Att litteratur spelar en stor roll jämte språkstudier inom skolans svenskämne är en självklarhet. Frågan är dock hur dessa 2 delar inom skolämnet samverkar när eleverna utvecklar sitt eget skrivande. Syftet med arbetet är att undersöka i vilken utsträckning elever självmant kan sägas imitera skönlitterärt erkänt goda författade förebildstexter på en grammatisk nivå, utan att läraren styr dem i en sådan riktning. Dessa skönlitterära verk består i föreliggande fall av ett utdrag ur Strindbergs självbiografiska roman Tjänstekvinnans son och ett ur Tunströms roman Prästungen, också den självbiografisk. Studien bygger på ett experimentliknande upplägg där två klasser som första uppgift i kursen Svenska 1 har fått skriva en berättande text om ett barndomsminne. Den ena klassen, Årgång 1, har läst utdrag ur ovannämnda verk, emedan Årgång 2 inte har läst något i samband med att de skrev uppgiften. Analysen fokuseras på den berättande formen och de val som eleverna har gjort på en grammatisk nivå vad gäller berättarpronomen och tempus vid tillbakablickarna på det upplevda minnet. Med Årgång 2 som referensgrupp kan ett jämförande förebildstexterna och Årgång 1:s texter emellan visa att eleverna i Årgång 1 kan sägas ha tagit intryck av författarna i sitt eget berättande vad gäller dessa utvalda grammatiska aspekter. Genom en samlad kvalitativ innehållsanalys som tar avstamp i grammatikens principer för tempusbildning och

-bruk i svenskan och litteraturvetenskapens teorier kring berättarens närvaro i diegesen kan studien, efter viss kvantifiering av dessa kvalitativa data, också slå fast att eleverna i Årgång 1 till större grad har imiterat berättarpronomen än tempusbruk. Studien kan vidare konstatera att även om tydliga tendenser till grammatisk imitering går att skönja, har inte imiterande drag funnits i alla texter. Slutligen genererar därför studien, utifrån framkomna resultat, teorier kring hur lärare kan arbeta för att öka graden av imitering hos eleverna för att ytterligare underlätta deras språkliga avancemang. Samtidigt reser det frågor huruvida etablerade författare ska få påverka den enskilde individen i den såväl kreativa som personutvecklande process som skrivande innebär ‒ och vilka författare som i så fall är lämpliga uppgiften i en urvalssituation och i ett demokratiskt kulturellt perspektiv.

That literature along with linguistics has a prominent role when teaching Swedish is a given fact. The question is though how these two cores of the school subject cooperate when the students develop their written proficiency. The aim with this study is therefore to reveal to what extent students can be said to imitate acknowledged fictive texts on a grammatical level without explicit instructions to do so from the teacher. For this study, an extract from Strindberg’s Tjänstekvinnans son and the first pages of Tunström’s Prästungen present such role models for the students. The study itself is based on circumstances similar to a scientific experiment as two classes have been given the task to write a narrative story about a childhood memory as their first assignment in the course Svenska 1. However, one of the classes, called Årgång 1, has read the extracts mentioned above, whereas the other class, named Årgång 2, has not. The focus of the analysis lies on narrative figures and the students’ choices on a grammatical level regarding the use of the historical present tense and the choice of the narrator’s perspective in terms of pronoun use. On using Årgång 2 as a reference group a comparative study on the two different classes shows that the students of Årgång 1 have indeed been influenced by the fictive texts they have read before writing the assignment. Through a qualitative content analysis, based on the principles of Swedish grammar on using and forming tense and theories on the narrator’s presence in the narration from the tradition of literary studies, this analysis can show, after a certain quantification of qualitative data, that the students of Årgång 1 imitate the use of pronoun to a larger extent than the use of verb tense. The analysis can also show clear evidence of imitation initiated by the students themselves, even if not all students practice imitation regarding the two linguistic aspects studied here. For this reason, the study also, due to its results, raises theories on how teachers can plan the teaching in order to enhance student imitation to stimulate and develop their written proficiency even more. At the same time, such theories also raise questions whether established writers should affect the individual student in the both creative and personal process of development that writing represents ‒ and, in that case, which writers who are worthy the task in a delicate selection as well as in a democratic and cultural perspective.