Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Effekter av dammbindning av belagda vägar
Swedish National Road and Transport Research Institute, Society, environment and transport, Enviroment and traffic analysis.ORCID iD: 0000-0001-6600-3122
Swedish National Road and Transport Research Institute, Society, environment and transport, Enviroment and traffic analysis.
Swedish National Road and Transport Research Institute.
IVL Svenska miljöinstitutet AB.
2010 (Swedish)Report (Other academic)Alternative title
Effects of dust binding of paved roads (English)
Abstract [sv]

Inandningsbara partiklar från vägdamm är ett hälsoproblem och en viktig orsak till att miljökvalitetsnormen för partiklar i utomhusluft inte nås i Sverige. Bildningen av vägdamm längs belagda vägar i de nordiska länderna är i stor utsträckning kopplad till dubbdäcksanvändning och vinterdrift av vägar, som till exempel sandning och saltning. Vägdamm på vägytan virvlas upp av trafiken. För att minska uppvirvlingen används bland annat kemisk dammbindning, som innebär att en lösning sprayas på vägbanan som därigenom hålls fuktig och dammet förhindras att virvla upp. Främst används kloridsalter (magnesium- och kalciumklorid) som traditionellt används för dammbindning av grusvägar men även andra mer miljövänliga alternativ har provats. Alla uppges fungera för dammbindning men vissa problem har uppstått med friktionssänkning, vilket bidragit till en osäkerhet kring användningen, särskilt på vägar med hög hastighet.

Syftet med denna rapport är att utreda vilket dammbindningsmedel som har bäst effekt och samtidigt inte äventyrar trafiksäkerheten genom friktionssänkning.

En litteraturundersökning avseende effekter av dammbindningsmedel föregick fältförsöken i denna studie. I fältförsöken testades fyra medel, kalciumklorid (CaCl2, magnesiumklorid (MgCl2), kalciummagnesiumacetat (CMA) och sockerlösning på en nordsydlig sträckning av riksväg 34 sydväst om Linköping. Varje medel lades ut sex gånger. Dosen var 20 g/m2 och utläggningen skedde på var sin 600 m lång sträcka. Partikelhalterna (PM10) mättes med TEOM i mitten av provsträckorna och jämfördes med halterna på en referenssträcka och halterna före behandlingen. Partikelprover togs nära vägen med aktiva och passiva provtagare och vid ett par tillfällen efter sista behandlingen provtogs även dammet på vägytan. Friktionen mättes vid tre utläggningstillfällen med SAAB friction tester (SFT). Friktionstest utfördes även på det ligninbaserade dammbindningsmedlet Dustex.

Resultaten visar att de provade dammbindningsmedlen har en likartad PM10-sänkande effekt (ca 35–40 %) första dygnet efter utläggning. Efter andra utläggningen är effekten så stor som ca 60 procent, vilket kan tyda på en ackumulerad effekt. Effekten avtar under

3–4 dygn.

CMA har initialt lägst friktionsvärden, medan CaCl2, som appliceras i lägre koncentration, har högst friktion. Friktionen på kloriderna ökar långsamt, medan CMA, socker och Dustex påverkas snabbare av trafikens och meteorlogins upptorkande effekt. Medlen sprids till omgivningen, men depositionen avtar snabbt med avståndet från vägen. Mätningar på vägytan visar att medlen finns kvar, särskilt utanför hjulspåren (vägmitt) även 20 dagar efter utläggning.

Valet mellan de här provade dammbindningsmedlen påverkas alltså främst av friktionsresultaten, men effekter på miljö, korrosion och inte minst ekonomi måste vägas in vid val av dammbindningsmedel. Med beaktande av friktionsresultaten kan kloriderna främst rekommenderas i trafikmiljöer där miljöhänsyn och korrosion inte är prioriterade hänsyn, medan CMA och socker kan rekommenderas där dessa hänsyn är viktiga.

Abstract [en]

Inhalable particles from road dust is a health problem and a major cause of the environmental quality standard for particles in outdoor air not being reached in Sweden. Formation of road dust along paved roads in the Nordic countries is largely related to the use of studded tires and winter operation of highways, such as sanding and salting. To reduce dust suspension chemical dust control is sometimes used, meaning that a chemical solution is sprayed onto the road which is thus kept moist and dust is prevented from whirling up. Mainly, chloride salts are used, but also more environmentally friendly alternatives have been tested. All are stated to operate for dust control, but some problems have arisen with friction reduction, which have contributed to the uncertainty surrounding their use. The purpose of this report is to investigate which dust control agents that have the best effect, while not compromising road safety by reducing friction. A literature survey on the effects of dust control agents was made prior to field trials in this study. This survey is annexed to this report. In the field experiments four dust binders were tested; calcium chloride (CaCl2), magnesium chloride (MgCl2), calcium magnesium acetate (CMA) and sugar solution on a road south of Linköping.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Statens väg- och transportforskningsinstitut, 2010. , 37 p.
Series
VTI rapport, ISSN 0347-6030 ; 666
Keyword [en]
Dust, Control, Particulate matter, Prevention, Coefficient of friction, Test, In situ, Calcium chloride, Magnesium chloride, Calcium, Magnesium, Acetate, Sugar, Method, Evaluation
National Category
Infrastructure Engineering
Research subject
Road: Maintenance
Identifiers
URN: urn:nbn:se:vti:diva-6527Archive number: TRV 2010/714, VV AL90 B 2005:16676OAI: oai:DiVA.org:vti-6527DiVA: diva2:675408
Available from: 2013-12-03 Created: 2013-12-03 Last updated: 2016-02-25Bibliographically approved

Open Access in DiVA

fulltext(2452 kB)