This article examines and compares principal training programs in Sweden and Norway, the two Nordic countries with national leadership programs for already active school leaders. To investigate the knowledge base and design of the programs we draw on two research-derived tools about successful professional learning programs for school leaders. Based on the examinations, we suggest that the programs reflect international research both in terms of content and process factors. In addition, we identify topics and issues, such as balancing democratic participation with managerial decision-making, which can be characterized as making up a Nordic profile.

Politiken i Sverige har i stor utsträckning varit oförändrad i drygt 100 år men har de senaste decenniet fått en utmanare i form av de digitala plattformarna (social media såsom tex: Twitter, Instagram och Facebook). Kandidatuppsatsen syfte är att undersöka hur de politiska engagemanget genom social media och det politiska intresset bland unga 18–29 år ser ut idag, och om det finns ett samband mellan politiskt intresse och politiskt engagemang via sociala medier i nämnd åldersgrupp. Uppsatsen är en kvantitativ studie som baseras på sekundärdata från den nationella SOM-undersökningen 2019.

Resultatet visar på ett politiskt intresse som är jämnt fördelat mellan personer som har intresse och inte har ett intresse, vilket eventuellt kan förklaras med den sociala kontext personen befinner sig i. De politiska engagemanget uppvisar att majoriteten, 80 procent har ett politiskt engagemang via sociala medier, och att av den majoriteten har hälften av personerna ett mindre politiskt engagemang genom de digitala plattformarna. Förklaringsvis beror det på omfattningen av deltagande i sociala medier, som leder till en aktiv eller passiv exponering för politik i olika former. Vidare kunde inte ett samband ses mellan de politiska intresset bland unga 18–29 år och politiskt engagemang genom sociala medier. Där avsaknaden troligtvis kan bero på ett samband att personerna inte är intresserad av politik eller en rädsla för att föra politiska debatter i de offentliga rummet.

Denna rapport studerar användarna av den digitala förvaltningen ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Målet är att undersöka hur olika grupper av inskrivna vid den svenska Arbetsförmedlingen – formerade utifrån olika socialt strukturerande faktorer – använder och förhåller sig till såväl internet som den aktuella myndigheten och dess webbplats (www.ams.se).

Forskningen kring myndigheternas digitalisering domineras av studier som undersöker hur ny teknik implementeras i organisationer och vilka implikationer den har för dessa, medan användarstudier är sällsynta. Vår studie, som undersöker hur medborgare förhåller sig till internet i allmänhet och myndigheternas digitalisering i synnerhet, fyller därför ett tomrum på forskningsfältet.

Studiens material samlades in genom en enkät som skickades till 2000 slumpmässigt utvalda personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Totalt erhölls 762 svar, vilket ger en svarsfrekvens på 40 procent. I huvudsak rörde enkätfrågorna de arbetssökandes användning av och attityder till såväl internet som Arbetsförmedlingens webbplats, men även frågor om gruppens attityder till myndigheten i allmänhet ställdes.

Resultaten visar att sociala faktorer, inte minst utbildning, är av stor betydelse för medborgarnas förmåga att använda Arbetsförmedlingens webbaserade tjänster. Lågutbildade använder myndighetens webbplats mer sällan än högutbildade, samtidigt som de även upplever den som svårare att använda. Vidare fann vi ett tydligt samband mellan de arbetssökande medborgarnas användning av och attityder till internet och Arbetsförmedlingens sajt. Grupper med en gynnsam relation till internet (i termer av tillgång, användning, erfarenhet och attityder) – framför allt högutbildade, tjänstemän och storstadsbor – använder också myndighetens webbplats flitigare, samtidigt som de tenderar att ha en mer positiv attityd till densamma (och vice versa). Följaktligen är det nödvändigt att tala om digitalt resursstarka och resurssvaga grupper.

De ojämlika relationerna till internet i allmänhet och Arbetsförmedlingens webbplats i synnerhet indikerar inte bara att digitaliseringen av förvaltningen är mer gynnsam för digitalt resursstarka grupper, utan också att den stänger ute digitalt resurssvaga grupper. Detta nya slags exklusion får implikationer för de arbetssökandes möjligheter att både ta sig in på arbetsmarknaden och agera som medborgare. Om myndigheternas digitalisering dessutom medför en omformering av medborgarskapet, i termer av ökat individuellt ansvar gentemot förvaltningen, kommer den digitala klyftan, såvida inget görs, befästa de digitalt resurssvaga gruppernas redan existerande utanförskap.

This study examines the relationship between citizens' satisfaction with government COVID-19 communication and management (SWCCM) and institutional trust. By employing a longitudinal approach, using three-wave panel data from Sweden from 2020 to 2022, the study addresses the current lack of research on the interplay between SWCCM and institutional trust across different stages of a societal crisis like the COVID-19 pandemic. The results show that SWCCM increased slightly over the pandemic period, while trust in institutions slightly decreased. The study also finds that changes in SWCCM predict changes in trust in institutions, suggesting that increased satisfaction with communication and management is associated with increased trust in institutions. Additionally, we find that higher initial levels of SWCCM contribute to a faster decline in trust over time. However, no evidence supports the idea that initial trust in institutions predicts changes in SWCCM. This suggests a unidirectional relationship where SWCCM is a key driver of institutional trust during a crisis. Overall, the study uncovers intriguing dynamics in the relationship between SWCCM and trust over time, and it emphasizes the significance of effective and consistent communication and management in maintaining and boosting public trust during crisis.

