Change search
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link
LVM: Är beredandet av tvångsvård att anse som rättssäkra?
Örebro University, School of Law, Psychology and Social Work.
2010 (Swedish)Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Syftet med denna uppsats är att granska de olika rekvisiten i 4§ LVM för att avgöra dess tillgodoseende av rättssäkerheten för den enskilde. Rättssäkerhetsbegreppet är centralt i en lag som denna då tvångsvård är ytterst ingripande i den enskildes integritet samt är obligatorisk att tillämpa. Rättssäkerhetsbegreppet är tvetydigt och svårt att ge en klar definition, i detta fall är dock förutsebarheten samt den rättsliga likheten av vikt för den enskilde. Det är även viktigt att handläggarens utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke är så liten som möjligt för att öka den rättsliga likheten samt utmynna i en enhetlig tillämpning av LVM.

Socialtjänstens ansvar gentemot enskilda med missbruksproblem är ytterst långtgående och är en viktig del av tvångsvården. Detta då socialtjänsten har till ansvar att starta en utredning då det anses påkallat samt en skyldighet att ansöka om tvångsvård hos länsrätten då kriterierna i 4§ LVM kan anses vara uppfyllda. Fullgör de enskilda handläggarna ej denna uppgift kan de komma att åtalas för tjänstefel. Syftet med LVM är att bryta en destruktiv utveckling hos de enskilda samt att ge dessa möjligheten att i ett långsiktigt perspektiv leva ett liv utan missbruk. I LVM finns, gällande ett flertal omständigheter, relativt tydliga regler om hur förfarandet kring tvångsvård samt hur vården skall utformas. Detta gäller dock inte rekvisiten i 4§ då dessa är ytterst knapphändigt förtydligade av lagstiftaren.

I 4§ LVM finns generalindikationen vilken måste vara uppfylld för LVM:s tillämpning. Denna har till uppgift att utröna huruvida den enskilda har ett fortgående missbruk och om detta missbruk lett till att den enskilde är i behov av vård för att komma ifrån detta missbruk. Även den enskildes samtycke är av vikt då samtycket ofta talar mot att tvångsvård är nödvändig i det enskilda fallet. I de fall samtycket ej anses vara allvarligt menat kan tvångsvård ändock aktualiseras.

För att komplettera generalindikationen finns specialindikationen, vilka är alternativa rekvisit. Dessa skall klargöra för de enskilda handläggarna när missbruket hos den enskilde anses ha en negativ påverkan på dess liv, vilken behöver brytas för att ge den enskilde möjligheten till ett liv utan missbruk. Här finns hälsoindikationen som tar sikte på de medicinska skador en enskild kan ådra sig till följd av ett missbruk. Den sociala indikationen berör den enskildes sociala situation och har till syfte att hjälpa den enskilda att behålla den förankring denne har till arbete och anhöriga exempelvis. Då det finns en risk att den enskildes liv äventyras till följd av dess levnadssätt eller då någon närstående kan komma att utsättas för fara finns skadeindikationen som ett skydd för såväl den enskilde som dess närstående. Denna skyddar även närstående på grund av att det straffrättsligt krävs ett fullbordat brott för att vidta någon straffrättslig åtgärd, enligt LVM räcker det med att det finns en fara för skada för att överväga tvångsvård.

Såväl generalindikationen som specialindikationerna är ytterst sparsamt förtydligade av lagstiftaren och skapar därmed ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke hos de enskilda handläggarna vilket påverkar rättssäkerheten negativt då den rättsliga likheten samt förutsebarheten för de enskilda minskas. I en lag av denna karaktär är det önskvärt att rättssäkerheten kan garanteras, vilket i dagens utformning av 4§ LVM är svårt att göra. Vad gäller dessa rekvisit i LVM bör en utredning göras för att förtydliga intentionerna samt innebörden för att underlätta socialtjänstens arbete samt för att stärka rättssäkerheten på området. En detaljstyrd lag är dock inte önskvärd då det kan leda till att tvångsvård inte kan aktualiseras i många fall då missbruket ter sig olika från individ till individ. Dock kan tydligare riktlinjer samt direktiv öka rättssäkerheten utan att äventyra den enskildas möjlighet till vård enligt LVM då den är påkallad.

Place, publisher, year, edition, pages
2010. , 41 p.
Keyword [sv]
LVM, tvångsvård, missbruk, lag om vård av missbrukare, rättssäkerhet, beredande, missbrukarvård
National Category
Law (excluding Law and Society)
Identifiers
URN: urn:nbn:se:oru:diva-11263ISRN: ORU-JPS/RÄT-AG-2011/0006--SEOAI: oai:DiVA.org:oru-11263DiVA: diva2:327199
Uppsok
Social and Behavioural Science, Law
Supervisors
Available from: 2011-04-28 Created: 2010-06-28 Last updated: 2011-04-28Bibliographically approved

Open Access in DiVA

fulltext(621 kB)1217 downloads
File information
File name FULLTEXT01.pdfFile size 621 kBChecksum SHA-512
3a3dc9c20f1e91639e2bec078d7637f0e046a969abad52e51ac556f72b71dddce2055d1c43526fcc15548a3c8e78adeaaefd2d791bbb6c082438d16daf806988
Type fulltextMimetype application/pdf

By organisation
School of Law, Psychology and Social Work
Law (excluding Law and Society)

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar
Total: 1217 downloads
The number of downloads is the sum of all downloads of full texts. It may include eg previous versions that are now no longer available

Total: 617 hits
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link