The study is a piece of philology, combined with historical translation studies. It is intended to update, further develop and partly revalue the conception of the Swedish and Danish Reformers’ translation of the Holy Bible into the contemporary vernaculars, carried out in the second quarter of the 16th century.

A new angle of approach is the view of the early Reformation Bible in Scandinavia as a coherent complex of text, along with the attempt to sharply distinguish between the process of translation, i.e., the actual linguistic shift, and the subsequent revision of the text before printing. To that end, the term and the notion of translation philology has been coined. A third new feature in this biblical approach in Scandinavian philology is the focusing on the grammatical (syntactical) structure of phrases and sentences, not so much on the lexicon and vocabulary.

After an introductory chapter (1), the content of the book falls into two main parts. In the first (chapters 2–5), the focus is on “the documents and history”, in the second (chapters 6–15) on “the documents and language”.

Though treating the entire East Scandinavian Bible translation in the formative early Reformation epoch on the same methodologial terms, the author pays particular attention to the Swedish New testament 1526. The complicated preparation of this pioneering work is analysed and described with a method – and partly even a result – sharply opposed to traditional views.

I reformationen i tidigt 1500-tal blev Bibeln översatt till de svenska och danska folkspråken och utgiven i tryck, tillgänglig för alla, inte bara de latinkunniga. Nya testamentet kom ut i två danska versioner 1524 och 1529 och på svenska 1526. Därefter följde Gustav Vasas bibel 1541 och Christian III:s bibel 1550.

I språkhistorien har reformationsbibeln kallats den viktigaste text alla kategorier som någonsin skrivits på svenska. Den blev avgörande för nationens bokliga kultur, i språk och litteratur, dikt och tanke.

Temat i denna monografi är det språkliga källflödet i den tidiga nordiska reformationen. I den förra huvuddelen målas i breda pensel­drag bilden av bibelöversättningens förutsättningar i västeuropeisk och nordisk medeltid, i humanism och renässans. Utifrån ett trettiotal valda källor vill författaren sedan "berätta historien" om hur det hela gick till i den hektiska och komplicerade processen bakom tillkomsten av Nya testamentet på svenska under de dramatiska åren 1522-26.

I bokens senare huvuddel fördjupas bilden av de bibliska pionjär­tryckens tillkomst och språkform i översättningens perspektiv. Med en kvantitativ metod beskriver författaren relationen mellan källtexternas latin och tyska och måltexternas svenska och danska. Den omfattande äldre forskningens resultat bekräftas delvis, men nyanseras också, om­värderas ibland. Särskilt i det svenska Nya testamentet 1526 tecknar författaren en radikalt ny bild av tillkomstförloppet.

Ny är även beskrivningen av "det humanistiska bibelverket" som två nationalspråkliga varianter av ett och samma stora projekt i en då nyligen sönderfallen nordisk union.