Under de senaste decennierna har den svenska skolan gått igenom kraftiga förändringar som i sin tur har påverkat lärarprofessionen. Nya styrformer har implementerats som tagit ansatser från New Public Management, mål-och resultatstyrning som är sprunget ur denna styrform har införts och fått fotfäste i hur den svenska skolan skall ledas och styras. Studiens syfte har varit att undersöka hur lärare uppfattar sitt handlingsutrymme samt vilka möjligheter och begränsningar mål-och resultatstyrningen har gett lärares arbetssituation. För att undersöka detta har totalt sju lärare intervjuats. Lärarna undervisar på högstadiet och är verksamma på fem olika skolor, i två kommuner i Västsverige.

För att samla in empirin har en kvalitativ metod använts. Tillvägagångssättet har varit att genomföra semistrukturerade intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide till hjälp. För att analysera det empiriska materialet har teorier med utgångspunkt i professionalism, gräsrotsbyråkraten, New Public Management och mål-och resultatstyrning använts. Studiens resultat visar att mål-och resultatstyrning påverkat lärarprofessionen. Respondenterna upplever att de har ett stort handlingsutrymme för att bedöma elevers insatser men poängterar samtidigt svårigheten att bedöma föreskrifter i läroplanen. Resultaten pekar även på att det finns en utbredd acceptans bland respondenterna för utvärderingar och kontroller från externa tillsynsmyndigheter. Vilket befäster föreställningen om läraryrket som en semiprofession bland välfärdsprofessioner.

This paper analyses how Vision Zero (VZ) efforts in New York City (NYC) account for equity and social justice implications of road safety work. VZ policy documents, research literature, popular science and opinion articles on road safety work in the city were studied with a prime focus on equity and social justice. Twelve semi-structured interviews with stakeholders involved in road safety and transport planning in the city and at national level were conducted to gain an in-depth understanding of policy design, the adoption process, and the role of equity considerations in the city's road safety work. The results show that major equity and social justice issues arise in the adoption and implementation of VZ. These issues are primarily related to equity and fairness in the distribution of life saving interventions, the socio-economic impacts of road safety strategies, and the nature of community engagement in policy design and implementation. The findings point to a need for VZ practitioners to give due considerations to equity and social justice implications of VZ policies and strategies. Among others, it supports the need for understanding the nature of past equity and social justice problems in road safety and transport planning in the VZ policy design process. Moreover, the findings suggest the need for empirical studies on the socio-economic implications of VZ strategies and interventions.

Studien syftar till att undersöka innebörden av ett närvarande ledarskap utifrån ett medarbetarperspektiv samt identifiera vilka förväntningar medarbetare har av en närvarande ledare. Innebörden av ett närvarande ledarskap är ett relativt outforskat område. Kvalitativ metod har därmed använts i den här studien, för att kunna analysera det empiriska materialet och besvara undersökningens frågeställningar. För att avgränsa arbetet har fokuset legat på offentliga HVB-verksamheter, därmed består datamaterialet av intervjuer med medarbetare från olika offentliga HVB. Studiens resultat visar att det finns flera viktiga faktorer, såsom fysisk närvaro,  mental närvaro, tillitsfulla relationer, delaktighet, bekräftelse, öppenhet och mottaglighet som är betydande för ett närvarande ledarskap. Innebörden av ett närvarande ledarskap ser olika ut för studiens respondenter, även om en del av dem har liknande uppfattningar. Utifrån en konstruktivistisk teori kan vi dra slutsatsen att medarbetares föreställningar om ett närvarande ledarskap till stor del grundar sig på begreppet ledarskap, som är något varje individ själv konstruerar. Detta leder till att hen skapar egna förväntningar på sin chef och hur chefen ska utöva ledarskapet.

I avsaknad av ett existentiellt hot påbörjades efter kalla krigets slut en transformation av de europeiska försvarsmakterna. Den europeiska integrationen skulle öka staternas säkerhet varpå försvarbudgetarna sakta krympte samtidigt som EU:s fria rörligheter även förenklade rörligheten av skadliga och oönskade element. Kombinationen av bristande ekonomi och en utökad hotbild krävde flexibla och kostnadseffektiva förband. Försvarmakten deklarerade under perioden "strategisk timeout" där den strategiska försvarsplanering reducerades till ett minimum i syfte att istället identifiera Försvarsmaktens framtida förmågor samt vilka förband som skulle bistå med förmågorna. Den ursprungliga ambitionen reducerades kraf-tigt av krympande försvarsanslag och stor påverkan av regional- och industripolitik. För-svarsmakten befann sig i en kaotisk period där förbanden agerade främst för sitt eget bästa snarare än Försvarsmaktens.

Under dessa förutsättningar var förbandens närvaro på den internationella insatsarenan en försäkring för förbandets överlevnad.

