Syftet med denna studie var att analysera domslut rörande 3 § LVU rekvisitet "annat socialt nedbrytande beteende" utifrån hur sexuellt avvikande beteende konstruerades i domarna. Detta gjordes med hjälp av kritisk diskursanalys som bidrog med att kritiskt kunna granska och problematisera konstruerandet i domarna. De teoretiska utgångspunkterna i studien var kritisk diskursanalys enligt Norman Fairclough och genusteori enligt Judith Butler. Dessa bidrog till att resultatet i studien visade på att flickor och pojkar konstrueras olika i domarna. Resultatet visade att flickors sexuellt avvikande beteende beskrevs mer ingående än vad pojkars gjorde. Flickors sexuellt avvikande beteende formulerades genom att de behövde skyddas från att utsätta sig själva för övergrepp och riskfyllda situationer. Pojkars sexuellt avvikande beteende formulerades genom att de utsatte andra för sexualbrott. Det framträdde en könsdifferentiering i konstruerandet vilket skapade och återskapade resultatets framträdande diskurser om: aktiva offer, passiva förövare, den biologiska- apologetiska diskursen, tvivelaktiga ungdomar och att sälja sig själv. Slutsatsen var att flickor och pojkars sexuellt avvikande beteende konstruerades på olika sätt beroende på kön, vilket kan få konsekvenser för behandlingsarbetet.