I denna avhandling undersöks historieundervisningen i årskurs 4–6 med fokus på vilka värden och normer som (re)produceras hos elever i klassrummet. Syftet är att belysa historia som fostrande praktik och att förstå vilka ”vi” är och blir genom en historieundervisning i en grundskola som både ska upprätthålla och utveckla en särskild värdegrund. Studien bygger på 70 klassrumsobservationer i årskurs 4, 5 och 6, intervjuer, läromedel, elevtexter och prov insamlade 2020–2021. Med stöd i teorier om nationalism, social identitet och meningserbjudande förstås och analyseras historiebruk som en institutionell praktik.

Resultaten visar att undervisningen konstruerar kollektiva identiteter och påverkar elevers förståelser av det förflutna. Den ”historiske andre” framträder både som oönskad och oumbärlig för skolans värdefostran – ett hot mot ordningen men nödvändig för att definiera vad som är normalt och önskvärt. Tre delvis konkurrerande historiebruk och ”vi:n” identifieras i klassrummet: ett ”demokrati-presentistiskt”, där ett mörkt och svårt förflutet kontrasteras mot ett upplyst och moraliskt värdegrundsdrivet nu; ett ”storsvenskt”, där elever socialiseras in i traditionella dygder via ett tidsöverskridande svenskt pronomen, berättelser med kontinuitet och estetik med rötter i 1900-talets tidiga folkskola; samt ett ”individualistiskt” bruk, där agens och persona betonas i elevers och lärares tolkningar av historiska aktörer såsom drottning Kristina. Tillsammans formar dessa en samhällsbevarande och ”nygammal” värdegrund som bekräftas av majoriteten av eleverna.

Samtidigt finns motstånd, med elever i etniskt heterogena klassrum som ställer sig utanför det svenska ”vi:et” och ifrågasätter skolans bild av ett moraliskt fulländat Sverige genom att lyfta erfarenheter av rasism och ojämlikhet. Sammantaget bidrar avhandlingen med en praktiknära förståelse för hur historia används i fostrande syften och hur svenskhet reproduceras genom undervisningen i grundskolan.   

This dissertation investigates history education in Swedish middle school, with a particular focus on the values and norms that are (re)produced in the classroom. The aim is to illuminate history as a formative practice and to explore who “we” are – and are becoming – within a school system tasked with both preserving and developing a specific set of core values. The study is based on empirical data collected between 2020 and 2021, including 70 classroom observations in grades 4, 5, and 6, as well as interviews, textbooks, pupil essays, and tests. Drawing on theories of nationalism, social identity, and meaning-making, the study analyses the use of history as both an institutional and practical activity.

The findings show that schools play a central role in shaping collective identities and influencing pupils’ understandings of the past. The ”historical other” emerges as both undesirable and indispensable in the process of value formation – a figure that threatens social order while simultaneously serving to define what is considered normal and desirable. Three partially competing uses of history and constructions of “we” are identified in the classroom: first, a “democratic-presentist” use, where a dark and difficult past is contrasted with an enlightened, value-driven present; second a “Greater Swedish” use, which socializes pupils into traditional virtues through a timeless Swedish pronoun, continuity in national narratives, and aesthetics rooted in early 20th-century folk education; and third, an “individualist” approach that emphasizes agency and persona in interpretations of historical actors such as Queen Christina. Together, these uses of history constitute a socially conservative (neo)national value system that is both modern and historically rooted, and which is largely affirmed by the pupils.

At the same time, resistance emerges, particularly in ethnically diverse classrooms, where pupils position themselves outside the Swedish “we” and challenge the school’s portrayal of a morally perfected Sweden by foregrounding experiences of racism and inequality. Overall, the dissertation offers a practice-oriented understanding of how history is used for formative purposes and how notions of Swedishness are reproduced in compulsory education.