Röjdykardivisionen utvecklade under perioden det nya förbandet marinens EOD med för-måga att röja minor både på land och under ytan.

Uppsatsen har syftat till att förklara varför, i konkurrens med andra minröjande förband, Röjdyk tilläts utveckla en förmåga som sedan utnyttjades på den internationella landarenan.

Denna uppsats gör en ansats att förklara fenomenet med hjälp av Graham Allisons tre förkla-ringsmodeller som betraktar händelser ur ett rationellt perspektiv, ett organisatoriskt per-spektiv och ett maktkampsperspektiv.

Resultatet beskriver bl.a. att Röjdyk kunde utvecklas på grund av att förbandet var kostnads-effektivt och insatsfokuserat, producerade välavvägda och realistiska handlingsalternativ, hade den gemensamma viljan inom hela förbandet att sträva mot ett tydligt mål.

The article provides insights into how a Private Sector Partnership (PSP) between government and local firms in Lagos, Nigeria, became enmeshed in local politics. Drawing largely on primary data, it reports that aided by a discourse which positioned the PSP as the embodiment of local interests, the partnership was deployed by politicians to generate political capital. Furthermore, Mega Infrastructure Projects (MIP s) paved the way for the government to intervene in the partnership. The hiring of a foreign firm by the government was seen by local firms as an attempt to marginalise them and by politicians as a challenge to entrenched local powers. Local firms fought back by creating strategic alliances and networks with politicians. Hence, the PSP was turned into a site of resistance politics. Ultimately, the saga led to the unravelling of the partnership. At the broadest level, the article highlights how globally circulating neoliberal urban visions are grounded within specific cities.

This chapter is based on a survey of Swedish and international police research. A fundamental task in police work is discussed: dealing with dilemmas. These have to be handled in a judiciously way by the police officers, as there are no absolute answers to the question of how to act in various situations. The reasoning is linked to questions about multi-functional organizations and competence.

We synthesized policy implications of tourism and hospitality research by reviewing 12,269 articles published in 10 leading journals from 2011 to 2021. The most common rationale for policies (i.e., the why) is market failure, while the most typical role of policies (i.e., the how) is to create incentives. In addition, policies are typically hybrid and include suggestions for formal and informal institutional setups (i.e., the what). Because our review revealed that only 114 articles (i.e., 0.93%) included the why, how, and what of actual policies, we offer a theory-based research agenda on policy-making focused on making tourism and hospitality more inclusive and focusing on evolutionary dynamics, providing an understanding of the impact of crises and contemporary solutions, focusing on resilience and institutional complexity, and addressing the actors and time dimension. Our results, combined with those of our suggested research directions, will benefit organizations and society and simultaneously enhance the perceived societal value-added, contributions, and stature of tourism and hospitality research. © 2023 The Authors

Municipal solid waste (MSW) management is a global concern due to urban population growth, particularly in developing countries. Collaboration among stakeholders in the MSW sector is vital for addressing the challenges associated with MSW management. However, initiating and operating collaborations in this domain are complex and have received limited attention in existing research. This study aims to understand collaboration in the MSW sector, specifically focusing on the factors influencing collaboration initiation and the collaboration process. The study utilizes the collaborative governance framework developed by Emerson et al. (2012) and conducts a case study on Jakarta's MSW sector, examining the Large-Scale Social Collaboration (LSSC) forum for waste management.

The analysis highlights the significant influence of the political and policy landscape in creating an enabling environment for collaboration in Jakarta's MSW sector. Non-governmental organizations (NGOs) play a crucial role in initiating and nurturing the collaboration forum. The presence of discussion spaces for the discovery of shared interests among stakeholders contributes to building trust. However, challenges arise from the diverse range of participants in the forum, hindering the identification of joint action. Government endorsement and the institutionalization of collaboration through a government decree are essential for fostering collaboration. This study suggests further research on applying collaborative governance in various MSW collaboration settings and investigating the interconnections among the elements.

Från oktober 2010 gäller fri konkurrens vad gäller all trafik på järnväg. VTI har intervjuat de tre största operatörer på Västra stambanan för att se hur de upplevde kapacitetsprocessen som ledde fram till tågplanen för 2014 och för att få deras syn på eventuella etableringshinder som kan föreligga på järnvägsmarknaden. Kapaciteten i det svenska järnvägsnätet är per definition begränsad och det finns bara möjlighet att rymma ett visst antal tåg i systemet. Trafikverket fördelar kapaciteten på spåren mellan operatörer som ansöker om tåglägen i en årlig administrativ tilldelningsprocess. I kapacitetstilldelningsprocessen för tågplan 2014 lämnade fyra operatörer in ansökningar om långväga snabbtågstrafik på sträckan Göteborg–Stockholm. I och med att operatörerna i flera fall ansökte om samma tåglägen sattes Trafikverkets tillämpning av samråd, samordning och prioriteringskriterier på prov för första gången sedan marknadsöppningen. De operatörer som utmanar SJ och som vi intervjuat upplever inte att dagens kapacitets-tilldelningsprocess lever upp till kravet på konkurrensneutralitet och icke-diskriminering. Båda ser behov av en mer transparent process, med prioriteringskriterier som ger ett mer förutsägbart utfall och som i större utsträckning tar datoriserade verktyg till hjälp så att den på så sätt både kan genomföras effektivare och ge ett mer effektivt utfall. Alla operatörernas kommentarer av förfarandet visar också att processen med kapacitetstilldelning innehåller ett stort mått av så kallad frivillig samordning för att lösa konflikter kring tåglägen som flera operatörer söker. Detta innebar att operatörerna under slutet av sommaren 2013 sinsemellan samordnade sina önskemål och på så sätt kom överens om vem som fick vilka tåglägen.

