic action on the part of either party can complicate and disturb efficacious relationships. We use Flanagan’s critical incident technique (Flanagan, 1954) to analyse twenty-five incidents that are told from a supervisor perspective and twentyfive from a PhD student perspective. The analysis reveals that a large proportion of incidents involved power struggles. Other categories include lack of professional or emotional support and poor communication. Rational dialogue based on Habermasian principles might have avoided many of these problems. The analysis concludes with some practical suggestions as to how the use of communicative action theory and critical incident technique can improve supervision, supervision training and the PhD process.

Artikeln syftar till ökad kunskap om en grupp språkverkstadspedagogers arbete med studenter, vilka riskerar studiesvårigheter till följd av en funktionsnedsättning. Frågeställningarna rör hur språkverkstadspedagogerna uttrycker jurisdiktion och arbetsfördelning i dels handledningssamtal, dels andra arbetsuppgifter med målgruppen. Dataunderlaget utgörs av 8 intervjuer. Resultatet visar att språkverkstadspedagogerna har starkast jurisdiktion i handledningssamtalen, där kunskap om studiesvårigheter samt delvis andra metoder och förhållningssätt anges som viktiga för att kunna möta just denna studentgrupp. I övriga arbetsuppgifter söker däremot inte språkverkstadspedagogerna jurisdiktion över den specifika målgruppen. De gör i stället anspråk på ett arbete med alla studenter, och det arbetet vill de dela med universitetslärarna. Här framstår jurisdiktionen som svag, då språkverkstadspedagogerna avgränsar sitt arbets- och kunskapsområde olika och beskriver svårigheter att förhandla sin roll i relation till universitetslärarna. Detta tolkas i artikeln kunna påverka deltagandet för studenter ur den breddade rekryteringen, däribland studenter i studiesvårigheter. Slutsatser är att språkverkstadspedagoger bör ges möjlighet att utveckla en gemensam professionsidentitet, där perspektiv på och kunskap om studenters olika sätt att lära bör ingå. Vidare behöver språkverkstaden få ett samverkande uppdrag i syfte att kunna bidra till utvecklingen av en inkluderande högskolemiljö, där nya studentgruppers perspektiv kan tillvaratas och alla studenter bereds lika möjligheter. Detta ligger i linje med två viktiga mål inom högre utbildning: excellens och rättvisa.

Artikeln syftar till ökad kunskap om en grupp språkverkstadspedagogers arbete med studenter, vilka riskerar studiesvårigheter till följd av en funktionsnedsättning. Frågeställningarna rör hur språkverkstadspedagogerna uttrycker jurisdiktion och arbetsfördelning i dels handledningssamtal, dels andra arbetsuppgifter med målgruppen. Dataunderlaget utgörs av 8 intervjuer. Resultatet visar att språkverkstadspedagogerna har starkast jurisdiktion i handledningssamtalen, där kunskap om studiesvårigheter samt delvis andra metoder och förhållningssätt anges som viktiga för att kunna möta just denna studentgrupp. I övriga arbetsuppgifter söker däremot inte språkverkstadspedagogerna jurisdiktion över den specifika målgruppen. De gör i stället anspråk på ett arbete med alla studenter, och det arbetet vill de dela med universitetslärarna. Här framstår jurisdiktionen som svag, då språkverkstadspedagogerna avgränsar sitt arbets- och kunskapsområde olika och beskriver svårigheter att förhandla sin roll i relation till universitetslärarna. Detta tolkas i artikeln kunna påverka deltagandet för studenter ur den breddade rekryteringen, däribland studenter i studiesvårigheter. Slutsatser är att språkverkstadspedagoger bör ges möjlighet att utveckla en gemensam professionsidentitet, där perspektiv på och kunskap om studenters olika sätt att lära bör ingå. Vidare behöver språkverkstaden få ett samverkande uppdrag i syfte att kunna bidra till utvecklingen av en inkluderande högskolemiljö, där nya studentgruppers perspektiv kan tillvaratas och alla studenter bereds lika möjligheter. Detta ligger i linje med två viktiga mål inom högre utbildning: excellens och rättvisa.

Under de senaste två decennierna och som svar på politiska beslut om bland annat breddad studentrekrytering och en tydligare skrivning av högskolans etiska värdegrund har mångfald i högskolepedagogiska sammanhang identifierats som en fråga om identitet, makt och tillgänglighet. I en kritisk överläggning av studentmångfaldens behandling påtalar artikeln ett bristande beaktande av mångfaldsrekryteringens konsekvenser i förhållande till den högre utbildningens vetenskapliga grund. Överläggningen görs mot bakgrund av en studie utförd vid Högskolan Dalarna, vilken exemplifierar pedagogiska utmaningar kopplade till den ökade studentmobiliteten på avancerad nivå. I fokus står studenters tidigare träning i vetenskapsprocesser och vad deras varierade förkunskaper innebär vid mötet med den existenta magisterutbildningen. I artikeln positioneras relationen mellan mångfald och utbildningen i vetenskapliga arbetssätt som mittpunkten för högskolepedagogiska diskussioner om mångfaldsrekryteringens innebörder.

