Change search
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link
Uppsåtets nedre gräns: Ett slagfält för utvecklingen av det personliga ansvaret inom straffrätten
Örebro University, Department of Behavioural, Social and Legal Sciences.
2010 (Swedish)Independent thesis Advanced level (professional degree), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Genom kriminalisering fastslår staten att ett visst beteende är önskvärt eller icke önskvärt.Syftet med detta är repressivt, att förhindra oönskat beteende; att försöka styra medborgarna till att undvika de kriminaliserade, oönskade, handlingarna. Vilket beteende somkriminaliseras är ett kriminalpolitiskt övervägande.

Arbetet handlar om det subjektiva inslaget i straffrätten. Utvecklingen av personligt ansvar inom straffrätten har pågått under en längre tid, under inflytande av bland annat etiska diskussioner och den kristna kyrkans läror om skuld. Ett antal större straffrättsliga utredningar tillsattes för att modernisera först straffrätten i 1734 års lag och senare också 1864 års Strafflag. Någon definition av uppsåt (dolus) och oaktsamhet (culpa) infördes dock inte i lagtext, inte heller i Brottsbalken. Definitionerna har i stället utarbetats i doktrin och praxis.

Uppsåt är kan sägas vara när gärningsmannen begår en handling som han är medveten om och som han inser konsekvenser, följder och betydelser av. För att uttrycka det på ett mycket vardagligt sätt kan sägas att gärningsmannen gör något med flit, med vilje. Oaktsamhet, å andra sidan, kan förstås som att gärningsmannen inte förstår sin handlings betydelse, men att han borde förstått den.

Det relevanta för detta arbete är främst uppsåtet. I modern svensk straffrätt har begreppen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt (med hypotetiskt prov) traditionellt använts. Det eventuella uppsåtet, och därmed sättet på vilket man bestämmer uppsåtets nedre gräns gentemot oaktsamheten, har utsatts för skarp kritik i doktrinen. Kritiken har främst riktat sig mot att begreppet är svåranvänt och riskerar att fokusera på gärningsmannen snarare än på gärningen.

År 2002 kom ett avgörande från HD (NJA 2002 s. 449) som skulle bli startskottet på en förändring av den svenska straffrättsliga uppsåtsläran. Domstolen slog, i ett splittrat avgörande, fast att gärningsmannens inställning nu skall bedömas på ett mer individuellt sätt än tidigare och att det bör vara gärningsmannens inställning vid gärningen som avgör. Bland forskare var mottagandet blandat och de flesta menade att rättsläget förblev oklart. År 2004 kom den dom som i efterhand anses vara den viktigaste, nämligen NJA 2004 s. 176. Denna dom var mycket utförligt skriven och rätten var enig i sitt beslut. Dessa två faktorer bidrog tillatt klarlägga vissa av de frågor som rests efter NJA 2002 s. 449. Utifrån HD:s resonemang iNJA 2004 s. 176 är det begreppen insikts-, avsikts- och likgiltighetsuppsåt som skall användas.

Det som främst återstår att arbeta med är bevisfrågor; främst vad som kan tillåtas ha betydelse när gärningsmannens inställning skall klarläggas.

Slutligen kan konstateras att det är olyckligt att det som kan sägas vara halva straffrätten, den subjektiva delen, inte är lagfäst. En definition i lagtext skulle på intet sätt lösa alla demateriella definitions- och gränsdragningsproblem som idag uppstår men skulle förhoppningsvis lösa en del av dem. Det skulle också vara ett steg mot att bättre uppfylla legalitetsprincipen, i vart fall i formell bemärkelse.

Abstract [en]

By using criminalization the society establishes what is acceptable and non-acceptable behaviour for its citizens. This is done with a repressive cause; to make the citizens avoid the criminalized, unwanted, actions. What specific actions that should be criminalized is a matter of politics.

This thesis deals with the subjective part of criminal law. The development of personal responsibility within criminal law has been in progress for a long time, influenced by discussions of moral ethics and religious, Christian views on human fault. A number of committees were appointed to modernise the criminal law in the Code of 1734 and the Penal Code of 1864. However, clear definitions of dolus and culpa were not introduced into either of them, and neither into the Criminal Code of 1964. The definitions have instead been worked out by the doctrine and the case law.

Dolus is when the perpetrator commits an action that is deliberate and which he or she realises will have certain consequences and meanings. In other words, the action is done wilfully, on purpose. Culpa, on the other hand, is when the perpetrator does not understand the consequences and meanings of his or her actions, but should have done it (if he or she hadacted properly).

The main focus for this thesis is dolus. The terms direct and indirect dolus and dolus eventualis have been used in modern Swedish criminal law. Dolus eventualis and the way that the borderline between dolus and culpa is drawn in Swedish criminal law has been subject to harsh criticism in the doctrine. The crucial point is that the dolus evetualis tends to focus more on the perpetrator as a person then on the actual criminal act.

In 2002 the Supreme Court of Sweden passed a judgement (NJA 2002 s. 449) that would be the starting point for a change in the Swedish theory on dolus. The court stated that the attitude of the perpetrator instead of being evaluated in general now should be evaluated in relation to the actual (criminal) action. The opinion among legal scientists was diversified and the issue of law remained unsolved. In 2004 then, the Supreme Court passed a new judgement regarding the question of dolus (NJA 2004 s. 176). This judgement was unanimously and in great detail and these factors contributed to make the judgement as important as it became. With reference to this judgement, a new terminology was established and dolus based on intention, understanding or indifference are now in force. Dolus based on indifference is hereby the new way to draw the borderline between dolus and culpa.

The most important that remained to be done after NJA 2004 s. 176 was to sort out some things about what can be used as means of proof concerning dolus based on indifference.

Finally something can be said about the fact that half of the criminal law, the subjective part, is not regulated by law. A legal definition of the meaning of dolus and culpa would not solve all problems associated with the borderline, but probably some of them. A regulation would also be a step towards a better fulfilment of the important principle of legality.

Place, publisher, year, edition, pages
2010. , 69 p.
National Category
Law (excluding Law and Society)
Identifiers
URN: urn:nbn:se:oru:diva-9206ISRN: ORU-JPS/RÄT-AY-2011/0003--SEOAI: oai:DiVA.org:oru-9206DiVA: diva2:288397
Presentation
2010-01-15, 00:00 (Swedish)
Uppsok
Social and Behavioural Science, Law
Supervisors
Examiners
Available from: 2011-03-16 Created: 2010-01-21 Last updated: 2011-03-16Bibliographically approved

Open Access in DiVA

fulltext(461 kB)983 downloads
File information
File name FULLTEXT01.pdfFile size 461 kBChecksum SHA-512
59c31cffd5b5bc35408764a1e7ecbb89549b4ecca650022ef0bb3e82e2263b8ce33af6485de93147ee7c37e73f3baf945d1736947b7f58d838e1bc6891d4c7c0
Type fulltextMimetype application/pdf

By organisation
Department of Behavioural, Social and Legal Sciences
Law (excluding Law and Society)

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar
Total: 983 downloads
The number of downloads is the sum of all downloads of full texts. It may include eg previous versions that are now no longer available

Total: 631 hits
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link