Hur kan vi vara säkra på att rätt saker görs i statlig och kommunal förvaltning? Svaret är förstås att det inte finns några garantier för det, och därför måste någon form av granskning och kontroll till. Det blir särskilt aktuellt i välfärdsstater med ett omfattande offentligt åtagande, eftersom det är svårt för ansvariga politiker och för oss medborgare att själva hålla ett vakande öga över hela den offentliga verksamheten. Att granska genomförandet av offentlig politik handlar ju ytterst om att vi vill förvissa oss om att den i styrelseskicket delegerade makten att bedriva viss politik hanteras på ett ansvarigt sätt. Den typ av granskning som ska diskuteras i detta kapitel rör emellertid inte massmediernas eller det civila samhällets granskning av myndigheternas förehavanden, utan fokus ligger på de procedurer och institutioner för granskning och kontroll av den offentliga förvaltningen som finns inbyggda i det politiska systemet.

Förhållandet mellan kunskap och politik är inte okomplicerat. Kun­skapsstyrning kan nämligen utgöra minst två helt olika hot mot cen­trala demokratiska värden. Utredningar kan bli till tomma ritualer som motverkar sitt eget syfte och ger utrymme för kunskapsnonchalans. Men de kan också leda till att öppna diskussioner baserade på poli­tiska värderingar överges för vad som kan beskrivas som ett expert­välde. Kommittéväsendet har historiskt sett placerat sig i en delibe­rativ mittenposition där politiker och experter utifrån sina olika ut­gångspunkter försökt resonera sig fram till en ”bästa lösning”. Frå­gan är dock om de förändrade förutsättningarna för utredningarna riskerar att verksamheten antingen nonchaleras eller att den överlåts åt experter.

Modet att vara besvärlig – när det behövs – är det en medfödd inre beskaffenhet? Är det inte snarare en demokratisk uppgift för var och en av oss? Den ökade politiska och ekonomiska styrningen inom kulturen, i skolan, på universiteten etc. riskerar med sina långtgående krav på snabba resultat att urholka den professionella integriteten och omdömet hos de som skavara de sakkunniga. Det krävs mod av den som ifrågasätter strukturer som anses nödvändiga eller till och med givna. Detta är en samling långa och korta berättelser och reflektioner från individer verksamma inom vitt skilda områden. Initiativtagare är den ideologiskt och religiöst obundna ideella föreningen Nationella Dramaturgiatet.

In most liberal democratic societies there is a recurring public debate about top wages in the public sector. The remuneration of top officials such as legislators, ministers, senior civil servants and senior judges is, indeed, a topic that can be discussed with great passion in the public debate. The reason that this issue attracts public attention is not only the fact that these groups are paid by public funds, but also that the salaries of high public officials are under political control. The latter definitely addresses ethical issues, such as: What can be considered a fair salary? Is there – or what would be – a tenable argument for a specific salary level for these top officials? In the research literature it has been concluded that the amount of rewards offered to high public officials, the manner in which the benefits are awarded, and the differences in rewards among officials within the same political system tell a great deal about how governments function. Hence, the remuneration of top officials can be seen as an important element of public governance (Brans and Peters, 2012). That said, very few academic commentators have in a systematic and comprehensive manner analyzed the validity and consistency of the arguments of this rather disorganized debate. However, in a recently published book titled Paying Our High Public Officials by Teun J. Dekker, the author sets out to fill this research gap. The purpose of the book is to illuminate the debate concerning the proper remuneration of high public officials by applying philosophical methods to political discourse. 

This article surveys current management ideals of higher education institutions, and our analytical focus is on the balance between line management and faculty self-governance. It presents an empirical study of evolving governance structures including all 31 public sector higher education institutions in Sweden. The point of departure is the Autonomy Reform of 2011, which resulted in a deregulation of the Higher Education Act, and a loss of constitutional support for collegial bodies. To assess the consequences of the reform, we have examined collegial bodies and academic leadership posts before the reform (2010) and after (2020). Our findings show escalating line management in the appointment of academic leaders, a diluted role for collegial expertise, and a loss of decision-making authority for collegial bodies. What we observe is the decollegialization of higher education institutions. Our study contributes to the existing literature with an unusually comprehensive and fine-grained analysis of the consequences of new managerial ideals at the local institutional level.

