Bakgrund: Skolfrånvaro är ett komplext problem som fått större uppmärksamhet på senare tid. Det kan betraktas som ett folkhälsoproblem då det såväl ur ett individ- som samhällsperspektiv är en riskfaktor för framtida utanförskap. En ofullständig skolgång försvårar ett aktivt deltagande i arbets- och samhällsliv vilket i sin tur ökar risken för ohälsa ur många aspekter.

Syfte:Syftet med denna studie var att studera risk- och skyddsfaktorer för oroväckande skolfrånvaro och att ur ett systemteoretiskt och salutogent perspektiv analysera vad som beskrivs som framgångsfaktorer för ökad närvaro.

Metod: Litteraturstudie där data utgörs av resultat från sex utvalda artiklar. Analysen av data med en kvalitativ innehållsanalys av dessa artiklar..

Resultat: Fyra huvudkategorier med underkategorier växte fram och ett övergripande tema bildades. De fyra huvudkategorierna var multipla riskfaktorer för skolfrånvaro, konsekvenser av skolfrånvaro, åtgärder för att minska frånvaro och förmodade vinster av detta. Det övergripande temat var relationer som återkom som den enskilt viktigaste komponenten på samtliga nivåer. Riskfaktorer för hög skolfrånvaro finns på individ, -familj-, skol- och samhällsnivå. Dessa riskfaktorer interagerar med varandra och har en kumulativ effekt. På samma vis finns skyddsfaktorer på samtliga nivåer. Skolan kan betraktas som ett system där faktorer i miljö och relationer kan beskrivas som systemkrafter som drar elever antingen till eller från skolan.

Konklusion: Goda relationer är en kraftfull skyddsfaktor på alla nivåer och skolan som möter alla barn och ungdomar har en unik möjlighet att utgöra trygghet och stå för kontinuitet, stabilitet och positiva relationer. För elever med riskfaktorer på individ-, och familjenivå kan skolan vara en värdefull skyddsfaktor samtidigt som en dålig skolmiljö kan utgöra en riskfaktor.