Denna artikel handlar om en universitetsförlagd introduktionsutbildning för nyanlända lärare i Sverige, det så kallade snabbspåret. Den presenterade studien handlar om hur lärarnas flerspråkighet och transspråkande används, betraktas och tas tillvara i en kontext för högre utbildning och kompetensutveckling. Baserat på ett teoretiskt ramverk om transspråkande och olika synsätt på flerspråkighet och språkpolicyer, samlades data in genom intervjuer och observationer med utbildningens deltagare, lärare och handledare. Resultaten visar på att språkfrågan är komplex och flera tendenser visas. Dels ses deltagarnas språkkunskaper i svenska som bristande, dels ses deras flerspråkighet som en tillgång i vissa sammanhang. Transspråkandet visas fylla en viktig funktion i inlärningsprocessen inom kursens ram. Slutsatsen är att alla aktörer i utbildningen behöver få en högre medvetenhet om flerspråkighet och transspråkande så att deltagarnas kompetenser kan tillvaratas.

Hur kan workshopformatet träna den kritiska förmågan? Förtrogna med det genusvetenskapliga och feministiska fältet presenterar artikelförfattarna workshop som en lämplig arbetsform inom högre utbildning. Författarna argumenterar för att workshops möjliggör demokratiska utforskande processer där förmågor som att lyssna, analysera, tolka och argumentera tränas. I artikeln diskuteras nödvändiga villkor och praktiska förutsättningar för hur vi som lärare kan iscensätta studentaktiva undersökningar där den egna förförståelsen både kan och bör utmanas. I workshopen finns utrymme för delaktighet och ofärdiga tankar. Studenter såväl som lärare tränas i att hantera intressemotsättningar och oväntade uttolkningar av workshopens gemensamma material, nödvändiga kompetenser för såväl ett kritiskt som ett demokratiskt förhållningssätt. Författarna exemplifierar hur planering och genomförande av workshops organiseras, diskuterar vikten av välkomnande, disponerandet av tid, betydelsen av möten och att hantera ”oönskade” bidrag. Man understryker att tillit är en nödvändig förutsättning liksom insikten att makt finns närvarande i alla möten. Avslutningsvis problematiseras mångfald, tolerans och konsensus; begrepp som ofta associeras till demokratiska utbildningspraktiker.

Digital learning environments and distance education have over time increasingly come to characterize higher education, and during the covid-19 pandemic the digital transition was radically accelerated. This led to an even more apparent temporal and spatial separation between teachers and students. In the spring of 2021, when students and teachers at universities and colleges had been experiencing this imposed form of online teaching and learning for just over a year, three groups of students were asked to share their experiences of the digital transition through written reflections. The overall purpose of the study was to visualize, critically examine and discuss students’ experiences of the rapid and pervasive digital transformation of the teaching and learning environment. A total of 39 students who studied at universities in Sweden and Iceland, participated. The students were asked to carry out written reflections on a number of open questions related to the digital transformation that their education had undergone, and with a certain focus on their experiences of the (class)room. Theoretically, the study is based on the philosophy of the lifeworld, mainly in accordance with the ideas of Martin Heidegger and Gaston Bachelard, which are reflected against and through the students’ experiences. The results are presented in the form of seven different themes, which together illuminate the students’ experiences of the digital transformation of teaching, learning and the (class)room in higher education. Moreover, the results also point out some of the dichotomies and tensions that constitute spatiality and belonging in an educational context.

Handledning av examensarbete på socionomprogrammet omgärdas av vissa riktlinjer och av pedagogisk grundsyn. Riktlinjer och pedagogisk grundsyn betonar å ena sidan kommunikativt lärande och samarbetsträning och å andra sidan självständighet och elevaktivitet. Artikeln pekar utifrån en betraktelse av teorin om the zone of proximal development på hur dessa olika fokus kan förstås som av nödvändighet beroende av varandra och som olika delar av samma lärandeprocess: ett överskridande mellan lärande som mellanmänsklig och som självständig aktivitet. Förhållandet mellan lärande som interpsykologisk process och som intrapsykologisk process är här centralt. Vidare diskuterar artikeln detta i förhållande till samspelet mellan handledare och student och problematiserar handledarens roll i konstruktionen av studentens självständighet.

For two decades, it has been a statutory provision in the Higher Education Act to strive for widening participation. This has led to new and more diverse student groups, one of which being students with a mother tongue other than Swedish. Recurrently, their writing ability tends to be focused in the debate. In the field of Academic Literacies, writing is considered to be a socio-culturally rooted practice, in which teachers’ attitudes strongly impact the writing process. This article presents a study of teachers’ attitudes towards second language students’ writing, aiming to shed light on norms and conditions surrounding L2 students’ academic writing. Teachers’ written feedback concerning linguistic features has been analysed based on theories on feedback practices. The same teachers have also been interviewed regarding their feed-back, using stimulated recall-technique. The results show that the teachers’ feedback reflect different perspectives on the writing process, as well as their own role in the education system. In sum, the study shows that the lack of collegial consensus allows for parallel norms to exist, which results in the students within the same educational program being exposed to a wide range of expectations regarding how texts ought to be written.