I denna rapport kartlägger vi den ökade kontrollen och ökade byråkratiseringen av framförallt de statliga lärosätena i Sverige under åren 1993–2023. Vi har analyserat utvecklingen av högskoleförfattningarna, regleringsbreven riktade mot universitet och högskolor (gemensamma och individuella) och relevanta sektorsmyndigheters, samt de generella författningar som träffar lärosätena antingen i egenskap av statliga myndigheter eller genom en mer generell räckvidd även bortom myndigheterna.

Vår undersökning visar att det framförallt är generell lagstiftning kopplad till olika politiska målsättningar – tillsammans med staplandet av politiska mål i högskoleförfattningarna – som sammantaget resulterar i en orimlig administrativ börda för lärosätena. Den målträngsel som vi åskådliggör vittnar om en oförmåga hos lagstiftaren att prioritera. Även om en del av den generella lagstiftningen i någon mån varit aktuell redan vid undersökningsperiodens början så har den politiska ambitionsnivån på de flesta områden höjts avsevärt under senare år. Ytterst sällan åtföljs de stegrade ambitionerna av tillförda resurser, utan de nya eller ”förtydligade” uppgifterna ska istället i nästan samtliga fall utföras inom befintliga ekonomiska ramar. Vi menar att det är anmärkningsvärt att fler och fler byråkratidrivande regelverk införs utan att man vid något tillfälle diskuterar hur detta kommer att påverka lärosätenas möjligheter att bedriva kärnverksamheten.

I denna rapport kartlägger vi hur den ökande administration som riksdag, regering och andra statliga myndigheter genererat under de senaste tre decennierna påverkar hur det administrativa arbetet organiseras internt på lärosätena.

Inledningsvis visar vi hur de politiska målsättningar som anges i högskolelagens första kapitel får en rad återverkningar inom lärosätena. De skrivs in i centrala riktlinjer, handlingsplaner och policyer; det inrättas enheter inom förvaltningen och strategiska råd för dem; de återspeglas i ledningsfunktioner och i en lång rad expertfunktioner som inrättats för att driva arbetet med samverkan, hållbarhet, internationalisering osv. Det är just på den centrala nivån i lärosätena som de både får störst avtryck och genererar mest arbete.

Vi visar vidare hur den generella lagstiftningen får stora effekter på såväl central som lokal nivå inom lärosätena. På lokal nivå är det arbetsrätt, arbetsmiljö och offentlig upphandling som lyfts fram som betungande, och på central nivå uppfattas i princip samtliga områden som betungande. Företrädarna för båda nivåerna menar att den generella lagstiftningen är illa anpassad till den verksamhet som bedrivs vid lärosätena, och att det administrativa arbete som krävs riskerar att tränga undan kärnuppdraget. 

Medborgarnas ögon på makten och en grundpelare i vårt demokratiska styrelseskick. Så beskrivs ibland den statliga revision som bedrivs vid riksrevisioner runt om i världen. Här genomförs oberoende granskningar som ska säkerställa att medborgare och deras företrädare i parlamenten får kunskap om hur statligt finansierade verksamheter använder sina medel.

Idag står den statliga revisionen inför en rad olika utmaningar i form av digitalisering, medialisering, globalisering, marknadisering och, inte minst, en allmän trängsel på granskningsmarknaden. I flera länder pågår därför en livaktig diskussion kring revisionens roll, inriktning och oberoende, samt kring det värde som den tillför.

Den här boken utgör ett unikt bidrag till litteraturen om den statliga revisionen. För första gången samlas företrädare för forskning, politik och praktik från de fem största nordiska länderna i en gemensam volym på området. Syftet med boken är att stimulera kunskapsutveckling och dialog samt att inspirera till fortsatt forskning.

The purpose of this article is to analyse the effects of New Public Management (NPM) reforms on three specific professional groups. From this investigation it is clear that the assumptions inherent in the NPM reforms have resulted in a clear breach of what we theoretically refer to as the professional contract between the state and the professions. We show in this analysis that our studied professional groups have lost central aspects of their professional autonomy. We problematize the perception that an ever-increasing demand for steering and control of professionals within the public sector should be perceived as something exclusively good. In addition to the costs of monitoring, the centrally important paradox of accountability should be taken into consideration, i.e. responsible interpretation and application of external accountability demands rest on the cultivation of the virtues that support good administrative judgement, the type of judgement that is threatened by the control-schemes presented in this article.

This paper focuses on the professionalization project of the Swedish military and police and the interplay between profession and organization. Previous literature has suggested that the relationship between professions and organizations are crucial for understanding matters such as organizational change and the development of professional work. Against this background, we start with the assumption that the relationship between professions and organizations is an important variable also for the development and evolvement of professionalization undertakings. We start by mapping ambitions and concrete measures, undertaken from the 1990s onwards, to professionalize these two forces. Following the understanding of professionalization as the scientification of work, we study changes in officer education as well as ambitions to increase the linkage between research and the conduct of professional work. We thereafter analyze to what extent the receiving end has adopted to the input side of these reforms, by studying the importance of scientification when it comes to what knowledge base officers rely on when conducting work; the linkage between scientification and admission, promotion and the status of officers as teachers or researchers. We conclude that there is no immediate correlation between efforts to reform these professional groups and their impact on the organization. Despite similar ambitions by the state, the Swedish military and police have responded differently. We further conclude that for externally initiated professionalization reforms to have an effect, they cannot solely target the professional groups, but also the organization.

