Att komponentbasera informationssystem kan ses som en av de senare trenderna inom informationssystemutveckling. Det finns flera orsaker till att företag väljer att komponentbasera informationssystem där några är möjligheten till återanvändning, kortare utvecklingstider, och en lägre resursåtgång under utvecklingsarbetet. Den i avhandlingen uppställda huvudfrågan är: Vad innebär det att komponentbasera informationssystem? För att belysa denna fråga har en explorativ studie genomförts, i studien har både teori och praktik behandlats genom bl.a. samarbete med svenskt näringsliv. I studien identifierades fyra kunskapsområden inom ramen för huvudfrågan: 1) mjukvarukomponenter, 2) systemarkitekturer, 3) systemutvecklingsprocess, och 4) återanvändning. Dessa kunskapsområden har sedan behandlats utifrån tillgänglig teori och praktik och därefter analyserats. Några av de resultat som genererats inom ramen för studien berör definitionen av begreppet mjukvarukomponent samt behovet av systemarkitekturer som möjliggörare för komponentbaserade informationssystem samt en uppdelning av systemarkitekturen i informationssystemarkitektur, IT-arkitektur samt komponentarkitektur. Andra resultat är en ny systemutvecklingsprocess för att komponentbasera informationssystem anpassad till de speciella krav som komponentbasering innebär på utvecklingsprocessen. I studien framkom det att återanvändning kan medföra konflikter i organisationen och att återanvändning främst handlar om arbetssätt och organisation framför teknologi. Återanvändning handlar till stor del om kunskapsinkapsling inom ett företag, det är genom denna kunskapsinkapsling som företag kan korta utvecklingstider och sänka utvecklingskostnader.