I Sverige så har var tredje kvinna utsatts för våld i nära relation någon gång i livet och var tionde barn växer upp i ett hem där våld förekommer, följaktligen betraktas våld i nära relationer som ett allvarligt folkhälsoproblem. Trots att våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem så finns det indikationer på att det går att vidta ytterligare åtgärder att hantera den befintliga problematiken och att det arbete som bedrivs idag inte är tillräckligt effektivt. Baserat på teorier kring representativ och substantiell representation behövs kvinnor i politiska organ för att kvinnors intressen ska representeras. Kommunernas kvinnofridsarbete kan anses vara ett sådant kvinnligt intresse. En handlingsplan för kvinnofrid lyfts fram som ett centralt verktyg för att tydliggöra kommunernas intention, prioritering och ansvarsfördelning inom detta område. Parallellt med att det finns begränsat med forskning om kvinnorepresentation på lokal nivå och att den existerande forskningen främst är baserad på kvalitativa studier så kommer denna uppsats att tillföra ny kunskap då sambandet undersöks med hjälp av en kvantitativ metod.Syftet med denna studie är att studera relationen mellan kvinnorepresentation i kommunfullmäktige och en framtagen handlingsplan för kvinnofrid. För att säkerställa att det finns en korrelation mellan de två variablerna så kommer även tre kontrollvariabler att inkluderas i studien: politiskt styre, kommunstorlek och skattesats. Resultatet visade att det fanns en svag korrelation mellan en högre kvinnorepresentation i kommunfullmäktige och en lokal framtagen handlingsplan för kvinnofrid, men detta samband var inte statistiskt signifikant. Vidare, visar inte studiens kontrollvariabler ha någon betydande påverkan på framtagandet av en sådan handlingsplan heller. Detta innebär att studiens hypotes förkastas, då den inte får stöd.