Frågan om Inga-Britt Ahlenius förordnande håller på att hamna i personfixering medan det grundläggande problemet förblir olöst: Sverige har en alltför svag granskningsmakt. Vi behöver en verkligt oberoende riksrevision. Det skriver Olof Petersson professor i statsvetenskap, och fil dr Shirin Ahlbäck expert på statlig revision.

Året innan riksdagsvalet 2014 publicerade oppositionsledaren Stefan Löfven debattartikeln ”Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter” (DN debatt 2013-11-15). Inlägget avslutades med: ”Med en socialdemokratisk regering kommer välfärden få större resurser, ett nytt regelverk som sätter människa framför vinst och en ny styrning som utgår från de välfärdsprofessionellas kompetens och yrkesetik.”2 Det är ovanligt för politikens främsta företrädare att så tydligt göra partipolitik av det som vi statsvetare benämner förvaltnings- politik, dvs. idéer och åtgärder riktade mot förvaltningens organisation och arbetssätt (Petersson & Söderlind 1993: 8). Men nu har det alltså skett. Redan en månad efter att socialdemokraterna och miljöpartiet bildat koalitionsregering efter valet 2014 utfärdades ett pressmeddelande från Finansdepartmentet med budskapet ”Ny styrning bortom New Public Management” (23 oktober 2014). Innebörden var sammanfattningsvis att åter ge välfärdens professioner möjlig- het att använda sitt professionella omdöme i sitt arbete, och att utveckla nya styrmodeller för den offentligt finansierade verksamheten (jfr prop. 2014/15:1: 53). Så ser den dagsaktuella förvaltningspolitiska diskussionen ut, och frågan är vad som döljer sig bakom dessa formuleringar. Vad är det i idéerna från New Public Management (NPM) som man vill komma bort ifrån? Kort sagt, vad är det som skapar politisk mobilisering i denna fråga? 

A central claim of the NPM doctrine is that public sector organizations will deliver better quality and improve efficiency if managers are given more autonomy in managerial and operational decisions. At the same time the idea is to keep managers under close control, which has led to the introduction of result-control instruments. This balancing strategy is referred to as the paradox of autonomization. There is, however, still scarce knowledge on whether and how the proposed balancing techniques work. Using a unique database on Swedish government agencies this article aims to mitigate this deficiency (N=1752). A balancing strategy is mainly confirmed, since higher managerial and structural autonomy are balanced with more external results control by government. We show that governments’ attempts at more managerial approaches to public service provision in reality add new ex post controls without reducing the old ones. However, policy and financial autonomy are not balanced by increased results control—these dimensions diminish when controlling for budget size. This study is an answer to a general call for more objective measures for evaluating bureaucratic autonomy

Since constitutional aspects of public management reforms are rarely debated, scholars and politicians alike end up underestimating two fundamental problems in modern democratic political systems. The first concerns the effects that public management policies may have on power allocation within and outside the public sphere. Here the lack of critical analysis and debate concerns the fact that seemingly technical adjustments of the government’s tool box may end up changing the power allocation among actors vertically as well as horizontally. The second perspective, and the one to be discussed in this paper, concerns the reverse relationship, i.e. how constitutions influence public management policy reforms. The last decades have resulted in a global spread of ideas regarding how governments should manage public authorities and the public sector. In this paper we aim at identifying constitutional variables to explain the variation of how specific public management tools are applied in different contexts.

The post-NPM debate on government control of state authorities is un-decisive in both problem description and in terms of suggested remedies. ‘Wicked problems’ are said to call for re-integration of state executives, and for enhanced government control in order to increase coordination between public organizations. At the same time, excessive (performance) control is accused of posing a threat to professionalism in the public sector and to its problem solving capacity. In this paper we build upon Verhoest et al’s (2004) suggestion that we need to treat autonomy as a multi-dimensional phenomenon and argue the importance of adopting a nuanced analytical perspective on issues of too much or too little control. Using a unique data set containing information on nearly 20 years of governmental steering as this is expressed in yearly appropriation direction documents (N=1330) issued by the Swedish government, we a) map out how the government’s demand for performance information has developed over time, and b) as we treat performance information demands as one out of many policy instruments in a government’s toolbox we also look for specific and stable combinations of different policy instruments (represented by autonomy dimensions). Our findings show that the number of performance information indicators requested from governments in appropriation direction-documents have on a general level decreased over time. From our bivariate and multivariate analyses we have shown that any government’s inclination to e.g. demand less performance information from its state agencies in general comes with a less autonomous management model for the state agency.

This chapter addresses the degree of autonomy, politicization and coordination capacity in the Nordic countries looking at variations across Nordic countries as well as between Nordic countries and other European models. The importance of the East Nordic model is addressed, and also the ministry-agency divide. In terms of autonomy, a distinction is made between managerial autonomy and autonomy in policy-making, and policy implementation respectively. The chapter looks at the question of increased politicization, that is, the degree to which politicians accept the professional expertise of senior civil servants. The chapter also looks at coordination capacity, addressing hierarchy and network arrangements as well as the quality of coordinating along the vertical and horizontal dimension.

