Syftet med denna studie är att undersöka uppfattningar om hur pedagoger i förskola och förskoleklass arbetar för att inkludera samt bemöta barns olika behov i barngruppen, detta med särskilt fokus på barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kombinerad metodstudie där en kvalitativ intervjustudie och en kvantitativ enkätstudie genomförts. Det teoretiska ramverket utgår från Claes Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet.  Resultatet visar att pedagoger uppfattar inkludering som en självklar del av sitt uppdrag där barns olikheter ses som utgångspunkt för det pedagogiska arbetet. Relationer, flexibilitet och tidiga insatser lyfts fram som centrala delar i det inkluderande arbetet medan brist på resurser, tid och kompetens utgör betydande utmaningar. Analysen visar att pedagoger ofta navigerar mellan ideal om inkludering och praktiska begränsningar, något som tydligt speglas i dilemmaperspektivet. Studien belyser vikten av att inkludering inte endast handlar om fysisk närvaro, utan om aktivt deltagande och en tillgänglig lärmiljö. Resultaten kan bidra med förståelse för hur lärare uppfattar inkluderingsarbetet i praktiken, samt vilka villkor som påverkar möjligheterna att nå en likvärdig utbildning för alla barn.