I april 2006 antog EU det så kallade energieffektiviserings och energitjänstedirektivet (ESD). Direktivet syftar till att minska energianvändningen med 9 % fram till 2016. Basen för beräkningen ska utgöras av ett genomsnitt av den slutliga energianvändningen under perioden 2001 till och med 2005. Medlemsstaterna ska till kommissionen inge nationella energieffektiviseringsplaner där de redovisar hur besparingsmålet ska nås på nationell nivå. Den svenska propositionen, ”En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi (2008/09:163)” utgör den svenska handlingsplanen. Syftet med energieffektiviserings och energitjänstedirektivet är att främja kostnadseffektiv förbättring av slutanvändningen av energi i medlemsstaterna genom att (EC; 2006):

• upprätta de vägledande mål samt de system, incitament och institutionella, ekonomiska och rättsliga ramar som är nödvändiga för att undanröja befintliga marknadshinder och brister1 som står i vägen för en effektiv slutanvändning av energi,
• skapa förutsättningar för utvecklingen och främjandet av en marknad för energitjänster och för att ge konsumenterna tillgång till andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Direktivet fäster stor vikt vid att den offentliga sektorn ska vara ett föredöme. Även i en av Energieffektiviseringsutredningens underlagsrapporter (Neij, 2007) ges ledarrollen, och då i synnerhet den offentliga sektorn som föredöme, en viktig roll för att överbrygga hinder till energieffektivisering.