Syftet med denna uppsats var att analysera policys och handlingsplaner angående brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete från Örebro kommun och Västerås stad för att sedan se hur dessa dokument liknar varandra samt skiljer sig åt. Uppsatsen ska även redovisa vilken utsträckning som samverkan påverkar det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. Bakgrunden till studien redovisar de nationella förändringar som har skett i Sverige angående polismyndigheten samt det brottsförebyggande arbetet. Studiens empiri alltså de offentliga dokumenten är inhämtad via kommunernas egna hemsidor. Både internationell samt nationell forskning har använts som underlag för denna studie. Teoretiska perspektiv om samverkan har använts som teoretiskt underlag för denna studie vilket är grunden för diskussionen i denna uppsats. Då har teorier om tvärsektoriell samverkan och samverkan mellan kommuner och myndigheter nyttjats. Analysverktyget som har använts är Carol Bacchis WPR-ansats som användes för att analysera policydokumenten och handlingsplanerna. I denna studie så avgränsas ansatsen till tre frågor som är mest relevanta till just denna analys. Slutsatser i denna studie visar att samverkan och ett kunskapsbaserat arbete är de centrala verktygen för ett fungerande brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Slutsatser visar även att det finns få lokala skillnader mellan dessa kommuner vilket kan bero på nationella riktlinjer. Det krävs dock ett ännu effektivare arbete och en bättre resursfördelning då det finns stora brister i det lokala brottsförebyggande arbetet. En mer effektiv interkommunalsamverkan kan vara lösningen på de problem som representeras i materialet.

For the last decades, the party memberships in Sweden have decreased from 600.000 to 300.000, although the general interest in politics have been stable during the same period. This situation can be percieved as a threat to swedish democracy; if the political parties are loosing contact with the citizens, the parties will also face the risk of not being able to canalize the views of the citizens. If that’s the case, the represenative democracy might loose legitimacy. These conclusions have triggered local municipalities in Sweden to launch ”civil dialogue”, innovative ways to include the citizens in public projects and welfare services, with the purpose to re-establish connection and trust between the public and civil sector. However, political studies suggest that civil dialogue rarely have succeeded to strenghtened democracy. In some cases, civil dialogue seemed to hurt trust and legitimacy in local municipalities. That makes the civil dialogue phenomenon interesting – how can attempts to reinforce trust and democracy result in a backfire? What in the core of civil dialogue might catalyze this backlash?

   The nature of civil dialogue suggest that cooperation between the public and civil sphere is becoming more acceptable, even desirable, in swedish politics. This development breaks with the traditional ways of public administration and bureaucracy in Sweden. However, the cooperation between the public and civil sphere is also the core of a new broad trend in public administration and governing, namely ”governace”. Governance refers to a way of adminstrating public affairs by the logic of networks, including the civil society in the public affairs with the purpose of making the public administration more effective and to find creative solutions on new problems. The first aim of this study is to recieve a new understanding how the subjective experiences of civil dialogue participants can affect legitimacy and trust, by analyzing the experiences of participants in a failed dialogue. The second aim is to explore wether civil dialogue is better understood as a part of a new broad trend in public buraucracy, governance, rather than more traditional bureaucracy. These aims are fulfilled using a case study, which has a swedish local municipality, Sunne, in focus.

   The results of the study suggests that none of the participants of the civil dialogue in Sunne experienced that they had ”been listened to”, which seems to be an important cause behind the negative result of the specific dialogue. The innovativeand failed attempt to strengthen the legitimacy of local democracy resulted in a negative reaction through the traditional channels of political participation. The study also suggests that civil dialogue and governace have some similarities regarding their main principles of value and general logic, but since the municipality of Sunne didn’t implement the steering logics of civil dialogue in its full practice, it’s hard to judge wether it should be perceived as governance or not.

Syftet med uppsatsen är att utreda hur personalen på offentliga och privata vårdcentraler i Borås Stad definierar begreppet kvalitet efter studiens ramar. Datamaterialet samlades in genom att dela ut enkäter, både i pappersform och digitalt. Enkäten delades ut till personalen på vårdcentraler i offentlig- och privat sektor, inom Borås Stad. Tolkningen av kvalitet anses enligt många som mångfacetterad. Det innebär att det finns en svårighet i att hitta en direkt definition till begreppet kvalitet som kan verka generellt. Teorin och tidigare studier är också enade om denna svårighet. Med undantag för begreppet kvalitet, behandlar studien andra begrepp och aspekter som kan gynna tolkningen av kvalitet. Dessa begrepp behandlas i studien som service och effektivitet, men även tidigare forskning behandlar konkurrens som vi tror kan verka som en extern faktor som kan förtydliga kvalitetsbegreppets innebörd. Respondenterna inom offentlig och privat sektor svarar i flertalet frågor liknande eller i genomsnitt likartat, och framhäver även andra aspekter som de anser kan ha en påverkan på kvalitet. Dessa aspekter togs fram genom att respondenten fritt skrev vilken eller vilka faktorer de ansåg kunde påverka kvalitet.

Studiens slutsats ligger i linje med tidigare forskning, att kvalitet verkar vara mångfacetterat men att väldigt många är bekanta med begreppet. Det vill säga att många känner till begreppet men är inte helt säkra på definitionen av begreppet. Vi rekommenderar vidare studier kring ämnet inom vårdområdet för att kunna tydliggöra begreppet kvalitet i syfte att använda det mer frekvent i bland annat internundersökningar, som vårdorganisationerna själva ska ha möjlighet att genomföra.

Trust is an important factor that contributes to citizens' willingness to continuance use of e-gov services. However, there is a lack of prior investigation about trust and continuance use of e-gov services in Pakistan - a developing country. We propose a model to investigate citizens' trust and e-gov services' continuous use intention to fill this research gap. Our study collected data from an online survey of 558 Pakistani citizens. Using partial least squares analysis, we found that disposition to trust positively correlates with both internet and government trust. Moreover, citizen satisfaction, trust, perceived usefulness, confirmation, and perceived risk all have significant impacts on the continuous use intention of e-gov services. This research extends and validates the Expectation-Confirmation Model by exploring key factors that influence e-gov continuance use intention. As such, our study offers valuable insights for policymakers and practitioners involved in e-gov service delivery in developing countries like Pakistan. The paper also discusses our findings' implications and identifies future research directions.

Recent research shows that new types of high-skilled administrators, what we in this article label organisational professionals, have amplified their presence in public sector organisations in relation to other types of public sector employees. Our purpose is to analyse how organisational accountability can be seen as a driver behind the expansion of organisational professionals. Intensified political and administrative pressures seem to be driving this process, but there also seems to be internal turfs in which the different parts of the government administration seek to hold each other accountable, a process possibly amplified by professionalising ambitions of the organisational professionals. The article concludes that the bureaucratising effect of accountability demands ought to be highlighted more in critical research of accountability. The study is based on semi-structured interviews and focus groups with public sector professionals in Sweden from different policy sectors and government levels.

Recent research shows that new types of high-skilled administrators, what we in this article label organisational professionals, have amplified their presence in public sector organisations in relation to other types of public sector employees. Our purpose is to analyse how organisational accountability can be seen as a driver behind the expansion of organisational professionals. Intensified political and administrative pressures seem to be driving this process, but there also seems to be internal turfs in which the different parts of the government administration seek to hold each other accountable, a process possibly amplified by professionalising ambitions of the organisational professionals. The article concludes that the bureaucratising effect of accountability demands ought to be highlighted more in critical research of accountability. The study is based on semi-structured interviews and focus groups with public sector professionals in Sweden from different policy sectors and government levels.

Bakgrund: Under 2015 ansökte 35 369 ensamkommande barn om asyl i Sverige, vilket var en kraftig ökning jämfört med tidigare och senare åren. Det fanns tidigare brister i socialtjänstens ansvarsutövning gentemot ensamkommande barnen även under normala omständigheter. Vi har undersökt om socialtjänsten kunde tillgodose barnens behov och rättigheter i enlighet med socialtjänstlagen och barnkonventionen efter att så många asylsökande barn anlände i Sverige i en kort tid år 2015.

Syfte: Syftet med studien var att studera hur har socialsekreterarna inom socialtjänsten upplevt och utfört sin roll och ansvarsutövning angående ensamkommande barn som anlänt i Sverige år 2015 och senare. Vår frågeställning var: Hur har socialtjänstpersonalen utfört sin ansvarsutövning gällande integrationsprocess av ensamkommande barn som har kommit till Sverige 2015 och senare?

Metod: Undersökningen gjordes genom kvalitativ metod med 20 semistrukturerade intervjufrågor som formulerades och ställdes till nio utvalda erfarna social/barnsekreterare i Göteborgsregionen. Intervjuerna genomfördes på distans antingen digitalt eller telefonledes på grund av rådande Corona pandemin och spelades in och sedan transkriberades.

Resultat: Respondenterna upplevde situationen under flyktingvågen 2015 som ”stressig”, ”jättetuff”, ”kaotisk” och ”överbelastande” då varken kommuner eller samhället var förberedd för ett sådant stor inflödet av flyktingar. Konsekvensen blev då att ensamkommande barnens basala behov såsom socialhandläggare, god man och boende ombesörjandes inte i god tid. Barnens integrationsprocess påverkades negativt och osäkerhet kring asylprocessens orsakade psykisk ohälsa hos ensamkommande barnen. Socialtjänstens ansvarsutövning angående ensamkommande barnens integration och empowerment var således bristfällig i början som förbättrades under senare åren.

Slutsats: Socialsekreterarna kunde inte följa sina riktlinjer utifrån socialtjänstlagen under hösten 2015. De var tvungna att prioritera barnens basala behov såsom boende och ekonomiskt stöd över integrationsprocessen under en lång och stressig period då det saknades boende, skola med mera. Det blev dock bättre senare när kommunen anställde fler socialsekreterare, tolk och god man.